FACKENS FRAMTID

Därför kan LO brytas sönder – ”Folk har varit arga på varandra på riktigt”

Bild: TT + LO

LO:s interna stridigheter ökar snabbt efter beskedet om att en intern utredning slår fast att Kommunal och IF Metall bröt mot stadgarna när de anslöt till LAS-överenskommelsen. Experter som vi har talat med tecknar bilden av en arbetarrörelse i kris. ”Folk har varit arga på varandra på riktigt och besvikna över att inte kunna hålla fast vid en gemensam linje ”, säger Irene Wennemo på Medlingsinstitutet.

För Sveriges del är det positivt att IF Metall och Kommunal har anslutit sig till LAS-överenskommelsen, enligt Lotta Stern, forskare på Ratio och professor i sociologi vid Stockholms universitet. Men för LO blir splittringen kring vad överenskommelsen egentligen innebär för medlemmarna problematisk, menar hon.

– LO får problem att rädda samordningen med tanke på alla olika intressen som finns hos förbunden. Sammanhållningen riskerar att inte hålla.

Just nu är det ovanligt dålig stämning inom LO, konstaterar Irene Wennemo, generaldirektör på Medlingsinstitutet. Ilskan kring hur hela förhandlingsprocessen kring arbetsrätten har gått till är stor.

– Folk har varit arga på varandra på riktigt och besvikna över att inte kunna hålla fast vid en gemensam linje, säger hon och fortsätter:

– Det svåra för LO är att villkoren är så olika i olika sektorer. I förhandlingar är det alltid ett givande och ett tagande.

Vinnare och förlorare

Förändringar som vissa förbund tjänar på förlorar andra på. Till exempel var förbund där merparten är tillsvidareanställda inte betjänta av förbättringar för visstidsanställda, och ville heller inte drabbas av eftergifterna för att uppnå dem. Och alla LO-förbund såg inte fördelar med de omställningsdelar i överenskommelsen som tjänstemannagrupperna tyckte var viktiga.

Inom IF Metall och Kommunal fanns det en bred acceptans för att överenskommelsen var bra nog och att det är bättre att få vara med och påverka än att passivt sitta utanför.

– Förmodligen tycker många tjänstemän att det är mycket värt att få finansiering för studier om de blir uppsagda mitt i livet. Men det är kanske inte lika attraktivt för en snickare som ofta kan får ett nytt jobb snabbt inom samma yrke, säger Irene Wennemo.

LO har länge varit en viktig del av den svenska arbetarrörelsen och den stora fackliga motparten i den svenska modellen. Men många tolkade överenskommelsen som att LO nu är frånsprunget av tjänstemannafacken och att PTK är den nya stora avtalspartnern, förklarar Lotta Stern.

– Man kan hävda att det är rimligt eftersom PTK omfattar fler anställda än LO. Den som är konspiratoriskt lagd kan säga att arbetarna nu förlorar sin förhandlingskraft gentemot tjänstemän och arbetsgivare.

Har tiden emot sig

Arbetsmarknadens utveckling har inte precis gynnat LO-konstellationen – på ett sätt har LO tiden emot sig, konstaterar Lotta Stern. Tjänstemännen har blivit fler samtidigt och LO-medlemmarna går mot att i större utsträckning likna tjänstemännen.

– De är inte längre utbytbara och en del av ett starkt arbetarkollektiv på samma sätt som när industrialiseringen var ung. Individualiseringen omfattar idag också arbetaren som kanske inte lika tydligt och starkt identifierar sig med kollektivet.

– LO har mycket att ta itu med och är under press nu när grundbultarna ifrågasätts. Dessutom blir den starka kopplingen till socialdemokratin allt mer problematisk, säger Lotta Stern.

Inom IF Metall jobbar medlemmarna allt mer sida vid sida med civilingenjörer och tjänstemän. På många av de svenska industriföretagen är medarbetarna sällan typiska LO-arbetare, påpekar hon.

– Frågan är om det är meningsfullt att dela upp de som jobbar i den tekniskt avancerade industrin i arbetare och tjänstemän – är det fortfarande en relevant gränsdragning? Det är en förlegad idé att alla arbetaryrken har kort upplärning och att personer är lätt utbytbara.

Den svenska arbetsmarknaden beskrivs som en av de mest segregerade i världen med tanke på uppdelningen på arbetarfack och tjänstemannafack, berättar Lotta Stern. Men utvecklingen på arbetsmarknaden har gjort att gränsen allt mer försvinner.

– Vad är skillnaden mellan en cnc-operatör och en fakturagranskare? Den ena är tjänsteman och den andra arbetare men båda sitter framför sina datorer och hanterar siffror. Det blir allt mindre relevant att tala om vem som är tjänsteman och vem som är kollektivare.

IF Metall har visat att de är intresserade av andra typer av frågor än traditionella LO-frågor, till exempel kompetensutveckling, och andra frågor som ofta drivits av tjänstemännen. Och det har även spridit sig till Kommunal.

– Det är kanske det bästa sättet för fackföreningsrörelsen att fortsätta att vara relevant. För IF Metall har det en tid nu varit viktigt att betona Sveriges konkurrenskraft och betydelsen av att följa märket. Förbundet har varit redo att ta ett samhällsansvar, säger Lotta Stern.

”Varje förbund måste få pröva på sitt sätt”

IF Metalls ordförande Marie Nilsson vill inte kommentera den senaste beskedet om att LO-styrelsen slår fast att IF Metall och Kommunal inte iakttog LO:s stadgar på ett korrekt sätt när de anslöt sig till avtalet mellan PTK och Svenskt Näringsliv.

Men i en tidigare icke publicerad intervju som gjordes med henne i mitten av december – efter att IF Metall och Kommunal hade anslutit sig till överenskommelsen – förklarade hon att det när LO-representantskapet hade fattat sitt beslut och sagt nej till uppgörelsen var fritt för varje förbund att agera vidare på egen hand.

– I och med att förhandlingen avslutas har LO inte längre förhandlingsmandat i frågan och förbunden tar tillbaka mandatet för att själva förhandla på egen hand. Förhandlingen som hade pågått sedan 2017 har kommit till vägs ände och då måste varje förbund få pröva det på sitt sätt, sa hon då.

Marie Nilsson förklarar att samordningen inom LO när det gäller exempelvis löner innebär att alla förbund håller sig till normeringen och särskilda frågor som är aktuella, exempelvis låglönesatsningar. Annars förhandlar varje förbund för sig självt och sluter de avtal som är bäst utifrån de egna bedömningarna.

– Självklart hade det varit toppen om hela LO hade tyckt att LAS-överenskommelsen var bra men det var aldrig realistiskt att tro att vi skulle ha ett fullständigt enat LO i den här frågan.

Att det finns olika åsikter inom LO är ingen nyhet, konstaterar hon. Så har det varit till och från genom åren eftersom förbundens medlemmar arbetar under så olika villkor. Men även om det stormar ibland brukar det i regel lägga sig efter ett tag.

– LO:s primära intresse verkar inte vara att diskutera sakfrågan, vad överenskommelsen innehåller och vilka konsekvenser den får, utan att tala om att IF Metall och Kommunal inte är solidariska. Det kan man ju tycka men vi har ingen skyldighet att göra det.

”Skitförbannade”

Marie Nilsson betonar vikten av att förhålla sig till dagens läge på arbetsmarknaden och att det sker förändringar. De som inte vill se någon förändring av LAS och som inte vill förhandla över huvud taget har heller ingen lösning på de problem som IF Metall nu upplever, påpekar hon.

– Jag förstår om de som var glada för LO:s beslut nu är skitförbannade över att det togs upp igen och att IF Metall och Kommunal har hittat en ny väg att gå. Ibland måste man gå före och göra saker som gör ont just då men som på sikt blir ganska bra.

IF Metalls medlemmar finns i en sektor som konkurrerar med resten av världen i kompetens och därför är den frågan så viktig för förbundet, poängterar hon.

– Annars har vi ingen industri kvar i Sverige. Vi har inget intresse i att försvaga LO men vi måste också förstå att världen förändras och att vi nu har tjänstemannaförbund som är lika stora och det är inte konstigt att vi förhåller oss till det.

Samtidigt konstaterar Marie Nilsson att LO-gemenskapen fortfarande är betydelsefull för IF Metall.

– Vi tycker absolut inte att LO har spelat ut sin roll men just i den här frågan har vi inte lyckats tillsammans eftersom vi har så olika intressen. Jag tror att vi kommer igenom det här men vi måste fundera på vilka frågor vi har gemensamt – det är där vi ska använda vår styrka, sa Marie Nilsson i december.

LO kan bli mer radikalt

Enligt Lotta Stern är ett möjligt scenario att Kommunal och IF Metall blir tongivande inom LO, att retoriken förändras hos de förbund som inte ville ansluta sig till LAS-överenskommelsen och att LO därmed lyckas samla ihop sig och fortsätta framåt.

– Ett annat alternativ är att några LO-förbund, som IF Metall, lämnar. Då kan utvecklingen gå åt andra hållet och att de som är kvar inom LO blir mer radikala. Att LO blir ett klasskampsfack som fortsätter att betona intressekonflikten mellan arbetare och arbetsgivare.

Även om LO skulle krackelera och vi går mot en arbetsmarknad där allt färre representeras av en stark arbetarorganisation så tror inte Lotta Stern att arbetare kommer att hamna utanför.

– Fackförbund kommer att slås ihop. Kanske ser vi samma utveckling som i Danmark där IF Metall har slagits samman med Unionen. Eller så uppstår andra samarbetsformer, kanske gemensamt med tjänstemännen, om det finns behov av gemensam representation.

LO kan inte vara nöjt med det läge som har uppstått efter LAS-förhandlingarna och måste nu hitta frågor att ena sig kring, konstaterar Irene Wennemo. Den ställning som LO har är inte självklar utan den bygger på att tillräckligt många förbund tycker att det är intressant att vara med och att LO levererar.

– Framtiden för LO handlar mycket om hur ledningen förvaltar sitt mandat och om den lyckas hitta nya saker att ena sig om, säger hon.

Hon tror inte att LO läggs ner men frågan är vilket mandat organisationen kommer att ha och i vilka frågor LO har en roll att fylla.

– Det finns alltid små militanta förbund med stor konfliktstyrka och om de är med i en organisation som håller lite ordning på dem brukar det leda till färre konflikter på arbetsmarknaden än om de får göra precis som de vill, säger Irene Wennemo.