FÖRETAGEN OCH MILJÖN

Klimatsatsningarna som får underkänt – ”Sprungit åt fel håll”

En ny rapport jämför kostnadseffektiviteten mellan olika svenska klimatsatsningar med EU:s klimatpolitik. För mycket signalpolitik istället för effektiva åtgärder, varnar rapportförfattaren Johan Nyström. ”Problemet som jag ser det är att vi sprungit åt fel håll", säger han till TN.

Sverige har satt upp tydliga mål för klimatpolitiken men satsningarna har gett liten effekt om man jämför med de stora alternativ som kommer från EU. Det är slutsatsen i en ny rapport från Johan Nyström, grundare av Nyfou, Nyström forskning och utredning. I rapporten har han tagit fram ett mått som sätter pris på olika klimatsatsningar.

– Ett sådant mått för olika sätt att minska utsläppen tror jag är avgörande för att uppnå klimatmålen. Att uppfylla dessa mål kommer att bli kostsamt och då gäller det att satsa på de mest effektiva åtgärderna. Sverige har sprungit lite åt fel håll på den punkten, konstaterar han.

I rapporten har han jämfört klimateffekten per nedlagd krona från två av den förra regeringens subventionsdrivna satsningar, Klimatklivet och Elcykelpremien mot klimatsatsningar som kommit från EU, exempelvis utsläppshandelssystemet. Resultatet visar att Klimatklivet är 85 procent dyrare jämfört med EU:s klimatpolitik och motsvarande siffra för Elcykelpremien är 315 procent.

– Det visar sig att dessa åtgärder är väldigt dyra för att minska utsläppen om man jämfört med en effektiv europeisk klimatpolitik och när det gäller Elcykelpremien är det häpnadsväckande att Naturvårdsverket i sin egen undersökning bara konstaterar att utsläppen till följd av Elcykelpremien ”troligtvis” har minskat och inte ens mäter det, säger Johan Nyström.

Klimatångestterapi ingen effekt

När det gäller Klimatklivet har Johan Nyström använt sig av tidigare utvärderingar från bland annat Naturvårdsverket och Riksrevisionen.

– Klimatklivet har varit en bred subvention till bland annat företag, organisationer och kommuner för att göra klimatvänliga investeringar. Problemet med den här typen av subventioner är vad vi kallar additionalitet, det vill säga i hur stor utsträckning satsningarna hade blivit av även om stödet inte fanns. I Sverige har vi världens högsta koldioxidskatt och ligger i världstoppen även när det gäller dieselpriset. Detta driver fram satsningar på alternativ även utan subventioner, förklarar han.

Inom ramarna för Klimatklivet har mängder av olika satsningar gjorts. Allt från kommuner som investerar i laddstolpar och elbilar till subventioner för koldioxidbantning med hjälp av klimatångestterapi.

– Klimatångest har i stort sett noll effekt, den påverkar inte utsläppen över huvud taget. Men jag har följt vad Riksrevisionen gjort tidigare och då har man fokuserat mer på de seriösa satsningarna som laddstationer och elfordon.

Men även då blir kostnaderna per ton minskat koldioxidutsläpp hög och orsaken är just att satsningarna troligen i stor utsträckning blivit av även utan subventioner.

– Det är det generella problemet med i stort sett alla typer av klimatstöd. Gällande elbilar och laddstationer finns redan mer effektiva sätt som angriper detta, koldioxidskatten ger exempelvis större effekt per investerad krona.

"Det spelar ingen roll om vi går före, med EU:s utsläppshandelssystem kommer koldioxidutsläppen att bli desamma 2045, varken mer eller mindre”.

EU har mer effektiv klimatpolitik

Och att få god återbetalning per investerad krona tror han är en förutsättning för att få med sig opinionen på tåget. Näringsliv och gemene man kan inte straffas hur hårt som helst innan tålamodet tryter och då finns risken att man snarare tar steg tillbaka i utvecklingen.

– Min studie visar att det finns stor potential i att föra en mer effektiv europeisk klimatpolitik. Jag noterar att även Klimatpolitiska rådet påpekar att vi bör mäta den svenska klimatpolitiken utifrån hur mycket utsläppsminskning vi får per nedlagd krona. Det här är ett första steg i den riktningen, säger han.

Själv tror Johan Nyström på att jobba mer med den teknikneutrala europeiska klimatpolitiken, exempelvis utsläppshandelssystemet som sätter ett pris på koldioxid för hela unionen. Detta är effektiv politik snarare än att satsa på riktade subventionsmodeller, menar han.

”EU:s utsläppsrättshandel (EU-ETS) är i dag världens mest effektiva styrmedel för att minska utsläppen. Det innebär att åtgärder genomförs där de är billigast för att maximera utsläppsminskningen per krona. Ofta sammanfaller de billigaste åtgärderna med länder som inte kommit lika långt i omställningen. Utsläppsrättshandelssystemet säkrar finansiering för åtgärder i dessa länder. Handel sker enbart om båda parter ser vinning i utbytet”, konstaterar han i rapporten.

Svagt argument att andra ska ta efter Sverige

Och det vanliga argumentet att Sverige genom tuffare mål skulle vara en föregångare för andra länder att satsa mer på klimatet stöds inte i rapporten.

”Logiken i den nationella politiken är att övertyga länder utanför EU till instiftande av klimatmål och styrmedel. Stora utsläppsländer som exempelvis Kina och Indien kommer inte inspireras av ineffektiva styrmedel och omotiverat kostnadsdrivande klimatpolitik. Sverige bör i stället vara ett föregångsland i termer av kostnadseffektiv klimatpolitik”.

För TN berättar Johan Nyström att planen framöver även är att titta på reduktionspliktens klimateffekt per investerad krona, men det arbetet är ännu sin linda.

Hur ser tesen ut för reduktionsplikten?

– Tidigare forskning från Konjunkturinstitutet har visat att den är dyr. Den leder till en stor utsläppsminskning, absolut, men kostnaden för samhället och konkurrenskraften är också väldigt hög. Sverige är ett transportintensivt land med en stor geografisk yta och världens fjärde högsta dieselpris försämrar konkurrenskraften, inte minst för exporterande företag.

Bred kritik mot reduktionsplikten

Dessutom menar han, måste man ta i beaktan att även biodrivmedel har klimatpåverkan. Stefan Wirsenius, docent i miljö- och resursanalys av jordbrukssystem vid Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers, har i en artikel i Tidningen Näringslivet tidigare hävdat att reduktionsplikten förvisso sänker utsläppen i den svenska statistiken men snarare är negativt för klimatet om man ser till helheten.

– Mina studier visar att biobränslet på svenska nivåer är sämre för klimatet. Klimat- och miljökostnaden för biobränsle är att markanvändningen ökar vilket leder till avskogning av främst regnskog i andra länder. Skogen binder koldioxid och därför överväger minskning av koldioxidinfångning nyttan som biobränslet skapar i form av minskat utsläpp, berättade Stefan Wirsenius för Tidningen Näringslivet då.

Enligt honom kan små mängder av biobränslen vara positiva i klimatarbetet förutsatt att råvaran kommer från Sverige, inte trumfar andra användningsområden och hamnar på rätt ställe, exempelvis flyg och fartygstrafiken som är svårare att elektrifiera. Men detta kommer marknaden att sköta själv om den släpps fri i stället för hårda regleringar.

Som det ser ut nu är den största delen av biodrivmedlet importerad och den 30,5-procentiga reduktionsplikten på diesel gör att den i stället straffas in i bil- och lastbilsflottan vilken är enklast att elektrifiera, menar han.

– Problemet är att nästan ingenting av vårt biobränsle kommer från svensk råvara. Jag gjorde en beräkning och kunde konstatera att det krävs en markanvändning på ungefär en miljon hektar för att täcka reduktionsplikten i vår transportsektor. Grovt räknat är det samma areal som vi i dag använder för att producera ätbara grödor i Sverige och då har vi inte ens kommit upp i 20 procent biobränsle på totalen, förklarar Stefan Wirsenius.

Även Riksrevisionen kritiserar i en färsk rapport den 20 juni reduktionsplikten. Myndigheten bedömer att den delvis kan bidra till Sveriges klimatpolitiska mål men att nuvarande utformning inte är genomförbar och att det finns flera risker som påverkar reduktionspliktens genomförbarhet och effektivitet som inte i tillräcklig grad har beaktats vid beslut om dess utformning. Det gäller till exempel beslut om reduktionsnivåer, menar Riksrevisionen.

De reduktionsnivåer som beslutades om baserades på bristfälliga konsekvensanalyser från Energimyndigheten och var anpassade efter vad som skulle krävas av reduktionsplikten för att uppfylla klimatmålet för inrikes transporter till 2030 men granskningar visar att det finns stora risker med att i så hög grad förlita sig på reduktionsplikten för att uppnå Sveriges klimatpolitiska mål, skriver de.

Professor anser att 2030-målet är irrelevant

John Hassler, professor i nationalekonomi, har dessutom i Tidningen Näringslivet sågat det klimatpolitiska mål till 2030 som Sverige satt upp. Det snyggar tillfälligt till Sveriges siffror men utsläppen i Europa kommer att bli desamma 2045 oavsett om vi straffar oss själva genom att gå snabbare fram, menar han. Utsläppshandelssystemen är helt enkelt designade så att man vet precis hur mycket koldioxid som kommer att släppas ut och de harmoniserar med de europeiska klimatmålen.

– EU har redan tydlig politik som omfattar 99 procent av koldioxidutsläppen och de är effektiva och kraftfulla medel för att se till att transportsektorn blir fossilfri. Vi behöver inte ha något särskilt fokus där längre. Det spelar ingen roll om vi går före, med EU:s utsläppshandelssystem kommer koldioxidutsläppen att bli desamma 2045, varken mer eller mindre, sa han i en intervju med Tidningen Näringslivet.