DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

Stort sug efter att bli lokförare

Ekonomi (TT)

Den ena ville sluta som målare, den andra lämnade jobbet vid Karolinska universitetssjukhuset. I stället ska Biljana Milovac och Fredrik Asterkvist jobba som lokförare.

Lön under utbildningen och garanterat jobb har varit tungt vägande faktorer.

Mitt i klassrummet står en klassisk leksaksjärnväg från Brio uppställd, komplett med tåg, vagnar och signalsystem. Runt omkring ligger små post it-lappar med anteckningar.

– Här får man bygga upp järnvägen som den fungerar i verkligheten och lära sig hur saker och ting förhåller sig till varandra. Vi tänker att utbildningen är för ett praktiskt jobb, då behöver vi metoder som är praktiskt orienterade, förklarar Lars Broddén.

Han är ansvarig för SJ:s trafiksäkerhetsutbildningar och initiativtagare. När de redan befintliga yrkesutbildningarna inte täckte behovet av lokförare valde SJ att lansera sin egen utbildning. En av utbildningsorterna är just Hagalund i Solna, där tågen finns precis runt knuten då det också är norra Europas största tågdepå med olika serviceanläggningar.

– Syftet var att komplettera de andra utbildningarna som har ganska lång ledtider. Av olika skäl har branschen inte alltid kunnat ge en prognos för hur många förare som behövs. En intern utbildning ger mycket kortare ledtider, förklarar han och fortsätter:

– Vi kan inte förse hela Sverige utan fokuserar på Stockholm och Mälardalen. Nu har vi också startat en kurs i Göteborg.

Extremt högt

Nya siffror visar också att söktrycket till utbildningen fortfarande är extremt högt. Till vårens totalt 32 utbildningsplatser är det 1049 stycken sökande, det vill säga 32 personer till varje plats.

Föregående period var det totalt 1 521 personer men då fanns också utbildningsplatser på två orter, Göteborg och Solna.

I en tid när arbetslösheten tros stiga och enligt till exempel Konjunkturinstitutet uppgå till 8,4 procent 2024, lockar SJ med förutom lön under den 44 veckor långa utbildningen även en garanterad anställning.

– Det är verkligen jättetryggt och en stor fördel, säger Fredrik Asterkvist.

Han jobbade tidigare som målare men ville hitta något annat och har nu bara ett par veckor kvar av sin utbildning.

– Jag har varit trött på det ganska länge och velat byta en längre tid. En kompis pratade om lokförarutbildningen och jag tänkte att "detta är svaret", säger han.

Bakom sig har han en lång ansökningsprocess med bland annat yrkespsykologiska och fysiska bedömningar men också intervjuer.

– Det var klurigt. Jag visste att det var många sökande, men inte alls hur jag presterat. Varje test var en seger i sig.

Enda kvinnan

Ännu mera färskt i minne har Biljana Milovac de olika testerna. Hon har hittills gjort sex veckor på utbildningen efter att ha lämnat rollen som verksamhetschefsassistent på Karolinska universitetssjukhuset. Hon är också den enda kvinnan på utbildningen.

– Det ska dock komma två eller tre i november. Visst hade det varit trevligare med flera kvinnor men det har fungerat jättebra. Jag kan tänka mig att det beror på var man är i livet. Har man småbarn så kanske man inte väljer att bli lokförare och vara borta från familjen, säger hon.

Tobias Österberg/TT