ELKRISEN
Efter fiaskot med elreserven – myndighet krävs på ny plan till nästa vinter
Sveriges elberedskap sattes på spel efter en myndighetsberäkning som byggde på hushållens teoretiska vilja att dra ned elanvändningen. Resultatet blev ett effektfiasko som höll på att lämna landet utan strategisk reserv. Nu tvingas Energimarknadsinspektionen räkna om hela riskmodellen – där gasturbiner kan få en nyckelroll.
I höstas kunde TN avslöja hur Sveriges strategiska kapacitetsreserv slarvades bort på grund av en teknisk skrivbordsuträkning som fick långt större konsekvenser än någon räknat med.
En beräkning från Energimarknadsinspektionen (Ei), byggd på hushållens teoretiska efterfrågeflexibilitet, användes av EU för att sätta ett lågt pristak för statsstödet.
Resultatet blev att alla anbud för att upphandla en strategisk reserv bedömdes som för dyra – vilket fick konsekvensen att Sverige gick in i vintern utan sin sista effektmässiga livlina.
Energimarknadsinspektionens modell för elberedskap har lett till att Sverige riskerat stå utan strategisk effektreserv inför vintern.
En tidigare beräkning baserad på hushållens teoretiska flexibilitet gav ett alltför lågt pristak, vilket gjorde alla anbud på reservkapacitet för dyra.
Svenska kraftnät har tillfälligt löst situationen genom att upphandla Karlshamnsverket och Aros G4 som reserv inför vintern 2026.
Ei gör nu en genomgripande översyn av tillförlitlighetsnormen, där särskilt värdet av förlorad last (VoLL) pekas ut som centralt.
Industrin och forskare menar att dagens VoLL kraftigt underskattar de verkliga kostnaderna för elavbrott, särskilt inom processindustrin.
Om hushållens flexibilitet har överskattats kan gasturbiner bli den prissättande tekniken i en ny norm, med nya avbrottskostnadsstudier klara först 2026.
Svenska kraftnät lyckades dock via en nödlösning upphandla en reserv för den kalla vintern 2026. I början av januari slöts ett avtal med det oljeeldade Karlshamnsverket (330 MW) som tjänat som reserv i många år, samt Aros G4 i Västerås som kan bistå med 20 MW.
Problemet snart här igen
Men problemet kvarstår: Svenska kraftnät kommer att stå inför samma situation nästa vinter om inte parametrarna ändras.
Så räknades Sveriges risktålighet fram – VoLL, CONE och hushållens flexibilitet
Så vad handlar detta om?
För några år sedan fick Ei i uppdrag att avgöra hur stor risk för effektbrist som är samhällsekonomiskt rimlig i det svenska elsystemet. Det görs genom EU:s metod, som bygger på två centrala värden. Det första är VoLL (Value of Lost Load) – en uppskattning av vad elavbrott kostar kunder och samhälle.
Det andra är CONE (Cost of New Entry) – kostnaden för att tillföra ny kapacitet som kan minska risken för brist.
EU:s regler kräver att man utgår från den billigaste realistiska lösningen, en så kallad referensteknologi. I Sveriges fall blev det hushållens efterfrågeflexibilitet.
Genom att väga kostnaden för elavbrott mot kostnaden för ny kapacitet räknar Ei fram en tillförlitlighetsnorm. För Sverige blev resultatet att man accepterar en statistisk risk för effektbrist motsvarande en timme per år.
Ei gör om beräkningen: ”När parametrar förändras måste normen ses över”
För några veckor sedan inledde Ei arbetet med att göra en ny och mer genomgripande översyn av Sveriges tillförlitlighetsnorm.
Arbetet, som ska pågå fram till hösten 2026, ska enligt myndigheten säkerställa att antaganden, data och beräkningar är uppdaterade och realistiska.
– Vår bedömning är att flera av de underliggande parametrarna är på väg att förändras och när centrala parametrar förändras måste också normen ses över. Annars finns en risk att de bygger på föråldrade eller inkonsekventa antaganden, säger Tobias Alkefjärd, analytiker på Energimarknadsinspektionen.
Har ni fått instruktioner av Regeringskansliet att göra nya beräkningar för att få upp värdena och därmed möjligheten att upphandla en strategisk reserv nästa år?
– Nej syftet är inte att anpassa normen till en viss mekanism. Syftet är att säkerställa att data och metodik är väl underbyggda, svarar Tobias Alkefjärd.
Ei pekar ut parametern VoLL, alltså kostnaden för elavbrott, som helt avgörande.
– VoLL är helt central i beräkningen. Om VoLL ändras får det betydande effekter på hela kedjan och slutresultatet.
Industrin varnar: Elavbrott är långt dyrare än modellerna visar
En central kritik av Sveriges låga VoLL-värde kommer från industrin. Det visar rapporten The Cost of Electricity Supply Interruptions som tagits fram av forskare på SLU och Tillväxtverket.
Rapporten bygger på enkätdata från elintensiva industriföretag och jämför företagens egna kostnadsuppskattningar med de värden som följer av den traditionella modellen för att räkna ut VoLL.
Företagen beskriver kostnader som är mångdubbelt högre – inte minst på grund av följdeffekter som produktionsstopp, kassationer, säkerhetsrisker och långa återstartstider.
”Det är inte själva strömavbrottet som är det stora problemet, utan allt som händer efteråt.”
Tommy Lundgren, professor i resursekonomi vid SLU:
– Det är inte själva strömavbrottet som är det stora problemet, utan allt som händer efteråt i form av till exempel avstannad produktion som får stora konsekvenser. De kostnaderna syns inte i de traditionella modellerna, säger Tommy Lundgren.
Enligt Tommy Lundgren leder detta till att VoLL sannolikt underskattas, särskilt för processindustri där även korta avbrott kan få långvariga konsekvenser.
– När VoLL sätts för lågt signalerar man att avbrott är billiga för samhället, trots att företagen beskriver motsatsen, säger han.
Risk inte verklighetsanpassad
Resultatet blir tillförlitlighetsnormer och styrmedel som är konsistenta på pappret – men dåligt anpassade till verklighetens risker.
Tobias Alkefjärd konstaterar att Ei är medveten om detta.
– Vi är medvetna om att industrins avbrottskostnader kan vara mycket höga, särskilt i processindustri där följdeffekterna blir stora.
Han understryker dock att tillförlitlighetsnormen bygger på ett sammanvägt VoLL för flera sektorer.
– Det är inte helt enkelt att väga samman hushållens, tjänstesektorns, industrins och den offentliga sektorns uppskattning av kostnaden av ett elavbrott i ett enda värde.
Gasturtubiner kan bli prissättande i nya normen
Tobias Alkefjärd pekar på att hushållens efterfrågeflexibilitet redan delvis kan vara inräknad i de europeiska tillräcklighets- och resursbedömningar som används i analyserna. I dessa modeller antas hushåll minska eller styra sin elanvändning när priserna stiger. Om samma flexibilitet sedan räknas en gång till i den svenska tillförlitlighetsnormen finns en risk för dubbelräkning.
– Det kan innebära att den faktiska flexibilitetspotentialen överskattats. Om så är fallet tillsammans med eventuellt andra förändringar, skulle hushållens flexibilitet inte längre vara den marginella resursen – och då kan nästa referensteknologi, som gasturbiner, bli prissättande i en ny norm.
Ny upphandling pågår
Nu har Ei initierat en konsultupphandling för att ta fram ett nytt empiriskt underlag om avbrottskostnader, i linje med ACER:s metodik.
– Vi har en pågående upphandling för att få fram nytt empiriskt underlag om avbrottskostnader. Ambitionen är att den ska leverera data som kan användas i en uppdaterad norm, säger Tobias Alkefjärd.
Resultaten från studien väntas under hösten 2026 – lagom till att den strategiska reserven för nästa vinter ska upphandlas.
