REGELKRÅNGLET

Så luras du av staten – här är myndigheterna som tar för mycket betalt: ”Påtalat flera gånger”

Har du betalat för mycket till staten? Nu avslöjar granskningar att flera myndigheter tar ut överpriser – och tjänar hundratals miljoner extra på medborgare och företag varje år. Experterna varnar för allvarliga övertramp. "Avgiftsfinansieringen är en utmaning och ett återkommande problem", säger Sven-Olof Junker på Riksrevisionen till TN.

När myndigheter tar betalt av privatpersoner, företag och organisationer för att utföra vissa uppdrag är grundregeln att det ska råda så kallad full kostnadstäckning. Det innebär att myndigheten inte ska ta ut någon vinst, utan att den summa som myndigheten tar betalt ska motsvara exakt vad det kostar att utföra uppdraget, så att verksamheten går plus-minus-noll.

Men i många fall tar myndigheterna för mycket betalt, visar granskningar som Riksrevisionen har gjort.

– Avgiftsfinansieringen har varit ett återkommande problem där många myndigheter har svårt att redovisa korrekt, säger Sven-Olof Junker, tillförordnad avdelningschef på Riksrevisionen, till TN.

Riksrevisionen, som är en oberoende myndighet med uppdraget att granska statens verksamhet, genomför årliga revisioner av de övriga myndigheternas årsredovisningar för att säkerställa att anslag och andra typer av finansiering har använts på ett korrekt sätt.

För de myndigheter som tar ut avgifter är tanken att resultatet ska balanseras på ”ett par års sikt”. Eftersom arbetsbördan varierar från år till år kan det vara svårt för myndigheterna att anpassa de priser de tar ut, förklarar Sven-Olof Junker.

– Men det här är utmaningar som vi påtalar successivt och som myndigheterna måste åtgärda. Ofta åtgärdas problemen inom något område och dyker sedan upp i ett annat men ibland är det inom samma område som vi påtalar problem flera gånger.

Gick 48 miljoner plus på ”resurshantering”

I årets rapport har Riksrevisionen hittat vad som beskrivs som ”stora överskott inom avgiftsfinansierad verksamhet hos flera myndigheter”. Det handlar bland annat om att flera högskolor och universitet har tagit ut för höga avgifter för ”uppdragsutbildning” och ”uppdragsforskning”. Karolinska institutet, Umeå universitet, Malmö universitet och Högskolan Dalarna har tillsammans byggt upp ett överskott på 198 miljoner kronor för den typen av tjänster.

Just problemen med avgiftsfinansiering inom forskning och högre utbildning har Riksrevisionen enligt Sven-Olof Junker påtalat flera år i rad. Men det finns även andra exempel på myndigheter som ertappats med att ta för mycket betalt. Länsstyrelsen i Västra Götalands län har enligt 2024 års rapport byggt upp ett överskott på över 48 miljoner kronor för tjänster som benämns som ”resurshantering” och tidigare år har liknande problem hittats hos bland andra Spelinspektionen, Statistiska centralbyrån och Transportstyrelsen.

Varför spelar det roll hur myndighetens arbetsbörda ser ut från år till år? Kostnaden borde ju vara densamma för en viss tjänst oavsett hur många som ansöker om den.

– Ja, det kan man kanske tänka sig rent teoretiskt men när det är människor inblandade och det är anställningar och andra delar som måste till, så blir det svårare. Jag vet inte exakt hur det går till på myndigheterna men det har visat sig vara svårt att göra den balanseringen.

”Man kan väl säga att problemen med över- och underskott är inbyggda i den här finansieringen.”

Utöver att både privatpersoner och företag såväl som andra samhällsaktörer alltså har fått betala för mycket för olika tjänster, har Riksrevisionen konstaterat att systemet med avgiftsfinansiering riskerar att leda till ineffektiva myndigheter.

I rapporten ”Avgiftsbelagda tjänster – risk för ineffektivitet när myndigheter bestämmer och disponerar avgifterna” som presenterades den 6 maj i år, skriver Riksrevisionen att upplägget där en och samma myndighet både bestämmer nivån på avgiften och sedan disponerar över intäkterna leder till att tjänster ”inte utvecklas och erbjuds med den effektivitet eller produktivitet som vore möjlig”. Till saken hör förstås att de aktuella myndigheterna ofta har monopol på de tjänster de ska utföra, vilket innebär att de betalande företagen inte har någon möjlighet att beställa samma tjänst från någon annan aktör.

Enligt rapporten har intäkterna till staten från så kallade ”offentligrättsliga avgifter” ökat de senaste åren och det har också skett en ökning av intäkter från de avgifter som myndigheterna fått tillåtelse av regeringen och riksdagen att själva bestämma storleken på.

Att avgifterna slår fel är något av ett ”inbyggt problem”, enligt Sven-Olof Junker.

– Kritiken kan riktas mot styrningsformen i sig, det finns ju andra sätt att styra. Men man kan väl säga att problemen med över- och underskott är inbyggda i den här finansieringen. Det kommer att vara svårt att uppskatta kostnaderna korrekt och balansera dem över tid så att avgiften sätts på rätt nivå men samtidigt har regeringen bestämt att det här är det sättet vi vill finansiera de här statliga verksamheterna på, säger han.

”Får svagare incitament att effektivisera verksamheten”

I rapporten ”Vem är det som kör? – Avgiftsbelagd verksamhet i staten” från december i fjol, pekar även regeringens utredningsmyndighet Statskontoret på att avgiftsfinansiering riskerar att leda till utmaningar. Statskontoret konstaterar också att en stor del av intäkterna disponeras av myndigheterna själva trots att det egentligen är tänkt att bara fungera så i undantagsfall.

”Enligt regeringen finns det en risk att myndigheter som disponerar offentligrättsliga avgiftsinkomster får svagare incitament att effektivisera verksamheten och minska sina kostnader. Detta gäller särskilt om myndigheten dessutom får besluta om hur stor avgiften ska vara”, skriver Statskontoret i sin rapport.

Bland de myndigheter som får störst intäkter från avgifter – och som själva bestämmer hur höga avgifterna ska vara – finns bland andra Trafikverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Lantmäteriet och Livsmedelsverket. Totalt sett genererar de avgifter som de tar ut miljardbelopp i intäkter till staten.

Huvudregeln är även här att avgifterna ska täcka vad det kostar myndigheten att tillhandahålla tjänsten, men som TN tidigare rapporterat har det förekommit att företag ställt sig frågande till vad de egentligen betalar för.

Vad finns det för risker på samhällsnivå om företag betalar för mycket för de tjänster som myndigheterna ska tillhandahålla?

– På en generell nivå så är det förstås viktigt att myndigheterna verkställer de beslut som politiken har fattat på ett trovärdigt sätt. Det är ju en grundbult i demokratin. Och där är också vår kontrollfunktion viktig för vi uppmärksammar just de utmaningar och problem som finns vad gäller finansieringen men också i hur man redovisar kostnader, säger Sven-Olof Junker.

– Man kan absolut säga att avgiftsfinansieringen är en utmaning och ett återkommande problem, men det är viktigt att komma ihåg att den i många fall går väldigt väl att genomföra. Och när vi hittar brister och ger sådana här avvikelserapporteringar så åtgärdas ju de bristerna och det är också ett sätt att stärka förtroendet.

”Det är ju en grundbult i demokratin.”

Det är dock inte alltid upp till myndigheten själv att bestämma hur hög en avgift ska vara, utan i många fall bestämmer regeringen hur prisnivån ska se ut. Ett exempel på det är avgiften man betalar för att få ett nytt pass, en tjänst som Polismyndigheten ansvarar för.

Tror du att det hade varit bättre om regeringen hade gått in och detaljstyrt kring avgifter i fler fall?

– Det kan inte jag uttala mig om, tyvärr. Det är upp till politikerna att göra den bedömningen.

TN har sökt de lärosäten som nämns i artikeln samt Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Spelinspektionen, SCB och Transportstyrelsen.

Spelinspektionen förklarar att överskottet i deras verksamhet kan kopplas till att fler än beräknat ansökte om spellicenser inför omregleringen 2019 vilket fått till följd att större summor betalas in i tillsynsavgifter. Sedan följde pandemin varpå myndigheten fick dra ner på sin tillsynsverksamhet.

Högskolan Dalarna skriver i ett mejl till redaktionen att överskottet har byggts upp eftersom skolan ”inte haft resurser för att nyttja överskottsmedlen”, vilka var tänkta att användas till bland annat kompetensutveckling. Högskolan har numera sett över sina rutiner.

Sms-tjänst genererade 14 miljoner för mycket

Även Umeå universitet har vidtagit åtgärder gör att minska sitt överskott, som sedan 2020 som en följd av det arbetet ska ha minskat från 98 miljoner kronor till 47 miljoner kronor. Biträdande universitetsdirektör Per Ragnarsson skriver i ett mejl till TN att arbetet fortsätter och att universitetet har som mål att ligga i linje med regelverket senast 2027. Karolinska Institutet skriver att de ”jobbar med att komma tillrätta med det överskott som uppstått” samt att ”det är ett flertal av de andra universiteten som står inför liknande utmaningar”.

Transportstyrelsen meddelar att överskottet på 14 miljoner beror på att myndigheten tidigare tog ut en avgift om 3 kronor per svarsutskick för sms-tjänsten ”Vem äger fordonet?”.

”Avgiften som togs ut var inte i paritet med de kostnader vi hade för att leverera ett svars-sms. Därför byggdes ett överskott upp över tid. Från och med 27 mars 2023 valde myndigheten att ta bort avgiften helt för att på så sätt arbeta bort överskottet”, skriver Mikael Andersson, presschef på Transportstyrelsen, till TN.

Länsstyrelsen i Västra Götaland låter meddela att överskottet rör samtliga 21 länsstyrelsers gemensamma IT-system och att förfaringssättet har tolkats vara ”i enlighet med gällande regler”. SCB skriver till redaktionen att de tidigare överskotten beror bland annat på ”lägre kostnadsutfall jämfört med kalkylerat”. Både Länsstyrelsen i Västra Götaland och SCB uppger att de efter att ha vänt sig till regeringen fått förtydliganden i hur frågan ska hanteras.