KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Så påverkas Sverige av EU:s nya klimatpaket – ”Finns en stor fara”

Europas ekonomi ska bli cirkulär och i år väntas EU-kommissionen lägga fram ett skarpt förslag om hur det ska gå till. Draget välkomnas av näringslivet, men samtidigt växer oron för ökad detaljstyrning och ny betungande regelbörda. ”Det måste ju finnas någon rim och reson”, säger Rikard Silverfur på Fastighetsägarna till TN.

Mindre avfall, förbättrad användning av befintliga resurser och ett minskat beroende av nya material. Så ser ambitionen ut när EU nu sjösätter Circular Economy Act, CEA, ett initiativ som ska påskynda omställningen till en cirkulär ekonomi inom EU.

EU-kommissionen, med Sveriges kommissionär Jessika Roswall i spetsen, hoppas att regelverket ska stärka Europas konkurrenskraft såväl som motståndskraft, samtidigt som det ska utgöra ett steg på vägen mot EU:s klimatmål för 2050.

– Vi är positiva till att det tas ett initiativ på EU-nivå i de här frågorna och att man verkligen fångar upp det, för det är jätterelevant ur flera perspektiv. Vi måste jobba mer cirkulärt och återbruka mer för att faktiskt klara omställningen och klimatmålen, säger Sigrid Granström, energi- och miljöexpert på bransch- och arbetsgivarorganisationen Byggföretagen till TN.

– Men med det geopolitiska läget så finns det en beredskapsaspekt i det också, att vi ska kunna cirkulera kritiska råmaterial, framför allt metaller, internt inom EU och inte vara så beroende av import av jungfruliga råvaror från länder utanför Europa, fortsätter hon.

Förslag om kvotplikt

Men med det sagt så finns det även orosmoln vid horisonten. Byggföretagen ser bland annat en risk för att CEA ska resultera i ökad detaljstyrning. Sedan tidigare har det lagts fram ett förslag om kvotplikt, det vill säga att en viss del av innehållet i en vara ska bestå av återvunnet material.

– Det ställer vi oss tveksamma till. Jag förstår syftet, men den typen av statliga ekonomiska styrmedel som kvotplikten innebär tror jag inte nödvändigtvis är det bästa för vår bransch, säger Sigrid Granström.

Ställs krav på en viss mängd återbrukat material kan det leda till materialbrist och i förlängningen dyrare byggen, menar Sigrid Granström. Hon varnar för ineffektivitet när branschen måste vänta in material och menar att att marknadsbaserade lösningar nog bättre främjar innovationen.

”Lagstiftningen ska vara teknikneutral och branschen ska kunna göra bedömningarna själva.”

Byggföretagen skulle hellre se att EU fokuserade på att ta fram övergripande mål och att det sedan blir upp till företagen att tänka ut hur de målen ska nås.

– Lagstiftningen ska vara teknikneutral och branschen ska kunna göra bedömningarna själva. Det är ju branschen som faktiskt vet vad som fungerar. Det är också mycket lättare att flytta fram positionerna i takt med att marknaden utvecklas om man inte har lagstiftade nivåer utan i stället gemensamma branschstandarder att förhålla sig till.

Inom ramen för CEA vill EU-kommissionen främja cirkulära affärsmodeller, men också se till att EU-länderna får mer harmoniserade regler för vad som ska räknas som avfall och hur det avfallet ska tas om hand. Inte minst det sistnämnda välkomnas av Byggföretagen.

– Nu är ingången att mer eller mindre allt är avfall. Utifrån det kan du sortera ut en del som går som biprodukter, en del för återbruk och lite som går till återvinning. Vi vill vända på den kakan så att ingenting räknas som avfall förrän alla andra möjligheter är utsorterade, säger Sigrid Granström, och förklarar att när något räknas som avfall blir det mycket mer komplicerat att återanvända.

Initiativet till CEA togs fram av kommissionen förra året och var ute på remiss under hösten. Då passade nästan tusen aktörer, bland annat en mängd europeiska företag och organisationer, på att komma med inspel till förslaget.

För Byggföretagen var det viktigt att lyfta fram att branschen vill se en övergripande helhetsplan och harmonisering på den inre marknaden.

– Vår förhoppning är att detta leder till det. Men då är det också viktigt att det på nationell nivå implementeras på ett solitt sätt. Att man på nationell nivå vågar ta ett helhetsgrepp och göra en helhetsrevision av vissa lagstiftningsakter så att det på inte blir det här lapptäcket av olika regelverk som vi tyvärr har sett hittills.

Vill bevara i första hand

Rikard Silverfur, chef för utveckling och hållbarhet på Fastighetsägarna, lyfter en annan risk med att införa en kvotplikt. Han berättar att det för byggmaterial har lagts fram förslag om ett gränsvärde på minst 30 procent återbrukat material.

– Driver man det till absurdum så kommer det att kräva att vi måste riva saker för att få tillgång till gammal betong när vi bygger nytt. Då har man ju misslyckats kapitalt därför att betongen ska sitta där den sitter. Det måste ju finnas någon rim och reson, säger han till TN.

I debatten om cirkulär ekonomi handlar det ofta om återanvändning. Men det är minst lika viktigt, om inte viktigare, att bevara och maximera nyttan av det som redan finns, menar Rikard Silverfur.

– När man tar nya resurser i anspråk ska man förstås jobba med återbruk och återvinning. Men det första steget är ju att fokusera på att använda det vi redan har. Därför vill vi förlänga livslängden, öka nyttjandet och jobba med bevarande så mycket som möjligt.

”Driver man det till absurdum så kommer det att kräva att vi måste riva saker för att få tillgång till gammal betong när vi bygger nytt.”

I dag saknas det dock incitament för att använda byggnader till max, enligt Rikard Silverfur. Den som till exempel vill använda en kontorsbyggnad efter klockan 17 får räkna med ökad energianvändning, vilket på pappret ser ut som sämre energiprestanda eftersom den mäts i hur mycket energi som går åt per kvadratmeter.

– Så egentligen straffas du när du nyttjar tillgången mer effektivt. Där tycker vi att det är bättre att rätta till skevheterna i det som redan finns innan man lägger fram några nya regelverk som vi måste förhålla oss till, säger han.

Det senaste året har EU lagt stor vikt vid att ta fram regelförenklingar för företag. Exempelvis infördes lättnader i CSRD, som handlar om hållbarhetsrapportering. Rikard Silverfur välkomnar ansträngningarna, men ser samtidigt en risk för att regelbördan nu åter är på väg att växa.

Han är tydlig med att han välkomnar CEA och att hans bransch omfamnar frågan om cirkulär ekonomi, men han tycker samtidigt att arbetet på EU-nivå under de senaste två mandatperioderna har blivit mer agendadrivande och mer inriktat på detaljer.

– Det strider lite mot hur vi vill hantera saker i Sverige. I Sverige jobbar vi oftast med funktionsbaserade krav. Vi ska uppnå någonting men exakt hur, det specificerar inte myndigheter eller föreskrifter, utan det får näringslivet eller andra berörda ansvaret att kunna hantera, säger han, och fortsätter:

– Men EU-kommissionen är väldigt detaljfokuserad, nästan på skruv- och mutternivå och det begränsar egentligen möjligheterna att uppnå en viss sak när det ska vara på det sättet.

Finns det en risk för att det blir så nu också?

– Ja, jag skulle ändå säga att det finns en överhängande risk för det är lite så EU jobbar. Att skriva regler är i princip det enda verktyget de har. Jag menar, omnibuspaketet har ju inte direkt blivit något moratorium mot att ta fram nya regler, utan det fortsätter att komma nya saker. Så erfarenhetsmässigt så barkar det väl tyvärr mot att det blir en ökad regelbörda.

Först framåt hösten väntas EU-kommissionen presentera ett konkret förslag kopplat till CEA. Det är alltså fortfarande oklart om arbetet ska resultera i en ny förordning eller ett direktiv eller om det ska bakas in i befintlig lagstiftning. Men redan nu står det klart att satsningen är tänkt som en del av det som brukar benämnas som EU:s Industrial Deal.

”Omnibuspaketet har ju inte direkt blivit något moratorium mot att ta fram nya regler.”

CEA välkomnas även av skogsägarföreningen Södra, som bland annat producerar pappersmassa och material till textilindustrin. Men även här ser man med viss oro på de kommande förändringarna. Åsa Degerman, senior affärsutvecklingschef på Södra, betonar att det även i en cirkulär ekonomi krävs ett inflöde av nytt material.

Exempelvis går papper att återvinna en handfull gånger men sedan måste materialet blandas med nyfiber för att kunna användas igen.

– Så det är en punkt som vi har tryckt på, att det är viktigt. När man sätter upp målbilder och incitamentsbilder så måste de vara realistiska utifrån de förutsättningar som finns, säger hon till TN.

Varningen: För lite kunskap

Åsa Degerman ser också en risk för att arbetet med att skapa en cirkulär ekonomi i EU blir alltför fokuserat på nya innovationer i nya bolag, snarare än att se till att den befintliga industrin ges så bra möjligheter som möjligt att utvecklas och ställa om.

Är det en oro från er sida att EU inte riktigt mäktar med det?

– Ja, för det är en uppsökande aktivitet som måste till. Och det är därför de har JRC, Joint Research Center, som är den samling av datakunskap som lägger grunden till de förslag som sen kommer till EU-kommissionen. Vår kritik i det här är att de dels har för lite kunskap om hur industrin fungerar, dels inte är tillräckligt lyhörda och anpassningsbara utifrån näringslivets behov. Så det är ett problem.

Precis som bland andra Sigrid Granström på Byggföretagen lyfter hon vikten av att det nya systemet synkas mellan EU-länderna så att resultatet inte blir ytterligare fragmentering och en uppsjö av olika regelverk.

Åsa Degerman konstaterar att EU:s arbete med regelförenklingar hittills har nått ganska begränsade framgångar, och att det därför finns en oro för hur det ska gå framåt. Inte minst med tanke på att EU under de kommande åren också är på gång med annan ny lagstiftning, till exempel producentansvar för kläder.

”Gör man arbetet ännu svårare än vad det redan är i dag, då kommer vi i värsta fall ingenstans.”

I själva verket riskerar kraven på bioekonomin att resultera i att lagstiftningen motverkar sitt eget syfte, befarar Åsa Degerman.

– Vi har så många KPI:er och så många ambitioner om att vi ska göra allt på ett hållbart sätt. Men gör man det arbetet ännu svårare än vad det redan är i dag, då kommer vi i värsta fall ingenstans, säger hon, och fortsätter:

– Man kan inte bara säga att vi ska ha en cirkulär ekonomi, att hundra procent ska vara återvunnet eller cirkulerat eller att vi bara ska ha delningstjänster för det kommer aldrig att fungera. Så därför får man inte glömma den andra delen. Om man ställer för höga krav på befintlig industri i stället för att ge den rätt förutsättningar att utvecklas så slår man undan benen för den och det finns en stor fara i det.

Dessutom är det avgörande att EU inte skapar nya regelverk som blir konkurrenshämmande i förhållande till andra länder. Det menar Magnus Nikkarinen, hållbarhetsansvarig och näringspolitisk expert på Svensk Handel.

”Min största farhåga är att den samlade lagstiftningen blir så betungande att det faktiskt i första hand är små och medelstora företag som börjar slås ut.”

Hans ingång i frågan om CEA är att handeln välkomnar ”den samlade ansatsen” kring att skapa en cirkulär ekonomi, men att det också finns utmaningar. En sådan är det komplexa i att det redan finns en hel del lagstiftning och olika initiativ på området, vilket gör det svårt att förstå hur de ska fungera i relation till varandra.

– Bara på handelssidan så räknar vi till ungefär 20–30 olika typer av lagstiftningar, och vi har hållbarhets- och kvalitetslagstiftningar samt produktlagstiftningar som kommer att implementeras de närmaste åren. Så det i sig är förstås en ökad börda. Samtidigt har vi initiativet med omnibussar för att förenkla och göra det mindre administrativt betungande. Det där är väldigt svårt att få ihop, säger han till TN.

Magnus Nikkarinen varnar för att den kommande lagstiftningen ser ut att bli en utmaning, inte minst sett ur ett SME-perspektiv.

– Kommissionen betonar ofta att man speciellt ska värna små och medelstora företag, men vi är väldigt oroliga för att så inte är fallet. Min största farhåga är att den samlade lagstiftningen blir så betungande att det faktiskt i första hand är små och medelstora företag som börjar slås ut.

Vill se jämn spelplan

Utöver att olika lagar måste harmonisera med varandra, så måste lagstiftningen också harmoniseras mellan olika EU-länder. Men det är viktigt att inte glömma den sista delen, det vill säga att harmonisera i förhållande till omvärlden. Annars finns det en överhängande risk för att EU bygger in konkurrensmässiga nackdelar för de europeiska företagen, menar Magnus Nikkarinen.

– Jag vill betona att vi från handeln är helt för en rejäl och konkret miljölagstiftning och att vi verkligen ska uppfylla de miljökrav som finns och konkurrera med dem. Men det gäller att det sker på en jämn spelplan och där finns det en hel del mer att göra.

Svensk Handel har i en rad sammanhang varnat för hur privatimporten från framför allt Kina snedvrider konkurrensen på marknaden. När nu CEA rullas ut måste även den delen av handeln inkluderas, understryker Magnus Nikkarinen.

– Vi kan inte ha omfattande krav på bland annat cirkulära lösningar på svenska och EU-företag samtidigt som ohållbara, osäkra och kemikaliefarliga produkter väller in via direktimporten, speciellt då från Temu och Shein. Man måste säkerställa att det är samma krav som gäller.

Magnus Nikkarinen är överens med Rikard Silverfur på Fastighetsägarna om att det finns en risk med att stirra sig blind på återbruk och återvinning. Det allra viktigaste är att fler produkter konsumeras så länge som möjligt, menar han.

– Självklart är det bra att använda så mycket återvunnet material som möjligt, det är ju det vi strävar efter. Men att det ska vara tvingande riskerar snarare att urholka hållbarhetsmålen för då uppstår målkonflikter.

– Det återvunna materialet är kanske inte av lika bra kvalitet som det jungfruliga vilket medför en risk för att produktens varaktighet minskar. Det i sin tur riskerar att leda till att den inte används lika länge.

Samma målkonflikt riskerar även att smyga sig in i avfallshanteringen, menar Magnus Nikkarinen, som generellt sett manar till försiktighet när det kommer till alltför detaljerade krav.

– Det är det vi är oroliga för, att det petas för mycket på detaljnivå. Det är tydligare att sätta upp mål om vart man vill, och sen måste aktörerna få manöverutrymme för att på olika sätt och via olika marknadskrafter och innovationskrafter ta sig dit.

”Kan spela en avgörande roll”

Marcus Wangel, miljöpolicyexpert på Svenskt Näringsliv, är väl medveten om de farhågor som finns kopplat till CEA inom näringslivets olika sektorer. Men han framhåller också att det finns ett stort behov av ett mer sammanhållet grepp om cirkulär ekonomi på EU-nivå, inte minst eftersom dagens regelverk har vuxit fram både stegvis och ofta sektorsvis.

– Resultatet är ett fragmenterat landskap där goda ambitioner inte alltid omsätts i fungerande system. CEA har därför potential att bli ett strategiskt ramverk som samlar frågor om resurseffektivitet, konkurrenskraft och miljöskydd på ett mer koherent sätt. Att kommissionen tydligare kopplar cirkulär ekonomi till den inre marknadens funktionssätt och till hur regler, marknader och värdekedjor hänger ihop är ett viktigt steg framåt, säger han till TN.

Redan i dag finns det många cirkulära lösningar, tekniker och affärsmodeller som fungerar, men som har svårt att skala upp. Orsakerna är enligt Marcus Wangel sällan brist på vilja eller innovation, utan snarare saker som otydliga regelverk och svaga marknadssignaler.

– Utmaningen i dag är inte att uppfinna cirkulär ekonomi, utan att få den att fungera i stor skala. Här kan CEA spela en avgörande roll om den lyckas undanröja strukturella hinder snarare än att lägga till nya krav.

”Färre, tydligare och mer användbara krav är bättre än fler detaljerade rapporteringsplikter.”

För att resultatet ska bli bra krävs det dock att CEA adresserar frågor som samordning mellan olika regelverk och olika länder, särskilt sett till producentansvar och avfallsregler, förklarar han.

– Förenkling måste vara mer än justeringar i marginalen. Om CEA ska bidra positivt här behöver den minska dubbelrapportering, tydliggöra ansvarsfördelning och undvika nya omfattande informationskrav som inte används i praktiken. Färre, tydligare och mer användbara krav är bättre än fler detaljerade rapporteringsplikter, säger Marcus Wangel, och avslutar:

– CEA kommer inte automatiskt att leverera resultat. Utfallet avgörs av om akten bidrar till enklare, mer sammanhängande och mer förutsägbara regelverk som gör det möjligt att skala upp cirkulära affärsmodeller. Cirkulär ekonomi blir en konkurrensfördel först när den fungerar i vardagen för företag.