TN:s unika karta: Här är Sveriges hetaste gruvprojekt – ”Eskalerat enormt”

Fyra statusnivåer för tillstånd

Den andra halvan försöker nå samma milstolpe och delas in i fyra statusnivåer inom ramen för den svenska miljöprövningsprocessen. Från lägst till högst: ansökt och beviljad bearbetningskoncession, som beslutas av Bergsstaten enligt minerallagen, samt ansökt och beviljat miljötillstånd, som beslutas av mark- och miljödomstolen enligt miljöbalken.

”Den stora bulken av projekten finns i de historiska malmdistrikten, områden där det finns stor erfarenhet av gruvdrift.”

Sett ur både status och region märks en tydlig koncentration av projekt i tre av Sveriges historiska gruvregioner: Västerbotten (även kallat Skelleftefältet), Malmfältet i Norrbotten och Bergslagen.

– Den stora bulken av projekten finns i de historiska malmdistrikten, områden där det finns stor erfarenhet av gruvdrift. De är också de största arbetsgivarna lokalt i flera kommuner i de här områdena, säger Tobias Kluge, branschjurist på Svemin.

Kartan visar dock bara toppen av isberget. Räknar man in projekt i tidigare projekteringsfaser samt bearbetningskoncessioner för nedlagda gruvor eller inaktiva projekt, uppgår totalen snarare till ett tusental projekt. Ändå ger kartan en representativ översikt, säger Tobias Kluge.

– Om man skulle lägga till ytterligare ett lager med undersökningstillstånd här skulle man se att det prospekteras mycket i dessa gruvområden också, säger han.

Billigare i kända marker

Erik Jonsson, statsgeolog vid den statliga myndigheten Sveriges geologiska undersökning (SGU), är inte förvånad över att projekten koncentreras i de traditionella gruvregionerna.

– Den billigaste och enklaste prospekteringen är alltid att leta i skuggan av gruvlaven, alltså gruvnära prospektering. Som man brukar säga: ”exploring in the shadow of the headframe”. Detta kallas ofta brownfield exploration, till skillnad från greenfield exploration när man ger sig ut i orörda, okända områden, säger han.

Skelleftefältet, Malmfälten i Norrbotten och Bergslagen hör alla till den fennoskandiska skölden, som utgör den större delen av norra Norden och har goda geologiska förutsättningar för koncentrationer av olika typer av mineraliseringar och malmer, berättar Erik Jonsson.

– När man kommer längre söderut, från och med Skåne och Danmark, förekommer mest yngre berggrund. Här uppe i den gamla och komplexa, men också malmmässigt rikliga äldre berggrunden har vi däremot en välfungerande gruvindustri, säger han.

Nya råmaterial i fokus

I gruppen ”ansökt bearbetningskoncession” utmärker sig Häggån i Jämtland och Norra kärr i Småland, som ligger i icke-traditionella gruvområden. Här prospekteras det för vanadin respektive sällsynta jordartsmetaller (REE), som används i den gröna omställningen och räknas som kritiska råmaterial enligt den senaste EU-förordningen Critical Raw Materials Act (CRMA).

Den senaste mediebevakningen pekar mot en gruvrenässans för Sverige, men bilden behöver nyanseras, enligt Erik Jonsson.

– Det har i praktiken alltid pågått prospektering och gruvbrytning, men hur mycket man pratar om det varierar. Det som däremot har eskalerat enormt de senaste åren är efterfrågan på speciella, icke-traditionella metaller och mineral, särskilt de som finns med på EU:s lista över kritiska råmaterial. Ett land som tidigt insåg vikten av sällsynta jordartsmetaller är Kina som dominerar på marknaden, säger Erik Jonsson.

Så sent som i oktober utökade Kina rådande exportrestriktioner vilket innebär att tolv av de sjutton metallerna nu är föremål för särskilda exportrestriktioner. Att Kina håller i taktpinnen skapar en sårbarhet för EU, vilket lett till kommissionens utrullning av CRMA. Trots intresset för Sveriges berggrund förblir de långsamma tillståndsprocesserna ett hinder.

– Att få tillstånd är en jätteprocess som kräver omfattande undersökningar bara för att kunna ansöka, säger Tobias Kluge.

Det är inte ovanligt att det kan ta 10–15 år från prospektering till gruvdrift som bottnar ofta i målkonflikter kring rennäringen eller lokalt motstånd, som i fallet för Levi och Rönnbäcken.

Under den här tiden måste gruvutvecklaren också förhålla sig till fluktuerande marknadspriser, och här kan det gå åt båda hållen. Det kan visa sig vara en fantastisk fyndighet som är värd att utveckla, eller så kan man komma fram till att potentialen inte är så stor och då är det svårt att skapa ett ekonomiskt bärkraftigt projekt, säger Tobias Kluge.

”Frågan är hur många av de här som faktiskt kommer att gå vidare till nästa fas”

I slutändan kan det kosta tiotals miljoner kronor innan man ens har satt spaden i marken.

– Frågan är hur många av de här som faktiskt kommer att gå vidare till nästa fas. Tyvärr kommer vissa projekt på den här listan aldrig att gå hela vägen, säger Tobias Kluge.

Ofta stupar det redan under undersöknings- eller projekteringsfasen, berättar Erik Jonsson.

– Kanske bara ett av hundra, eller till och med tusen, projekt leder till en faktisk fungerande gruva. Så vi ser knappast någon gruvboom i Sverige. Snarare skulle vi behöva öppna nya i lite snabbare takt. Det är också något som rekommenderas genom EU:s kritiska råmaterialakt, CRMA, säger han.

Den senaste gruvan som öppnade var Fäbodtjärn i Lycksele kommun, i augusti 2024. Innan dess var det Kankbergsgruvan som togs i drift för 12 år tidigare.

– Självklart ska inte gruvor kunna öppnas till varje pris, men man hade önskat att fler projekt kommit längre. Om man tittar på prövningsprocesser avseende nya gruvor är det inte mycket som pågår just nu, bara ett projekt i hela landet, Sahavaara i Pajala, säger Tobias Kluge.

Stöd från EU

För att motverka detta syftar EU-direktivet CRMA till effektivare processer där vissa projekt utses med status som strategiska projekt för snabbare behandling. I den senaste utlysningen utsågs svenska Per Geijer‑fyndigheten och Talgas grafitgruva i Nunasvaara till strategiska projekt. Tobias Kluge tror också att fler svenska projekt kan få liknande status framöver.

Parallellt med EU-stöd behöver vi se konkreta åtgärder som kan modernisera de svenska tillståndsprocesserna.

– Vi har länge påtalat att EU-rätten skulle kunna integreras bättre i svensk miljö- och minerallagstiftning. Nu börjar vi se många pågående utredningar av regeringen som påverkar gruvnäringen, inte minst Miljötillståndsutredningen som kan innebära stora förändringar, säger Tobias Kluge.

”Det ska också bli intressant att se vad det kan komma för förslag en ny mineralstrategi”

Det pågår även utredningar där man ser över viss materiell lagstiftning, till exempel inom vattenområdet.

– Där tror jag att man kan göra mycket för att få effektivare och snabbare processer. Det ska också bli intressant att se vad det kan komma för förslag en ny mineralstrategi, som sannolikt väntas presenteras till våren, säger Tobias Kluge.

Kina har en dubbel roll

Trots Sveriges geologiska fördelar kommer det krävas mer än effektiva tillståndsprocesser för att säkra EU:s mineralförsörjning i framtiden.

– Kina har en dubbel roll när det gäller kontrollen över många råmaterial. Förutom att vara den största producenten av många av dessa metaller och mineral står landet också för den största delen av vidareförädlingen. Det är den industriella delen där man inte bara renframställer metallerna, utan även tillverkar komponenter. Dit hör till exempel högeffektiva magneter med höga halter av sällsynta jordartsmetaller för vindkraftverk och elfordon, säger Erik Jonsson.

Fastän vi har gruvorna måste även värdekedjan stärkas om vi ska säkra metall- och mineralförsörjningen i EU, avslutar han.

– Även om vi skulle starta en eller två gruvor för sällsynta jordartsmetaller i Sverige eller Västeuropa, och lyckas producera det första råa blandade koncentrat, skulle vi i värsta fall ändå behöva skeppa det till Kina för vidare förädling. Då sitter vi i samma situation som tidigare.