BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

Experter: Därför förfaller Sverige trots rekordinvesteringar – ”Roligare att bygga nytt”

Trots att Sverige satsar mer på infrastruktur än många andra europeiska länder växer underhållsskulden. "Vi har antagit att staten ska sköta samhällsinfrastrukturen men nu vet vi att det inte fungerar", säger experten Fredrik Bergström till TN.

Även om investeringarna i infrastruktur har varit högre i Sverige än i många andra europeiska länder, är underhållet eftersatt, konstaterar Finanspolitiska rådet. Fredrik Bergström, ekonomie doktor i nationalekonomi, med lång erfarenhet från infrastrukturbranschen och som nu driver egen rådgivningsverksamhet inom samhällsutveckling på bolaget Wikinarium, menar att det är ett stort problem att de myndigheter och politiker som förväntas ta ansvar för olika typer av infrastruktur på lång sikt inte har incitament att göra det.

– Det finns en tendens att skjuta på drift- och underhållskostnader då det ofta kostar mycket och nyttan på kort sikt inte är uppenbar. Det är ett grundläggande problem med offentlig förvaltning, säger han.

Dessutom präglas infrastrukturbranschen av en mycket låg produktivitet. Det tar för lång tid och det kostar för mycket så de satsningar som görs ger för lite valuta för pengarna, menar han.

– Det görs exempelvis inte riktiga balansräkningar för transportinfrastrukturen så det blir svårt att göra kloka bedömningar av var och när insatser ska göras och i vilken omfattning. I privat sektor finns det i normalfallet en betydligt större medvetenhet om att man måste sköta sina tillgångar.

Enligt Finanspolitiska rådet hade underhållsskulden i svensk infrastruktur kunnat undvikas.”Regeringen har nu tillfört tillräckliga medel men fysiska begränsningar gör att underhållet tar flera decennier att åtgärda. Denna dyrköpta erfarenhet har två huvudsakliga förklaringar. Före 2015 fanns inte tillförlitliga data vilket gjorde att problemen inte kom upp till ytan. Därtill lyssnade inte regeringar på expertmyndigheters bedömningar angående behovet av underhåll”, skriver Finanspolitiska rådet i ett pressmeddelande.

– Jag tror inte detta hade kunnat undvikas utan att det för 20–30 år sedan hade uppmärksammats och det hade blivit ökat fokus på frågan, säger Fredrik Bergström.

– Nu är det lätt att peka på problemen, men att åtgärda problem tar tid och ofta blir det mycket komplicerat och dyrt om man gör det reaktivt i stället för proaktivt. Detta gäller även andra områden som exempelvis försvaret.

Ineffektivitet genomsyrar infrastrukturbranschen

Enligt finansminister Elisabeth Svantesson (M) är reformutrymmet för nästa mandatperiod i princip slut. Men man ska komma ihåg att det fortfarande finns enorma resurser i staten, menar Fredrik Bergström.

– Det handlar om att bli effektivare och om att prioritera. Infrastrukturen tillhör statens kärnuppgifter.

– Det viktiga är att man förstår att det inte alltid handlar om mer resurser, utan att det är viktigare att jobba smartare.

Framöver kommer det att bli avgörande att effektivisera offentlig förvaltning samt se över regelverk som bidrar till den omfattande ineffektiviteten som kännetecknar infrastrukturbranschen, menar Fredrik Bergström.

– Det som är positivt är att det har blivit ökat fokus på ”mer pengar till infrastrukturen och mer infrastruktur för pengarna” under den senaste mandatperioden. Det har också blivit ökat fokus på drift och underhåll.

– Men det är viktigt att komma ihåg, inte minst när det gäller järnvägen, att det som rullar på spåren också måste renoveras och hålla högre kvalitet.

”Man ska inte se investeringar i infrastruktur som enbart en kostnad”.

Han får medhåll från Nils Paul, expert på infrastruktur på Svenskt Näringsliv, som menar att svensk infrastruktur behöver både ökade resurser och reformer för kortare ledtider och högre effektivitet.

– Finansministern säger själv att reformutrymmet nästa mandatperiod är begränsat just eftersom regeringen har satsat mycket på infrastruktur, rättsväsende och försvaret. När det handlar om infrastruktur kommer medlen till underhåll öka kommande år som en effekt av detta.

– Men vi måste säkerställa att pengarna används rätt för att varje satsad krona ska ge så mycket infrastruktur som möjligt. Nästa regering behöver även vara beredd att skjuta till mer pengar till järnvägen i takt med att underhållet effektiviseras.

Statens planering av transportinfrastrukturen styrs genom långsiktiga nationella planer på tolv år. I den kommande planperioden för 2026–2037 ökar satsningarna med 200 miljarder kronor jämfört med den tidigare planperioden och väntas landa på totalt 1 171 miljarder kronor.

– Drift och underhåll av befintlig infrastruktur har bortprioriterats under många år och underhållsskulden på Sveriges vägar och järnvägar har tidigare beräknats av Trafikverket till cirka 127 miljarder kronor.

– Men man ska inte se investeringar i infrastruktur som enbart en kostnad, om vi gör rätt prioriteringar får vi ett bättre företagsklimat och i förlängningen högre tillväxt. Att hela underhållsskulden på vägnätet nu kommer att kunna återtas på tolv år är goda nyheter för näringslivet.

Infrastrukturen allt mer uppmärksammat

Fredrik Bergström menar att infrastrukturfrågan och underhållsskulden fått ett uppsving de senaste åren och blivit alltmer uppmärksammat i den politiska debatten.

– Backar man 20 år så tyckte jag inte man pratade om det alls, och för tio år sedan började fler prata om underhållsskulden och nu har vi en nationell plan för transportinfrastrukturen och en regering som ökar anslagen till infrastruktur i budgeten.

Framöver kan det bli vanligare med OPS (Offentlig-Privat Samverkan), vilket innebär att privata aktörer finansierar och bygger offentliga projekt exempelvis inom infrastruktur. Bland annat lyfts Arlandabanan ofta upp som ett framgångsrikt projekt där alternativ finansiering använts.

– Arlandabanan byggdes jättesnabbt och funkar hur bra som helst. Det är ett väldigt bra exempel på effektivitet och som dessutom inte har någon underhållsskuld.

Det finns dock skillnader när det gäller finansiering, då det privata ofta kommer att ha en högre riskpremie på räntan och det därmed blir dyrare att låna än när staten gör det.

– Då tror man att det blir dyrare och sämre om vi låter det privata finansiera infrastruktur. Men då bygger vi hela tiden på antagandet att om staten sköter projekt så kommer allting att vara jättebra. Det kommer att vara kostnadseffektivt och det kommer att genomföras i tid och så vidare.

– Men verkligheten ser inte ut så utan man måste jämföra verkliga utfall. Om vi har ett privat upplägg så kanske det kostar lite mer att låna. Men å andra sidan så kommer det vara väldigt mycket mer fokus på tid och kostnader.

”I politiken är det roligare att bygga nytt”.

Redan idag är det privata aktörer som bland annat bygger och hyr ut kontorslokaler till myndigheter. Och han menar att det finns andra länder som lyckats få in mer privat kapital i infrastrukturen, inte minst på vägsidan.

– Bland annat i Italien finns det ställen där privata vägar är bättre än de statliga och där man får betala för att få köra på de privata. Då har den enskilde ett val.

Det skiljer sig också mellan att satsa privat kapital och offentligt. Bland annat då politiken ofta är inriktad på mandatperioder och det privata vill göra sina investeringar långsiktigt.

– En privat skogsägare tänker väldigt långsiktigt i att man ska vårda skogen så att ens barn kan ärva den och fälla träd om 70 år. Det är ett tankesätt som alltför ofta saknas i offentlig sektor.

– I politiken är det roligare att bygga nytt och sen plötsligt har det gått 20 år eller 30 år och mycket har gått sönder och underhållsskulden har vuxit rejält. Vi har någonstans antagit att staten ska sköta samhällsinfrastrukturen men nu vet vi att det inte fungerar så i verkligheten.

Dessutom finns det andra konsekvenser när det offentliga gör stora investeringar.

– Jag brukar kalla det för den mjuka budgetrestriktionen. I företagandets värld så kan du göra fel investeringar, du kan göra misstag och så vidare. Men du kan inte göra det för ofta och för länge för då är det någon som säger och ”stopp och belägg” nu gör vi av med mina pengar. Det händer inte i det offentliga utan då kan man låna mer pengar eller höja skatten.

Ängslighet ökar kostnaderna

Han menar också att det i dagsläget är alldeles för lätt för olika instanser att överklaga infrastrukturprojekt. Dessutom behöver kommunen eller staten inte ta konsekvenserna av överklaganden.

– Myndigheter kan ju liksom överklaga varandra. Det är bara sådana här mekanismer i processen som gör att det kan ta alldeles för lång tid och det driver kostnader.

– Det borde bli svårare att överklaga och överklaganden borde vara mer genomarbetade.

Det har blivit dyrare att bygga ny infrastruktur, konstaterar han och nämner bland annat järnvägen mellan Södertälje och Stockholm som byggdes på 1990-talet. Den kan jämföras med Ostlänken som går mellan Järna och Linköping som byggs idag.

– Det är liknande typ av järnväg, men den nya sträckningen kostar fyra gånger mer per kilometer. Detsamma gäller för Stockholms tunnelbana som nu är åtta gånger dyrare, i dagens priser, att bygga ut än den var på 1970-talet.

”Värderar inte tid i det offentliga”.

En sak som brukar driva kostnader i infrastruktur är ängslighet, konstaterar han.

– Det vill säga oförmågan att ta beslut eller så är det ingen som riktigt vågar ta beslut. För en sak som är väldigt intressant är att man inte värderar tid i det offentliga.

Han lyfter fram ett exempel om det skulle uppstå problem i tunnelbanesystemet i Stockholm.

– Eftersom det kostar mer att jobba treskift så kan man välja att arbetarna ska arbeta vanliga arbetstider i stället. Och då drabbas alla stockholmare negativt. Det finns liksom sådana mekanismer i systemet som är problematiska.

Ett av de mer uppmärksammade förslagen på senare tid inom infrastrukturen är att ett nytt, fristående statligt infrastrukturbolag skulle kunna bildas för att snabbare och effektivare genomföra stora infrastrukturprojekt.

– Det skulle kunna leda till en institutionell konkurrens mellan Trafikverket och den här nya organisationen vilket skulle vara spännande då konkurrens ofta är bra för att stimulera förbättringsarbete.