KÄRNKRAFTENS FRAMTID

Nya samordnaren: Fyra kriser som kärnkraften löser i ett slag

Carl Berglöf har utsetts till Sveriges nya kärnkraftssamordnare. I uppdraget ingår att få ny kärnkraft på plats till 2035. Hur vi når dit förklarar han i en exklusiv intervju med Tidningen Näringslivet. ”Det kommer inte vara någon brist på investeringsvilja”, säger han.

I förra veckan presenterade regeringen landets nya kärnkraftssamordnare. Det blir Carl Berglöf som för tillfället arbetar som kärnkraftsexpert hos branschorganisationen Energiföretagen. Han har en doktorsexamen i reaktorfysik från KTH och har även arbetat sex år på Vattenfall, bland annat med planering av ny kärnkraft.

– Samordnaren kommer att ha en central roll i att snabba på utbyggnaden av ny kärnkraft och driva på de åtgärder som krävs för att färdplanen för ny kärnkraft i Sverige ska kunna genomföras, sa energi- och näringsminister Ebba Busch i förra veckan.

Inom kärnkraftsbranschen är Carl Berglöf ett välkänt ansikte och Tidningen Näringslivet har intervjuat honom vid mängder av tillfällen. Bland annat på temat ”myter om kärnkraft” och elsystem i största allmänhet. Han är nämligen inte bara kärnkraftsexpert utan har också mycket djup detaljkunskap om hur det svenska elsystemet fungerar.

Ironiskt nog analyserade Carl Berglöf just den nya kärnkraftssamordnarens roll i en intervju med Tidningen Näringslivet i slutet av november, apropå regeringens avisering om att de skulle tillsätta en sådan, men vid det tillfället visste han inte, eller åtminstone var det inte officiellt, att det var han som skulle få uppdraget.

– Det känns väldigt hedrande och spännande. Jag har ju arbetat som sakkunnig tidigare men nu hamnar jag i en position där man kanske vill ställa mig mot väggen, så det blir ju en ny erfarenhet. Som tur är finns det ju en massa bra svar på alla förutfattade meningar kring kärnkraft. Så jag känner mig rätt trygg med det.

Ja, kärnkraft är ju ett ämne som berör både på för- och emotsidan. Hur ser du på detta, sker den en häxjakt efter dig på X nu?

– Nä, det har mest varit positiva reaktioner. Jag har faktiskt överrumplats av gensvaret.

På presskonferensen fick du en fråga om att Uruguay klarar sig på i stort sett förnybara energikällor, och varför inte det skulle funka i Sverige. Du svarade kort att du inte är expert på Uruguay men att det förmodligen inte är ett industriland som Sverige. Har du kollat upp detta något närmare?

– Ja, jag kollade litegrann efter presskonferensen och det var väl ungefär som jag trodde. Uruguay är ett land som får sin främsta inkomst från jordbruket med en energianvändning som är tre gånger lägre per invånare än Sverige, så jag tycker att det är lite som att jämföra äpplen och päron. Inget ont om Uruguay, men jag gissar att människorna där nog gärna skulle byta sitt elsystem med det svenska om de fick den chansen – givet den starka industriella utveckling och välfärd vi har i Sverige.

– Alla länder i världen som lyckats få till en fossilfri elproduktion har antingen gjort det för att man har geografisk tur, exempelvis mycket vattenkraft eller geotermisk energi, eller för att man byggt sig till det. I Sverige har vi förvisso mycket vattenkraft i norr, men vi hade inte tillräckligt tur eftersom vi har hög elanvändning men inte samma älvar i södra Sverige vilket är varför vi eldade olja och kol i södra Sverige fram tills vi byggde ut kärnkraften på 70- och 80-talen. Vi skapade då ett av världens bästa energisystem både sett till produktion, konsumtion och överföring. Vi har tappat lite av det nu och behöver bygga upp det igen samtidigt som vi fördubblar elsystemet, säger Carl Berglöf.

Sämst effektsituation i Europa

Eftersom södra Sverige, elområde 3 och 4, nu har den sämsta effektsituationen i hela Europa enligt den europeiska stamnätsorganisationen ENTSO-E så är det också rimligt att vi har Europas mest ambitiösa utbyggnadsplan i södra Sverige, menar han.

Planerbar el behövs, och om vi inte vill öka vår fossila kraft, vilket landets stamnätsoperatör Svenska kraftnät nu börjat ropa in som en konsekvens av brist på planerbara resurser sedan främst kärnkraftsnedläggningen, så behöver vi återuppbygga kärnkraften, plus en hel del ytterligare kärnkraft, menar han.

Och han tror att regeringens plan om motsvarande två stora kärnkraftsreaktorer till 2035 och en massiv kärnkraftsutbyggnad motsvarande tio stora reaktorer till 2045 är realistisk.

– Absolut. Det kommer inte bli lätt. Vi har inte byggt kärnkraft på länge men vi har klarat det förr och vi kan klara det igen. Det här är vad som måste göras om vi vill ställa om industrin och bli fossilfria och samtidigt ha ett robust och kostnadseffektivt elsystem.

Annars går det utmärkt med fossilt

Det går alldeles utmärkt att skippa kärnkraften om man vill sätta upp gasturbiner och elda fossilgas när de väderberoende kraftslagen inte levererar liksom många andra länder just nu gör. Men om vi menar allvar med klimatmålen så kräver det fossilfri baskraft, och den fossilfria baskraft som på systemnivå är billig, som Sverige kan, har en stolt tradition av och som fortfarande inte bara är en skrivbordsprodukt, är kärnkraft, menar han.

– Vi har en geopolitisk kris, vi har en ekonomisk kris, vi har en lurande energikris och vi har en elsystemskris. Vi har tillräckligt med el åtminstone för nu när man slår ut det över ett år. Men vi har två underskottsområden och de blir extra sårbara, särskilt elområde 4, när det inte blåser. Detta måste man lösa, och kärnkraften har förmågan att adressera alla dessa kriser. Det är ingen snabb lösning, men det är en långsiktigt hållbar lösning, som kan kombineras med andra kortsiktiga lösningar. Infrastruktur och el har alltid präglats av långsiktiga arbeten och beslut.

Men även kortsiktiga lösningar för att öka planerbarheten i kraftsystemet kommer också att behövas, vilket Tidningen Näringslivet visade i en fördjupande artikel nyligen. Ansökt kapacitet i södra Sverige är noll, trots att företagen vill ställa om. Vi har till och med en situation där företag som tillverkar kritiska produkter till den svenska försörjningstryggheten inte kan tilldelas effekt på grund av brist på pålitlig baskraft.

Hur ser du på detta, och argumentet att den dyraste elen är den som inte kan levereras?

– Jag kan bara instämma. När man tittar på Svenska kraftnäts rapport om att den framtida effektbalansen (-8 700 megawatt under topplasttimmen en normalvinter 2026/2027, reds anm.) så ska man nog inte läsa den som att det kommer att bli roterande nedsläckning om några år utan snarare som att det här är vad företagen behöver och vill ha för att ställa om sina verksamheter. Om vi inte kan leverera strömmen så kommer investeringar att utebli eller företag att lämna landet eftersom elpriserna rusar. Företag i södra Sverige står nu och stampar för att de inte får el och det här är samhällskostnader som förmodligen är väldigt höga men som är väldigt svåra att kvantifiera. Vi ser sällan när marknadens osynliga hand plockar bort potentiella investeringar.

Lösningarna är flera

Han tror att lösningarna på det kortsiktiga problemet är flera inte minst inom kraftvärme och vattenkraft. Ett visst mått av flexibilitet, exempelvis smarta värmepumpar och elbilsladdare samt vissa lagerlösningar kommer att behövas men för kärnkraften, som ligger på hans bord, handlar det om effekthöjningar i befintliga kraftverk. Detta kopplas också ihop med problemet att elnätsutbyggnaden och anslutningsprocesserna måste gå betydligt snabbare.

– Effekthöjningen med 100 megawatt hos Forsmark 1 går in i sitt tjugonde år nu sedan man började planera det. Även om allt är på plats tekniskt så kan Svenska kraftnät inte bevilja att effekten skickas ut ännu.

Vad är det som sinkar då?

– Det handlar om driftsäkerhetsaspekter, vilka krav man ska ställa på elproduktionen så att den är robust mot störningar och annat. Och det är jätteviktigt så klart, men det ska inte behöva ta så här lång tid. Om det fortsätter så här så kan vi glömma den här elektrifieringen.

”De flesta roller som behövs inom kärnkraft är kompetens som krävs inom annan elproduktion också. Sen behövs det förstås kärnkraftsfysiker och personal inom strålsäkerhet också men jag tror inte att det kommer att vara en begränsande fråga egentligen. Det finns nog med tid att bygga upp den kompetensen under resans gång”.

Hur ser du på att kärnkraften anses som dyr då?

– Man måste skilja på elproduktion och elsystem. Att bygga kärnkraft innebär en stor investering och därmed en stor initial kostnad, men sedan står reaktorerna där i kanske 80-100 år och bidrar med systemnyttor och stabilitet som i dagsläget inte räknas med i kalkylerna. Hur värdesätter man beredskap på ett rimligt sätt till exempel? Kärnkraften bidrar med robusthet och väldigt stora samhällsnyttor på många olika plan. Överföring blir effektiv, nätet behöver vara mindre omfattande och den levererar systemstärkande el när vi som mest behöver den kalla vinterdagar, så ser jag det också som logiskt att samhället värdesätter detta från regeringens håll. Vill vi kortsiktigt ha billig el snabbt utan krav på när den kommer och systemet som helhet så är det enklast att installera solceller på varje hustak, men det skulle inte lösa våra problem i dag eller i framtiden och det skulle skapa nya kostnader. Om målet är ett leveranssäkert system som möter samhällets behov kostnadseffektivt handlar det om andra åtgärder.

Förra veckan var det smällkallt i stora delar av landet. I debatten har kärnkraftens planerbarhet återigen ifrågasatts för att Forsmark 2 har gått på halvfart på grund av en krånglande generator och detta blev snabbt riksnyheter medan det inte skrevs lika mycket om att kärnkraften levererade på långt högre andel av installerad maxkapacitet än vindkraften och att delar av vindkraften i norra Sverige stod stilla samtidigt som temperaturen kröp under minus 40.

Finlands vindkraft haltade rejält

I Finland slog elpriserna rekord i helgen med priser stundtals på över 20 kronor per kilowattimme och det dröjde inte så länge innan diverse politiker och debattörer började göra poänger om att landet som byggde det dyra kärnkraftverket Olkiluoto 3 minsann slog rekord i elpriser. Vad som inte nämndes lika flitigt var att kärnkraften i Finland rullade på i stort sett på maxeffekt under hela denna period medan vindkraften haltade rejält. Under lördag mitt på dagen levererade exempelvis vindkraften i hela Finland inte ens en tiondel av vad Olkiluotos nya reaktor 3 gjorde. Totalt 127 megawatt, eller cirka 1 procent av Finlands totala produktion stod vindkraften då för, enligt Svenska kraftnäts kontrollrummet.

– Ja, det är väl bara att konstatera att det snarare behövs fler kärnkraftverk än färre, både i Finland och i Sverige. Med få reaktorer i systemet blir situationen snabbt sårbar när någon av dem faller ifrån eller ställs av för underhåll och bränslebyte. Det problemet upplevde vi inte tidigare när vi hade exempelvis tio reaktorer i drift, konstaterar Carl Berglöf.

Hur ser du på kärnkraft ur ett beredskapsperspektiv?

– Kriget i Ukraina har inte minst visat på robustheten i landets elsystem tack vare kärnkraften. Det som många gånger varit skillnaden mellan ström och strömlöst har varit just kärnkraften. När det gäller kärnkraft köper man in bränsle och laddar en gång om året, vilket gör att sårbarheten i logistiken blir mindre. För Ukraina har kärnkraften också möjliggjort en synkronisering av Ukrainas nät med det europeiska elnätet, det vill säga bort från det ryska elnätet. Sedan bidrar kärnkraften med förmågor som är viktiga vid skärpt drift och systemåterställning efter en störning eller ett sammanbrott.

Tycker du att vi varit naiva i Sverige när det gäller att tänka i termer av elsystemets beredskap?

– Helt klart. Det är inte krig i Sverige, men vi måste tänka krig när vi planerar elsystemet, särskilt i dagens geopolitiska läge. El är kritisk infrastruktur som hela samhället bygger på. Vi måste minska sårbarheten. Det leder oss också tillbaka till andra systemstärkande egenskaper som kärnkraft bjuder på gratis.

Här kommer också små modulära reaktorer in i bilden, förklarar han. De kan nämligen användas till en lång rad andra processer än bara elproduktion.

– Det finns en jättepotential där. De kan leverera både el och värme och de kan producera elektrobränslen, exempelvis flytande drivmedel och vätgas. Lägger man till kväve kan man bilda ammoniak och sammantaget har man ett system som gör samhället mindre sårbart i händelse av bekymmer med importlogistiken.

De två viktigaste delarna för att möjliggöra ny kärnkraft har regeringen redan påbörjat ett arbete med, vilket är en av anledningarna att han valde att ta rollen, menar Carl Berglöf.

– Man har tillsatt en utredare som ska ta fram en riskdelningsmodell för ny kärnkraft och en annan utredare ska titta på tillståndsprocesserna så jag känner mig trygg med att de två mest kritiska delarna nu är i gång. Min uppgift blir att följa upp utvecklingen i stort och identifiera vad mer som behöver göras för att sänka trösklarna och möjliggöra ny kärnkraft. Jag ber om att få återkomma om vilka åtgärder det kan vara när jag tillträtt i februari men jag ser framför mig ett brett spektrum av åtgärder som behöver vidtas och det kan vara allt från förtydligade myndighetsinstruktioner till elmarknadsrelaterade åtgärder och kompetensförsörjning. Och allt däremellan.

Och hur skulle du säga att intresset för kärnkraft är? Det är väl fortfarande ett getingbo politiskt, där både Miljöpartiet och Vänsterpartiet länge varit kända motståndare medan Socialdemokraterna på sistone förvisso sagt att de vill ha kärnkraft men röstade nej både till förslaget om att tillåta kärnkraft på nya platser än befintliga och att ta bort maxtaket på totalt tio reaktorer i landet?

– Jag tycker faktiskt att det finns en tydlig politisk vilja att åstadkomma det här. Socialdemokraterna har faktiskt sagt att de är okej med fler än tio reaktorer, även om de inte har sagt något om fler platser än de vi har just nu. Bara för att de röstat nej till nämnda förslag betyder inte det att de inte vill se ny kärnkraft utan det finns förstås ett politiskt spel där man kanske inte ovillkorat röstar på motståndarens förslag.

Vänsterpartiet skriver på sin sajt att de vill avveckla kärnkraften så fort som möjligt men i en intervju med Aftonbladet i december vacklade partiledaren Nooshi Dadgostar.

– Jag har inga ultimatum, sa hon.

Och Centerpartiet har sedan tidigare svängt till ett ja till fler reaktorer.

Så du tycker att det just nu inte längre handlar om ”om” utan snarare ”hur” vi ska få ny kärnkraft?

– Ja, jag tycker att frågan ”om” är ganska överstökad även om det kanske inte alltid låter så i debatten.

Men att vara för något retoriskt är inte nödvändigtvis samma sak som att arbeta för att uppnå ett mål. Du kan inte se en utveckling där Socialdemokraterna vänder på en femöring och offrar kärnkraften för makten om de eventuellt ska bilda regering med Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet i framtiden? Daniel Helldén har exempelvis uttryckt att kärnkraften är en röd linje, att det inte ska byggas någon ny.

– Konsensus är att ny kärnkraft behövs, sen finns det förstås några högljudda röster som protesterar och en diskussion i media, men det bekymrar inte mig särskilt mycket, precis som vilka knappar man trycker eller inte trycker på. Det är tydligt att det behövs ny kärnkraft och jag kommer att lägga all min energi på att möjliggöra att sådan kommer på plats till givet datum. Det politiska spelet lämnar jag med varm hand över till politikerna.

Hur skulle du säga att läget är när det gäller finansieringsintresset för ny kärnkraft?

– Vad jag hör från den internationella arenan så har banker och pensionsfonder och den typen av finansiella institut nu börjat intressera sig för investeringar i kärnkraft och börjat sondera terrängen. Vattenfall, Fortum och Kärnfull Next driver sina förstudier om ny kärnkraft och det bubblar under ytan på lite olika håll. Att kärnkraften är inkluderad i EU:s taxonomi för hållbara investeringar gör att förutsättningarna förändras, och inom EU ska det skapats en industriell allians för små modulära reaktorer. Det är tydligt att spelplanen har förändrats och att pjäserna är i rörelse.

Häromdagen meddelade 14 tunga industriföreträdare för några av landets tyngsta exportföretag att de inte bara välkomnar ny kärnkraft utan ser den som en förutsättning för att kunna fortsätta leverera tillväxt och lönsamhet och därmed bidra till den fortsatta välståndsökningen i Sverige genom större skatteintäkter och jobbskapande.

”Vi representerar flera av Sveriges större och mest exportinriktade företag, som dessutom har ambitioner att ligga långt fram i den gröna omställningen. Vi vill inte bara se en utbyggnad av kärnkraft, utan vi är också på olika sätt villiga att engagera oss i denna fråga, bland annat genom att teckna långsiktiga avtal om att köpa den el som i framtiden kan produceras av nya kärnkraftsanläggningar och för några genom att bidra med delfinansiering av utbyggnaden”, skriver de på DN Debatt.

– Jag tror inte att det kommer vara någon brist på investeringsvilja eller medel. Det handlar snarare om att hitta rätt förutsättningar för investeringarna. Därför är det så viktigt att staten pekar ut en tydlig riktning. Då kan investerare och andra aktörer mobilisera sig, säger Carl Berglöf.

Hur ser du på att industrin så tydligt tar ställning för ny kärnkraft och vad betyder det för uppbyggnaden?

– Det har mycket stor betydelse. Det är ju de som ska använda elen. Elkonsumenternas delaktighet inom elproduktionen är ju något som framhållits länge av flera regeringar. Det kan därmed i sig bidra till långsiktighet i frågan.

Hur ser du på Sveriges potential jämfört med andra länder att attrahera internationella investerare? Är det en fördel att vi redan är en kärnkraftsnation?

– Absolut, så är det givetvis. Sverige är en stor kärnkraftsnation och vi har fortfarande sex reaktorer i drift även om vi inte byggt några nya på länge. Vi har en lång historia och en upparbetad infrastruktur för bränsle och avfall. Sedan är vi också duktiga på avveckling vilket kanske inte låter så smickrande men det är ju också en del som kommer med ansvarsfull kärnkraft. Det tillsammans med det faktum att vi har flera lämpliga och utstuderade platser för nya reaktorer, inte minst där kärnkraft lagts ned, gör oss väldigt attraktiva i investerares ögon. Men oavsett vilken ny kärnkraft som byggs, om det är amerikansk, sydkoreansk, fransk teknik eller vad det nu kan vara så kommer det att behövas svenska företag som är en del av leveranskedjan. Vi har en bra grundposition, men den behöver utvecklas om vi ska lyckas.

Hur kommer din roll att se ut i allt detta?

– Det handlar dels om att vara ett smörjmedel för dialoger och processer och en blåslampa på regeringen. Det handlar om att skapa en effektivitet i hanteringen av alla kärnkraftsfrågor och följa upp hur det går. Att hålla regeringen informerad och föreslå vidare åtgärder för att snabba på utvecklingen. Sedan är kärnkraftsfrågan ganska speciell på så vis att den omfattar många olika myndigheter och ministrar. Därför är det bra att ha en samordningsroll som en ”single point of contact”.

När väl en ansökan om ny kärnkraft kommer in påbörjas ett omfattande arbetet där mark- och miljödomstolen, Strålsäkerhetsmyndigheten, kommun, räddningstjänst, havs- och vattenmyndigheten med flera blir inblandade.

Hur ser du på personalsituationen då? Kärnkraft har inte byggts på länge och med de förbud och de målsättningar som tidigare legat är det ett kraftslag som ligger i bakvattnet, med låg tillströmning till universitet och utbildningar som dessutom delvis betalas av kärnkraftsbranschen själva. Vad behövs göras där?

– Ja, det kommer att behövas jättemycket folk. Både inom landet och i viss mån utifrån. Men det gäller hela elektrifieringen oavsett kraftfrågor. De flesta roller som behövs inom kärnkraft är kompetens som krävs inom annan elproduktion också. Sen behövs det förstås kärnkraftsfysiker och personal inom strålsäkerhet också men jag tror inte att det kommer att vara en begränsande fråga egentligen. Det finns nog med tid att bygga upp den kompetensen under resans gång. De första två reaktorerna ska ju vara på plats 2035.

En sak som skiljer Carl Berglöfs roll jämfört med många andra experter är att han inte anställs av Regeringskansliet utan som en så kallad SOU, särskild utredare. En egen myndighet, formellt sett.

– Det innebär att jag inte talar för regeringen utan i egenskap av samordnare när jag är i kontakt med olika i aktörer. Det innebär att jag kan jobba mer fristående och mer effektivt, så det är absolut en fördel.