KRIGET I UKRAINA

”Fred och EU-medlemskap går hand i hand för Ukraina”

Samtidigt som Rysslands krig i Ukraina pågår rustar landet för EU-medlemskap. Det är ännu stora reformer som återstår, men Ukrainas framtid stavas EU. Det skriver Fredrik Erixon.

Ukrainas framtid är i EU. Kriget är inte över ännu men landets ansökan om EU-medlemskap är inlämnad – och har accepterats av Bryssel och de 27 medlemsstaterna. Det kommer att vara viktigt för den fred som förr eller senare kommer, och för de villkor för framtida relationer som Ryssland kommer att behöva godta. Ett fredsavtal utan ukrainskt medlemskap i EU är osannolikt.

Återuppbyggnaden av Ukraina kommer naturligtvis att vara den första prioriteten. Förstörelsen är enorm. Infrastruktur för närmare 150 miljarder dollar har hittills bombats sönder av ryssarna. Skolor, sjukhus, vägar och broar i de områden Ryssland attackerat är obrukbara. Ukrainas ekonomi har fallit med en tredjedel och staten överlever med hjälp av lån och bidrag utifrån. 8 miljoner ukrainare har lämnat landet.

Ett fredsavtal utan ukrainskt medlemskap i EU är osannolikt.

Men utvecklingen mot Ukrainas EU-medlemskap är viktig redan nu. Den ger en stark impuls till den ukrainska regeringen att börja göra nödvändiga reformer – och kan chockstarta ekonomin så snart det blir fred. EU kommer att ha större förmåga att stödja återuppbyggnaden om medlemskapsprocessen har fått fart. Kandidatstatusen kväser också cyniker och kålsuparteoretiker i Frankrike, Tyskland och Ungern som är mer angelägna om Ryssland än Ukraina. Ukrainas förtroende i alla andra länder i världen som redan bundit sig att hjälpa Ukraina att bygga upp sitt land igen stärks också av processen. I slutändan betyder det bättre finansiell kapacitet för rekonstruktionen.

Det är också mycket Ukraina behöver göra. Redan före kriget hade landet svårt med att genomföra allt de hade lovat EU i förhandlingarna om det associationsavtal som ingicks 2014. Den tidsplan för en full medlemskapsansökan som Kiev arbetade med för några år sedan tog sikte på 2035 och reflekterade det faktum att den faktiska reformviljan var alltför låg.

De två mest centrala uppgifterna för den ukrainska regeringen är att radikalt förbättra kvaliteten på institutioner och lagstyre, samt att vara mycket mer hårdhänt i att minska korruptionen. Kvaliteten på de judiciella institutionerna i Ukraina är mycket sämre än de var i länder som Estland och Polen innan de kom med i EU. Tilliten till polis och domstolar är låg. Äganderätten har konsekvent utmanas av exproprieringar och domstolar som följt statens och oligarkers viljor i stället för att upprätthålla lagen. Oförutsägbarheten i den statliga administrationen, till exempel i hur skatter tas ut, är stor.

Kvaliteten på de judiciella institutionerna i Ukraina är mycket sämre än de var i länder som Estland och Polen innan de kom med i EU.

Låg tillit till viktiga institutioner har hållit tillbaka den ekonomiska utvecklingen. Inflödet av utländska direktinvesteringar har varit lågt därför att företag inte litat på att det går att göra affärer på rimliga sätt i landet. I stället har staten och oligarker kommit att stå för en stor del av bolagsägandet och landets kapitalstruktur. De har tillsammans fortplantat en osund struktur mellan det privata och det offentliga – ofta med inslag av omfattande korruption.

Reformerna behöver accelerera för att ett EU-medlemskap ska kunna vara möjligt i närtid.

Förbättringar skedde efter Euromajdan och associationsavtalet med EU. En del statsföretag privatiserades och några marknader kom att avregleras. Den makroekonomiska stabiliteten förbättrades. Transparensen i offentliga upphandlingar ökade med ett nytt digitalt system. Decentralisering av den statliga administrationen gjorde verksamheter mer effektiva och bröt till en del med landets extrema byråkrati.

Reformerna avstannade efter några år och behöver accelerera för att ett EU-medlemskap ska kunna vara möjligt i närtid. De formella delarna i en medlemskapsförhandling kan gå rätt fort så snart kriget är över. Kriget har dödat det ryska inflytandet i landet och i det fall det fanns en ukrainsk framtid före kriget som var mer orienterad mot Ryssland är den helt avskriven nu. Regeringen kommer ha ett stort stöd för att driva på för ett snabbt inträde.

Men Ukraina kommer också att behöva genomföra de reformer som EU-medlemskap kräver. Medlemskap är inte en deklaration om en önskan att förändra landet utan ett kvitto på att inte bara lagar utan det verkliga utförandet av politik har förändrats. Lagstyre, bättre institutioner och korruptionsbekämpning är de prioriterade uppgifterna. Volodymyr Zelenskyj och hans regering behöver inte vänta på freden för att skynda på det arbetet.

Om krönikören

Fredrik Erixon är chef för the European Centre for International Political Economy, en tankesmedja baserad i Bryssel