DEBATTEN OM FRISKOLORNA

16 år på samma friskola – därför stannar hon kvar: ”Är stolt över det jag gör”

Malin Riise brinner för sina högstadieelever, försvarar friskolorna mot en polariserad debatt och minns telefonsamtalet som fick henne att storgråta. ”Ibland känns det som att man arbetar i motvind. Samtidigt gör det oss ännu mer noggranna med att göra rätt”, säger hon till TN.

När telefonen ringde hade det gått tre år sedan Emil lämnade högstadiet. Först blev läraren Malin Riise på Internationella Engelska Skolan i Borås orolig. Hon trodde att något hade hänt hennes tidigare elev. Men i stället möttes hon av en vuxnare röst än den hon kom ihåg.

– ”Hej Malin, det är Emil. Jag ville bara berätta att jag har tagit studenten i dag”, sa han, berättar Malin Riise för TN.

– Jag frågade honom: "Varför ringer du mig när på din stora dag?" Då svarade han: "Det är tack vare dig som jag tar studenten."

Under hela högstadiet hade Malin Riise, Emil och Emils föräldrar kämpat tillsammans. Inte sällan innebar det bråk mellan henne och honom och det var en tuff tid. Men det skapade också ett förtroende och Emil hade hela tiden varit en mycket speciell elev för henne. Beskedet den där dagen tre år efter att han lämnade högstadiet blev därför ett minne för livet.

– Jag storgrät i säkert en kvart. Han sa: ”Det är ingen fara. Ta din tid”. Nu fick han stötta mig i stället.

För Malin Riise är det där kärnan i läraryrket.

– Det viktigaste är inte alltid att lära eleverna exakt korrekt grammatik, även om det också är viktigt. Som vuxen bär man ett stort ansvar för att hjälpa unga människor att tro på sig själva och förstå att de har rätt att forma sina egna liv, säger hon.

Blev inspirerad av sin pappa

Inspirationen att bli lärare kom hemifrån. Malin Riises pappa var musiklärare och älskade sitt yrke.

– Jag såg hur mycket han tyckte om sitt jobb och tänkte att om jag någon gång kan få ett arbete som betyder hälften så mycket för mig som hans gjorde för honom, då har jag vunnit på lotto.

”I dag har jag svårt att se mig någon annanstans.”

Egentligen ville hon göra annat direkt efter gymnasiet, men blev ändå dragen till lärarhögskolan. Nu är det 17 år sedan hon tog sin examen.

Efter några månader på en kommunal gymnasieskola rekryterades hon till den nystartade Internationella Engelska Skolan i Borås. Men det var inte självklart för henne att det var dit hon skulle. Tvärtom tvekade hon, men rektorn för skolan tjatade på henne att söka. Till slut gav hon med sig och gick på intervju. Det blev livsavgörande.

– Jag har varit där från första början, från första dagen.

Det är nu 16 år sedan. Och Malin Riise har blivit kvar.

– Jag tänkte inte aktivt att jag skulle jobba i en friskola. Det öppnades en dörr och jag gick igenom den. Men i dag har jag svårt att se mig någon annanstans.

I dag undervisar hon i svenska på högstadiet, är ämnesansvarig på skolan och arbetar dessutom som ämneskoordinator för svenskämnet inom hela IES-koncernen.

En stor del av uppdraget handlar om bedömning av elevernas kunskaper.

– Vi lägger enormt mycket tid på att bedöma rättvist och likvärdigt. Vi diskuterar elevtexter, planerar konferenser och samarbetar mellan skolorna för att skapa en samsyn kring bedömning, säger Malin Riise.

Hur viktiga är eleverna för dig?

– De är ju allt! Det är fantastiskt att få jobba med ungdomar och framför allt i den åldern.

Hon säger att de flesta ”rynkar på näsan” när de får höra att hon undervisar högstadieelever.

– Många säger att det måste vara den värsta åldern. Det är den vanligaste reaktionen. Jag blir nästan upprörd när jag hör det.

Hon ser tvärtom tonåren som en av de viktigaste perioderna i livet.

– Det händer så otroligt mycket när man är 13, 14 eller 15 år. Det kan vara en av de tuffaste perioderna i livet. Men det är så fantastiskt att man kan bygga upp så mycket under de där åren, säger Malin Riise och fortsätter:

– Det handlar ju inte bara om eleverna utan även om deras familjer, inte minst föräldrarna. Man bygger livslånga band. Det har jag gjort successivt med dessa fantastiska elever som jag har haft genom åren.

Nära samarbete med föräldrarna

Emil blev ett av de tydligaste exemplen. Han hade det kämpigt under högstadiet och fick en ADHD-diagnos i början av nian. Konflikterna mellan honom och Malin Riise tog kraft, men var också ett tecken på något annat.

– Han provocerade mig nog för att han visste att jag skulle stå kvar. Samtidigt hade vi ett väldigt nära samarbete med hans föräldrar. Jag tror att jag pratade med hans mamma nästan varje dag, säger hon.

Samarbetet med familjerna är en av skolans största styrkor, tycker Malin Riise.

– När skolan och hemmet blir ett team kan man åstadkomma nästan vad som helst.

Det där samtalet med Emil är ett kvitto på det. Nu är han 25 år och jobbar på ett sågverk.

– I dag har vi fortfarande kontakt. Han säger att han tror att han aldrig hade lärt sig hantera sin diagnos på samma sätt utan vårt arbete tillsammans. Det betyder oerhört mycket att få höra, säger Malin Riise.

”När skolan och hemmet blir ett team kan man åstadkomma nästan vad som helst.”

Men det är inte bara Emil som har lämnat avtryck. En annan tidigare elev, Hedaya, hörde av sig inför studenten och berättade att hon hade låtit trycka ett av Malin Riises återkommande uttryck på sin studentmössa: "You do you."

– Jag har nog aldrig tänkt på att jag säger det så ofta, men hon sa att det var det viktigaste hon hade tagit med sig från mina lektioner.

Slumpen gjorde att Malin Riise och Hedaya sprang på varandra just på studentdagen.

– Vi fick bara några sekunder tillsammans. Hon hoppade ur bilen, vi såg på varandra, hon visade studentmössan och så började vi båda gråta.

Efteråt fick Malin Riise ett sms av Hedaya, som TN har fått ta del av. ”En stor anledning till att jag vill bli lärare är faktiskt du. Under åren har du fått mig att känna mig sedd, hörd och uppskattad på ett sätt har som har betytt mer än du nog anar. Du visade mig vilken skillnad en lärare kan göra i ett barns liv, och det är precis den känslan jag vill kunna ge vidare till andra en dag”, skriver Hedaya.

Oavsett om hon använder uttrycket ”you do you” mycket eller lite är budskapet viktigt och Malin Riise försöker förmedla det till sina elever.

– Det är ditt liv. Ingen annan ska bestämma vem du ska vara eller vilka val du ska göra, säger hon.

Reagerar starkt på debatten

Malin Riise valde kanske inte aktivt att arbeta i en friskola, men nu säger hon att hon inte kan se sig själv någon annanstans.

– Det är ju här jag ska vara.

Hon reagerar starkt på debatten om friskolorna och tycker att den är ensidig.

– Jag upplever att den är väldigt polariserad. Många som uttalar sig verkar inte ha varit inne i verksamheten och sett hur den faktiskt fungerar.

Hon ger kritikerna en tydlig uppmaning.

– Kom och besök oss. Se hur vi arbetar innan ni drar slutsatser.

I debatten kommer ofta frågan om vinster upp. Men Malin Riise konstaterar att hon har möjlighet att använda skolans resurser på ett positivt sätt.

– Vi gör allt vi kan för att stötta våra elever och få varje enskild individ att nå sin fulla potential på bästa sätt.

Upplever du att ni gör det?

– Det gör jag verkligen.

– Jag ser ju fördelarna med att ha externa investerare. Det gör att jag, som ämnesansvarig, har budgetförutsättningar att beställa in och planera de läromedel vi vill utgå ifrån. Vad är den senaste skönlitterära genren som kanske lockar till läsning? Vi står inför en nationell läskris och det allas jobb att försöka motverka den.

Under året har Skolinspektionen gjort en omfattande tillsyn av Internationella Engelska Skolan i Borås. Bland annat blev Malin Riise och hennes kollegor intervjuade om sitt arbete.

Skolan fick inga anmärkningar över huvud taget.

– Tvärtom visade utredningen att vi gör ett gediget jobb, säger hon.

– Jag har arbetat här i 16 år. Det finns en anledning till att jag har stannat kvar och till att jag är stolt över det jag gör.

Kritik blev personlig

För några år sedan blev friskoledebatten personlig för Malin Riise. En tidigare gymnasierektor i Borås hävdade i en intervju med Borås Tidning att elever från Internationella Engelska Skolan "sjunker som gråsten" när de börjar gymnasiet.

– Jag blev fruktansvärt upprörd. Det var hårda ord– ett otroligt plumpt och elakt uttalande! Ett sådant uttalande handlar inte bara om eleverna, utan också om oss lärare. Och jag vet hur mycket tid vi lägger på att göra rättvisa bedömningar. Vi vill betygsätta så korrekt och rättvist som vi kan.

”Ibland känns det som att man arbetar i motvind. Samtidigt gör det oss ännu mer noggranna med att göra rätt.”

Hon ville gå till botten med grunden till uttalandet. Tillsammans med sin rektor tog hon kontakt med gymnasieskolor och efterfrågade underlag för påståendet.

– Vi ville veta vad kritiken byggde på. Fanns det ett problem skulle vi naturligtvis ta tag i det. Men hans uttalanden stämde inte alls.

Senare publicerade dessutom Näringslivets Medieinstitut en granskning där rapporteringen i Borås Tidning blev ifrågasatt.

Malin Riise menar att friskolor ofta upplever att de granskas hårdare än kommunala skolor.

– Ibland känns det som att man arbetar i motvind. Samtidigt gör det oss ännu mer noggranna med att göra rätt.

Men hon tvekar inte om varför hon fortsätter.

– Jag är lärare. Det är det jag brinner för. Mitt uppdrag är att ge eleverna den bästa utbildning jag kan. Jag upplever att jag får väldigt goda förutsättningar att göra det här. Annars hade jag inte varit kvar.