DEBATTEN OM KORTARE ARBETSTID
Dansk arbetstidsförkortning ingen gratisreform – experter varnar för stora kostnader
Den danska arbetstidsförkortningen var en del i en dramatisk krishantering med svåra kompromisser och den kom inte gratis. Dagens Danmark ångrar reformen, visar en ny rapport. ”En mycket besvärlig situation”, säger Ratios vd Lotta Stern till TN.
− I den svenska debatten talas ofta om att arbetstidsförkortningen i Danmark ”inte har kostat något” men det är en mycket förenklad bild som inte stämmer med verkligheten, säger Lotta Stern, vd på Ratio.
Hon har, tillsammans med Edward Hamilton, har skrivit rapporten en rapport som visar att de positiva effekter som tillskrivs Danmarks 37-timmarsvecka egentligen beror på andra faktorer än en förkortad arbetstid.
I Sverige har den lagstadgade arbetstiden på 40 timmar varit norm sedan 1973. Under åren har frågan om att korta den kommit och gått utan att leda någon förändring i lagstiftningen, även om det har skett stora förändringar i kollektivavtalen, som inte sällan innebär veckoarbetstider på långt under 40 timmar.
Men sedan 2024 har debatten om arbetstidsförkortning hettat till. Vårdförbundet strejkade under förra sommaren för kortare arbetstid medan bland andra Kommunal och Handelsanställdas förbund driver frågan om en kortare arbetsvecka med bibehållen lön. Enligt en rapport från Handels vill nära nio av tio medlemmar se en arbetstidsförkortning, där majoriteten föredrar en förkortad arbetsvecka framför fler semesterdagar eller tidigare pension. LO beslutade vid kongressen våren 2024 att arbetstidsförkortning ska bedrivas offensivt i både avtalsförhandlingar och genom lagstiftning.
Kortades i två steg
I den svenska debatten tas återkommande Danmark upp som ett bra exempel. Under 1980-talet kortades där arbetstiden i två steg, först med en timme, sedan med ytterligare två. Idag är den lagstadgade och kollektivavtalsbundna arbetstiden 37 timmar per vecka. Sedan dess har Danmark haft en positiv ekonomisk utveckling, en utveckling som de svenska förespråkarna menar är fullt överförbar på Sverige. Tvärt emot beräkningar från bland andra Svenskt Näringsliv hävdar de även att det är en reform som inte kostar något att genomföra.
− Men är den verkligen det? Vi var nyfikna på hur utvecklingen i Danmark gick till och det visade sig att forskningen kring det var knapphändig. Därför startade arbetet med att utarbeta vår egen rapport, säger Lotta Stern.
Danmark plågades under 1980-talet av ekonomisk kris, hög inflation och utbredd arbetslöshet. Regeringens satsade hårt på att bekämpa inflationen och sjösatte en rad strukturreformer, bland annat nedskärningar i socialförsäkringssystemen där tak infördes i både a-kassan och sjukförsäkringen. Samtidigt var det återkommande konflikter på arbetsmarknaden med strandade förhandlingar och svårigheter att få till nya avtal mellan fack och arbetsgivare. Allt kulminerade under den så kallade påskstrejken, en generalstrejk under dryga två veckor i mars-april 1985, då upp mot 300 000 personer deltog i den största arbetsmarknadskonflikten i modern tid i Danmark.
Kompromiss mellan tre parter
Svaret blev, kortfattat, att den danska regeringen tog ett steg in i förhandlingarna och tillsammans med arbetsmarknadens parter skapade en kompromiss där alla tre fick ge och ta. Det var en trepartsöverenskommelse, Fælleserklæringen, som gav de danska företagen betydande kostnadssänkningar, en lönebildning mer fokuserad på konkurrenskraft, ett pensionssystem som låg närmare företagens intressen och början på en mer flexibel arbetstid. Fackförbunden fick bland annat igenom den önskade lagstadgade sänkningen av arbetstiden.
− Det visar sig alltså att arbetstidsförkortningen i Danmark inte är något isolerat beslut om att sänka arbetstiden, utan en av många åtgärder i en mycket besvärlig situation som i grunden hotade den danska ekonomin, säger Lotta Stern.
I rapporten hävdar en rad av de intervjuade experterna att det med andra ord är omöjligt att dra slutsatser om arbetstidsförkortningen eventuella positiva eller negativa effekter på Danmarks ekonomiska utveckling.
− Det borde slå hål på de förenklade argumenten att en arbetstidsförkortning kan genomföras utan ekonomiska konsekvenser, något som ju återkommande förekommer i den svenska debatten. Att jobba mindre med bibehållen lön, det innebär självklart en kostnad. Och vem ska stå för den?
Plågas av kompetensbrist
Såväl parterna på den danska arbetsmarknaden som de danska politikerna ger signaler om att de idag ångrar att arbetstidsförkortningen genomfördes. Den danska arbetslösheten är visserligen lägre än den svenska men även Danmark plågas av kompetensbrist och svårigheter för företagen att rekrytera. I det läget, när det behövs fler krafter på arbetsmarknaden, är det svårt att backa från det lagstadgade beslutet om att arbetsveckan ska vara 37 timmar och det finns ingen debatt om att ytterligare sänka arbetstiden.
−Även det är ett argument mot att vi ska följa efter och genomföra motsvarande sänkning i Sverige. Över huvud taget är det svårt att förstå att frågan lyfts idag när de svenska företagen ropar efter kompetens. Kortare arbetstid är knappast svaret på det, säger Lotta Stern.
Hon pekar även på att det finns en rad skillnader på arbetsmarknaden de två grannländerna emellan.
− Danmark har större flexibilitet vad gäller arbetstid, det som kallas flexicurity, och en högre grad av decentralisering än i Sverige. Över huvud taget tycks det finnas en större öppenhet, för att inte säga mod, att testa nya lösningar som till exempel weekend-jobb. På det hela taget är den danska arbetsmarknaden mer dynamisk.
Den danska modellen i motsats till den svenska modellen är också i högre grad ett trepartssystem. I Danmark har staten, alltså politikerna, en betydande roll på arbetsmarknaden tillsammans med parterna.
− I Danmark ses det som en styrka. I Sverige är uppfattningen fortsatt att politikerna ska hålla tassarna borta från arbetsmarknaden, säger Lotta Stern.
