BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN
Därför misslyckas Sverige med infrastrukturen – ”Enorma resurser på byråkrati”
På 1900-talet kunde Sverige genomföra en massiv utbyggnad av infrastrukturen, men i dag misslyckas både underhåll och nyinvesteringar. Hur kan det komma sig? Ett svar kan ligga i bristen på effektivitet. ”Moderna organisationer kännetecknas av mycket annat än fokus på kärnverksamheten”, säger forskaren och författaren Mats Alvesson till TN.
Det kommer att krävas minst 20 år för att uppgradera järnvägen mellan Lund och Hässleholm – en sträcka på sex mil – så att den kan tillgodose de logistikbehov som väntas uppstå när Fehmarn Bält-förbindelsen har öppnat. Det konstaterar Trafikverket i en prognos om vilka investeringar som bör göras i det svenska järnvägsnätet åren 2026–2037. I prognosen framgår det också att den aktuella sträckan kan vara utbyggd först år 2043, 15 år efter att Fehmarn Bält-förbindelsen väntas vara klar.
– Det är helt orimligt. Öresundsbron byggdes på fem år, hela processen från beslut till färdigställande tog nio år. Det måste finnas arbetssätt som ger en snabbare byggprocess, sa Öresundsbrons vd Linus Eriksson till TN när vi uppmärksammade situationen år 2023.
Och Linus Eriksson är långt ifrån ensam om att ha uppmärksammat att när det ska byggas ny infrastruktur i Sverige så tar det tid – om det blir av över huvud taget.
”En stor resursbrist i form av allt från kompetens till maskiner.”
I en rad artiklar har TN rapporterat om omfattande brister i allt från el- och vattensystem till utmaningar för väg och järnväg. Det handlar både om att den nuvarande infrastrukturen inte räcker till, som i exemplet med järnvägen mellan Lund och Hässleholm, och att det finns ett omfattande behov av underhåll.
– Problemet är att det råder en stor resursbrist i form av allt från kompetens till maskiner. En brist på förmåga, helt enkelt. Vi ligger efter i genomförandeförmåga, både sett till beslutsfattande och sett till att det måste finnas leverantörer som kan utföra själva arbetet, sammanfattade Anna Dahlman Petri, VA- och vattenexpert på WSP, när TN nyligen intervjuade henne om det växande investeringsbehovet i svensk vattenförsörjning.
Samtidigt såg situationen annorlunda ut förr. På 1900-talet lyckades Sverige på några få decennier bygga ut allt från el- och vattensystem till nationella nät av både väg och järnväg, så då fanns det uppenbarligen både kompetens och tillräckliga finanser.
Men handlar den försämrade genomförandeförmågan bara om resurser? Nej, tror Mats Alvesson, organisations- och ledningsforskare vid University of Bath och Lunds universitet.
– Mycket är mer komplicerat och reglerat i dag. Det är mer av osäkerhet och riskminimering i arbetslivet och organisationer. Folk är försiktiga och måste förhålla sig till alla regelverk och myndigheter, säger Mats Alvesson till TN.
Det är därför många infrastrukturprojekt både tar längre tid än planerat och blir dyrare än vad som var tänkt från början, menar han.
– Det är många aktörer och intressen vilket leder till en komplexitet. Moderna organisationer kännetecknas också av mycket annat än fokus på kärnverksamheten, säger Mats Alvesson, och räknar upp omfattande arbetsmiljölagstiftning, dokumentationskrav och klimatfrågor som saker som medför högre kostnader.
Enligt Anna Dahlman Petri på WSP avvaktar många kommunpolitiker med att genomföra viktiga investeringar i vattensystemen eftersom de inte vill höja vattentaxan.
– Det ligger i politikens DNA att inte vilja höja några priser, speciellt inte för något som inte syns. Många tänker att de hellre tar problemen när de kommer. Då kan det dessutom vara en ny mandatperiod och då blir det hela någon annans problem, säger hon till TN.
Mats Alvesson är inne på samma linje. På 1900-talet handlade infrastruktursatsningar ofta om ”tvingande eller uppenbart fruktbara” nybyggnader som det var lätt att se ett värde av. I dag det mer fokus på underhåll som inte leder till något påtagligt nytt, konstaterar han.
Varför mäktar politik och offentlig sektor inte med att ta tag i saker som trots allt måste göras?
– Väljargrupper, stödda av media, trycker på och vill ha sina särintressen tillgodosedda. Det finns en risk att politiker bestraffas om de inte prioriterar vad väljarna vill ha i närtid, oftast mer till sjukvård, skola, äldreomsorg, polis, försvar, bidrag, sänkta skatter. Kan man skjuta på problem och dyra lösningar till nästa riksdagsmajoritet så tjänar man på det för då får andra ta över Svartepetter.
”Vad vi kallar för funktionell dumhet tycks ha brett ut sig.”
Mats Alvesson har skrivit flera böcker på temat effektivitet i organisationer. Mest känd är kanske ”Dumhetsparadoxen – den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar” där han tillsammans med medförfattaren André Spicer lyfter fram behovet av mer kritiskt tänkande i organisationer. Nu är Mats Alvesson dessutom aktuell med en ny bok, som fått titeln ”The Art of Less. How to Focus on What Really Matters at Work”.
Skulle du säga att det offentliga Sverige är mindre effektivt nu jämfört med andra halvan av 1900-talet? Vad beror det på i så fall?
– Det är svårt att säga något entydigt. Men vad vi kallar för funktionell dumhet tycks ha brett ut sig. Det är mindre fokus på kärnverksamhet och värdeskapande, och mer på att göra allting korrekt, följa allt fler lagar och regler samt sociala normer för hur man bör vara och göra.
– Ledarskap handlar om att göra medarbetare nöjda lika mycket som att skapa bra resultat. Nitiska tillsynsmyndigheter bidrar till att man främst ska klara granskningar. Internt breder sig gärna organisationsbyråkratin ut sig, många vill syssla med till exempel policies, varumärken, kommunikation och HR. Att ha ryggen fri blir viktigt.
Att det finns en utbredd ineffektivitet inom offentlig sektor, skriver även regeringen under på. Åtminstone om man ska döma av den utredning som nyligen tillsattes i syfte att införa en skattebroms för att belöna effektiva kommuner och regioner – och bestraffa motsatsen.
Vad är risken om vi inte hittar mer effektiva sätt att arbeta kring exempelvis infrastruktur?
– Med kriget i Ukraina och ett hotfullt Ryssland, klimatfrågan, en åldrande befolkning och behov av underhåll och utbyggnad av infrastruktur måste offentlig sektor bli effektivare. Nu läggs enorma resurser på byråkrati. Utöver att vara kostsamt försvårar det också för möjligheterna att fokusera på att skapa värde i kärnverksamheten.
