DEN SVENSKA INDUSTRIN

Skogspolitiken splittrar C och MP – industrins varning: Då försvinner jobben

Centerpartiet och Miljöpartiet står långt ifrån varandra i skogspolitiken. Industrin varnar för att frågorna offras i regeringsförhandlingarna. ”Sverige har inte råd att kompromissa bort skogen”, säger Viveka Beckeman, vd för Skogsindustrierna, till TN.

Klyftan handlar i grund och botten om vem som ska bestämma hur mycket skog som får brukas, och hur. Centerpartiet utgår från äganderätt, frivillighet och aktivt skogsbruk. Miljöpartiet vill att naturvärden och klimatnytta styr, med politiska mål, regleringar och ekonomiska styrmedel.

– Skillnaderna, och vilka som får företräde i förhandlingarna, kommer att påverka svensk skogspolitik långt framöver, säger Viveka Beckeman, vd för Skogsindustrierna.

Skiljelinjerna tydliggörs främst på fyra punkter. MP tycker att skog ska skyddas mer och snabbare, medan C i huvudsak vill skydda frivilligt. MP vill styra mot hyggesfritt bruk, med en bonus finansierad av en avgift på stora kalhyggen, och C anser att skogsägaren ska få välja metod. MP förespråkar minskad avverkning, men C betonar fortsatt produktion. Och C vill reformera artskyddet, medan MP vill ge hotade arter större tyngd.

Viveka Beckeman konstaterar att skogsindustrin befinner sig under hård press.

– Svensk industri är extremt hårt utsatt av internationell konkurrens, inte minst från Kina som har väsentligt lägre kostnader och därmed kan konkurrera på pris. Det handlar om tillgången på råvaran och vad den kostar. Med mindre utbud kan vi tillverka färre fossilfria produkter.

Produktion kan flytta till Kina

Svenska skogsprodukter exporteras för mer än 180 miljarder kronor om året. Men 23 företagsledare i skogsnäringen skrev nyligen på DN Debatt att marginalerna riskerar att försvinna om företagen inte får konkurrenskraftig råvara. Då uteblir investeringarna, fabriker kan läggas ned och jobb försvinna. Efterfrågan på trä, papper och kartong består, men produktionen flyttar – inte sällan till Kina.

Claes Andersson, vd för skogsföretaget JGA, kallar risken reell.

– Det gäller framför allt pappersmassaindustrin, men också sågverk. Vi verkar på en global marknad, och de länder som lyckas trygga en stabil råvaruförsörjning får livskraftiga sågverk med tillräcklig lönsamhet, säger han.

Viveka Beckeman framhåller att skogspolitiken vilar på två jämställda mål: produktion och miljö. Naturvärdena har ökat successivt sedan 1990-talet, då målen infördes, understryker hon.

– Om vi tar bort ytan som får brukas sätter det stort tryck på industrin. Vi får mindre råvara, och markägarna får inte lika starka incitament att skapa naturvärden på den mark som brukas.

”En delfråga som inte prioriteras”

Medlemsföretagen är enligt henne mycket oroliga för hur regeringsförhandlingarna kan landa.

– De stora partierna har genom åren haft en tendens att kompromissa bort skogen. Men Sverige har inte råd att kompromissa bort värden som skapas i skogen. Vi har byggt vårt välstånd på att nyttja råvarorna i vårt land, och där spelar skogen en mycket viktig roll, säger hon.

Claes Andersson oroar sig för att skogen inte räknas som en del av svensk industripolitik.

– Skogspolitiken riskerar att lämnas åt dem som är mest intresserade. Den ses inte som något som bygger välstånd och tillväxt, utan blir en delfråga som inte prioriteras.

Claes Andersson anser att Miljöpartiet inte verkar se värdet för ”AB Sverige” av dagens skogsindustri. Partiets vision för en omställning mot en skogsindustri som kan frodas trots en lägre råvarutillgång kommer inte att ske snabbt eller utan stora svårigheter för den befintliga industrins konkurrenskraft, bedömer han.

– Centern uttrycker att man ser värdet av vår befintliga industri men partiets huvudfokus låter som att det ligger främst i skogsägarfrågorna, säger han och fortsätter:

– Den privata äganderätten är grundläggande för ett demokratiskt samhälle men även om denna upprätthålls kan en framtida skogspolitik få negativa konsekvenser för svensk skogsindustri. Exempelvis skulle en förändring av uppdraget till Sveaskog mot mindre avverkning eller alternativa skötselmetoder kunna påverka tillgången på råvara negativt vilket försämrar industrins konkurrenskraft.

Staten bör enligt honom ändra sin syn på det egna skogsägandet.

– Staten kan inte se Sveaskog som en kassako. Pengarna kommer från svenska företag, och om de inte mår bra och vi hämmar en stabil råvaruförsörjning för kortsiktig glädje i form av höga intäkter för timmerförsäljning är det negativt, säger han.

Svensk skogspolitik är enligt Claes Andersson större än äganderätten.

– Skogen är en strategisk resurs för svensk industri som säkrar jobb och intäkter. Alldeles för få partier, på båda sidor, talar om skogen från detta perspektiv. Det stannar oftast vid vikten av att skydda äganderätten. En kompromiss mellan C och MP i skogspolitiken riskerar att bli dålig om skogsindustrins behov glöms bort.

Långsiktighet och förutsägbarhet

Viveka Beckeman resonerar vidare att industrin vill hålla fast vid den svenska modellen, öka naturvärdena i alla typer av skogar och arbeta mer med de marker som redan är avsatta.

Företagsledarna på DN Debatt kräver långsiktig och förutsägbar tillgång på råvara, konsekvensanalyser före större förändringar, incitament för markägare att skapa naturvärden och mer naturvård i redan avsatta områden.

De påminner om att Sverige tidigare lyckats med långsiktiga beslut. Skogsvårdslagen från 1903 återbeskogade landet, och lagen från 1993 införde den svenska modellen, där skogens tillväxt och de biologiska värdena ska öka samtidigt.

Industrins linje, menar hon, är att hålla fast vid den svenska modellen, öka naturvärdena i alla typer av skogar och arbeta mer med de marker som redan är avsatta.

– Bildar de här fyra partierna regering kommer Miljöpartiet sannolikt att få inflytande. Därför är det viktigt att de partier som vill bedriva en aktiv skogsnäring värnar den, säger Viveka Beckeman.