ELKRISEN

Nya elsystemet drabbar industrin: ”En månads vinst kan försvinna på en timme”

Snabbare prisrörelser och ökad volatilitet förändrar spelreglerna i elsystemet. Samtidigt varnar industrin för att flexibiliteten har sina gränser och att fel aktörer riskerar att få betala. ”Det är svårt för oss att hänga med, och det skapar stor osäkerhet i vår produktion”, säger Paola Zetterberg, inköpsansvarig på stålföretaget Ovako.

Sverige har länge haft ett av Europas mest stabila elsystem, präglat av en stor andel vattenkraft och annan planerbar produktion. Det har historiskt gett både jämna elpriser och en nivå som ofta legat under många andra länder – en konkurrensfördel som stora delar av det svenska näringslivet har byggt på.

Ett elsystem i förändring

Men det systemet håller nu på att förändras, konstaterade Michelle Tun von Gyllenpalm, expert på energipolicyområdet, när organisationen inledde sin tillväxtvecka med att presentera rapporten Startprogram för utvecklad flexibilitet.

En central poäng i rapporten är att ökad volatilitet inte påverkar alla lika. För vissa verksamheter innebär den ökade kostnader och större osäkerhet. För andra skapar den nya affärsmöjligheter.

Under de senaste åren har vind- och solkraft byggts ut i snabb takt – en utveckling som väntas fortsätta i hela Europa. Det förändrar i grunden förutsättningarna för hur elsystemet fungerar och prissätts.

Flexibilitet blir i detta perspektiv inte bara en teknisk fråga, utan också en fördelningsfråga. Nya aktörer – som aggregatorer, energilager och digitala tjänster – kan dra nytta av prisvariationerna. Samtidigt riskerar traditionell industri att bära en större del av kostnaderna.

Flexibilitet – lösning eller fördelningsfråga?

På seminariet konstaterades att flexibilitet inte är ett enhetligt begrepp. Det handlar dels om effektflexibilitet – snabba justeringar från sekunder till minuter för att hålla frekvensen i elsystemet på 50 Hz – dels om energiflexibilitet, där elanvändning kan flyttas över tid, exempelvis mellan timmar, dygn eller säsonger.

Därutöver finns överföringsflexibilitet, som innebär att elnätet används mer effektivt för att hantera flaskhalsar, samt flexibilitet kopplad till energiberedskap.

För att systemet ska fungera krävs att dessa delar hänger ihop och den avgörande frågan blir därmed vem som i slutändan ska bära dessa kostnader.

I den energipolitiska debatten framställs flexibilitet ofta som en lösning där elanvändarna ska anpassa sin förbrukning efter pris och tillgång. Men Svenskt Näringslivs rapport pekar på en mer komplex verklighet.

Industrins flexibilitet överskattas

En central slutsats är att industrins flexibilitet ofta överskattas, samtidigt som kostnaderna för utebliven flexibilitet underskattas. Det får konsekvenser för både investeringar och konkurrenskraft.

– Investeringsviljan påverkas, både i elproduktion och industri. Riskpremierna pressas upp, vilket kan slå mot både konkurrenskraft och tillväxt, konstaterade Michelle Tun von Gyllenpalm,.

– Samtidigt handlar diskussionen om flexibilitet inte om att vara för eller emot förnybar elproduktion – den utbyggnaden är redan ett faktum.

Flexibilitet handlar inte om en enskild lösning, utan om samspelet mellan produktion, användning och elnät.

Prissignaler, risk och ett nytt marknadsdilemma

Samtidigt förändras marknaden snabbt. På balansmarknaderna har övergången till 15-minutersintervall ökat kraven på aktörerna, och arbetet pågår med att förbättra prisbilden.

Men här finns ett dilemma: utan tydliga prissignaler skapas inga incitament för flexibilitet – samtidigt som flexibilitet behövs för att prissignalerna ska fungera.

Utmaningen förstärks av att EU vill främja fler fastprisavtal, som dämpar prisvariationer men också riskerar att minska drivkrafterna att investera i flexibilitet.

– Det finns något positivt i möjligheten till långsiktig prissäkring. Om kunder vill ha det måste det finnas förutsättningar för det – alla vill ju inte vara exponerade mot marknaden. Samtidigt finns det aktörer som vill ta den risken, och då behöver båda alternativen finnas, sa Staffan Engström, enhetschef på Svenska kraftnät.

– Det är bra att kunna säkra priser, men då måste det också finnas aktörer som är exponerade mot marknaden och hanterar flexibiliteten. Annars fungerar inte systemet. Prissignalerna hittar i slutändan rätt nivå, men det kan innebära väldigt höga priser – någon måste ta den risken, menade Carl Helleson, teknologichef på Quantified Carbon.

En fråga som ofta saknas i debatten är vad flexibilitet faktiskt kostar för industrin.

”Svårt att hänga med”

På seminariet framkom också att förutsättningarna skiljer sig kraftigt mellan olika verksamheter. Vissa kan anpassa sin elanvändning – men ofta till höga kostnader.

Särskilt den elintensiva industrin, som stål, kemi och massa, har begränsad flexibilitet. Produktionen bygger på kontinuerliga processer som inte kan stoppas utan stora kostnader. Här styrs verksamheten av kontrakt och tekniska krav snarare än timvisa elpriser, vilket gör att industrin i praktiken inte kan fungera som stötdämpare i ett volatilt elsystem.

Paola Zetterberg, inköpsansvarig på stålföretaget Ovako, beskriver konsekvenserna:

– Det är svårt för oss att hänga med, och det skapar stor osäkerhet i vår produktion. I värsta fall kan vi tappa en månads lönsamhet på en timme om elpriserna rör sig kraftigt och vi inte kör enligt plan.

Samtidigt är kunskapen om industrins kostnader för flexibilitet begränsad.

– Det skiljer sig enormt mellan sektorer, men just kostnadsbilden saknas ofta i debatten. Vi har ganska bra uppskattningar för produktion, som batterier och gasturbiner, men inte för industrin, menade Malin Strand, affärsutvecklingschef på Energiforsk.

Vem tar kostnaden?

När handeln blir mer avancerad och prisrörelserna snabbare flyttas ansvaret för att hantera risker i allt högre grad från elanvändarna till specialiserade aktörer enligt Niklas Bäcker, strategichef på Ingrid Capacity.

– Det här är ett paradigmskifte där handeln i stort sett kommer att automatiseras. Industrin ska inte vara experter på balanspriser – det är aktörer som vi som ska ta den risken, till exempel genom fasta prisavtal.

Han ser utvecklingen som avgörande för konkurrenskraften. I ett mer volatilt elsystem, där elpriset utgör en allt större del av industrins kostnader, riskerar svenska företag annars att halka efter.

– Inom tio år tror jag att handeln i princip sker helt på intradagsmarknaden. Om vi inte utvecklar systemet i den riktningen kommer vi inte vara lika konkurrenskraftiga som länder som gör det mer effektivt. Flexibilitet blir en hygienfaktor.

Även Martina Högberg, enhetschef på E.ON, ser flexibilitet som en permanent del av elsystemet.

– Oavsett kund jobbar vi med flexibilitet. Som nätbolag, fjärrvärmebolag och elhandelsbolag är det en integrerad del av verksamheten. Det är så systemet måste fungera framöver.

I slutändan handlar frågan om flexibilitet inte bara om teknik eller marknad, utan om politik. Hur kraftsystemet utformas avgör hur kostnader och risker fördelas.

Budskapet i Svenskt Näringslivs rapport är att utvecklingen måste ske på ett sätt som är samhällsekonomiskt effektivt – men också som värnar konkurrenskraften.