DET SVENSKA FÖRETAGSKLIMATET

”Så kan initiativ som 'Made with Sweden' bli mer än bara retorik”

'Made with Sweden'. Tre ord som är tänkta att definiera hur Sverige skall göra affärer i framtiden. Formuleringen är elegant och tajmingen är rätt. Men vad innebär strategin i praktiken? Vem skall utföra arbetet och hur säkerställer vi en professionell utvärdering? Det skriver André Persson på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i Texas.

Den 18 december undertecknade bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa initiativet med det eleganta namnet ’Made with Sweden’, som är tänkt att hjälpa den svenska regeringen att navigera i en tid av tilltagande global protektionism. Genom att byta ordet in mot with har man velat signalera att vårt lands affärer inte skapas i isolering, utan genom gränsöverskridande partnerskap. Rent organisatoriskt innebär det en kraftsamling där främjandemyndigheter som Business Sweden, Svenska institutet, Sida, EKN och Kommerskollegium skall jobba nära ambassaderna för att agera dörröppnare mot omvärlden.

Bra initiativ som saknar uppföljning

Låt mig bara inledningsvis säga att initiativet innehåller många bra saker. SME-fokuset är välkommet i ett land där exportstödet historiskt har gynnat storföretag. Tajmingen är också bra. I en värld av tullar och tariffer är den svenska positionen som frihandelns försvarare inte bara ideologisk; den är också affärsmässigt rätt. Made with Sweden kan ses som rätt svar på en stor utmaning.

Det som saknas är svaret på hur det hela skall genomföras. Vad händer när alla händer har skakats, avtalen undertecknats och pressreleaserna har skickats? Vem gör vad? Och hur mäter vi det?

För trots de stora orden saknas konkreta, mätbara nyckeltal. I stället för hårda KPI:er vilar satsningen på diffusa kvalitativa mål formulerade som "kraftsamling" och "fördjupat samarbete". Men utan offentliga mål för nya avtal eller exportvolymer blir utvärderingen mer av en gissningslek. Ansvaret för genomförandet är splittrat på ett dussin myndigheter vars instruktioner spretar mer än initiativbeskrivningen avslöjar. Risken är att satsningen primärt mäts genom förmågan att öppna dörrar och hålla inspirerande tal, snarare än genom faktiska resultat.

Business Sweden en dysfunktionell hybrid

En öppen diskussion om Made with Sweden kräver också en öppen diskussion om Business Sweden. Som hybridmyndighet – ägd till hälften av staten, till hälften av näringslivet – tvingas organisationen sitta på två stolar. Kravet på objektivitet och transparens frontalkrockar därmed med konsultbolagets behov av affärsdrivkraft och diskretion.

Riksrevisionen slog också fast i sin rapport för något år sedan att det är i princip omöjligt att garantera att statliga resurser inte ger konsultdelen otillbörliga konkurrensfördelar. Och kritiken kommer inte bara från Riksrevisionen. Kunder och samarbetspartners har ifrågasatt mätetalen och arbetsmetoderna. Kritik och rykten om prisdumpningar för att vinna kunder har varit ständigt återkommande, liksom statistiskt svaga effektmätningar.

Att organisationen redovisar vinster samtidigt som den uppbär hundratals miljoner i statsbidrag är också ett symptom på en märklig konstruktion. Business Sweden utför viktiga arbeten. Ja. Men de dubbla rollerna är oförenliga: man kan inte vara en objektiv myndighet och en dynamisk affärskonsult på samma gång. Det är en fråga som är direkt avgörande för att se om ett initiativ som Made with Sweden har gett effekt eller inte.

Och nej, KPI:er utgör inga garantier för framgång. Men de är nödvändiga för att identifiera vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. Det är trots allt skattebetalarnas pengar som används.

Inspireras av de som levererar

Ett sätt att hitta framgång är att låta sig inspireras av andra länder, även om det kan ta emot för en svensk. Vilka är bäst i klassen? Vilka länder tänker kreativt, är affärsmässigt drivna och arbetar aktivt med mätetal? Här finns det tre länder som skulle kunna visa vägen:

Singapore har ersatt byråkrati med kontraktsdisciplin Juridiskt bindande samarbetsavtal med konkreta milstolpar och direktstöd till företags etableringskostnader gör att staten fungerar som ett ramverk, medan privata aktörer sköter leverans och utförande. Här är det bara resultat som räknas.

Nederländerna har valt sektorfokus

I stället för att arbeta brett med att främja landet, så agerar staten säljkår för sin världsledande halvledarindustri. Genom riktade avtal med teknikkluster i Arizona och New York, kombinerade med lokala affärsstödskontor, har man förvandlat diplomati till ett precisionsverktyg för industrin.

Irland aktiverar sin diaspora genom Global Irish Network Irländska expats i globala maktcentra fångas upp och kopplas till konkreta irländska affärsintressen. Inte som en grupp att hedra, utan som ett operativt exportverktyg med mänskliga ansikten och strategiskt inflytande.

Gemensamt för dessa tre exempel är att staten koordinerar och privata aktörer med marknadskännedom och egen risk exekverar. På så sätt använder man personer med lokalkännedom och förståelse för kommersiella miljöer för att driva landets exportaffärer.

Fem saker Sverige kan göra nu

Made with Sweden behöver inte skrotas. Men det skulle må bra av att ha ett ordentligt protokoll för genomförande och mätning. Nedan har jag listat fem konkreta åtgärder som skulle få Sverige att gå från bra till ännu bättre:

Sätt tre mätbara femårsmål och publicera dem. Sätt mål för exportvolym, lista antalet nya SME-exporter, spåra utländska direktinvesteringar. Gör det enkelt, publikt och granskningsbart. Det enda som krävs är det politiska modet och viljan att bli utvärderad.

Ompositionera Business Sweden från konsult till nod. Bygg ett certifierat nätverk av lokala konsulter och utlandssvenskar med djup marknadskompetens. Business Sweden kan koordinera och sätta kvalitetskrav. Privata aktörer levererar. Staten behöver inte skära mellan, men alla resultat mäts.

Aktivera diasporanätverket. Sverige har välutbildade utlandssvenskar i Indien, USA, Sydostasien och Mellanöstern. Skapa en opt-in-plattform med tidsavgränsade mikrouppdrag kopplade till specifika avtal. Tydlig leverans, utförd av professionella resurser med stark lokal förankring som ges marknadsmässig ersättning, skulle kunna bli billigare, men framför allt effektivare än många delegationsresor och dyra kontor. Irland har byggt det. Vi kan kopiera det.

Välj sektorfokus och bli känd för det. Sluta vara "Sverige mot världen". Överväg att nischa. Satsa mer på att vara "Sverige inom fordonsindustri" eller "Sverige inom IT/Telekom". Välj några styrkeområden, bygg partnerskapsavtal kring dem med privat medfinansiering och dedikerade uppföljningsstrukturer. Det är ett erbjudande som en motpart förstår och minns.

Inför ett MOU-register med obligatorisk 180-dagarsrapport. En enkel plattform: aktivt, vilande eller avslutat avtal. 180 dagar efter varje signering skall tre frågor kunna besvaras offentligt: Vem äger frågan? Vad har hänt? Vad är nästa steg? Det kostar ingenting att besluta. Och det kommer garanterat att förändra ansvarskulturen.

Om några år skulle en journalist kunna slå upp ett register och kontrollera vad Made with Sweden faktiskt levererade. Vilka avtal har vi som är aktiva? Hur många exportföretag fick stöd? Hur många direktinvesteringar lyckades vi attrahera?

Om svaret går att hitta där, med siffror, ansvariga och en ärlig redovisning av vad som fungerade och vad som inte gjorde det – då var det ett initiativ. Om svaret i stället blir: "vi vet inte" – då var det ett pressmeddelande.