DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

”Reformera utbudet av språkprogram i skolan”

”Idag kan mottagande lärare på gymnasiet eller universitetet inte räkna med att eleverna verkligen kan innehållet i de språkkurser de examinerats från”, skriver krönikören Inger Enkvist.

Alla tidningsläsare vet att 20-25 procent av eleverna går ut grundskolan som funktionella analfabeter. Det ges extrapengar till skolor i utsatta områden, men resultaten stiger inte. Inte heller har det hjälpt med de många program med språkhjälp för invandrare som finns sedan lång tid. Vi borde i stället koncentrera oss på färdighet i svenska och engelska för att eleverna ska förstå samhället, få anställning och kunna försörja sig. Det är inte pengar som fattas, eftersom våra nuvarande program är dyra.

”Vi behöver bättre resultat av svenskundervisningen i grundskolan.”

Språklig förmåga är en bas för all inlärning, och man skulle kunna tro att ämnet svenska ges många timmar på schemat och stort utrymme i läroplanen och att alla lärare skulle ha en bra nivå på sin svenska, men så är det inte. Inte heller lär sig alla barn som växer upp i Sverige att tala svenska. Olika regeringar har under årens lopp infört specialprogram för invandrare och minoriteter, när dessa snarare behöver samma program som den svenska majoritetsbefolkningen men förstärkt.

Vi behöver bättre resultat av svenskundervisningen i grundskolan. De flesta västerländska skolsystem ger runt 400 timmar grundläggande lästräning men en ung person kan behöva 4000 timmar för att läsa flytande. Skolan behöver därför ge läsning som läxa för att barn ska få en god grund i svenska och bli goda läsare, och föräldrarna bör åläggas att stötta läsningen. Från mellanstadiet och uppåt bör skolan kräva att det läses åtminstone två böcker per månad avpassade efter stadiet.

Det finns många egendomligheter kring ämnet svenska som andraspråk. En är att det numera främst är elever födda i Sverige som läser ämnet. En annan är att kraven är lägre i svenska som andraspråk än i ”vanlig” svenska, fast betyget ger lika hög merit. Ytterligare en besynnerlighet är att det ”vanliga” svenskämnet inte tränar elever i svenska språket lika effektivt som tidigare. Om man skulle slå ihop svenska och svenska som andraspråk bör man därför i det nya ämnet behålla det fokus på vokabulär, grammatik, stavning och läsning som idag utmärker svenska som andraspråk. Tyvärr behöver man idag lära ut svenska till svenska elever som om det vore ett främmande språk.

”Moderna språk i gymnasiet har blivit ett sorgebarn.”

När det gäller moderna språk får eleverna i sjätte klass välja mellan franska, spanska och tyska, språk som får mycket lite draghjälp utanför skolan, där engelska dominerar. Eleverna behöver därför regelbunden läxläsning för att få en stadig grund. Elever behöver regelbundna glosförhör och träning i verbbörjning förutom avlyssning och konversation. Idag får eleverna inte alltid ta hem böckerna, vilket är obegripligt och försvårar inlärningen. Vilket av de tre europeiska språken som väljs är mindre viktigt, ty alla är intressanta och kommer till nytta. Ett förslag är att skolor ges rätt att erbjuda bara ett eller två språk bredvid engelska för att kunna få fulla klasser och bättre ekonomi.

Moderna språk i gymnasiet har blivit ett sorgebarn. På pappret finns stor valfrihet, men rektorerna får inte ihop tillräckligt stora grupper och valfriheten begränsas i praktiken. Eleverna erbjuds att studera i grupper som slagits ihop med andra gymnasieskolor, med elever i andra årskurser eller på distans. Det vore bättre att minska valfriheten för att få mer stabil gruppindelning. Som sagt är alla språk bra, och de språk man inte läser i gymnasiet kan man läsa in på komvux. Dessutom borde vi införa högre inträdeskrav för universitetsstudier i moderna språk än ett godkänt från gymnasiet för att signalera vad som egentligen krävs.

”Det är upprörande att den tidigare termen hemspråk byttes ut mot modersmål.”

Ämnet engelska har goda resultat i Sverige, mest på grund av att elever hör så mycket engelska på internet. Gymnasiet erbjuder en avancerad kurs i engelska, kallad engelska 7, men den är inte obligatorisk fast högskoleutbildning ofta sker på engelska med engelsk kurslitteratur och engelskspråkiga föreläsare.

Studenterna säger i enkäter att de förstår någorlunda när undervisningen sker på engelska men ett gott studieresultat bygger förstås på att de förstår allt. De högskoleutbildningar som använder kurslitteratur på engelska borde kräva engelska 7, vilket vore att visa eleverna vad som egentligen behövs. Det är i första hand studenter med svaga förkunskaper som knäcks av att behöva studera två kurser på en gång, en i ämnet och en i engelska.

Det är upprörande att den tidigare termen hemspråk byttes ut mot modersmål, vilket gör att svenskarna inte längre kan beteckna på svenska med den termen. Sverige ger elever rätt till lektioner i det språk invandrarelever talar hemma, vilket är ovanligt internationellt sett och speciellt egendomligt därför att det vanligaste modersmålet just nu är arabiska som lärs ut i en skriftlig form som ingen talar men som används i Koranen. Det är som att lära ut latin som modersmål åt italienare, spanjorer och fransmän.

Undervisningen blir i själva verket ett stöd för religionsutövning, eftersom elever använder läsning av arabiska huvudsakligen i samband med studier av Koranen. Lärarsituationen är besvärlig, därför att de som uppehåller tjänster som modersmålslärare i arabiska kanske inte kan svenska bra och därför inte kan bli bryggor till det svenska samhället, vilket sades vara skälet till att ämnet infördes i skolan en gång. Det är inte bevisat att undervisning i modersmål förbättrar elevens allmänna skolprestationer. Det finns ytterligare ett stödprogram som heter studiestöd och som syftar till att hjälpa eleven förstå lärobokstexter. Kanske det effektiva vore att kraftsamla kring svenskämnet.

Dagens läroplan ger ett stort utrymme åt nationella minoritetsspråk. Det är en konstig situation därför att finska, tornedalska, jiddisch, samiska och romska talas av få personer. Framför allt samiska omnämns med flera varianter samtidigt som franska, spanska och tyska trängs ihop under rubriken moderna språk. Dagens modell framstår som en dyrbar och ineffektiv symbolpolitik.

”Om man ska nämna ett språk som eftersatt i Sverige är det svenskan.”

Sedan återstår bara att tala om skolans organisatoriska ram. Vi behöver en examen efter grundskolan och en efter gymnasiet så att det mottagande stadiet kan utgå från att eleverna kan vissa saker. Idag kan mottagande lärare på gymnasiet eller universitetet inte räkna med att eleverna verkligen kan innehållet i de språkkurser de examinerats från, och därför tappar den mottagande nivån tid och effektivitet.

De förslag som här lagts fram här skulle förmodligen få bifall från elever och föräldrar men kanske inte tillbakavisas av de lärare som försörjer sig inom ramen för dagens många program. Dagens utbud framstår som viktigare för att vissa vuxna ska hitta en försörjning än för att effektivt hjälpa elever.

Om man ska nämna ett språk som eftersatt i Sverige är det svenskan. Ändå kan det hävdas att svenskan är ett modernt språk, ett nationellt språk för svenskar och ett modersmål för majoritetsbefolkningen.