RÄNTAN OCH INFLATIONEN

Ny räntesmäll väntas i veckan

På torsdag väntas en ny räntesmäll från Stefan Ingves och hans direktion. Arkivbild. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Ekonomi (TT)

Det är dags för ännu ett lyft för den rörliga boräntan.

Riksbanken överraskade med en rekordhöjning av sin styrränta i september. Och på torsdag pekar det mot ännu en räntesmäll, som drar med sig boräntorna uppåt.

Riksbanken har på ett halvår höjt styrräntan från noll till 1,75 procent. För hushåll med rörlig ränta har detta i princip fördubblat bolånekostnaden sedan i våras. För alla med längre löptider på bolånet kommer räntesmällen med lite fördröjning – när lånet ska läggas om.

Syftet med räntehöjningarna är att bromsa den ovanligt höga inflationen, som tagit fart rejält i år till följd av pandemieffekter och skenande energipriser i skuggan av Ukrainakriget.

Marknaden lutar åt 100 punkter

Efter den oväntat höga kärninflationen i oktober räknar nu de flesta bedömare med en höjning på 75 punkter (0,75 procentenheter) på torsdag. Men i prissättningen på räntemarknaden lutar det åt en upprepning av rekordhöjningen på 100 punkter, en hel procentenhet, i september.

Marknaden räknar därefter med att räntan kommer att fortsätta upp till ungefär 3,25 procent till nästa sommar. Riksbanken siktar själv på 2,50 procent, medan de flesta svenska bankekonomer räknar med 2,75–3,00 procent.

– Jag tycker det är en ganska rimlig prissättning på marknaden, säger Peder Beck-Friis, kapitalförvaltare på amerikanska Pimco, när det gäller räntenivån nästa år.

Han tror dock att Riksbanken stannar på 75 punkter på torsdag.

Riksbanken kan enligt Beck-Friis egentligen behöva ta i med större räntehöjningar än andra centralbanker då man sedan 2020 bara har fem möten per år, medan många andra har åtta per år. Dessutom är realräntan i Sverige – styrräntan rensat för kärninflationen – låg jämfört med andra länder.

Det gäller dock att hitta rätt balans i besluten, så att det varken blir för mycket eller för lite.

– Det är en svår balansgång. Risken om de höjer för mycket är att recessionen blir djupare. Och risken om de höjer för lite är att inflationen biter sig fast ännu högre och längre än den redan har gjort.

Hög risk för långvarig recession

Risken för en recession är hög, både här hemma och i Europa och USA. Utgångspunkten just nu är att nedgången i ekonomin blir relativt mild, men ovanligt långvarig. Det stöd från penning- och finanspolitiken vi såg i finanskrisen och pandemin kommer till stora delar utebli eftersom de innebär risk för stigande inflation.

Den svenska recession Beck-Friis ser framför sig kan till följd av de svenska hushållens höga skuldsättning, med till stora delar rörlig ränta, dessutom bli djupare än i andra länder.

– Sedan finanskrisen har hushållens skuldnivåer gått ner i de flesta länder. Och inte bara det – hushållens lån har gått från rörlig mot fast ränta, med förlängda löptider, säger han.

Men i Sverige – och i länder som Norge och Australien – är det tvärtom. Här växer hushållens skuldsättning snabbt och de flesta bolån har rörlig ränta – vilket gör att räntehöjningar får snabbare genomslag.

Svår situation

I teorin betyder detta att Riksbanken inte borde sikta lika högt med sin styrränta som kollegorna i Frankfurt, London och Washington. Men i realiteten tvingas Riksbanken troligtvis att hänga på trenden uppåt – annars försvagas kronan ännu mer än den redan har gjort, vilket via dyrare import lyfter inflationen ytterligare.

– Det är en svår situation, säger Beck-Friis.

Torsdagens räntebesked blir av allt att döma det sista med Stefan Ingves som riksbankschef. Han ska vid årsskiftet efter 17 år på posten ersättas av Erik Thedéen, avgående chef för Finansinspektionen (FI).

– Kanske på marginalen är Thedéen lite mer duvaktig än Ingves, med tanke på hans bakgrund inom finansiell stabilitet, säger Beck-Friis.

Han tonar dock ned betydelsen av enskilda personer bland de penningpolitiska beslutsfattarna. Räntan avgörs i slutändan av den ekonomiska utvecklingen och ledamöterna i Riksbankens direktion har dessutom i stort varit eniga om de snabba åtstramningarna i år, enligt Beck-Friis.

Joakim Goksör/TT

Torsdagens räntebesked blir troligen det sista med Stefan Ingves som riksbankschef. Han avgår vid årsskiftet efter 17 år på posten. Arkivbild. Bild: Claudio Bresciani/TT
Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen tar över som riksbankschef efter årsskiftet. Arkivbild. Bild: Anders Wiklund/TT

Fakta

Riksbankens styrränta sätter ränteläget i den svenska ekonomin, då den avgör vad bankerna i Sverige får betala för korta lån sinsemellan. En tumregel är att rörliga räntor på hushållens bolån ligger omkring 1,5 procentenheter högre än Riksbankens styrränta, enligt det statliga bolåneinstitutet SBAB.

När styrräntan höjs följer normalt de rörliga boräntorna med uppåt. Skulle räntemarknadens prissättning peka rätt och styrräntan höjas till 3,25 procent under våren 2023 kan man alltså räkna med en rörlig bolåneränta på någonstans kring 4,75 procent. Det kan jämföras med snitträntor på rörliga bolån på drygt 3 procent i dag.

För ett bolån med rörlig ränta på tre miljoner kronor skulle detta innebära att räntekostnaden lyfter från cirka 90 000 till cirka 140 000 kronor per år. Efter ränteavdrag skulle detta ge en ökning av bolånekostnaden på omkring 3 000 kronor per månad – från 5 200 kronor per månad till cirka 8 200 kronor per månad.

Boränteläget avgörs i slutändan av bankernas faktiska finansieringskostnader och nivån kan också till följd av rabattsystem och låntagarnas kreditvärdighet variera mycket mellan olika kunder – även i samma bank.

Fakta

Pimco är en av de stora aktörerna på den globala ränte- och valutamarknaden, med ett förvaltat kapital på nästan 18 000 miljarder kronor. Förvaltarens syn på svenska tillgångar är efter åren präglade av pandemi, Ukrainakriget och inflation enligt Pimcos kapitalförvaltare Peder Beck-Friis i grunden oförändrat neutral – men försiktig:

– När vi har tagit positioner i Sverige har vi gjort det i valutan och för tillfället har vi inga större positioner i Sverige och vi är ganska neutrala.

– Vi är och har generellt varit ganska försiktiga med Sverige. Inte på grund av någon kreditrisk, utan för att likviditeten i svenska statsobligationer är ganska begränsad på grund av den låga statsskulden.