STORMAKTEN KINA

Forskare: Därför blir spionaget från Kina allt mer aggressivt – ”Utnyttjar företag”

Xi Jinping:, Kinas president. Tobias Junerfält, forskare på enheten för Euroasiatisk säkerhetspolitik vid FOI. Bild: AP Photo/Minh Hoang, Pool, Pressbild

Kina är ständigt på jakt efter utländsk teknologi och tvingas nu allt mer förlita sig på olagliga metoder som industrispionage. Samarbeten som verkar oskyldiga kan vara en del av ett större säkerhetspolitiskt spel, varnar Tobias Junerfält, forskare vid FOI. "Inga kinesiska företag är helt fria från statens inflytande", säger han till TN.

Kina är ständigt på jakt efter utländsk teknologi och har över decennierna upprättat ett omfattande system för detta syfte – på både laglig och olaglig väg, enligt en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

– Kina är ett stort land med en väldigt stor befolkning där det finns nära band mellan den civila sektorn och försvarssektorn, både vad gäller akademi och näringsliv, som alla är under någon form av statlig kontroll, säger Tobias Junerfält, forskare på enheten för Euroasiatisk säkerhetspolitik vid FOI.

– Det finns egentligen inga kinesiska företag som är helt fria från statens inflytande. Det vore missvisande att säga.

Men att vilja tillskansa sig utländska teknologier är inte unikt för Kina – det gör i princip alla länder i någon form. Oftast sker det lagligt genom exempelvis forskarsamarbeten eller importer, men det kan även ske olagligt genom industrispionage eller kringgående av exportkontroller.

– Kina skiljer sig från andra länder – bland annat då det styrs av det kinesiska kommunistpartiet. Den kinesiska staten har fler verktyg och längre räckvidd än många andra länders styre.

”Den kinesiska staten har fler verktyg och längre räckvidd än många andra länders styre”.

I rapporten har Tobias Junerfält kartlagt olika kategorier av aktörer, vilka tillsammans bildar ett ekosystem, för att reda ut hur Kina ägnar sig åt teknologiöverföring. Den första kategorin omfattar Kinas statsråd och dess olika departement och den andra kategorin är militären. Den tredje är akademiska institutioner som universitet, nationella vetenskapsakademier och mer eller mindre försvarsrelaterade forskningslaboratorier.

Den fjärde kategorin inkluderar organisationer med kopplingar till Enhetsfronten, Kommunistpartiets strategi för att sprida sitt inflytande. I den här kategorin ingår partiorgan, samt professionella och akademiska föreningar i utlandet som syftar till nätverkande för kinesisk diaspora och utländska experter. Den femte kategorin består av kommersiella aktörer. I den här rapporten ligger fokus på företag inom försvarsindustrin, diverse finansiella mellanhänder, samt industrier som arbetar med halvledarteknologi.

– Man kan ju säga att staten är inblandad på olika sätt. Att företag X bedriver industrispionage mot företag Y i ett annat land behöver inte vara på direkt uppmaning av staten. Det skulle dock för all del kunna vara det.

– Det finns historiska exempel på när Ministeriet för statssäkerhet utnyttjar företag eller universitet som frontorganisationer för att kunna bedriva spionage.

I Sverige och andra länder i västvärlden finns lagar som skyddar företagshemligheter. Företagshemligheter utgörs av information som hålls hemlig av affärsmässiga skäl, vilket kan innefatta allt från säljstrategier till vad som görs på ett företags forskningsavdelning.

Men i Kina finns inte motsvarande lagstiftning. Där finns i stället den nationella säkerhetslagen som trädde i kraft 1 juli 2015. Lagen syftar bland annat till att skydda Kinas ekonomiska utveckling, territoriella integritet och politiska system.

– Det finns olika typer av lagstiftning som inte bara uppmanar utan kräver av företag att de ska samarbeta och dela information med säkerhetsapparaten i Kina om det efterfrågas.

– Det kan absolut täcka det som vi betraktar som företagshemligheter.

Den kinesiska staten har blivit mindre transparent”.

Under andra halvan av 1900-talet när Kina under ledning av Deng Xiaoping öppnade upp landet mot omvärlden blev också landets satsningar på tekniköverföring mer tydliga.

– Till exempel kan vi se att utlandsstudier och forskningssamarbeten med utlandet började växa fram på allvar under slutet av 1970-talet. Därefter ser vi bildandet av diasporanätverk under 1980-talet och senare talangrekryteringsprogram under 1990-talet.

Men framför allt har Kina under 1990-talet och 2000-talet inrättat olika institutioner för att möjliggöra tekniköverföring i landet.

– De senaste decennierna, men inte minst sedan Xi Jinping kom till makten 2012, har vi sett ett fokus på industriella synergier som gynnar försvarsindustrin, under Kinas strategi för militärcivil fusion är i sin tur integrerat i olika långsiktiga strategier för industriell utveckling i Kina.

– Samtidigt har den kinesiska staten blivit mindre transparent kring strategier och handlingar kopplade till militärcivil fusion och industripolitiska ambitioner. Det är inte lika transparent idag som det var förr. På det sättet har det blivit svårare att få insyn i det här från utomstående betraktare. Det är svårare att analysera Kina idag än det var för tio år sedan.

Han menar att tekniköverföring är en del av innovationssystemet.

– Sen kan det skilja sig hur vital del det är, det kan skilja sig mellan olika industrier. Kinas förhållningssätt till innovation brukar ibland refereras till som kreativ anpassning eller avancerad imitation, det vill säga att man tar in utländsk teknologi och sen så förbättrar man eller vidareutvecklar det.

”Olagliga eller lite mer tveksamma medel blir viktigare i Kinas verktygslåda”.

Den nationella strategin "Made in China 2025" lanserades 2015 och syftar till att uppgradera Kinas tillverkningssektor och främja inhemsk innovation samtidigt som man minskar beroendet av utländsk teknologi. En del av strategin handlar om hur man ska kunna utnyttja utländsk teknologi för att främja just inhemsk innovation.

– Det innebär i korthet att man först antingen via lagliga och illegala medel tillskansar sig utländsk teknologi. Därefter bearbetas den och sprids inom systemet genom de olika laboratorierna, företagen, forskningsinstitut i akademi och myndigheter.

Därefter används teknologierna för att utveckla inhemska produkter.

– För att kunna absorbera utländsk teknologi behöver man ofta tillgång till utländska experter. Man behöver tillgång till personal med rätt know-how kring systemen eller mer generell kunskap som kanske saknas i landet.

– Där fyller de här försvarslaboratorierna en roll, och de har som en av sina uppgifter att rekrytera utländsk personal. Det går därför inte att dela upp inhemsk innovation och utländsk teknologiöverföring i två skilda saker.

I takt med att världen blivit mer ostabil har Europa, USA och övriga världen tagit flera steg mot olika initiativ till ekonomisk säkerhet, exempelvis i form av exportkontroller, investeringsgranskning och akademisk säkerhet. Han menar att en del av de olika initiativen är att omvärlden blivit mer skeptisk till Kina.

– Det handlar om alltifrån halvledarteknologi och telekom till kritiska råvaror och energiteknik som man vill skydda och det handlar ofta om Kina, explicit eller mellan raderna.

Lagliga medel för teknologiöverföring har alltså blivit mindre tillgängliga för Kina. För bara tio år sedan var det mycket lättare för Kina att få laglig tillgång till tekniköverföring av olika slag, menar han.

– En ganska enkel slutsats att dra från det här är att om lagliga medel blir mindre användbara medan de kinesiska statliga målen för teknik och industri egentligen förblir desamma, då borde olagliga eller lite mer tveksamma medel bli viktigare i Kinas verktygslåda.