KÄRNKRAFTENS FRAMTID

TN granskar: Så mycket kommer kärnkraften att kosta – egentligen

Regeringens historiska satsning på ny kärnkraft har resulterat i ett infekterat bråk om prislappen. Miljöpartiet hävdar att det handlar om en tusenmiljardersnota – regeringen ger en helt annan bild. Hur ser planen egentligen ut? TN har granskat alla siffror.

Att det råder politisk oenighet om behovet av ny kärnkraft i Sverige har förmodligen inte undgått någon. Men i takt med att arbetet med att etablera ny kärnkraft fortskridit de senaste åren, har det också blivit allt tydligare att det finns olika uppfattningar om hur projektets prislapp ser ut.

Vid flera tillfällen har beloppet ”tusen miljarder” nämnts för att ge en bild av den samlade kostnaden. Siffran dök exempelvis upp i samband med rapporteringen om en kärnkraftsomröstning i Karlshamn och i årets tal i Almedalen gjorde Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén (MP) gällande att regeringen hade ”slarvat bort” 1 000 miljarder av skattebetalarnas pengar, och ändå, poängterade han, ”lyser kärnkraften med sin frånvaro”.

Men stämmer det verkligen att planerna på ny kärnkraft väntas kosta skattebetalarna 1 000 miljarder? När TN kontaktar Sekretariatet för finansiering av ny kärnkraft, en arbetsgrupp inom Finansdepartementet som hanterar ekonomiskt stöd och avtal för att bygga ny kärnkraft i Sverige, får vi en helt annan bild av vilka summor det handlar om, åtminstone utifrån det som har presenterats hittills.

I statsbudgeten för 2026, som regeringen har lagt fram och fått stöd för i riksdagen, ingår följande tre poster (samtliga i 2026 års priser):

Låneramen på 220 miljarder är enkelt förklarat avsedd för att företag som vill bygga ny kärnkraft under uppbyggnadsfasen ska kunna låna pengar till förmånlig ränta. Men i den händelse att de 220 miljarderna inte skulle räcka på grund av oväntade händelser, som till exempel att geopolitisk osäkerhet skulle göra betong dyrare än vad man kunnat förutse i förväg, omfattar budgeten även en ”Låneram för riskreserv” på 220 miljarder kronor.

Här handlar det alltså om totalt max 440 miljarder kronor i dagens pengar som staten sagt sig vara beredd att låna ut, men eftersom kostnaden påverkas av hur mycket som byggs och till vilka villkor kan summan också bli betydligt lägre än så. Dessutom handlar de här posterna alltså om lån, vilket innebär att de ska betalas tillbaka.

”Om elen under den aktuella perioden skulle bli billigare än prissäkringen kommer staten att gå in och betala mellanskillnaden. Om elpriset är högre än prissäkringen ska företaget i stället betala till staten.”

Utöver låneramarna har regeringen fått mandat av riksdagen att ingå prissäkringsavtal i form av ”differenskontrakt” för max 400 miljarder kronor. Det innebär att staten i 40 år efter att en reaktor är färdigbyggd går in som garant för att företaget som byggt reaktorn ska kunna sälja sin el till ett visst pris. Om elen under den aktuella perioden skulle bli billigare än prissäkringen kommer staten att gå in och betala mellanskillnaden. Om elpriset är högre än prissäkringen ska företaget i stället betala till staten.

I det sistnämnda fallet handlar det alltså om en kostnad och inte ett lån, men enligt Sekretariatet för finansiering av ny kärnkraft är summan väldigt högt räknad. Det är förstås svårt att säga vad elen kommer att kosta om 50–100 år, men enligt Finansdepartementets ”bästa uppskattning” kommer ersättningen från staten till bolagen att landa någonstans mellan 2 och 7 miljarder om året. Om det skulle bli 7 miljarder om året i de 40 år som modellen är tänkt att gälla skulle notan landa på 280 miljarder.

”Nu är vi alltså uppe i totalt 880 miljarder kronor, varav 440 miljarder avser lån och 400 miljarder uppges vara en väl tilltagen ram.”

Här är det dock värt att nämna att låneramen, som ju gällde lån till företag som bygger kärnkraft, bara gäller under uppbyggnadsfasen. När reaktorerna är färdigbyggda kommer räntorna på lånen att bli dyrare. Men det är då, när reaktorerna är färdigbyggda och kan börja producera och sälja el, som statens ersättning i händelse av låga elpriser går in. Så när företagen eventuellt får möjlighet att ta del av den ersättningen kommer med andra ord räntan för deras lån att trappas upp.

Nu är vi alltså uppe i totalt 880 miljarder kronor, varav 440 miljarder avser lån och 400 miljarder uppges vara en väl tilltagen ram.

I tillägg till det blev det nyligen känt att staten går in som majoritetsägare i Videberg Kraft AB till en kostnad av max 1,8 miljarder kronor för 60 procent av aktierna. I avtalet ingår även ett mandat att skjuta till högst 34,3 miljarder kronor i kapitaltillskott under tiden som de nya reaktorerna byggs, men samtidigt får staten genom affären rätt till 60 procent av den eventuella vinsten.

Slutförvarsnota kan landa på 0 kronor

Dessutom har staten tagit på sig risken för att bygga ett nytt slutförvar för kärnkraftsavfall. De totala fasta kostnaderna för ett nytt slutförvar beräknas enligt Finansdepartementet bli cirka 122 miljarder kronor, men i vårändringsbudgeten som röstades igenom i riksdagen i juni finns det även med en reserv på 61 miljarder kronor (2026 års siffror). De ska användas i den händelse att de 122 miljarderna inte skulle räcka på grund av oförutsedda kostnadsökningar.

Men eftersom statens garanti endast gäller om nya investeringar blir mindre än 5 000 megawatt kan kostnaden för staten bli betydligt lägre. De som bygger ny kärnkraft betalar för sin andel av kostnaden för slutförvaret. Statens risk att få betala för slutförvaret minskar ju fler som investerar i ny kärnkraft och tidshorisonten får anses vara lång eftersom slutåret är satt till 2159.

Om det byggs kärnkraft motsvarande 5 000 megawatt eller mer blir statens slutförvarsnota 0 kronor. Värt att notera är att de ansökningar om stöd för ny kärnkraft som inkommit hittills redan överstiger 5 000 megawatt.

Utöver de större posterna ovan har kärnkraftsprojektet medfört en del övriga kostnader. Det har exempelvis tillsatts en kärnkraftssamordnare som har fått ett kansli med en handfull medarbetare och det har utgått ersättning till kommuner som undersökt förutsättningarna för att bygga ny kärnkraft. Enligt kärnkraftssekretariatet handlar de övriga utgifterna dock om små belopp i sammanhanget, under 100 miljoner kronor allt som allt.

Slår man ihop de 880 miljarderna (lån plus differenskontrakt) med 183 miljarder (de 122 miljarderna plus reserven på 61 miljarder) för slutförvar, drygt 36 miljarder för Videberg Kraft-affären och 100 miljoner för övriga kostnader hamnar man visserligen en bit över tusen miljarder. Men då har man också blandat faktiska kostnader med låneramar och utgifter som lika gärna kan bli betydligt lägre eller försvinna helt. Man har heller inte tagit hänsyn till de intäkter staten väntas få längs vägen.

Ministern: ”Ska sättas i relation till värdet”

Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) påminner om att det samtidigt innebär en kostnad att inte investera i elsystemet.

”Att bygga kärnkraft är viktigt för att vi ska få ett bättre fungerande elsystem i Sverige. Det gynnar Sveriges företag och hushåll. Det är dyrt och komplicerat att bygga nya reaktorer, men det ska sättas i relation till värdet av ny fossilfri baskraft under lång tid framöver”, skriver han i en kommentar till TN.

Enligt Niklas Wykman är det egentligen bara prissäkringsavtalet, det vill säga differenskontraktet, som innebär en faktisk kostnad för staten.

”Det som kan bli en kostnad är prissäkringsavtalet och vad den blir beror framför allt på det framtida elpriset. Bedömningen är att prissäkringen uppskattningsvis kan landa i intervallet 2–7 miljarder kronor per år. Men det påverkas alltså av elpriset. Skulle vi få låga elpriser framöver kommer kostnaden bli i den övre delen av spannet, och det motsatta vid högre elpriser. Det är viktigt att komma ihåg att i ett läge där vi får låga elpriser och kostnaden för prissäkringen blir jämförelsevis hög är hushållen och företagen ändå vinnare på totalen”, skriver han.

MP: Blir i princip alltid dyrare

Miljöpartiet står dock fast vid sin bedömning.

”Vi tycker det är en korrekt beskrivning att regeringen "slarvat bort tusen miljarder av skattebetalarnas pengar" på ny kärnkraft, ja”, skriver Fredrik Elisson, pressekreterare för Miljöpartiet i ett mejl till TN.

”Det handlar om minst 440 miljarder i lån för att bygga nya reaktorer, där staten ska stå för hela risken. Om lånen inte kan betalas tillbaka är det skattebetalarna som står för notan. Kärnkraftsprojekt blir i princip alltid kraftigt fördyrade och försenade, det är en lågoddsare att så även blir fallet denna gång”.

”Alla dessa kostnader är helt i onödan.”

Miljöpartiet menar att garantipriserna i prissäkringsavtalet är lågt satta, varför kostnaden för staten riskerar att bli högre än de beräkningar som regeringen har gjort. Partiet påpekar också att det trots allt kan bli staten som får betala kostnaden för det nya slutförvaret.

”Alla dessa kostnader är helt i onödan. Både forskare på våra universitet och regeringens egna expertmyndigheter konstaterar att det är fullt möjligt att bygga ett förnybart elsystem utan ny kärnkraft. Dessutom kan det ske betydligt billigare, på i stort sett marknadsmässiga grunder. Därför tycker vi att det är en träffande beskrivning att pengarna slarvats bort när de öronmärks till detta projekt som inte behövs”.