REGELKRÅNGLET

Nya EU-lagen ökar regelbördan: ”Inte helt klart vem som ska göra vad”

Annelie Larsson, kvalitets- och hållbarhetschef på möbel- och inredningskedjan Mio. Bild: Pressbild, Virginia Mayo, Jessica Gow/TT

Trots att lagen har trätt i kraft är det fortfarande oklart hur stora delar av EU:s nya förpackningsförordning som ska tillämpas. ”Vem är producent? Vem är importör? Vem är tillverkare?”, undrar Mios hållbarhetschef Annelie Larsson.

TN har tidigare rapporterat om hur EU:s nya förordning om förpackningar och förpackningsavfall, PPWR, kan slå hårt mot de svenska handelsföretagen.

– Den administrativa bördan är så betungande. Om du driver ett företag som säljer direkt till konsumenter i flera EU-länder kan du behöva registrera din förpackning i varje land där du omfattas av producentansvaret och rapportera uppgifter om de förpackningar du sätter på marknaden, sa Natali Qvarfort, näringspolitisk expert på Svensk Handel, till TN nyligen där hon även varnade för att små- och mikroföretag kommer att tvingas lägga ned.

Ökad administration för företagen

Syftet med PPWR är bland annat att minska mängden förpackningar och förpackningsavfall, öka återanvändningen och materialåtervinningen samt skapa mer harmoniserade regler på EU:s inre marknad. Sverige har haft producentansvar för förpackningar sedan 1994. För svenska företag är arbetet med förpackningar och återvinning därför inget nytt, konstaterar Annelie Larsson, kvalitets- och hållbarhetschef på möbel- och inredningskedjan Mio.

– Alla handelsföretag i Sverige jobbar med de här frågorna utifrån hållbarhetskrav, legala krav och ekonomiska krav.

– Det som är nytt är att det kommer harmoniserade regler från EU och det innebär att det ställs ökade administrativa krav på företagen.

PPWR började tillämpas nu i augusti, men flera av förordningens krav införs stegvis under de kommande åren. För företagen innebär det att arbetet med att anpassa processer, system och leverantörskedjor redan har börjat, samtidigt som delar av regelverket fortfarande behöver förtydligas. Annelie Larsson menar att det är svårt att uppskatta hur mycket tid och pengar som i slutänden kommer att krävas för omställningen.

– Även om vi legalt kan få rollen som tillverkare av en förpackning så är det ju våra leverantörer som i praktiken köper in mycket av materialet. Hur mycket tid det här kommer att ta för dem, med alla oklarheter och frågetecken som fortfarande finns, är väldigt svårt att svara på i nuläget.

En av frågorna gäller de nya märkningskraven. PPWR innehåller krav på harmoniserad märkning av förpackningar, bland annat för att visa vilket material en förpackning består av och underlätta sorteringen. De generella harmoniserade märkningskraven börjar dock tillämpas först senare och är beroende av ytterligare regler från EU-kommissionen. För företag med stora mängder olika förpackningar innebär det ändå ett omfattande förberedelsearbete.

– Vi kommer att behöva hantera nya märkningskrav för olika typer av förpackningar och material. Vi har konsumentförpackningar, butiksförpackningar och logistikförpackningar, och dessutom olika materialslag.

– Då uppstår frågor kring: Vem är producent? Vem är importör? Vem är tillverkare? Och vem ansvarar för vad? Det är sådana frågor som hamnar hos våra leverantörer som finns över hela världen. Det är där en stor del av kostnaden uppstår, vill jag säga.

”Det har ju inte varit helt klart vem som ska göra vad”.

Just ansvarsfördelningen mellan olika aktörer har varit en av de frågor som skapat osäkerhet kring PPWR. Förordningen innehåller olika roller för bland annat tillverkare, producent, importör och distributör, och vilken roll ett företag får kan bero på bland annat var företaget är etablerat, vem som sätter förpackningen eller den förpackade produkten på marknaden och hur leveranskedjan ser ut. EU-kommissionen och nationella myndigheter har därför successivt publicerat vägledning om hur reglerna ska tolkas.

– Men det har ju inte varit helt klart vem som ska göra vad, så det är mycket som fortfarande är oklart.

Annelie Larsson menar att det är positivt att det skapas gemensamma regelverk på EU-nivå, men menar att kraven måste stå i proportion till företagens administrativa börda.

– Vi är otroligt positiva till att det finns en enad vilja inom EU att skapa mer hållbara förpackningar. Men jag är inte säker på att PPWR är lösningen på den utmaningen.

– Jag tror att det finns andra sätt att göra det på, som exempelvis med differentierade avgifter beroende på material och hur återvinningsbart det är, vilket vi redan har arbetat med i Sverige.

PPWR är samtidigt bara ett av flera nya EU-regelverk som svenska företag behöver förhålla sig till. Under de kommande åren införs och utvecklas regler inom bland annat hållbarhetsrapportering, ekodesign och digitala produktpass. För många företag innebär utvecklingen investeringar i bland annat datainsamling och nya IT-system.

– Vi, precis som många andra svenska handelsföretag, vill att EU minskar den administrativa bördan. Blir den för hög så blir det en konkurrensnackdel för svensk och europeisk handel gentemot andra delar av världen.

Hon pekar särskilt på att konkurrenssituationen för svenska och europeiska handelsföretag har förändrats i takt med att konsumenter enklare kan handla direkt från företag utanför EU.

– Spelplanen har ju ändrats för svenska handelsföretag nu när konsumenterna via E-handelsplattformar kan handla direkt från en tillverkare i exempelvis Kina eller något annat land utanför Europa. Därför måste lagstiftningen vara konkurrensneutral även gentemot de aktörerna.