DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

”En kampskrift för skolan som borde läsas av alla politiker”

Även om det talas om vikten av likvärdighet är människor olika, elevsammansättningen spelar roll och det är många andra aspekter och förutsättningar som skiljer skola från skola, skriver krönikören Ulla Hamilton.

Har du tänkt på hur det är att jobba i skolan, mot bakgrund av den skoldebatt som florerat i Sverige under många år? Skolans resultat framställs som undermåliga, arbetsmiljön är dålig, lärarbrist, ökad ohälsa bland eleverna, stökiga lektioner, friskoleägare framställs som helt ointresserade av eleverna och bara intresserade av vinst. Många politiker verkar vara experter på hur verksamheten ska bedrivas i skolan och i klassrummet. Det är lätt att inse hur frustrerande det måste vara att i stor sett vem som helst anser sig veta hur jag ska sköta mitt jobb.

Amanda Hurst har lång erfarenhet från skolans värld, som bl a lärare, rektor och skolledare. Från kommunala såväl som fristående skolor. Hon har skrivit boken ”Älskade skola - så gör vi en bra skola ännu bättre.” Det är en plädering för ett systemskifte mot att professionen måste få ta ansvar för skolan och vad som händer i skolan. Det är en intressant läsning som underförstått – och även rakt på sak – tydliggör frustrationen över sakernas tillstånd i skolpolitiken.

”Det är som om ledande politiker inte vill ta till sig att det faktiskt är rätt bra – men att det också kan bli bättre.”

Jag tror att hon sätter ord på vad många kollegor känner. Amanda menar att svensk skola är ganska bra, och konstaterar sedan omedelbart att hon därmed har sagt något kontroversiellt.”Väldigt många är nämligen övertygade om att de flesta skolor i Sverige är riktigt dåliga.” Internationella undersökningar visar tvärtom att Sverige presterar väl, tex PISA och TIMSS. En OECD-rapport från 2023 visar att unga svenskar ligger bland topp tre i världen när det gäller literacitet, numeraritet och problemlösning. Trots detta är narrativet om skolan negativt. Det är som om ledande politiker inte vill ta till sig att det faktiskt är rätt bra – men att det också kan bli bättre. Men den mycket negativa bilden av skolan är skadlig, enligt henne, för såväl elever som professionen.

Den kanonad av lagändringar som nu kommer riskerar att förvärra situationen, även om många förslag enligt henne är välmenande. Varje enskilt förslag måste implementeras i skolan. Det innebär att resurser tas från eleverna och undervisningen. Hennes frustration över läget framgår tydligt av meningen ”Det är omöjligt att uppnå förbättring genom detaljstyrning av beslutsfattare på hög politisk nivå som inte förstår hur skolan, denna otroligt komplexa verksamhet, fungerar.”

”Ledarskapet i skolan är viktigt och täta byten påverkar givetvis hela skolan som arbetsplats.”

Skolor är olika. Även om det talas om vikten av likvärdighet är människor olika, elevsammansättningen spelar roll och det är många andra aspekter och förutsättningar som skiljer skola från skola. Allt fler påpekar att skolsystemen har blivit så komplexa att det är omöjligt att enbart styra dem uppifrån. Stor energi och resurser läggs på utredningar men det finns en uppenbar risk att deras förslag snarare förorsakar slöseri med resurser och kanske till och med skada verksamheter, om man tror att problem kan lösas på samma sätt överallt genom övergripande detaljstyrning. En lösning som passar i en skola kan vara helt fel i en annan.

Diskussionen om reglerad klasstorlek, statligt beslutad undervisningstid innebär i realiteten begränsningar av professionens handlingsutrymme för att utforma arbetsplatsen på bästa sätt utifrån de förutsättningar som finns just där. Inte konstigt att Sverige har ett stort problem med att rektorer stannar kort tid på en skola. Ledarskapet i skolan är viktigt och täta byten påverkar givetvis hela skolan som arbetsplats.

Amanda Hurst systemskifte innebär ingen egentlig revolution, det bygger på tillit och respekt för professionernas hantverk. Enligt henne ska den höga politiska nivån staka ut de långsiktiga målen. Men den viktiga förändringen måste ske i varje enskild skola och varje klassrum. ”Alla vi som arbetar i skolan måste räcka upp handen och berätta för omvärlden att vi har läget under kontroll. Vi behöver inte ha fler regleringar. Låt oss göra vårt jobb.” Hon vill se ett uppdragssystem med stort ansvar för varje enskild elev hos varje professionell. Hennes bok är en intressant kampskrift för professionen, väl värd att läsas av varje politiker.