AI OCH AUTOMATISERING

”USA-avtalen en framgång– nu krävs handling”

På bara något år har Sverige gjort mer för att befästa ett teknikpartnerskap med USA än de flesta europeiska länder har gjort på ett decennium. Det är en bedrift som förtjänar beröm. Och Technology Prosperity Deal som undertecknades i fredags under Marco Rubios besök borde följas av snabb action. Det skriver André Persson på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i Texas.

Fredagen den 22 maj undertecknade utrikesminister Maria Malmer Stenergard och USA:s utrikesminister Marco Rubio Technology Prosperity Deal (TPD) i Helsingborgs hamn. Sverige blev därmed det fjärde landet i världen att teckna det avtalet med USA, därtill det första EU-landet. Det är såklart glädjande, men faktiskt inte så överraskande. I alla fall inte för den som följt relationen Sverige-USA på nära håll under de senaste åren. Sverige har på kort tid förmodligen gjort mer än något annat land för att befästa ett strategiskt partnerskap med USA: NATO-inträdet, det bilaterala försvarssamarbetsavtalet, generalkonsulaten i Houston och San Francisco, Pax Silica-deklarationen i mars (även det som första EU-land), och nu Technology Prosperity Deal.

Fem konkreta, signerade åtaganden inom loppet av bara två år. Noterbart är att detta har skett under två vitt skilda administrationer, i ett svårt geopolitiskt läge med krig, konflikter och därtill med en amerikansk president på direkt kollisionskurs med delar av NATO, och ett EU som ofta vill vara synkront och fastnar i dessa gemensamma processer parat med diplomatisk försiktighet. Sverige har agerat med en målmedvetenhet och ett tempo som är ovanligt. Man har identifierat var tyngdpunkten ligger inom områden som energi, militär och teknik och snabbt rört sig dit: i Washington, Silicon Valley, Texas och Pentagon.

Sverige är i gott sällskap och det är ingen slump

De tre länder som redan undertecknat Technology Prosperity Deal är Japan, Storbritannien och Sydkorea (dock skall det påpekas att avtalet med Storbritannien är pausat på grund av några handelstvister med USA) . Sverige är således i ett gott sällskap. Man skall också ha klart för sig att USA inte gör det här för att vara snäll. Storbritannien valdes ut för sin ”special relationship” till USA, en världsledande finanssektor och en snabbt växande AI-infrastruktur. Japan ansågs också ligga långt framme med halvledare, precisionsrobotik och djup industriell FoU-kapacitet. Sydkorea var också ett naturligt val med världens mest avancerade chipstillverkning, Samsung och SK Group i spetsen, toppat med en kraftfull nationell AI-strategi.

Det är länder som alla levererar teknologi och trovärdighet, och är ett strategiskt komplement till USA. Och Sverige? Ett skäl är Ericsson, som är ett av endast två företag i västvärlden som kan leverera komplett 5G-infrastruktur utan kinesiska komponenter (det andra företaget är Nokia). Saab levererar försvarsteknik i världsklass. Samtidigt bygger Wallenberg Centre for Quantum Technology (WAQT) kvantdatorer vid Chalmers med Nobelpristagare i forskarleden. KTH och Karolinska är internationellt erkända inom AI respektive biomedicin. Sverige rankas år efter år som ett av de mest innovativa länderna i världen. Sedan mars 2024 är vi dessutom en ytterst värdefull NATO-medlem, något som Marco Rubio också återkom till i sitt samtal med media i Helsingborg. USA vill teckna TPD med länder som delar USA:s värderingar kring öppenhet och rättsstat, som har kompletterande teknisk spetskompetens, och som kan bidra till att säkra västs teknologiska ledarskap gentemot Kina inom bland annat AI, halvledare och kritisk infrastruktur.

Sverige uppfyller en mängd kriterier och har dessutom något som de övriga länderna i den exklusiva gruppen saknar: man är det enda landet som har en fot i det europeiska regelverket liksom en i det amerikanska finrummet för säkerhetspolitik. Såväl Pax Silica (som Sverige undertecknade i mars) som TPD är politiska avsiktsförklaringar och juridiskt icke-bindande. Avtalen innebär inte automatiskt guld och gröna skogar. Men de är inte heller meningslösa. Värdet skapas av vad som görs med dem.

Viktigt att förvalta försprånget

Det här innebär att svenska spetsföretag har fått ett försprång på den amerikanska marknaden. Det innebär bland annat att Ericssons ekosystem av underleverantörer och mjukvarubolag nu kan få samma formella ingångar som det stora telekombolaget. Saab och ett fyrtiotal försvarsrelaterade SME:er kan nu bli en del av ett bilateralt ramverk som underlättar exportlicenser och samproduktion. Inom life science stärker avtalet positionen i FDA-processer och kliniska samarbeten. Och för kvantteknik öppnar avtalet dörrar till federalt finansierade amerikanska program vid KTH, Chalmers och WACQT som tidigare var stängda. Därtill pilottestar State Department en concierge-tjänst för partnerländers tillgång till amerikanska AI-produkter. Andra EU-länder kan bara avundsjukt titta på. Därför är det också hög tid att gasa. Hur länge fönstret är öppet vet ingen och konkurrensen kan snart bli tuffare när fler länder får tillgång till avtalets fördelar. Här tror jag att svenska främjandemyndigheter måste hitta ett nytt angreppssätt.

Business Sweden och Vinnova har komplementära roller som måste spelas ut tillsammans, inte parallellt. Vinnova finansierar teknisk utveckling och forskningssamarbeten. Business Sweden översätter politiken till affärer och marknadstillträde i USA. Jag har i tidigare krönikor argumenterat för att Sverige borde se över möjligheten att använda sig av privata initiativ i utrikeshandeln. I och med undertecknandet av TPD tror jag att det är viktigare än någonsin att låta offentlig styrning möta privat drivkraft, där staten sätter ramen och näringslivet levererar tempo. Exemplen från till exempel Sydkorea har redan visat resultat.

Varför inte lansera en vässad TPD Accelerator?

Med Business Sweden och Vinnova i täten borde Sverige snabbt lansera ett gemensamt initiativ som skulle kunna kallas TPD Accelerator Sweden–USA: ett program med en ingång för svenska bolag, inte två myndighetsspår. Och koppla på en hybridmodell, precis som Sydkorea har valt. Och därmed erbjuda en offentlig grundfinansiering kombinerad med privat operativ kraft från olika aktörer och acceleratorer med tech-kompetens och VC-nätverk. Allt baserat på en grundlig analys av andras hybridmodeller, följt av en gemensam portal och utlysningar mot avtalets prioriterade sektorer samt matchmaking-event i Silicon Valley, Texas och Washington. Och såklart med en tydlig kommunikation: "Sweden: Your Trusted TPD Partner" — riktad till svenska bolag och amerikanska investerare. Och därefter kapa operativa kontaktpunkter i D.C., Kalifornien och Texas, men med högre ambition än att bara vara nätverks-event. Resultaten skall såklart mätas och rapporteras öppet.

Sverige har alla förutsättningar att bli minst lika effektivt som Sydkorea; kanske till och med ännu snabbare, tack vare vår kompakta och agila innovationsstruktur. NATO-medlemskapet, styrkan inom 6G, försvar, energi och deep tech, Ericsson i Texas, Saab i försvarskorridorerna i D.C., WACQT och kvantforskningen. Mycket är redan på plats. Det som saknas är inte substans. Det är organisationen av den. Regeringen har gjort ett fantastiskt jobb med att få viktiga förutsättningar på plats. Nu är frågan om främjandemyndigheter, organisationer och företag gör sitt. Technology Prosperity Deal är ingen garanti. Det är en biljett. Men det är upp till oss hur mycket vi vill vara med.