RÄNTAN OCH INFLATIONEN

Tidigare riksbankschefen: Då kan inflationen bli ännu värre

Lars Heikensten, tidigare riksbankschef, varnar för att Sverige kan hamna i en djup kris. Bild: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Den höga inflationen får inte leda till kompensationstänk i avtalsrörelsen. Det skulle bara förvärra situationen och kasta oss bakåt i tiden, varnar före detta riksbankschefen Lars Heikensten. ”Jag tror att det kommer att bli större problem än många verkar ha föreställt sig”, säger han till TN.

Elkris, krig, rusande kostnader och en lågkonjunktur runt hörnet. Det är i den verkligheten som företagen just nu tvingas ta beslut om framtiden. Konkurslarmen är redan här, vilket TN rapporterade om häromdagen.

Den senaste inflationssiffran på 9 procent (inflationsmålet ligger på 2 procent) fick Riksbanken att ta i med hårdhandskarna och höja styrräntan med en procent.

Varnar för kompensationstänk

Läget inför den stundande lönerörelsen är bekymmersamt, konstaterar Lars Heikensten, tidigare riksbankschef och i dag ordförande för Finanspolitiska rådet. Den höga inflationen får inte leda till kompensationstänk, det skulle bara förvärra situationen och kasta oss bakåt i tiden, varnar han.

– Väldigt många människor får nu en påtaglig nedgång i sin köpkraft. Ju längre denna pågår desto mer kommer de att vilja kompensera sig. Samtidigt vet vi att det inte fungerar. Högre löner kommer att driva upp priserna i nästa led och ganska snart försvinner den positiva effekten, säger han och fortsätter.

– Detta vet vi mycket om i Sverige. Vi hade en lång period mellan 1970 och 1990 när de nominella löneökningarna var höga men lönerna realt steg mycket långsamt, betydligt långsammare än de gjort de senaste 25 åren, med låga nominella löneökningar och låg inflation.

Hur ser du på risken att vi kommer att se för höga lönekrav?

– Jag tror att arbetsmarknadens parter väl känner till situationen, det finns en insikt om att det vore farligt att försöka kompensera sig. Men det är inte ledningarna som bestämmer i slutänden utan medlemmarna. Det är därför viktigt att parterna litar på systemet och att inflationen snabbt kommer ner från dagens höga nivåer. Då finns kanske en chans till avtal som nog blir något högre än under de senaste avtalsperioderna men ändå inom ramen för vad ekonomin klarar av, säger han.

Vad blir konsekvenserna om lönerna hamnar för högt? Hur allvarligt kan läget bli då?

– På kort sikt blir inflationen högre. Det kommer att framtvinga en längre period med höga räntor. Det kommer i sin tur att slå på produktion och sysselsättning. Arbetslösheten blir högre, säger han.

Problemen sprider sig

Att inflationen snabbt har blivit extremt hög beror på störningar på ekonomins utbudssida, enligt Lars Heikensten. Det har handlat om skenande materialkostnader i pandemins spår och om uppdrivna energikostnader.

– Men inflationen hade inte satt fart som den gjort om inte efterfrågan också varit stark. Särskilt tydligt är detta i USA där det länge varit en hög löneökningstakt, men även i Storbritannien, säger han.

Problemen har spridit sig snabbt i den globala ekonomin och i dag ligger inflationen betydligt över inflationsmålen i USA, Storbritannien, Euro-området och Sverige – och detta gäller även om effekterna av utbudsstörningarna räknas bort, förklarar Lars Heikensten.

– Det kommer att ta tid att få ner inflationen. Frågan är hur mycket efterfrågetrycket måste ner. Hur djup nedgången i ekonomin behöver bli?

”Det kommer att bli större problem än många verkar ha föreställt sig.”

Lars Heikensten varnar för att underskatta krisen vi står inför, den kan bli både djup och lång. Inflationen har bitit sig fast på betydligt högre nivåer än många bedömare väntat sig, samtidigt som tillväxtprognoserna nu justeras ned alltmer. Nedgången inte minst i Tyskland och problem med handeln till Kina kommer säkert att leda till problem för delar av exportindustrin, menar han.

– Jag tror att det kommer att bli större problem än många verkar ha föreställt sig. En nedgång i ekonomin är oundviklig. Den behövs helt enkelt för att komma tillbaka till låg inflation, säger han och menar att centralbankerna har agerat sent.

– Det gäller särskilt den amerikanska centralbanken Fed, som länge helt bortsåg från det höga kapacitetsutnyttjandet, men också Bank of England. Även Riksbanken har haft stora problem med att uppskatta inflationen och är sent ute, säger han.

Får leva med höga räntor

Nu tror han att centralbankerna kommer att vara försiktiga med att börja sänka räntorna vid första tecken på att inflationsbilden förbättras. Misstaget att sänka för snabbt har nämligen gjorts tidigare, till exempel på 70-talet, påpekar han.

– Det gick inte bra. De fick snabbt vända på klacken. I slutänden blev nedgången längre och kraftigare än vad som hade behövts om de avvaktat med sänkningar. Det är en lärdom som jag tror kommer att påverka agerandet denna gång, säger han.

Framöver ser han att räntorna behöver stiga ytterligare, men finanspolitiken får inte bli för expansiv i det här läget, menar han.

– Då riskerar det att bli nödvändigt med ännu högre räntor. Det vore mycket olyckligt och skulle i sin tur slå på huspriser och annat, säger han.

Varnar för kortsiktig politik

Lars Heikensten har dock en tydlig uppgift till politikerna, att snabbt motverka de störningar som nu driver upp inflationen. På kort sikt handlar det bland annat om att spara el där det går och riva hinder för elproduktion, menar han.

– Det är obegripligt att inte mer görs på detta område. Sen gäller det snabbt att få igång mer vindkraft. De hinder som finns måste undanröjas. På längre sikt kan också kärnkraft bidra, säger han.

Samtidigt varnar han för kortsiktiga lösningar på stora svåra frågor som el, inflation, utanförskap och vikande konjunktur. Det som görs på kort sikt för att lindra de akuta problemen måste också bidra till att vi rör oss åt rätt håll på sikt, markerar han.

– Det är svårt att inte känna denna oro efter att ha följt valrörelsen. Många frågor tegs ihjäl eller gavs väldigt enkla lösningar. Klimatet försämras och för varje ny studie som publiceras av FN är det tydligt att mer behöver göras. Och snabbare. Vi måste kunna hålla ett par saker i huvudet på en gång. Kraftiga subventioner av elkonsumtion är i detta ljus helt tokigt. Riktade åtgärder till de som är hårdast drabbade kan däremot vara rimligt, säger han.

Finns det risk att långsiktiga investeringar och reformer får stryka på foten?

– Sverige skulle må bra av en stor skattereform, bland annat lägre skatt på arbete. Detta är nästan alla ekonomer eniga om. Fick jag önska mig något förutom rejäla klimatåtgärder skulle det vara att något görs åt detta.

Vi har också en stor grupp lågutbildade, ofta utlandsfödda som efter flera år i Sverige står utanför arbetsmarknaden, konstaterar han.

– Här behövs också nya insatser. Annars kommer de att fastna i utanförskap, med låga inkomster och låga framtida pensioner.

Om vi går in i lågkonjunktur, vilka branscher drabbas först?

– Högre räntor och energikostnader påverkar hushållens ekonomi. Det kommer att slå brett mot handeln och mot producenter av konsumtionsvaror. Vad jag förstår drar också byggsektorn redan ner, mycket föreställer jag mig till följd av de stigande räntorna. Sen drabbas förstås sektorer som är beroende av el.