DEN SVENSKA EKONOMIN

Kartlägging: Svensk industri pressas från två håll – här är det oväntade EU-landet som rusar

Kina tar marknadsandelar inom allt mer avancerad tillverkning, samtidigt som Polen snabbt klättrar uppåt. Svensk konkurrenskraft pressas nu från flera håll. "Det räcker inte längre att bara jämföra sig med Tyskland och andra västeuropeiska länder", varnar ekonomen Pontus Liljefors.

– När länder som Kina och Polen i allt högre grad konkurrerar direkt med svenska företag på exportmarknaden räcker det inte längre att bara jämföra sig med Tyskland och andra västeuropeiska länder.

Det säger Pontus Liljefors, makroekonom på Svenskt Näringsliv. Han menar att den globala konkurrensen tvingar Sverige att ompröva vilka länder vi jämför oss med.

Enligt Ekonomifakta motsvarade Sveriges export av varor och tjänster 52,7 procent av BNP 2025. Räknas importerade insatsvaror bort står exporten för närmare 30 procent av värdet i svensk ekonomi.

Nästan 1,5 miljoner svenska jobb, drygt fyra av tio i näringslivet, är direkt eller indirekt beroende av exporten. Europa är den viktigaste marknaden och svarar för drygt 900 000 arbetstillfällen, främst genom handeln med Tyskland och Norden.

Samtidigt har Sveriges andel av världsexporten minskat från drygt två procent på 1970-talet till omkring en procent i dag, i takt med att nya länder har tagit plats på världsmarknaden.

Kina tar marknadsandelar

Kina är den tydligaste utmanaren. År 2023 stod landet för 14,8 procent av världens varuexport, ungefär dubbelt så mycket som 2005. I fem av Sveriges sex största varugrupper är Kina nu världens största eller näst största exportör.

Utvecklingen är särskilt tydlig inom fordonsindustrin. År 2005 stod Kina för knappt två procent av världens fordonsexport. I dag är landet världens största fordonsexportör.

Och för tio år sedan importerade EU knappt några bilar alls från Kina. År 2025 uppgick importen till 13,8 miljarder euro, medan exporten i motsatt riktning stannade på 8,4 miljarder euro, enligt Ekonomifakta.

Samtidigt har Kina och andra asiatiska ekonomier flyttat fram sina positioner inom avancerad industri, från fordon och fossilfri teknik till halvledare och elektronik. Produkterna konkurrerar alltmer direkt med svenska företags, men till betydligt lägre kostnader.

– De här länderna har haft en stark utveckling och producerar alltmer avancerade produkter, vilket betyder att de i allt större utsträckning konkurrerar med svenska industriföretag, säger Pontus Liljefors.

Det ökar pressen på den svenska exportindustrins konkurrenskraft.

– Det behöver vi väga in inför den kommande avtalsrörelsen genom att hålla ned kostnaderna för att inte försämra vår konkurrenssituation gentemot de här länderna som nu snabbt tar marknadsandelar, säger han.

Det gäller inte minst lönebildningen.

Här menar Pontus Liljefors att jämförelser av marknadsandelar med endast västeuropeiska industriländer riskerar att ge en ofullständig bild av vilka kostnadsökningar svenska exportföretag kan bära.

I stället krävs god tillgång till kompetens, konkurrenskraftiga energipriser och attraktiva investeringsvillkor.

– Vi behöver väga in vilka kostnadsökningar svenska företag har råd att bära utan att försämra vår konkurrenssituation.

Men lösningen är inte att försöka matcha Kinas låga löner, understryker han.

– Svenska företag måste i stället kompensera högre arbetskraftskostnader med hög produktivitet, tekniskt avancerade produkter och effektiv produktion.

Han betonar att Sveriges exportframgångar bygger på frihandel och öppenhet mot omvärlden.

– Vi ser inte att storskalig industripolitik eller omfattande handelshinder är rätt väg att gå.

Polen tar över Tysklands roll?

Men det är inte bara Kina som svenska exportföretag behöver förhålla sig till. Pontus Liljefors pekar också ut Polen som en snabbt växande konkurrent.

Den polska ekonomin har under lång tid haft en stark exportutveckling och industrin har successivt rört sig mot mer avancerad tillverkning, konstaterar Pontus Liljefors.

– Polen är ett land som har haft en väldigt hög exporttillväxt över tid. Man står för mer avancerad produktion och gör det till betydligt lägre arbetskraftskostnader än vad vi ser i Sverige, säger han.

Tysklands problem drabbar Sverige

Kinas framväxt slår även indirekt mot svensk industri. I mitten av 1990-talet stod Sverige för omkring tre procent av Tysklands import av industriella insatsvaror, mot Kinas dryga en procent. År 2022 hade Sveriges andel halverats till 1,5 procent, medan Kinas hade ökat till tolv procent.

När tyska tillverkare förlorar marknadsandelar minskar också beställningarna till svenska underleverantörer.

Samtidigt genomgår den tyska fordonsindustrin ett stålbad just nu där omkring 4 000 jobb försvinner varje månad. Pontus Liljefors menar att omställningen är nödvändig och varnar för att statliga stöd kan förvärra problemen på sikt.

– Risken är att man stöttar industrier som annars hade slagits ut i den globala konkurrensen och därmed försenar en strukturomvandling som behöver komma till stånd, säger Pontus Liljefors.