KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Varningen: Företagen vågar snart inte prata hållbarhet – hotas med dryga böter

”Jag upplever det som rättsosäkert att miljöpåståenden idag kan bedömas som vilseledande fast de kanske inte är vilseledande i praktiken”, säger Max hållbarhetschef Kaj Török. Bild: Mostphotos, Anders Wiklund/TT, och pressbild

Ett nytt EU-förslag mot greenwashing riskerar att få omvänd effekt och hämma företagens gröna kommunikationsarbete, varnar företagen. ”Upplever det som rättsosäkert”, säger Max hållbarhetschef Kaj Török till TN.

Inför EU-valet riktas mycket fokus på hur den inre marknaden och det ambitiösa klimatpaketet ska samspela för att främja företagens väg mot en grön omställning. En fråga som får ny luft varje gång von der Leyen-kommissionen driver igenom nya miljöregler. Bland de senaste exemplen finns utkastet till Direktivet om gröna påståenden, som röstades igenom i parlamentet under senaste plenarsammanträdet i Strasbourg.

Lagförslaget syftar till att motverka greenwashing (vilseledande miljöpåståenden) på den inre marknaden. Tanken är att produkter som etiketteras ”klimatvänligt”, ”skonsamt mot miljön”, ”100 procent klimatkompenserat” framöver måste förhandsgodkännas av en ackrediterad granskare i varje medlemsland. Överträdelser kan leda till straffavgifter upp till 4 procent av omsättningen. Därtill avser direktivet att rensa bort ogräset av falska miljömärkningar, där ett upprättat certifieringssystem ska säkerställa att märkningar efterlever kraven.

Men reaktionerna är blandade. Enligt remissvar från Svenskt Näringsliv, arbetsgivarorganisationerna Svensk Handel och Visita är det visserligen bra att EU sätter ner foten mot greenwashing. Problemet är att kriterierna för vad som får kallas greenwashing är för vaga. Det kan i förlängningen leda till betydande kostnadsökningar, tidsfördröjningar och osäkerheter för företagen,, samt en hel del administration och handläggning.

Gör det svårare för konsumenterna

Ett företag som har uttryckt sig kritisk mot förslaget är hamburgerkedjan Max, där hållbarhetschef Kaj Török menar att direktivets striktare miljödeklarationer riskerar att hindra framstegen i företagens gröna kommunikationsarbete.

– Max har sedan 2008 haft världens första klimatmärkta meny där vi berättar för våra kunder hur mycket koldioxid till exempel en hamburgare släpper ut. Om EU klassar det här som egenmärkning tror jag inte att vi kan ha kvar den här typen av innehållsdeklarationer. Det kommer i såna fall att göra det svårare för konsumenterna att göra snabba och enkla val. Jag ser inte poängen med att ta bort en effektiv och transparent märkning bara för att den inte styrs från centralt håll, säger han.

Kaj Török, hållbarhetschef på Max. Bild: Pressbild

Det är också oklart varför en granskare ska få tolkningsföreträdet att bedöma vad som är vilseledande marknadsföring.

– Jag upplever det som rättsosäkert att miljöpåståenden idag kan bedömas som vilseledande fast de kanske inte är vilseledande i praktiken. Jag skulle önska att det fanns en tydlig möjlighet för företagen att visa hur olika begrepp upplevs av konsumenterna, så att det inte bara är upp till några jurister att gissa hur besluten uppfattas. För mig är det också fortfarande oklart vad ett miljöpåstående egentligen är enligt den nya lagstiftningen. Ett företags hållbarhetsrapport kan lätt innehålla mellan hundra och tusen miljöpåståenden. Måste alla testas då?, säger han.

Varnar för greenhushing

En annan farhåga, som lyfts av såväl arbetsgivarorganisationer som Kaj Török, är att lagförslaget får en omvänd effekt och driver företagen mot så kallad greenhushing, där företagen istället döljer sitt miljöarbete. Ett fenomen som håller på att bli det nya normala, enligt konsultbolaget South Poles senaste kartläggning av 1 400 företag.

”Greewashing har alltid varit en utmaning, men nu har pendeln svängt så långt att även de grönaste företagen gör det”, fastslår South Pole.

Enligt Kaj Török verkar EU underskatta hur hårt greenhushing-pendeln kan svänga.

– Vi ser en risk att det nya förslaget kommer att leda till greenhush eftersom det ökar komplexiteten, kostnaderna och tidsåtgången. Termen ”greenwash” nämns 22 gånger i kommissionens förslag men termen ”greenhush” nämns inte en enda gång.

De svenska EU-parlamentarikerna Arba Kokalari (M) och Emma Wiesner (C) fick uppdraget att för sina respektive partigrupper att förhandla fram parlamentets kompromisser till lagförslaget. I samtal med TN tar de till sig av kritiken och tillstår att företagen spelar en viktig roll i hållbarhetsarbetet. Samtidigt ser de ett värde i att låta EU införa ett nytt ramverk och framför allt komma åt greenwashing.

I den bästa av världar hade den här lagstiftningen inte behövts.

– De lagar vi har idag har inte riktigt fungerat väl för att stoppa de problem vi har med falska miljöpåståenden i den inre marknaden, säger Arba Kokalari.

– I den bästa av världar hade den här lagstiftningen inte behövts. Men här håller jag ändå med kommissionen att det behöver göras någonting, säger Emma Wiesner

Centerpartiets EU-parlamentariker Emma Wiesner fotograferad i EU-parlamentet i Strasbourg. Bild: Fred MARVAUX / EU-parlamentet

Under parlamentets bearbetning av lagförslaget arbetade båda parlamentarikerna för att skapa ett mer flexibelt regelverk för företagen, berättar de.

– För mig var det en röd linje att ta bort kommissionens grundförslag som innebär att vartenda företags miljöpåståenden i EU måste förhandsgodkännas av tredjepart. Här lyckades vi driva igenom flera alternativa snabbspår för företag som redan kommit långt i sitt gröna arbete. Förutom förhandsgodkännandet kan de också luta sig mot en befintlig miljömärkning eller använda sig av en lista med redan godkända miljöpåståenden, säger Arba Kokalari, som är med i EPP-gruppen.

Båda parlamentarikerna drev frågan att tillåta ett större antal miljömärkningar än vad som ursprungligen lades fram av kommissionen.

EU-parlamentariker Arba Kokalari (M). Bild: Europaparlamentet/Stavros Tzovaras

– Huvudförslaget var att EU Ecolabel skulle bli den enda erkända miljömärkningen. Vi la in som förslag att även nationella erkända miljömärkningar, som till exempel Svanen ska få vara en del av det här systemet, säger Arba Kokalari.

– Jag tror att många upplever det som tryggt att kunna luta sig mot flera märkningar som visar upp miljöfördelarna med sin produkt. Kommissionens inställning verkar ha varit färre märkningar. Vi har också försökt jobba för möjligheten att skapa nya miljömärkningar, både statliga och privata. Det är ju ingen statisk process, nästa generations märkning kanske är mycket bättre, och då får man inte ta bort de möjligheterna, säger Emma Wiesner, som är med i Renew-gruppen.

Stred mot förhandsgodkännandet

Emma Wiesner stred också för att ta fram ett alternativ till tillämpningen av förhandsgodkännandet. Det röstades dock ner i parlamentet.

– Vårt största problem har varit det här med förhandsgodkännandet. Ju fler produkter som ska granskas desto mer administration och desto längre blir handläggningstiderna. Det vet vi med miljötillstånden i Sverige, att det blir en sorts snöbollseffekt. Vi drev ett mer marknadsliberalt tillvägagångssätt där företagen som väntar på förhandsgodkännande ska kunna fortsätta sälja produkten. På så sätt behöver det inte dra ut på tiden och skapa osäkerhet i processen. Om det upptäcks fel, behöver man såklart rätta sig därefter. Men EPP och S&D valde att gå en annan väg. Jag hade mycket hellre haft en ökad marknadstillsyn, säger hon.

Kaj Török ser det som ett steg i rätt riktning att parlamentet öppnar för mer flexibilitet, genom att införa snabbspår där företag har möjlighet att ”bocka av” redan tillåtna miljöpåståenden.

– Jag känner inte till förslaget i detalj men det är positivt och helt nödvändigt att göra det lätt att göra rätt för företagen. Vi kan inte ha ett system där man måste vänta i en månad för att få godkänt för ett pressmeddelande. Att ha en lista med godkända och väldefinierade begrepp kan vara väldigt värdefullt för att påskynda processen, säger han.

Han tycker också att det kommer att behövas mer flexibilitet för miljömärkningar i framtiden.

– Det kommer behövas både nya ord och nya märkningar för att företagen och konsumenterna ska kunna driva på den gröna omställningen. För 40 år sedan var det få som pratade om klimatfrågan. Då kunde säkert termen ”klimatpåverkan” ha upplevts som vilseledande. Men begreppet har varit helt nödvändigt för att vägleda konsumenten mot mer hållbara val, säger han.

Fler modiga företag behövs

Om vi stelnar i ett begränsat urval av påståenden och miljömärkningar hämmar det företagens innovation och konsumenternas valmöjligheter, menar han.

– En lösning är förstås att företagen helt slutar prata om klimatfrågan och vi undviker då Greenwash helt. Men då kommer företagen att satsa mindre på att utveckla produkter med lägre klimatpåverkan eftersom klimatpåverkan inte får användas som säljargument. Det skulle i sin tur göra att vi inte klarar att begränsa den globala uppvärmningen eftersom det är företagen som står för nästan all klimatpåverkan i världen. Det vi behöver nu är istället fler företag som gör mer i klimatfrågan och fler som vågar prata om det, säger Kaj Török.

Men det är ännu inte för sent att påverka lagstiftningen, menar Emma Wiesner. Eftersom valet rycker allt närmare kan det dröja till nästa mandatperiod innan lagförslaget hinner träda i kraft. Det ger kommande parlament mer utrymme att bättre forma direktivet efter företagens förutsättningar.

– Det är troligt att lagförslaget går in till nästa mandatperiod och då kan vi förhandla för att göra lagen ännu bättre. Rådet (ministerråden reds. anm.) ska anta sin position och sen ska vi (parlamentet reds. anm.) nå en kompromiss tillsammans. Men vi får se vad nästa kommission har för sig och nästa parlament gör. Det finns i varje fall flera chanser kvar att förändra det här, säger Emma Wiesner.