FLYGBRANSCHENS FRAMTID

”Kan vi prata om flyget – utan att prata ner det?”

Frågan är om vi i Sverige klarar av att föra en neutral eller helst positiv diskussion om flygets framtid – eller om vi fastnar i ett narrativ där vi hellre moraliserar än moderniserar. Det skriver krönikören Fredrik Kämpfe.

Det är något visst med hur vi pratar om flyg i Sverige. Sättet vi närmar oss ämnet påminner ibland mer om en moralpredikan än om en industripolitisk diskussion.

Här finns också en tydlig skillnad jämfört med många andra länder. I Norge, Finland och Danmark förs en betydligt mer konstruktiv och framåtblickande dialog om flygets roll och utveckling. Där diskuteras flyget som både en möjlighet och en nödvändighet – och omställningen som en självklar väg framåt. Där ser vi inte samma motsatsförhållande mellan flyg och klimat.

”Det handlar om ett narrativ som tycks sitta i väggarna på flera av våra mediahus.”

När SVT nyligen granskade hållbara flygbränslen och fann indikationer på palmolja var det naturligtvis en viktig journalistisk poäng, och viktig fakta att lyfta fram. Fusk ska fram i ljuset, kontrollsystem ska skärpas och palmolja har inget att göra i SAF. Punkt!

Men när jag ser inslaget kan jag inte skaka av mig en gnagande känsla. Det handlar om något djupare än en granskning av råvaror. Det handlar om ett narrativ som tycks sitta i väggarna på flera av våra mediahus: berättelsen om flyget som den eviga syndabocken. Och mer sällan än ofta får representanter från flygindustrin tillfälle att försvara och förklara sig i inslagen.

I program som P1:s Klotet behandlas klimatfrågan genomgående utifrån ett problem- och riskperspektiv. Det innebär i praktiken att flyget nästan alltid introduceras som ett utsläppsproblem, snarare än som en sektor i snabb teknisk förändring. I P1:s Studio Ett diskuterades 2024 Frankrikes flygförbud på några få inrikes sträckor som något mycket mer omfattande än det faktiskt är, och helt utan flygrepresentanter i studion. I TV4:s Klimatkollen diskuteras flyget ofta och alltid som ett problem utan lösningar och tyvärr även med rena felaktigheter, och aldrig med någon från flygindustrin i studion.

”När det gäller flyget tycks logiken ofta vara den motsatta.”

Har du tänkt på hur annorlunda vi pratar om andra industrier?

När vi diskuterar grönt stål eller fossilfri cement darrar vi nästan på rösten av framtidstro. Vi vet att vägen dit är kantad av stora utmaningar – energibehov, tekniska hinder, investeringar. Men ingen drar slutsatsen att vi därför bör producera mindre stål eller sluta bygga.

När det gäller flyget tycks logiken ofta vara den motsatta.

Här blir varje problem ett argument mot hela lösningen. Osäkerheter förstoras till systemfel. Och den underförstådda slutsatsen ligger ständigt i bakgrunden: det bästa sättet att minska flygets klimatpåverkan är att flyga mindre.

Och visst, det är en åsikt lika legitim som andra. Men det är också en politisk positionering – och inte den enda.

”Ett tydligt exempel är valet av experter.”

Problemet uppstår när den positionen presenteras som neutral kunskap.

Ett tydligt exempel är valet av experter.

I SVT programmet om SAF medverkar flera röster som har vedertagen kritisk utgångspunkt till flyget. Den så kallade “klimatpsykologen” som ges stort utrymme är dessutom inte bara psykolog, utan också engagerad i klimataktivism och kopplad till rörelser som vill kraftigt begränsa flygandet.

Även här: inget formellt fel i sig. Men det är ju extremt relevant information för tittaren.

När sådana perspektiv presenteras utan transparens riskerar tittaren att få en skev bild av vad som är vetenskaplig konsensus och vad som är värderingsdriven analys. Jag menar att public service har ett särskilt ansvar att vara tydlig här.

Samtidigt försvinner det kanske viktigaste i rapporteringen: det som faktiskt fungerar.

Hållbara flygbränslen, SAF, är inte en perfekt lösning – men det är den mest effektiva vi har här och nu. De kan användas i dagens flygplan och minska de fossila utsläppen med upp till cirka 80 procent, beroende på råvara och energikälla.

Det är därför EU och stora delar av världen har valt denna väg.

SAF är heller inte en enskild produkt. Det finns redan i dag flera godkända råvaror och produktionsvägar – från skogsrester, avfall och jordbruksprodukter till alkoholbaserade processer. Framöver tillkommer syntetiska bränslen, så kallade eSAF, producerade med fossilfri el och infångad koldioxid.

”Samtidigt är det slående hur alternativa transportslag behandlas i samma reportage.”

Biobaserade bränslen kommer att behövas under lång tid, inte minst medan eSAF skalas upp – och sannolikt även därefter, eftersom behovet är så stort.

Att reducera denna utveckling till en fråga om använd frityrolja är därför missvisande.

Vi har sett liknande omställningar tidigare. HVO-bränslen har på kort tid bidragit till att minska utsläppen från bland annat busstrafiken i svenska städer. Det var inte en perfekt resa – men det var en fungerande.

Flygets förändring följer nu samma logik.

Samtidigt är det slående hur alternativa transportslag behandlas i samma reportage.

Tåg och till och med hyperloop lyfts fram som lösningar – men utan motsvarande kritiska granskning. Deras klimatpåverkan från byggnation, drift och underhåll diskuteras knappast. Inte heller de omfattande ingrepp i natur och landskap som ny infrastruktur innebär.

Och kanske viktigast av allt: deras begränsningar.

Ett land som Sverige, med stora avstånd och spridd befolkning, kommer aldrig fullt ut kunna nås av järnväg eller tunnlar. Transportbehovet är bredare än så. Där fyller flyget en unik funktion – inte minst som ett flexibelt komplement som kan nå hela landet.

På sikt dessutom delvis med el.

Den verkliga utmaningen är inte att tekniken saknas. Den är att skala upp.

I dag är tillgången på hållbara flygbränslen långt mindre än efterfrågan. Samtidigt går många aktörer före och använder mer än vad regelverken kräver. Det är där fokus borde ligga: hur vi bygger upp produktion, säkerställer hållbara råvaror och skapar långsiktiga spelregler.

Sverige har dessutom ovanligt goda förutsättningar att ta en ledande roll. Med fossilfri el, tillgång till hållbara råvaror och stark industriell kompetens kan vi producera både biobaserade och syntetiska flygbränslen – utan koppling till palmolja.

Men då krävs ett annat samtal.

”Om utgångspunkten alltid är att flyget i sig är problemet, kommer varje lösning att framstå som otillräcklig.”

Ett samtal som klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt: att granska brister – och samtidigt erkänna framsteg.

För om utgångspunkten alltid är att flyget i sig är problemet, kommer varje lösning att framstå som otillräcklig.

Då spelar det ingen roll hur mycket utsläppen faktiskt minskar.

Frågan är om vi i Sverige klarar av att föra en neutral eller helst positiv diskussion om flygets framtid – eller om vi fastnar i ett narrativ där vi hellre moraliserar än moderniserar.

Klimatet har inte tid med det, och knappast Sverige heller.