KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Energiexperten: Därför kan klimatpolitiken slå ut svensk industri – ”Behöver vara realistisk”

Bild: Fredrik Sandberg/TT, Mostphotos, Robert Granström/TT, Staffan Löwstedt/SvD/TT

EU:s och Sveriges klimatmål bygger på antaganden som inte tar hänsyn till energins fysiska och tekniska begränsningar, menar entreprenören och energiexperten Fredrik Tånnander. Företagen ser problemen men vågar inte säga det öppet. ”Man är rädd för två saker. Dels att bli kallad klimatmotståndare, dels att bli straffad med försämrad kapitalanskaffning”, säger han till TN.

Ungefär 80 procent av världens primära energi är fossil och kommer från kol, olja och gas. Den fjärde största källan är traditionell biomassa som exempelvis ved och diverse avfall och restprodukter vilket också är förknippat med koldioxidutsläpp om än cirkulära i det långa loppet.

Det finns dessutom utmaningar för biobränslet att skala upp i någon större omfattning på grund av den markareal som krävs och om det dessutom ska göras fossilfritt behöver man också lösa problemet att fossila bränslen i dag är avgörande för att öka världens skördar i skog och mark med hjälp av konstgödning.

Det sägs att en stor del av världens befolkning skulle svälta ihjäl utan dem.

Därefter i energitrappan kommer vattenkraft och kärnkraft. Kärnkraften är tekniskt och ekonomiskt rationell att skala upp men har sina egna utmaningar i att det tar tid att bygga särskilt eftersom det uppstått flaskhalsar i ”know how” när stora delar av världen nu kovänt kring kärnkraftens framtid. De etablerade kärnkraftsbolagen med beprövad teknik är inte så många, och antalet intressenter står på kö.

Rimligen finns också en risk för en ”uran-squeeze” då kärnkraften i världen gått från hatad till delvis älskad men åtminstone accepterad.

”Dessa företag förstår mycket väl att EU:s och framför allt Sveriges klimatambitioner helt enkelt inte går ihop med verkligheten men man vågar inte uttrycka det offentligt”.

Vattenkraften har utmaningen att den påverkar marinbiologin och beroende på geografi tar mycket mark i anspråk. Dessutom styrs effekten i vattenkraftverken av tillrinning och fallhöjd vilket också beror på geografi. Ett platt och torrt landskap skapar inte så goda förutsättningar för vattenkraft och om man som i Sverige har många älvar men hyfsat platt landskap så behöver dammarna vara stora för att rymma tillräckligt med vatten.

Möjligheten att skala upp den svenska vattenkraften utan att bygga ut de kvarvarande nationalälvarna bedöms motsvara lite drygt en Oskarshamn 3-reaktor och om man därutöver hypotetiskt skulle riva upp det regeringsbeslut (Freden i Sarek) som skyddar de fyra nationalälvarna beräknas man kunna kräma ut ytterligare motsvarande en stor reaktor men ingen politiker tycks vilja väcka liv i den gamla stridsfrågan politiskt.

Möjligen för att de bästa älvarna till stor del redan är utbyggda och för att det folkliga motståndet sannolikt skulle bli enormt. Oavsett hur elektriskt bra, billig och populär vattenkraften är när den väl är på plats är det en helt annan femma när nya dammar ska anläggas.

Först därefter i energitrappan kommer vindkraft, solenergi, moderna biobränslen och andra energikällor som exempelvis geotermisk energi som är stabil men främst rationell för länder som befinner sig i områden med vulkanisk aktivitet eller tunnare jordskorpa där varmt vatten och ånga finns nära ytan, som på Island.

Tillsammans bidrar alla dessa tekniker endast några få procentenheter av världskonsumtionen av energi och redan nu börjar det knorras på många håll kring utbyggnaden av sol- och vindkraft. Inte minst i USA där president Donald Trump anser att de väderberoende kraftkällorna är vår tids största blåsning och vill riva dem.

Energiexperten Fredrik Tånnander anser att EU behöver bli mer realistiska i sin klimatpolitik. Bild: Privat

Försvinnande lite sol- och vindkraft

Givetvis växer andelen sol- och vindkraft tydligt i världen i takt med att världen byggt mer kapacitet – men de utgör fortfarande en försvinnande liten del av den totala energikonsumtionen och särskilt om man tittar i termer av primär energi. En av orsakerna bedöms vara att processen att tillverka dem är kraftigt fossilintensiv medan materialbehovet till kraftverken är omfattande i förhållande till energi som produceras under livstiden.

Det är fortfarande fossila bränslen som står för den stora energin och väderberoende kraftkällor utgör en försvinnande liten del. Bild: Our World in Data

Inte minst krävs stora mängder metallurgiskt kol och andra fossila bränslen för att tillverka de material som används och ombesörja de fossila kraftverk som används för att producera de färdiga produkterna.

Än har världen inte nått något ”peak coal” och det är oklart när det inträffar även om International Energy Agency de senaste åren tenderat att skjuta fram toppen ett år i taget.

Det största problemet för sol- och vindkraft är att de är väderberoende medan elsystemet behöver exakt balans mellan produktion och konsumtion i varje tusendels sekund. Det betyder att de kräver omfattande reservkraft som i största delen av världen är fossil.

– I Sverige har vi förstås vattenkraft men den är inte obegränsad och särskilt inte om vi också tänker oss att vi ska utöka vår energikonsumtion genom att företag i större utsträckning ska ställa om, säger energidebattören Fredrik Tånnander till Tidningen Näringslivet.

Vindstilla när vi behöver elen som mest

Ett delikat problem som norra Europa inklusive Sverige har är dessutom att elkonsumtionen på grund av uppvärmning är som absolut högst under riktigt kalla högtryck mitt i vintern. Högtryck på vintern betyder tyvärr både vindstilla och mörkt.

– Det betyder att om vi ska satsa på väderberoende elproduktion så behöver vi bygga upp två parallella elsystem. Ett för sommaren och ett för vintern. Det brukar tyvärr missas när man pratar om kostnader för väderberoende kraft, liksom all den extra kostnaden i termer av elinfrastruktur, säger Fredrik Tånnander.

Han hjälper energiintensiva företag med kommunikation och strategi inom prissättning och försörjningsfrågor.

– Jag kommer egentligen från industrin vilken har varit startpunkten för mitt engagemang i energifrågor. Jag har suttit ner med några av de energiintensiva svenska industrierna och varit med i rummen där företagsledare uttryckt saker och som ingen av dem annars säger högt. Första gången tänkte jag att det var en tillfällighet men när det upprepats gång på gång så har jag insett att det finns ett mönster, säger han.

Till exempel handlar det om realismen i den så kallade ”gröna omställningen”.

– Dessa företag förstår mycket väl att EU:s och framför allt Sveriges klimatambitioner helt enkelt inte går ihop med verkligheten men man vågar inte uttrycka det offentligt. Dels för att man är orolig för att stämplas som klimatmotståndare och för att man är rädd för hur det ska slå mot potentiell kapitalanskaffning som är väldigt bunden till en viss företagsprofil.

Tänker du på ESG-regler (miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning) då? Det vill säga att fonder och annat kapital styrs till vad politikerna pekat ut som önskvärda sektorer?

– Ja, precis. Och sedan ska man inte sticka under stolen med att det finns kortsiktiga ekonomiska incitament att hålla sig på rätt sida i de här diskussionerna också.

I stället knyter energiintensiva företag näven i fickan och låtsas som att det är realistiskt att dubbla energianvändningen i landet, att bli fossilfria till 2040 och att solen och vindens tillkortakommande kan lösas på andra sätt än att elda fossila bränslen under missgynnsamma väderförhållanden, menar han.

Detta är också hur det fungerar i Europa som helhet i dag. När det inte blåser och solen inte lyser går de fossila kraftverken på högvarv och någon förändring på det faktumet syns inte i röken från skorstenarna.

– I teorin fungerar det förstås men inte i praktiken. Effektuttaget för vindkraft är väldigt begränsat. Det kanske hjälper elföretagen att exportera mer el och det är förstås bra för elföretagen, de som levererar kraftelektronik samt staten som också tjänar pengar i form av elexport från statliga Vattenfall samt diverse kostnader ovanpå elräkningen.

Batterier går väldigt långsamt

Det finns inga färdiga siffror för 2025 men enligt SolarPower Europe:s prognos så ökade lagringskapaciteten i batterier i Europa med 29-30 GWh under 2025. Detta motsvarar inte ens ett dygn av elektriciteten som produceras Sveriges största reaktor Oskarshamn 3 på 1,45 GW.

Om man adderar installerad pumpkraft i Europa så kan man enligt Ai-sammanställning addera 0,5 gigawatt effekt.

Som jämförelse har Tyskland enligt WorldPowerData en samlad kolkraftsflotta på 47,8 gigawatt. Hela denna används förstås i regel inte men den tyska energiexperten Staffan Reveman som regelbundet följer utvecklingen brukar för ökad igenkänningsfaktor i stället räkna i ton.

Totalt bränner Tyskland cirka 10 000 ton brunkon i timmen för att undvika strömavbrott. På sin topp stod däremot den numera nedlagda fossilfria tyska kärnkraften för ungefär en tredjedel av elproduktionen i landet. I stället har man blivit storskalig elimportör och många stora företag har flyttat fabriker till andra länder på grund av de höga energipriserna.

– I teorin tycker jag att det är hedervärt med lagringskapacitet men man behöver vara realistisk, konstaterar Fredrik Tånnander.

Kolkraftverk i Tyskland. Bild: Bild: Patrick Pleul/picture-alliance/dpa/AP Images, Mostphotos

Och detta är bara Tyskland. Polen som länge varit den snabbast växande ekonomin i Europa har i stort sett endast kolkraft.

Det finns med andra ord diverse praktiska utmaningar för Europa om man ska ersätta detta med lagringslösningar och då behöver man givetvis i så fall ta hänsyn till de krav som ställs på lagringslösningar i termer av materialbehov, yta och geografi. Pumpkraft kräver exempelvis som annan vattenkraft fallhöjd och dammar. Dessutom behöver det först finnas någon överproduktion att tala om vilket man absolut inte är i närheten av. Dessutom tar väderberoende kraftslag, framför allt vindkraft, också lång tid att bygga.

Och så har man förstås problemet med metallerna som just nu rusar i pris och att flera industrimetaller som exempelvis koppar har underinvesterats i decennier medan halterna faller i takt med att de bästa gruvorna blir uttjänta.

I samhällsdebatten finns en tendens att tro att elsystemets utmaningar enkelt kan lösas med lite batterier, pumpkraftverk i nedlagda gruvor och smarta elbilar.

– När man inser att nej, det gjorde det inte alls så blir förstås nästa steg att ge sig på företagen med flexibel konsumtion. Först rustar man ned världens bästa elsystem genom att tvinga kärnkraftverk till förtida nedläggning. Sedan säger man åt företagen att de måste sluta upp med sina fossila processer och ställa om till el i stället. När man företagen sedan inte får tilldelning för att det inte går att garantera el dygnet runt, året runt, så säger man åt företagen att de måste vara flexibla i sin användning i stället.

Bryr sig inte tillräckligt om konsumenterna

Fredrik Tånnander tycker inte heller att politiker och myndigheter i tillräcklig utsträckning brytt sig om konsumenterna av elen när det kommer till alla utlandsförbindelser som byggs och fördyrar elräkningarna.

Givetvis vill Tyskland få hjälp med att ersätta sina nedlagda kärnkraftverk med svensk el och de betalar bra då elpriserna i landet är så skyhöga att staten lånar pengar för att subventionera företagen. Men förädlingsvärdet i energin är förstås ännu större så Fredrik Tånnander tycker att Tyskland får stå sitt kast. Ett klassiskt ordspråk är att ”om huvudet är dumt så får kroppen lida”.

Tyskland erkänner sitt misstag

Alldeles nyligen har Tysklands förbundskansler Friedrich Merz också erkänt att det var ett ”allvarligt strategiskt misstag” att lägga ner den tyska kärnkraften, även om han knappast är den som är ansvarig.

– Det är bara att titta på de länder runtom i världen som är stora exportörer av icke förädlade råvaror. Det är förstås mycket bättre om man använder sin konkurrenskraft med billig el till att producera produkter som har ett högre marknadsvärde i stället för att exportera råvaran.

Några av de viktigaste faktorerna för att företag ska kunna konkurrera på en internationell marknad brukar vara låga skatter, billig arbetskraft, mindre regleringar, god infrastruktur, politisk stabilitet, kompetent befolkning och billig energi.

De tre förstnämnda har EU knappast varit någon stjärna på medan de fyra sistnämnda historiskt varit fördelaktiga. Men andra länder knappar in på flera av de punkter där EU och Sverige historiskt varit starka samtidigt som de ligger före på andra punkter. Och Fredrik Tånnander är orolig för att den sistnämnda just nu misshandlas av europeiska politiker.

– Det envetna fokuset på sol- och vindkraft samt klimatomställning till varje pris sätter käppar i hjulen för företag när det gäller billig energi som Sverige historiskt varit exemplariska på. Om vi inte lyckas med den biten så är det stor risk att vi slår ut vår egen tillverkningsindustri. Det händer i ju redan inte minst i Tyskland.

– Historiskt har vi varit föregångare när det gäller el. Vi är ett av få länder som tagit fram egen kärnkraft och vi har haft bland världens främsta bolag inom kraftutveckling och kraftsystem i Sverige med ASEA och ABB. Det är något att vara stolta över, men också ta hand om.

Väderberoende elsystem inte billigt

Han skrev nyligen en debattartikel i Second Opinion om begreppet LCOE (Levelized Cost of Energy) som han menar är kraftigt missvisande mått som fått stor spridning och skapat en myt att väderberoende kraft är billigt.

Måttet har använts flitigt av de som profiterar på omställning eller av andra orsaker välkomnar en sådan, förklarar Fredrik Tånnander.

Samtidigt, menar han, visar länder som exempelvis Tyskland, Australien och delar av USA, exempelvis Kalifornien, hur elpriserna skjuter i höjden i takt med att den väderberoende kraften växer.

– Om man endast räknar vad det kostar att producera en kilowattimme el så är väderberoende kraftslag billiga, men att bygga ett kraftsystem med en hög andel av dem blir dyrt. Det visste många av de involverade företagsledarna som jag pratat med redan på 70- och 80-talet. På den tiden såg man vind- och solkraft som störningar i ett välfungerande system.

Utsläppen ökar i stället för att minska

Tragiskt nog innebär avindustrialiseringen i EU också att utsläppen ökar i stället för minskar, menar han. Tyskland har förvisso mycket större utsläpp än Sverige men ofta mycket bättre än länder i Asien dit produktionen till stor del flyttar. Och växthuseffekten blir inte mindre av att utsläppen sker i Kina, Indien eller Indonesien snarare än i Europa.

– Energi är en viktig insatsvara för industrin och om den blir dyrare så måste det kompenseras på annat sätt.

Om man inte har förutsättningar att täcka upp kostnaden på andra punkter tvingas politikerna antingen omfördela (ofta väldigt omfattande) medel från statskassan till energisubventioner för företag som man för närvarande gör exempelvis i Tyskland eller låta dessa arbetsgivare flytta sin produktion vilket resulterar i minskade arbetstillfällen. Höjer man skatterna för att justera för de ökade utgifterna minskar förstås konkurrenskraften på den viktiga punkten i stället.

Det slutar inte sällan med att man likt Tyskland lånar pengar som framtida generationer får betala tillbaka antingen genom högre räntor eller inflation vilket leder till högre priser på allehanda produkter som exempelvis livsmedel.

Risk att företag blir beroende av staten

Om företagen blir för beroende av statens hjälp finns också risken att man bygger en ekonomi där vissa företag som står nära politikens pengakranar slår ut andra företag som får svårare att konkurrera. Ett problem som inte minst Frankrike ofta anklagas för.

I debatten pratas det om ”fysikens lagar” och det går så klart att bygga på det resonemanget ytterligare med grunderna inom psykologi och ekonomi. Till exempel den kända behovstrappan av den amerikanska psykologen Abraham H. Maslow, som visar hur människor prioriterar.

Den som ser sin levnadsstandard minska på grund av mindre välstånd tenderar förstås att prioritera ned saker som klimat och hälsa vilket inte minst syns i hur hållbarhet och hälsa de senaste åren tappat till förmån för pris i livsmedelsbutikerna.

Ekonomisk historia skulle i stället kunna visa hur världsvalutor och samhällen gått under när politiker spenderar mer än den produktiva sektorn drar in och skapar inflation som minskar befolkningen och väljarkårens köpkraft.

Det är inte så att de här målen bara är ett spel för galleriet då? Att politikerna påstår att man ska ställa om men bara för att de är oroliga för att uppröra röstunderlaget?

– Så kan det förstås vara men för företagen resulterar det i osäkerheter. Tyvärr ser jag tendenser att företag i stället för att ta djärva risker och djärva investeringar försöker närma sig politiken så mycket som möjligt och säkerställa att det finns gynnsamma förhållanden där staten och statligt styrt kapital som exempelvis pensionsfonder går in och garanterar mycket av den risk som bolagen upplever.