DET SVENSKA LANTBRUKET

Småföretagare kräver skadestånd efter svinpestutbrott

”Livet förändrades över en natt när vi hamnade innanför den smittade zonen. De som bor på andra sidan vägen kunde fortsätta som vanligt, gå ut i skogen och plocka bär, medan all vår skog stängdes av”, säger Anitha Barrsäter, som äger familjeföretaget Fallängetorp. Bild: Carl Kling

Företag inom jordbruk och turism i norra Västmanland vill ha skadestånd för inkomstbortfall efter restriktionerna som infördes i samband med svinpestutbrottet. ”Staten har infört sanktioner mot våra företag utan att ersätta oss”, säger Stina Barrsäter, som driver familjeföretaget Fallängetorp.

Fallängetorp är ett familjeföretag beläget strax vid gränsen till Fagersta. Förra året gick Stina och Carin Barrsäter in som arrendatorer för jordbruket, som ägs av Anitha Barrsäter och Per Hellstrand.

– Det första året blev en mardröm med torka, sedan översvämning och så svinpest, säger Stina Barrsäter.

Gården har flera inkomstkällor. De säljer kött till privatpersoner och restauranger, bedriver växtodling och tar emot turister, där aktiviteten ”Bonde för en dag” är mest populär. En viktig attraktion har varit gårdens 44 Linderödsgrisar, som avlivades av Jordbruksverket i höstas.

– Livet förändrades över en natt när vi hamnade innanför den smittade zonen. De som bor på andra sidan vägen kunde fortsätta som vanligt, gå ut i skogen och plocka bär, medan all vår skog stängdes av, säger Anitha Barrsäter.

Avlivningen av de friska djuren beslutades och verkställdes inom loppet av några dagar. I efterhand har gården överklagat beslutet till Förvaltningsrätten i Jönköping.

– Det handlade om helt friska djur med bevarandestatus enligt EU:s bestämmelser. Vi hade kunnat sätta djuren i karantän och ta prover för att se så att de inte smittades, men Jordbruksverket lyssnade inte, säger Anitha Barrsäter.

I december minskades den avspärrade zonen och gården slapp alla restriktioner. Men skadan är svår att reparera, både ekonomiskt och känslomässigt, menar familjen.

– Det tar många år att bygga upp aveln av grisarna igen, om vi nu vågar. Vem vet om det kommer nya restriktioner i framtiden? säger Stina Barrsäter.

Den enda ersättning Fallängetorp fått hittills är för slaktvärdet av djuren. Inga försäkringar gäller, eftersom djuren inte var sjuka.

Partiellt näringsförbud

– Jordbruksverket införde ett partiellt näringsförbud för vår verksamhet. All skog där vi bedrev turistverksamhet med vandringsleder, matlagning och andra aktiviteter stänges av. Grisarna, som var vårt dragplåster, slaktades. Vi har sökt ersättning hos Jordbruksverket, men de menar att vi fortfarande kunde hyra ut stugan. Men vem vill bo på en gård när det sitter en stor skylt på vägen med texten "Nu åker du in i pestsmittat område"? frågar sig Anitha Barrsäter.

Osäkerheten kring vad som ska hända och om gården ska klara sig ekonomiskt har tärt på familjen, menar hon.

– Måendet har varit nere i källaren. Det borde göras en genomgående analys av hur restriktionerna har påverkat oss företagare.

Barbro Wahlberg, som bedriver ett bed & breakfast i Skinnskattebergs kommun, har liknande erfarenheter.

– All mark som hör till gården klassades som smittad zon. Vi fick använda vägen som ledde fram till gården, eftersom det är en grusväg, men inte gå ner till sjön. När beskedet kom hade vi en hyresgäst i stugan som direkt sa att om jag inte kan bada så vill jag inte vara kvar.

– Vi brukar vanligtvis ha bra beläggning på hösten, med fiskare, jägare och skogsarbetare. Nu var det helt dött.

Gården har hästar och tar eget foder. Årets höskörd blev 50 balar.

– Vi hade avtalat med en kund som ville köpa, men Jordbruksverket sa att vi inte fick sälja utanför området, bara innanför avspärrningen. Men där fanns inga kunder som hade behov av så många höbalar. Alternativt kunde jag sälja efter tre månader, om jag kunde garantera att inga vildsvin varit i närheten. Men hur skulle jag kunna garantera det? Balarna står kvar på åkern och vi har inte fått någon ekonomisk ersättning, säger Barbro Wahlberg.

Förlorad attraktionskraft

Enligt Joakim Holmertz på organisationen Företagarna i Västmanland, finns det gott om liknande historier.

– Jag har pratat med ett hundratal företag som har snarlika erfarenheter. Restriktionerna i sig är inte problemet, utan det är att staten ryckt undan företagens näringsfrihet. Då bör de också ersättas för förluster och merkostnader, säger han.

Sara Anderson, regionansvarig för Visita Mellersta, framhåller att staten behöver dra lärdom av situationen och se över lagstiftningen.

– Åter igen står besöksnäringen oskyddad, precis som under pandemin. När staten belägger företag eller områden med restriktioner som i princip innebär näringsförbud måste adekvat ersättning för förlorade intäkter utgå för att företagen ska ha en möjlighet att överleva. Om detta inte ryms inom nuvarande lagstiftning behöver lagstiftningen ändras. Nu har staten möjlighet att snabbt se till att dra lärdom av detta och sätta rätt lagstiftning på plats. Tyvärr är det inte frågan om, utan när detta drabbar någon annan del av Sverige, säger hon.

Camilla Jönsson från branschorganisationen Naturturismföretagen spår att restriktionerna kommer få påverkan under lång tid framöver.

– Besöksnäringen står för runt 250 miljarder i intäkter varje år, men glöms ofta bort, särskilt de små företagen. Jag är rädd att det här har slagit sönder Norra Västmanlands attraktionskraft för många år framöver. Det är svårt att överblicka samhällspåverkan, hur det här påverkar faktorer som inflytt, nystart av företag och liknande, säger hon.

Christian Foster är kommunchef för grannkommunen Norberg, som delvis befinner sig innanför den avspärrade zonen. Han efterlyste tidigt ett akut företagsstöd, liknande det under pandemin.

– Vi har mellan 400 och 500 drabbade företag i zonen, varav många mikroföretag med bara ett par månaders ekonomisk uthållighet. Många har redan gått i konkurs eftersom de inte mäktar med samhällskonsekvenserna av restriktionerna. Staten borde ha kunnat lägga runt tio miljoner för att hantera den mest akuta situationen. Det var en stor besvikelse när regeringen beslutade att inte gå in med några pengar till företagen.

Det måste tydliggöras vem som har ansvar för vad i liknande situationer, betonar han.

– Länsstyrelsen har liksom Jordbruksverket enbart fokuserat på smittskyddet. Vi behöver hjälp med att hantera samhällskonsekvenserna, både psykosocialt och företagsstöd. Men staten har ännu inte visat något intresse för det.

Snäva ersättningsregler

Carl Kling, Svenskt Näringsliv i Västmanland, är rädd att situationen drabbar nyföretagandet.

– Parallellt med det näringsförbud som näringslivet belagts med i detta nu så riskerar detta dessutom att få långsiktiga allvarliga konsekvenser. Vad händer med viljan att starta, driva eller etablera företag i norra Västmanland framöver? Vad händer med unga människors vilja att starta företag här med erfarenhet av tidigare geografiskt avgränsade näringsförbud?

Mikael Damsgård, riksdagsledamot för Moderaterna, säger att dagens ersättningsbestämmelser kan vara för snäva.

– Vi kan ha varit för restriktiva med att tillämpa de bestämmelser som finns och det kan också vara så att dagens ersättningsmöjligheter är för begränsande. I så fall måste de berörda myndigheterna lyfta den frågan till regeringen. Det handlar inte bara om de företag som drabbats nu, utan också inför framtiden.

Lena Johansson, riksdagsledamot för Socialdemokraterna:

– Det är viktigt att vi funderar över hur ersättningsfrågan inte har fungerat och hur den skulle kunna bli bättre. Vi behöver också samla in kunskap från de berörda och lyssna på båda nationella och internationella erfarenheter för att förbereda oss för liknande situationer i framtiden.