BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

”Låt oss diskutera infrastrukturplanering”

Dagens sätt att planera och finansiera infrastruktur har inbyggda problem. Mer kraft på planeringsprocesserna kommer ge en bättre infrastruktur. Det skriver Nils Paul.

Infrastruktur engagerar. Inte konstigt, då företag på ett eller annat sätt är transportberoende för sin verksamhet.

De flesta bedömare, inklusive politiken, är eniga om att infrastruktur har betydelse för tillväxten. Sant är i alla fall att transporter är en av flera pusselbitar för ett gott företagsklimat.

Men hur ser egentligen planeringsprocessen ut som leder fram beslut?

I Sverige planeras infrastruktur i en tolvårig nationell plan som uppdateras varje mandatperiod. Den senaste planen sträcker sig till år 2033 och beskriver hur Trafikverket ska underhålla och utveckla systemet. Samspelet mellan regeringen, riksdagen och Trafikverket är viktigt både för att förändra innehållet i planen samt för att genomföra den.

Hur staten planerar infrastruktur speglar vilket framtida transportsystem Sverige har om tio, tjugo eller trettio år.

Intresset för järnvägar och vägar blir sällan så stort som när regeringen påbörjar processen med att uppdatera planen. Engagemanget syns i utspel, seminarier, debattartiklar och i den stora mängd remissvar som författas.

I fokus står ofta förhoppningar om vilka specifika objekt som ska byggas, vilket är förståeligt särskilt på regional nivå.

Tankar om själva planeringsprocessen, det vill säga hur staten faktiskt planerar, finansierar och bestämmer vilken infrastruktur som ska färdigställas hamnar lätt i skymundan.

Är det rimligt?

Hur staten planerar infrastruktur speglar vilket framtida transportsystem Sverige har om tio, tjugo eller trettio år.

För det enskilda företaget är transporter förstås främst en nödvändighet och logistikkedjorna förutsätts hålla. I dag är så inte alltid fallet.

I delar av landet är infrastrukturen väl utbyggd, men viktiga stråk har flaskhalsar och ansträngd kapacitet.

Ett annat återkommande problem är bristande kostnadskontroll.

Sverige har också ett allvarligt problem med uteblivet underhåll av redan byggda järnvägar och vägar. Underhållsskulden, det vill säga kostnaden för att återställa infrastrukturen till acceptabel standard, växer och kommer år 2033 att överstiga 100 miljarder kronor.

Brister i infrastrukturen orsakar störningar och onödiga kostnader för näringslivet vilket urgröper vår konkurrenskraft.

Kan en förklaring till vårt infrastrukturproblem skönjas i planeringsprocessen?

En helt felfri planeringsprocess är liksom helt träffsäkra prognoser inte möjligt, osäkerheterna är trots allt betydande och flera omvärldsfaktorer spelar in.

Men dagens sätt att planera och finansiera infrastruktur förefaller ha några inbyggda problem.

Mindre och större objekt ingår i samma plan. Detta trots att byggtiden för ny infrastruktur ofta sträcker sig över flera mandat- och planperioder.

Ett annat återkommande problem är bristande kostnadskontroll. När prislappen för färdigställande av infrastruktur stiger tränger det undan andra, kanske mer realistiska projekt.

Trafikverket har även visat att den senaste planen är övertecknad och att kostnaderna skjuts över kant efter år 2033, i klarspråk betyder det att om projekten ska färdigställas behöver kommande regeringar öka budgeten.

Nu granskar Riksrevisionen regeringens och Trafikverkets arbete med infrastrukturplanering. Myndigheten ska analysera hur väl nationell plan förhåller sig till samhällsekonomiska bedömningar och måluppfyllelse.

Rätt eller fel, granskningens fokus kommer att väcka debatt. Men det är i grund och botten viktigt att belysa frågorna.

Fler aktörer borde engagera sig, inte bara i vilken infrastruktur som byggs utan även hur, var och varför det byggs.

Dels handlar det om offentligt finansierad infrastruktur med drag av kollektiva nyttigheter, dels rör det sig om stora utgifter i statens budget.

Bara det är två goda skäl till att fler aktörer borde engagera sig, inte bara i vilken infrastruktur som byggs utan även hur, var och varför det byggs.

Det är dags att diskutera planeringsprocessen.