BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

Extremvädret avslöjar skenande underhållsskuld – ”Kommer hända igen”

Tåligare räls, rensade vägtrummor och mer klimatanpassade vägar och järnvägar. Listan på hur bristerna i infrastrukturen ska åtgärdas kan göras lång. Men ju längre tiden går, desto dyrare blir notan, varnar flera experter. ”Det här är ingen quick fix”, säger Tomas Arvidsson på Transportindustriförbundet till TN.

Efter de kraftiga skyfallen har företagen inom svensk basindustri snabbt tvingats söka alternativa vägar för att hålla i gång sina logistiskflöden, vilket TN nyligen rapporterat om. Under veckan började situationen dock ljusna. På måndagen återupptogs trafiken på Botniabanan och sedan föregående vecka sker även omledning via Inlandsbanan för att rädda tåg som blivit strandsatta. Vidare väntas uppröjningen av delar av Ådalsbanan och Stambanan ta två respektive två tre veckor.

Men vi är fortfarande långt ifrån en full återhämtning.

Kan dröja månader

Framöver kan vi vänta oss hastighetsbegränsningar och andra kontroller som ska säkerställa att vägarna är stabila. Sammantaget bedömer Tomas Arvidsson på Transportindustriförbundet att störningarna i transportinfrastrukturen i Mellannorrland kan pågå under lång tid, från veckor till månader.

– Vi kommer att få dras med restriktioner och minskad kapacitet. En ytterligare riskfaktor är att det kan komma mer regn som är svårt att styra över. Det innebär att även sträckor som inte är drabbade av avbrott i dag befinner sig i ett känsligt läge. Det här är ingen quick fix, säger Tomas Arvidsson.

I slutändan menar han att det handlar om en mycket större fråga: bristerna i infrastrukturen.

– Det här är inte bara isolerat till att 300 mil väg är drabbad i Västernorrland och att två–tre järnvägsstråk är avstängda just nu. Hade man förbättrat underhållet och sett till att till exempel trummorna varit väl rensade hade vi varit bättre rustade än vi är i dag. Att järnvägs- och vägbankar spolas bort är ingen nyhet. Det har hänt förr och det kommer hända igen, säger han.

Viktigt för försvar och beredskap

Infrastrukturen är också avgörande ur säkerhetssynpunkt, menar Tomas Arvidsson.

– Vi måste under fredsförhållanden vara beredda att kunna ge värdlandsstöd för transitering av militärförband. Särskilt med tanke på den oroliga omvärldsbilden, inte minst nu när Polen begärt konsultation enligt artikel 4 i NATO-fördraget, säger han.

”Slutsatsen är att vi måste arbeta bort underhållsskulden i större utsträckning än vad regeringen hittills gjort.”

Han menar att det är inte bara regeringen och Försvarsmakten som är med i NATO, utan hela Sverige.

– Alla utförande resurser för stöd finns i näringslivet, inte hos myndigheterna. När sådana här infrastrukturella avbrott sker är det därför mycket allvarligt. Slutsatsen är att vi måste arbeta bort underhållsskulden i större utsträckning än vad regeringen hittills gjort och stärka robusthet och resiliens i alla transportslag, säger Tomas Arvidsson.

Högre krav

Enligt en regeringsbeställd rapport från MSB och SGI märks bland annat Mellannorrland ut som ett av Sveriges riskområden för ras, skred, erosion till följd av klimatförändringar som förändrade nederbördsmönster, stigande havsnivåer och ändrade grundvattennivåer. Det kommer att ställa högre krav på banornas kvalitet och beredskapsförmåga, menar Otto Nilsson, vd på Inlandsbanan.

– Vi har haft omledning på Inlandsbanan tidigare på grund av naturfenomen, bland annat 2010, 2013 och 2014. Små stopp kan uppstå om åskan slår ner eller om ett tåg får ett tekniskt fel. Men nu handlar det om ett naturfenomen med mycket kraftig nederbörd. Det är svårare att förebygga, säger han.

Han har sedan länge efterfrågat en upprustning av banan för att kunna hantera mer trafik, men eftersom det inte har hörsammats är trafiken nu kraftigt begränsad.

– Alla skriker efter mer järnväg, och här finns en bana som är 105 mil lång, tio procent av hela järnvägsnätet, som går rakt genom Sverige från norr till söder. För mig är det en gåta när man har någonting men inte ser till att göra det så bra att det går att använda, säger Otto Nilsson.

Tåligare vägar behövs

För att rusta upp Sveriges vägnät måste man ta höjd för att tillåta tyngre transporter, tillägger Elin Swedlund, ansvarig för transportfrågor, Skogsindustrierna.

– Framtidens transporter kommer att kunna ta ännu mer last än idag. Därför är det jätteviktigt att ta hänsyn till det framöver. Framför allt om vi ska elektrifiera och lägga på två ton till batterier, då vill vi inte tappa två ton i lastvikt, säger hon.

En lågt hängande frukt för järnvägen vore att sänka banavgifterna.

– Hade järnvägen varit mer effektiv och haft större kapacitet, då hade vi kunnat tåla dagens höga banavgifter. Men i stället tillhandahåller Trafikverket en järnväg av låg kvalitet och höjer avgifterna, vilket gör järnvägen ännu mindre attraktiv. Visserligen är svensk industri beroende av järnvägen och kan inte lämna den helt, men det är tydligt att volymerna på järnväg minskar som ett resultat, säger Elin Swedlund.

Klart är att ju längre tiden går för en förändring, desto dyrare blir notan. Enligt en analys från SGI kommer klimatförändringen att leda till sex gånger fler ras och skred. Om klimatanpassningsåtgärder inte genomförs riskerar de direkta skadekostnaderna uppgå till mellan 20 och 50 miljarder kronor fram till år 2100.

Detta räknar inte in indirekta kostnader som förseningar i gods- och persontrafik, avbrott i industriproduktion och utebliven handel innebär, skriver Svenskt Näringsliv, som också länge påtalat bristerna och behovet av klimatanpassad infrastruktur.

”Vi har sett liknande nederbörd tidigare och det är ingen nyhet att infrastrukturen har brister.”

Bara den senaste veckans störningar i trafiken i Västernorrland har inneburit förseningar och fördyringar för flera företag, vilket det statliga godstågsbolaget Green Cargo hanterat genom att omdirigera sina kunder via Inlandsbanan.

Med företag som står i kö för att leverera sina varor, måste problemen åtgärdas snabbt och utan nya hinder.

– Det är viktigt att banarbetena på Botniabanan och Ådalsbanan pausas tills trafikstoppen är åtgärdade, då de hindrar många godståg från att köra, menar han.

På sikt borde den händelsen vara en väckarklocka för att stärka infrastrukturen.

– Vi har sett liknande nederbörd tidigare och det är ingen nyhet att infrastrukturen har brister. Nu måste vi lägga fullt fokus på underhåll, kapacitet och redundans. Vi behöver se till att det finns omledningskapacitet i området, med triangelspår och liknande lösningar som gör det möjligt att snabbt styra om trafiken när stopp uppstår, säger kommunikationschef Stephan Ray.

Viktigt för jobb och tillväxt

När störningar som dessa uppstår efterfrågar Stephan Ray att svensk basindustri prioriteras. Företag inom metall, skog, kemi och fordon är helt beroende av fungerande järnvägsflöden för att hålla logistiken i rörelse.

”Annars riskerar vi att svenska exportflöden – som är avgörande för jobb, tillväxt och klimatomställning – får stå tillbaka för transporter som faktiskt har andra lösningar”, skriver han på Linkedin.

Lina Lagerroth, näringspolitisk expert på Tågföretagen, är inne på samma linje och efterfrågar att Trafikverket ger näringslivet bättre insyn i arbetet, så att företagen kan planera sina leveranser mer effektivt.

– Jag ifrågasätter inte att Trafikverket arbetar febrilt med de här frågorna. Men när vi har en begränsad kapacitet måste vi förstå vad det innebär och hur transporterna prioriteras. Just nu befinner vi oss i ett akutläge där allt fokus ligger på att hantera de omedelbara problemen. Samtidigt finns också ett mellanläge och ett långsiktigt läge där vi måste förstå hur länge vi kommer leva med efterdyningarna. Det är oerhört viktigt för bolagen att förstå vilken uthållighet de ska hantera, och här behövs stöd, säger hon.

Rent generellt behöver arbetet med att beta av underhållsskulden långsiktighet och förutsägbarhet, vilket i sin tur förutsätter en bred politisk överenskommelse, menar Elin Swedlund.

– Det kan inte vara en valfråga om vi ska underhålla järnvägen eller inte. Vi behöver att alla politiska partier ställer sig bakom ett gemensamt mål, säger hon.