EU:S FRAMTID

EU:s nya jätteprojekt – viktiga lagarna görs om: ”Ingen har haft koll på helheten”

Efter att nya lagar i åratal staplats på varandra har EU:s regelverk för produkter på den inre marknaden blivit både omodernt och svårt att följa. "Det behöver städas", säger handelsexperten Stina Wallström till TN. Samtidigt varnar näringslivet för att översynen kan resultera i ännu fler regler – trots att EU lovat motsatsen.

Säkrare produkter, modernare lagstiftning och mer jämlika villkor. Det är några av ambitionerna i European Product Act, ett nytt lagpaket som EU-kommissionen just nu arbetar fram. Enkelt förklarat ska akten styra hur man handlar med produkter på den inre marknaden och även se till att de produkter som säljs följer mer av en gemensam standard.

European Product Act kan delas in New Legislative Framework, som i korthet omfattar vilka krav som ställs på produkterna och hur de redovisas, och Standardisation Regulation, som handlar om tillsyn. De aktuella områdena omfattar i dag en mängd olika lagar och regler som nu alltså ska ses över.

Ett ambitiöst men välkommet projekt, menar Stina Wallström, handelsexpert på Svenskt Näringsliv.

– Det här ramverket i sin ursprungliga rena form är en oerhört vacker maskin som har skapat enormt välstånd för Europa och för Sverige. Så det är inte så att vi vill riva upp det i grunden och få något nytt på plats. Men vi ser ju att det har eroderat med tiden, säger hon till Tidningen Näringslivet.

Kort lagstiftning och frivilliga standarder

Vad gäller kraven på produkterna vore idealet enligt Stina Wallström att ha en kort och effektiv lagstiftning som listar vilka krav en produkt ska uppfylla för att få lov att säljas. Det upplägget kan sedan kompletteras med frivilliga standarder, menar hon.

– Då har du kort och koncis lagstiftning som är tvingande och detaljerade, frivilliga standarder som företag kan använda om de vill. Då blir det så att den som behöver mycket vägledning kan få det medan den som har en innovativ idé som inte passar i den här inrutade standarden kan göra som den vill så länge lagens krav är uppfyllda.

Det är knappast någon hemlighet att många företag upplever EU:s regelverk som betungande. Till viss del beror det på att det som en gång var tänkt som frivilliga standarder har utvecklats till en form av mjuk lagstiftning som företagen numera förväntas följa.

”Kan vi få kommissionen att gå ”back to basic” så vore det jättebra.”

I takt med att nya förordningar och direktiv har tillkommit har resultatet dessutom blivit att olika lagar inte längre passar ihop med varandra, förklarar Stina Wallström.

– Det behöver städas. Kan vi få kommissionen att gå ”back to basic” så vore det jättebra. Sen är frågan om kommissionen vill göra det jobbet för det är tråkigt, jobbigt och tar mycket tid. Det ger inga politiska poäng, men det är jätteviktigt. De här regelverken behöver ses över och det vet alla, framför allt de företag som jobbar med dem, säger hon, och fortsätter:

– Den inre marknaden är den stora vinsten med EU-samarbetet, den är nästan det enda som alla kan enas om är bra och det är den som lockar länder att vilja gå med i EU. Därför är det viktigt att vi tar hand om den.

Utöver de delar som rör produktkrav innehåller European Product Act alltså även förändringar på tillsynsområdet. Där har det bland annat lagts fram förslag om en EU-hubb där produkter och tillverkare som inte lever upp till kraven ska registreras i en gemensam databas.

Ska främja cirkulär ekonomi

I den samlade översynen ingår även frågor som rör standardisering, och ambitionen från EU är att ta hänsyn till arbetet för ökad cirkularitet som också pågår just nu. Stina Wallström välkomnar att flera närliggande lagar hanteras samtidigt.

– De är så starkt knutna till varandra att egentligen kan man inte röra den ena utan att de andra rör på sig, konstaterar hon.

Även om det finns ett behov av en översyn så har EU:s produktlagar tjänat företagen väl, åtminstone när de var nya, menar Stina Wallström. Men med tiden har spretande definitioner och otydliga gränsdragningar skapat en alltmer komplex situation.

Som exempel kan olika EU-direktiv innehålla olika definitioner av vem som räknas som en tillverkare.

– Det är viktigt att om du är tillverkare i en lagstiftning så är du tillverkare i den andra också så att kraven på dig när det gäller dokumentation och liknande stämmer överens. Det är där det börjar flyta ut, och det är där jag menar att det är en uppstädning och inte en reform som behövs.

Den som anser att det var bättre förr och hoppas på en tillbakagång till hur det såg ut då, lär dock få tänka om. Dels har det tagits politiska beslut längs vägen som måste gälla även i en uppdaterad lagstiftning, dels har världen förändrats.

”Bara för att man byter kommunikationsmedium från till exempel papper till digitalt så är inte det ett frikort för att be om mer information.”

Det som framför allt har tillkommit sedan de nuvarande lagarna togs fram är det ökade intresset för cirkularitet och digitalisering.

– Så där behöver man titta på nya aktörer och nya affärsmodeller och tillåta, eller kanske till och med kräva, mer digital mognad hos både företag och marknadskontrollmyndigheter, säger Stina Wallström.

Ett konkret förslag som EU-kommissionen har presenterat hittills är att de instruktionsböcker på olika språk som ofta medföljer vid köp av exempelvis hemelektronik, ska bytas ut till ett digitalt produktpass i form av en QR-kod. Via den ska kunden direkt få upp information på sitt eget språk och kanske även få möjlighet att interagera med informationen på nya sätt.

– När det gäller digitalisering finns det mycket man kan göra. Men då gäller det att kommissionen förstår att bara för att man byter kommunikationsmedium från till exempel papper till digitalt så är inte det ett frikort för att be om mer information. Företag har inte mer information tillgänglig för att de inte längre måste ha den på papper. Där är vi lite oroliga för att kommissionen går för långt.

Varnar för kostsamma krav

Från näringslivet finns det en oro för att kommissionen ska se QR-koderna som en möjlighet att även börja kräva redovisning av till exempel miljöprestanda och avfallshantering. Att tillhandahålla all möjlig data i rätt format och på olika språk är väldigt kostsamt, varnar Stina Wallström.

– Digitalisera gärna men håll kraven där de är idag. Så får man bygga på med tiden om man har fler behov, säger hon.

Den uppdaterade produktlagstiftningen ska också omfatta de affärsmodeller som väntas växa fram i omställningen från en linjär till cirkulär ekonomi.

– Hur ska man hantera begagnad försäljning samt reparerade och restaurerade produkter, och vad är skillnaden? Det vet vi inte riktigt. Vad gäller om någon bygger om en produkt och gör den till en ny produkt? De här definitionerna måste man få till. De finns lite här och där i dag men de är absolut inte enhetliga.

”Vi måste hålla kraven låga och tillåta de här affärsmodellerna att växa. För kan de inte bli konkurrenskraftiga så får vi ingen cirkulär ekonomi.”

Stina Wallström är nästan säker på att European Product Act kommer att innehålla nya krav och regelverk för aktörer som till exempel restaurerar produkter. En bättre lösning vore dock att tillämpa de regelverk som redan finns och hålla regelbördan för cirkulära affärsmodeller till ett minimum, anser hon.

– Risken är annars att man tänker ut krav på cirkulära aktörer som kommer att vara väldigt lika de man ställer på linjär produktion för att man inte kan tänka sig fritt från det, och då tror vi att risken är att man lägger kraven för högt. Vi måste hålla kraven låga och tillåta de här affärsmodellerna att växa. För kan de inte bli konkurrenskraftiga så får vi ingen cirkulär ekonomi.

Natali Qvarfort, näringspolitisk expert på Svensk Handel, menar att det finns två skäl till att EU ser ett behov av att göra om produktlagstiftningen.

– Det ena är den globala konkurrensen, underförstått det höga inflödet av varor som inte lever upp till produktsäkerheten i EU. Det andra är digitaliseringsbehovet, säger hon till TN.

EU-kommissionen väntas komma med ett konkret förslag för European Product Act under årets tredje kvartal, men redan nu har intressenter runt om i Europa fått chansen att tycka till kring kommissionens inledande tankar och idéer.

Med andra ord finns det redan nu en indikation om vad kommissionen ser framför sig, menar Natali Qvarfort.

– Det som berör våra medlemmar väldigt mycket är det digitala produktpasset som ska sitta på varje enskild produkt och egentligen ersätta de märkningar vi har i dag samt den kontroll som görs av produkterna när dessa väl ska säljas på marknaderna inom EU.

”Det finns väldigt höga ambitionsnivåer som kanske inte alltid speglar hur verkligheten ser ut.”

På sikt kan produktpassen komma att ersätta den nuvarande CE-märkningen. Exakt vad de ska innehålla är alltså fortfarande inte bestämt, men utöver tekniska manualer och säkerhetsinformation kan det också handla om instruktioner för återvinning.

Precis som Stina Wallström på Svenskt Näringsliv ser Natali Qvarfort en risk för att omfattningen blir för stor och att vissa delar kan bli väldigt svåra att genomföra.

– Det låter väldigt bra om man bara ser passet som en produkt, att nu digitaliserar vi all den här hanteringen. Men det finns väldigt höga ambitionsnivåer som kanske inte alltid speglar hur verkligheten ser ut, säger hon, och fortsätter:

– Det finns både IT-utmaningar, praktiska utmaningar och utmaningar kopplat till avfallshantering för att nämna några exempel. Så vi ser gärna en stegvis infasning av hur många datapunkter det här digitala produktpasset ska innehålla. Det är viktigt att inte ha en övertro på att det här är lösningen på allt.

De digitala produktpassen ska också ligga till grund för den andra delen av lagstiftningen, det vill säga tillsynen. När myndigheterna enkelt kan ta del av dokumentationen för varje enskild produkt är meningen att produktsäkerheten ska öka.

Juridiska frågor återstår

Från Svensk Handel ser man dock en risk för att alltför vidlyftig informationsspridning kan röja företagshemligheter och göra varorna lättare att replikera.

– Det är en jätteviktig balans mellan att ge myndigheterna den information de behöver för att kunna göra kontroller och att all information ska gå ut offentligt till konsument. Och myndigheterna kommer oavsett inte att kunna förlita sig på att bara skanna en QR-kod utan de kommer fortfarande att behöva göra manuella kontroller. Så där är flera delar som vi behöver hitta en balans kring.

Eftersom European Product Act också ska främja ökad hållbarhet är det inte osannolikt att det kommer att ställas krav på att passen ska innehålla mer specifik information om hur den aktuella varan kan ska kunna repareras, menar Natali Qvarfort.

– Det är väldigt svårt att se hur det ska fungera. Säg att du har en ny elsparkcykel och ska reparera cykelns batteri. Ska det digitala produktpasset då medfölja batteriet eller cykeln? Det är många juridiska frågor som fortfarande behöver redas ut för hur man ska förstå det här.

”Det här problemet går inte att få bort bara genom att enskilda myndigheter förväntas bedriva tillsyn för det hinner man inte med.”

Svensk Handel har länge varnat för att aktörer i länder utanför EU, framför allt Kina, inte följer EU-lagstiftning och att det har lett till en snedvriden konkurrens. Branschorganisationens förhoppning är att högre krav på produktsäkerhet i EU och en bättre fungerande tillsyn ska skapa en mer rättvis situation, men Natali Qvarfort menar att det kommissionen har presenterat hittills inte är tillräckligt.

– Förra året strömmade 5,8 miljarder paket in i EU. Det måste finnas ett ansvar redan från början på de här tredjelandsaktörerna att leva upp till lagstiftningen innan de når marknaden, det vi kallar för proaktivt ansvar. Vi tror också att det måste finnas andra tillsynsstrukturer än idag eftersom de här aktörerna är stora och otillgängliga. Det här problemet går inte att få bort bara genom att enskilda myndigheter förväntas bedriva tillsyn för det hinner man inte med.

European Product Act och Circular Economy Act är båda tänka att resultera i konkreta lagförslag senare i år, och nya EU-regelverk är på gång även inom andra områden. Samtidigt är EU-kommissionen tydlig med att regelförenklingar och mindre byråkrati för företagen är av högsta prioritet den här mandatperioden.

Har insett allvaret

Stina Wallström konstaterar att förenkling inte nödvändigtvis betyder färre regler, men kanske att de kan bli bättre.

– Jag har jobbat med det här i över 20 år och man har alltid pratat om regelförenkling. Det här är faktiskt första gången jag känner att man menar allvar. Det syns tydligt i siffrorna att det här inte fungerar så någonstans har polletten nog trillat ner nu.

Utmaningen är dock inte bara att gå från ord till handling, utan också att en organisation som nästan uteslutande ägnar sig åt lagstiftning måste vänja sig vid att tänka på ett nytt sätt, menar Stina Wallström.

– Det är inte heller helt lätt att titta på den här massiva regelmängden och sen försöka plocka ut och förenkla lite här och där och hoppas att det gör effekt på helheten. Det är egentligen där grundproblematiken ligger. Ingen har någonsin haft koll på helheten.