DEN SVENSKA EKONOMIN

Nya siffror: Därför behöver du försörja dig själv och drygt en person till – ”Betungande”

Varje arbetande svensk måste i dag försörja sig själv – och ytterligare 1,24 personer. Det är betydligt fler än tidigare beräkningar visat, enligt nya siffror från Svenskt Näringsliv som också pekar ut kommunerna där försörjningsbördan är allra tyngst. "Vi har låtit bli att ta tag i problemet under alldeles för många mandatperioder", säger chefsekonomen Sven-Olov Daunfeldt och kräver en rad åtgärder.

Varje självförsörjande svensk behöver i genomsnitt försörja sig själv – och ytterligare en och en fjärdedels person. Det visar en ny rapport från Svenskt Näringsliv. Organisationen har räknat på en inkomstbaserad försörjningskvot som enligt rapporten uppgår till hela 1,24.

– Det är väldigt högt. Det visar att vi måste få fler i arbete och öka antalet arbetade timmar i Sverige. Det är vägen för att vi ska klara den demografiska utmaningen som vi står inför, säger Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt till TN.

”Det finns väldigt många som jobbar, men som inte gör det tillräckligt mycket för att kunna försörja sig på sin lön.”

I rapporten jämförs den traditionella demografiska försörjningskvoten med ett nytt mått kallat den inkomstbaserade försörjningskvoten. Orsaken är att den demografiska försörjningskvoten, som mäter hur många personer utanför arbetsför ålder som ska försörjas av personer i arbetsför ålder, inte ger hela bilden. Den inkomstbaserade försörjningskvoten utgår i stället från hur många som faktiskt är självförsörjande – oavsett ålder. Enligt rapporten underskattar det traditionella demografiska måttet den verkliga försörjningsbördan.

I Sverige finns ungefär en halv miljon arbetslösa. Men trots att arbetslösheten är rekordhög är det inte hela skälet till den höga inkomstbaserade försörjningskvoten.

– Det finns väldigt många som jobbar, men som inte gör det tillräckligt mycket för att kunna försörja sig på sin lön. Dessutom vet vi ju att det är ungefär en halv miljon som är undersysselsatta, det vill säga att de jobbar mindre än de faktiskt skulle vilja göra. Det är kanske den grupp som är lättast att få upp i självförsörjning genom att de får jobba fler timmar. För att det ska bli möjligt måste företag få förutsättningar att växa, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Motsvarar 19 050 kronor i månaden

Enligt rapporten klassas en person som självförsörjande om inkomsten uppgår till minst tre inkomstbasbelopp, vilket motsvarade 19 050 kronor i månaden under 2024.

– Det är en låg lön, lägre än någon ingångslön på den svenska arbetsmarknaden, säger Sven-Olov Daunfeldt.

”Ekvationen går helt enkelt inte ihop.”

Rapporten visar också att försörjningsbördan varierar kraftigt mellan olika kommuner. Lägst inkomstbaserad försörjningskvot finns i Solna, Sundbyberg och Kiruna, medan Högsby, Perstorp och Hällefors ligger i botten. Och skillnaderna är stora. I Solna är siffran 0,78, medan den i Högsby är 1,71.

Enligt Sven-Olov Daunfeldt är det framför allt arbetsmarknaden som är orsaken till skillnaderna.

– Vi ser att kommuner med stark arbetsmarknad har betydligt lägre försörjningsbörda. Det gäller både storstadskommuner och vissa glesbygdskommuner, som Kiruna och Gällivare.

Vad händer med ett samhälle när försörjningsbördan blir så här hög?

– För det första blir det mycket mer betungande att försörja allting som är gemensamt. Vi får inte tillräckligt mycket inkomster till kommuner, regioner och staten för att upprätthålla den välfärd som vi behöver.

– Det blir väldigt svårt för kommunerna att sänka skatten för att de inte får tillräckligt med skatteintäkter. Ekvationen går helt enkelt inte ihop när vi samtidigt vet att vi får färre och färre i arbetsför ålder. Och utmaningen riskerar att bli ännu större i framtiden. Därför är det så viktigt att alla som kan arbeta ska arbeta, säger Sven-Olov Daunfeldt.

För långsam utveckling

Rapporten visar samtidigt att den inkomstbaserade försörjningskvoten faktiskt har förbättrats något under det senaste decenniet, trots att den demografiska utvecklingen gått åt motsatt håll.

Förklaringen är enligt rapporten att fler har blivit självförsörjande och att fler äldre arbetar längre upp i åldrarna eller har högre tjänstepensioner och privata pensionsinkomster.

– Utvecklingen går i rätt riktning, men den går för långsamt, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Han menar att politiken kan påverka hur stor försörjningsutmaningen blir framöver – men då krävs reformer.

Är det politikens ansvar att skapa förändring?

– Absolut! Det handlar om att återupprätta en arbetsnorm i Sverige.

– Vi har haft hög arbetslöshet och stora integrationsproblem under väldigt lång tid. I princip har vi inte lyckats göra något åt den höga arbetslösheten på 30–35 år. Det krävs ett krafttag från politiken och ett helhetsgrepp kring arbetsmarknaden. Då måste man vara beredd att vända på alla stenar.

Vill se en rad åtgärder

Nu vill Sven-Olov Daunfeldt att politiken vidtar en rad åtgärder för att få fler i arbete och öka antalet arbetade timmar i ekonomin.

– Vi behöver få en politik som matchar de arbetslösa med de jobb som faktiskt finns och se till att de som jobbar mindre än de vill får jobba fler timmar. Men då krävs samtidigt reformer som gör det möjligt för företag att växa enligt sin ambition.

”Det krävs ett krafttag från politiken och ett helhetsgrepp kring arbetsmarknaden. Då måste man vara beredd att vända på alla stenar.”

Han menar att en permanent sänkning av arbetsgivaravgifterna är en metod som gör fler unga självförsörjande. Men det är bara ett exempel – för det finns inte en enskild lösning, utan många.

– Det finns ingen magisk knapp, utan det krävs en bred reform över olika områden.

Sven-Olov Daunfeldt exemplifierar med utbildningssatsningar, instegsjobb och större krav på arbetslösa att flytta dit jobben finns. Och så poängterar han vikten av att ansvarig myndighet effektiviseras.

– Vi har en Arbetsförmedling som förmedlar väldigt få jobb. Matchningspolitiken fungerar inte som den ska, säger han.

Samtidigt som försörjningskvoten är så här hög kommer allt fler förslag om att korta arbetstiden. Hur ser du på den tajmningen?

– Sverige kommer att behöva fler arbetade timmar, inte färre. Vi i Sverige hör till dem som har lägst årsarbetstid i hela OECD. När försörjningsbördan är så här stor går det inte ihop att samtidigt minska arbetstiden. Så tajmningen är dålig.

Hur orolig är du för utvecklingen?

– Jag är orolig. Det har gått för långt och politiken har under alldeles för många mandatperioder låtit bli att ta tag i problemet. Nu behöver vi långsiktiga strukturreformer för att få fart på tillväxten, säger Sven-Olov Daunfeldt.