HOTEN MOT SKOGSBRUKET

Trots HD-domen: Skogsägare blir utan ersättning: ”Faller utanför systemet”

Efter en dom i HD väcktes hoppet hos skogsägarna Lars-Göran och Helen Löfgren om ersättning för deras stoppade avverkning. Men efter flera års processande blev beskedet nej. Nu kan fler skogsägare falla utanför systemet. ”Det är ett väldigt stort intrång i pågående markanvändning”, säger Marie Wickberg på Mellanskog till TN.

Skogsägarna Lars-Göran och Helen Löfgren nekades under 2018 att avverka 2,7 hektar skog i Bollnäs, med hänvisning till ett revir för lavskrika.

Artskyddet kunde i praktiken stoppa markanvändning utan att staten behövde kompensera markägaren.

Rättsläget förändrades dock med den så kallade Hargdomen. År 2023 fastslog Högsta domstolen i ett vägledande beslut att Hargs Bruk hade rätt till 3,4 miljoner kronor i ersättning, efter att Skogsstyrelsen förbjudit en avverkning på 22 hektar för att skydda tjäderspel.

Domen visade att ersättning faktiskt kunde utgå – och Lars-Göran och Helen Löfgren valde därför att ta upp sitt fall på nytt.

Från avslag 2018 till nytt hopp 2023

Deras argument var att det förlorade värdet på grund av intrånget – omkring 280 000 kronor – var proportionerligt jämförbart med Hargs Bruks fall, där större areal gav högre absoluta belopp.

Ärendet gick hela vägen till Mark- och miljööverdomstolen.

Men för några veckor sedan kom beskedet: ingen ersättning. Domstolen konstaterade att ett intrång skett – men anser att det inte var “särskilt betungande”.

”Vi känner mest en trötthet över en process som pågått under lång tid. Staten har dragit ut på målet under löjligt lång tid”, säger Lars-Göran Löfgren till tidningen Land Lantbruk.

En tröskel som slår mot små skogsägare

Fallet visar att det i praktiken har vuxit fram en ekonomisk tröskel i rättstillämpningen.

I Hargs Bruks fall rörde det sig som sagt om miljonbelopp. För paret Löfgren handlade det om några hundratusen kronor – men i relation till fastighetens storlek var intrånget likvärdigt.

– Det handlar om 200 000 till 300 000 kronor, vilket är mycket pengar för en enskild skogsägare. I relation till deras ekonomi är det ett väldigt stort intrång i pågående markanvändning, säger Marie Wickberg, hållbarhetschef på Mellanskog.

Hon riktar kritik mot domstolens motivering.

– Vi får ingen egentlig förklaring till varför det inte anses vara särskilt betungande, trots att kriterierna i övrigt är uppfyllda.

Gunnar Lindén, expert på naturvårdspolitik hos LRF Skogsägarna, konstaterar att den signal som rättspraxis ger är tydlig.

– Du får inte ersättning för en avverkning på runt 300 000 kronor. Det krävs betydligt större belopp.

Han menar att det skapar en tydlig gräns i praktiken.

– I praktiken innebär det att många mindre enskilda skogsägare faller utanför ersättningssystemet.

Utöver själva ersättningsfrågan lyfter Marie Wickberg den utdragna processen som ett centralt problem.

– Vi har hållit på i tre till fyra år bara med stämningen mot staten. Statens processföring har varit väldigt utdragen, bortom all rimlighet egentligen, säger hon.

För den enskilde innebär det år av osäkerhet.

– Det här är människor som ska planera sin ekonomi och sitt brukande och fastnar i rättsprocesser under väldigt lång tid.

Per Persson, fastighetsjurist på Utilior, lyfter ett annat grundproblem: bevisbördan.

När ett avverkningsförbud väl är fattat är det i praktiken markägaren som måste driva processen för att få beslutet ändrat. Det innebär att den enskilde själv måste visa att beslutet är felaktigt – eller att åtgärden borde tillåtas.

– Det allmänna säger att du inte får göra något, och sedan är det du som ska bevisa att du faktiskt får. Det vänder på en grundläggande rättslig logik, säger Per Persson.

Detta skapar en stor osäkerhet för skogsägarna.

– Det blir totalt oförutsägbart och utfallet blir väldigt svårt att förutse, säger han.

Det gör det riskfyllt för mindre skogsägare att gå till domstol. Osäkerheten kring både utfall och ersättning höjer tröskeln.

– Det är svårt att veta om man får ersättning – och hur mycket. Det gör det riskabelt att driva en rättsprocess, säger han.

Risk för förändrad ägarstruktur

På sikt kan utvecklingen påverka ägandet i skogen, om små skogsägare säljer till följd av ökade risker och osäkerhet.

– Om många små ägare avyttrar samtidigt vet vi vad som händer med prisbilden, säger Per Persson.

Domstolarnas tolkning riskerar enligt Gunnar Lindén att få långtgående konsekvenser för skogsmarkens värde.

– Det skickar en signal att man inte ska köpa skog där det kan finnas skyddade arter, säger han.

Ett systemfel i lagstiftningen

Marie Wickberg konstaterar att konflikten bottnar i hur EU:s art- och habitatdirektiv har införts i svensk rätt.

– Det är inte EU-reglerna i sig, utan hur de har implementerats. Det har gjorts på ett klumpigt sätt.

Hon pekar särskilt på att tillämpningen har flyttats från Skogsvårdslagen till Miljöbalken.

– Tidigare fanns en tydlig rätt till ersättning. Nu tillämpas Miljöbalkens regler, som egentligen är utformade för stora industriella verksamheter – och där ersättningsrätten saknas.

– Det är den här juridiska förskjutningen som har orsakat hela konflikten.

Just nu ligger ett förslag på regeringens bord som innebär att markägare ska få rätt till ersättning när artskydd leder till kvalificerade inskränkningar i markanvändningen.

Ersättningsnivån ligger på 125 procent av värdet och ska utgå när pågående markanvändning avsevärt försvåras eller när fastighetens värde minskar påtagligt.

Samtidigt införs en tröskel som utesluter mindre intrång. Staten föreslås ta det ekonomiska ansvaret, vilket väntas leda till fler ersättningsärenden. Lagändringarna planeras träda i kraft under 2026 och innebär att artskyddet i större utsträckning kopplas till Miljöbalkens ersättningsprinciper.

– Det är glädjande att detta äntligen genomförs. Det är en fråga LRF drivit under tio års tid i kontakter med beslutsfattare, i domstolsprocesser och genom att synliggöra markägare som drabbats, säger Paul Christensson, ordförande för LRF Skogsägarna, i en kommentar.