ELKRISEN

Risk för tiofaldiga elnotor – nu slår industrikrisen brett

Det lilla småländska gjuteriets elkostnader rusar. ”Det är horribelt”, säger vd:n Richard Wiger som riskerar en nota på 54 miljoner kronor i år. Samtidigt visar en ny undersökning att elkrisen snabbt urholkar svensk konkurrenskraft. ”Sensationellt dåligt”, säger chefsekonomen Carl Eckerdal.

De svenska företagen har under decennier kunnat lita på en sak: Låga energipriser. När höga arbetskraftskostnader och skatter har urholkat konkurrenskraften har stabila och låga elpriser inneburit ett plus för industrin, men även andra elintensiva verksamheter.

Nu är det inte så längre.

Även om elpriserna förstås också har skjutit i höjden i våra konkurrentländer får företagen där andra former av kompensation, menar Peter Kihlgren som är vd för industriföretaget Kemira, en finsk industrikoncern med 5 000 anställda över hela världen. Företaget har också verksamhet i Sverige med knappt 300 anställda.

– Debatten handlar nästan alltid om elpriset, men för industrin är det endast relevant att tala om elkostnaden. Det är en oerhört stor skillnad eftersom skatter, subventioner och olika pålagor ser olika ut i olika länder, säger han.

– I diskussionen hör vi ofta till att det är samma pris i Tyskland och på övriga kontinenten, men det är ett typiskt politiskt sätt att faktiskt undvika en relevant diskussion. Det känns inte som att man har förmågan att förstå vidden av det som sker nu, lägger han till.

Industrin i södra Sverige straffas ut

Peter Kihlgren ställer sig frågan om hur det kan komma sig att Sverige har lyckats slarva bort en så stark position. Det handlar också om att konkurrenskraften har snedvridits inom landets gränser. Förutsättningarna att bedriva en verksamhet i norra Sverige med dess relativt sett låga elpriser är som bekant väsensskild jämfört med i de södra delarna där elprisrekord slås gång på gång.

– Konkurrenskraften har snedvridits totalt för den elintensiva industrin. Den straffas otroligt hårt i södra Sverige jämfört med i norra Sverige, säger Peter Kihlgren.

”Jag har aldrig varit med om att vara så inmålad i ett hörn.”

Kemira har sin anläggning i Helsingborg, det vill säga i elområde 4. I samma elzon, fast på den östra sidan av Sverige, har företagaren Rickard Wiger sina gjuterier, Mönsterås Metall och Gjuteribolaget.

Sedan elpriserna sköt i höjden har Rickard Wiger tvingats ta till flera åtgärder. För det första har han lagt på ett energitillägg på fakturorna, för det andra har han anpassat produktionen genom att stänga en del maskiner och låta andra köras hårdare. På det viset kan han i viss mån påverka elförbrukningen. Totalt gör bolaget av med sju miljoner kilowatt för de båda anläggningarna.

Ett vanligt år har Wigers företag elkostnader på 5,4 miljoner kronor. Nu blir det som lägst 15 miljoner kronor, men det kan bli så högt som 54 miljoner kronor om de höga priserna i augusti och september inte dämpas.

Det som är så oroande för Rickard Wiger är att han inte vet hur högt priset blir. Och det präglar alla beslut som fattas.

– Det är horribelt. Jag har aldrig varit med om att vara så inmålad i ett hörn, säger han.

– Jag har varit med om lågkonjunkturer förut, men då har jag kunnat påverka kostnaderna, men det kan jag inte nu. Det är bara genom politiska beslut som vi kan ta oss ur detta, men jag ser inga sådana politiska beslut komma.

I värsta fall kan de skenande elpriserna leda till att fabriker läggs ned och jobb försvinner. Tidigare finansminister Anders Borg varnade nyligen för att risken är överhängande att Europa drabbas av en industrikris av historiska dimensioner.

Tapp i mätning - konkurrenskraften urholkas

Allvarligt är också att det finns tecken på att konkurrenskraften har backat inom andra områden. Organisationen Ikem tar återkommande pulsen på sina medlemsföretag, det handlar om kemi- och plastindustrier, läkemedelstillverkare, raffinaderier eller biokemi- och bioteknikföretag.

Bolagen står för en femtedel av svensk tillverkningsindustri och 20 procent av den svenska varuexporten, och deras syn på sådant som skatter, energiförsörjning och regeltillämpning ger en god bild av hur stark den svenska konkurrenskraften är.

I Ikem-mätningen redovisas ett nettotal som är en sammanvägning av alla de positiva respektive negativa svaren i varje kategori.

Undersökningen visar att Sverige sedan 2019 har tappat i relativ konkurrensfördel inom sju av elva kategorier och får bottenbetyg i kategorin elförsörjningens stabilitet. Våra elpriser sågs tidigare som en styrka, nu ses de som en svaghet. Den politiska stabiliteten uppfattas som sämre och myndigheters regeltillämpning backar kraftigt i mätningen. Även bolagsskatterna har blivit mindre konkurrenskraftiga, enligt företagen.

Mer positiva är de bland annat till FoU-samarbeten med universitet och Sveriges geografiska läge.

– Vi har råd att vara sämre på ett antal ramvillkor men vi kan inte röra oss i negativ riktning på flera områden, säger Carl Eckerdal, som är chefsekonom på Ikem.

”Minus 72 är sensationellt dåligt.”

Han berättar att frågan om elförsörjningens stabilitet inte var med i den förra mätningen 2019, så det går inte att göra jämförelser över tid. Men att det sammanvägda nettotalet minus 72 (0 innebär att man är neutral) säger en hel del om utvecklingen i elkrisens Sverige. Företagen har också rankat energiförsörjningens stabilitet som viktigast av de elva faktorerna som mäts:

– Minus 72 är sensationellt dåligt, säger Carl Eckerdal.

När det gäller industriföretagens negativa syn på regeltillämpningen så är Carl Eckerdals tolkning att det hänger ihop med att företagens arbete med att ställa om produktionen och därigenom minska utsläppen leder till ökad regelbörda.

– Vi går mot en alltmer hållbar produktion som kräver nya investeringar i verksamheten. Om det är förenat med komplexa tillståndsprocesser med dålig visibilitet och godtyckliga beslut i slutändan då blir det enorma trösklar för övergången till en ny hållbar svensk industri, säger han.

Rickard Wiger håller med om att regelbördan har ökat även i den bransch som han är verksam inom. Det leder till merarbete och ökade kostnader eftersom det behövs personal och konsulter som kan hantera administrationen.

– Det har blivit värre. Kraven ökar hela tiden. Vi ska leverera administration till flera olika myndigheter. Gjuterier är tillståndspliktiga och de processerna tar bara längre och längre tid, säger han.

Osund konkurrens från utländska konkurrenter

Men konkurrenskraften påverkas också av om regler respekteras och efterföljs av alla företagen i en bransch. Om det inte sker snedvrids konkurrensen.

Det lilla österrikeägda företaget Andritz Hydro i Nälden servar vattenkraftanläggningar i norra Sverige, men Daniel Brakke, som är platschef på verkstaden, vittnar om vad han kallar osund konkurrens i branschen. Det handlar om utländska montörer på konkurrerande bolag som han menar av olika anledningar inte följer svenska regler och på det viset kan hålla lägre priser än Andritz Hydro.

– Vi ser att konkurrenterna är duktiga men de har heller inte samma spelregler när de är på vattenkraftanläggningarna. Det handlar om regler som rör till exempel hälsa och säkerhet. Den utländska servicepersonalen kan inte de svenska regelverken, och kan inte svenska så bra. Ibland kringgår de också medvetet vissa regler, säger Daniel Brakke.

Andritz Hydro fattade nyligen det drastiska beslutet att stänga en del av anläggningen. Det betyder att 17 personer har varslats på verkstaden som har funnits på orten sedan 1839.

– Det ser inte bra ut under 2023 och första halvåret 2024. De order som vi har är för små, det är inte tillräckligt.

Krävs långsiktiga lösningar

Medan den svenska konkurrenskraften försvagas i takt med att elpriserna skjuter i höjden ska en ny regering formas och tillträda. Rickard Wiger är kritisk mot att planerbar elproduktion har lagts ned i södra Sverige och önskar att den nya regeringen underlättar för kraftvärmeverken att tillföra mer el. Han hänvisar till Teknikföretagens kritik mot att kraftvärmeverken både betalar för utsläppsrätter och koldioxidskatt samt måste betala en rad skatter som gör att de inte kan räkna hem drift av befintliga anläggningar.

Han efterlyser också en långsiktig energipolitik. Om den kommande regeringen snabbt beslutar om ny kärnkraft så får inte det beslutet rivas upp om en ny regering tillträder 2026.

”Det känns så otroligt inkompetent att man har satt oss i den här situationen.”

Peter Kihlgren på Kerima inser att det inte finns några snabba lösningar. Han är skarpt kritisk mot det svenska misstaget att montera ned planerbar kärnkraft. Men Tyskland, som har fasat ut större delen av landets kärnkraftsreaktorer, bär också en stor del av skulden för det akuta läget i Europa och Sverige.

– Det finns ingen quickfix. Det kommer att ta tid innan vi kravlar oss ur detta, säger han.

Det handlar dels om vad som händer med Europas gasförsörjning, dels om att den tyska energipolitiken påverkar oss i stor utsträckning, menar han.

– Att man i Tyskland lämnar kärnkraften känns väldigt olyckligt ur ett industriperspektiv och vi känner redan av konsekvenserna på ett påtagligt sätt. Vi måste helt enkelt ha mer inhemsk produktion, framför allt i södra Sverige.

När industrin drabbas får det allvarliga följdverkningar i hela samhället:

– Både klimatomställningen och vårt välfärdssystem tar stryk. Det känns så otroligt inkompetent att man har satt oss i den här situationen. Det är politiska beslut som gör att vi sitter här, politikerna har inte förstått konsekvensen av besluten, säger Peter Kihlgren.

Carl Eckerdal gör en bedömning som ligger i linje med Anders Borgs värsta farhågor:

– Om det fortsätter så här kan jag säga rakt ut att företag i Sverige kommer att slås ut. Jag hör det anekdotiskt redan. Företagen tittar på kalkylbladen för att se om det bär sig eller inte. Risken finns att de flyttar till andra länder där de också har produktion. Det är inte att ropa efter vargen, säger han.