ARBETSKRAFTSINVANDRING

”Jobb är inte som proppar i ett proppskåp”

Lösningen på utanförskapsproblemen på den svenska arbetsmarknaden är inte att begränsa arbetskraftsinvandringen, skriver Sven-Olov Daunfeldt.

Upprördheten var stor från alla politiska partier när EU ville införa en lagstiftad minimilön som var lägre än de lägsta löner som parterna har förhandlat fram på den svenska arbetsmarknaden. Detta ansågs vara ett direkt angrepp på den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Men samma politiker som stormade mot minimilönförslaget har nu beslutat att arbetskraftsinvandrare utanför EU måste uppnå en ”god försörjning” för att beviljas ett arbetstillstånd. Detta innebär att dem måste tjäna minst 27 360 kronor i månader för att få stanna i Sverige. Politikerna har därmed infört ett lagstiftat lönegolv för en specifik grupp av arbetstagare.

”Beslutet är ett tydligt avsteg från den svenska modellen.”

Ett lönegolv som är betydligt högre än de flesta förhandlade lägsta löner på den svenska arbetsmarknaden. Tidöpartierna nöjer sig inte med det nya försörjningskravet. Nästa år vill de införa ett lönegolv på 34 200 kronor i månaden för arbetskraftsinvandrare utanför EU.

Beslutet är ett tydligt avsteg från den svenska modellen, där det är arbetsmarknadens parter som förhandlar fram ingångslöner och villkoren som ska gälla på arbetsmarknaden. Den svenska modellen har, fram till att inflationen tog fart, levererat över 20 år av nästintill oavbruten reallönetillväxt och mycket få konflikter sett i ett internationellt perspektiv. I ett besvärligt läge med hög inflation lyckades parterna dessutom att förhandla fram ett tvåårigt löneavtal som inte är inflationsdrivande. En bedrift som eliminerat risken för en löne- och inflationsspiral och som därmed hjälper Riksbanken att nå sitt inflationsmål på 2%.

En konsekvens av det nya lönegolvet är att arbetstagare som tjänar mindre än vad regeringen definierar som en ”god försörjning” kommer att använda beslutet för att förhandla upp sina löner. Företrädare för Kommunal har redan krävt att deras medlemmar ska ha en lön som innebär en god försörjning. Det nya lönegolvet riskerar därmed att bli inflationsdrivande och motverka det löneavtal som parterna tagit fram. Genom att inte elda på lönerna har arbetsmarknadens parter lyckats att kväva inflationsbrasan. Nu häller politikerna bensin på den brasa som pyr.

”Jobb kan inte kan bytas ut som proppar i ett proppskåp.”

Beslutet att införa ett lönegolv för arbetskraftsinvandrare motiveras med att dem tar jobb från de individer som idag befinner sig utanför arbetsmarknaden. Sverige har en tudelad arbetsmarknad, där framför allt lågutbildade och utrikes födda har stora problem att etablera sig på arbetsmarknaden. Beräkningar från Svenskt Näringsliv har visat att över 1,2 miljoner personer i arbetsför ålder (exklusive studenter) inte kan klassificeras som självförsörjande, vilket innebär att försörjningsbördan är tung för de personer som har ett arbete och kan försörja sig själv.

Men lösningen på utanförskapsproblemen på den svenska arbetsmarknaden är inte att begränsa arbetskraftsinvandringen. Jobb kan nämligen inte kan bytas ut som proppar i ett proppskåp. Om det hade varit så enkelt hade en arbetsgivare i Stockholm anställt någon efter tunnelbanelinjen i stället för att betala mycket mer för att rekrytera en arbetskraftsinvandrare från ett land utanför EU. Skälet till att arbetsgivare väljer att anställa personal från tredje land är i själva verket mycket enkelt: den kompetens som de efterfrågar till rådande ingångslöner saknas bland de som idag är arbetslösa i Sverige.

”Arbetskraftsinvandringen är en viktig pusselbit för att lösa företagens kompetensförsörjningsproblem.”

Som chefsekonom på Svenskt Näringsliv har jag rest runt mycket i landet och träffat företagare verksamma inom olika branscher. Jag har fått en inblick i deras vardag och vilka problem som behöver lösas för att vi ska få fler växande företag. Och det spelar ingen roll vart i landet jag åker, eller vilka företag som jag besöker; svårigheterna att hitta rätt sorts kompetens kommer oftast högst upp på listan över de problem som behöver åtgärdas. Företagarnas berättelser bekräftas av resultat från vår rekryteringsenkät, som visar att företagen misslyckas med tre av tio rekryteringsförsök.

Arbetskraftsinvandringen är en viktig pusselbit för att lösa företagens kompetensförsörjningsproblem. Genom att införa ett lönegolv för arbetskraftsinvandrare kommer företagens kompetensförsörjningsproblem att bli än större. Detta kommer att minska möjligheterna för företag att expandera sin verksamhet. Inte minst kommer det att försvåra de nya industrisatsningarna och den gröna omställningen i Norrland; satsningar som är beroende av arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU.

”Kommer att både öka inflationstrycket och försvåra företagens kompetensförsörjning.”

Samtidigt gör våra konkurrentländer tvärt om; de underlättar arbetskraftsinvandringen från tredje land. En konsekvens av det nya lönegolvet är därmed att Sverige kommer att tappa i tillväxtkraft gentemot våra konkurrentländer.

Det politiskt satta lönegolvet kommer att både öka inflationstrycket och försvåra företagens kompetensförsörjning, vilket i förlängningen innebär att svenska företags konkurrenskraft försvagas. Lönegolvet kommer att innebära att individer som har bosatt sig i Sverige och bidrar till svensk ekonomin tvingas att åka tillbaka till sina hemländer.

Förutom de individuella konsekvenserna så har detta en direkt negativ effekt på den svenska samhällsekonomin. Arbetskraftsinvandringen bidrar idag, enligt en nyligen släppt rapport från Svenskt Näringsliv, med 43 miljarder kronor i förädlingsvärde och 14 miljarder kronor i skatteintäkter.

”Det är en tillväxthämmande politik.”

Retoriken kring lönegolvet påminner obehagligt mycket om den retorik som LO använde i början av 1970-talet för att stoppa den då mycket framgångsrika arbetskraftsinvandringen. LO argumenterade då att sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor, äldre och funktionshindrade äventyrades av det stora inflödet av arbetskraftsinvandrare. I en ledarartikel i tidningen Fackföreningsrörelsen lyftes en reglering fram som en lösning på det kaos som hade skapats av den ”jugoslaviska invasionen till Sydsverige”. Fackets retorik resulterade i en radikal omläggning av politiken som i praktiken innebar ett totalstopp av arbetskraftsinvandringen.

Det är en tillväxthämmande politik som ytterligare kommer att elda på inflationen och undergräver den svenska modellens legitimitet och styrka.

Detta måste stoppas.

Jobb är inte utbytbara som proppar i ett proppskåp.