ELKRISEN

Missen som får elnotan att rusa i decennier – ”Säljer ut vår billiga el till Danmark”

Sverige planerar en ny kabel som kommer öka elpriserna i landet i decennier framöver. ”Det här är bara ett i raden av alla elmisslyckanden. Skillnaden är att detta ekonomiska självskadebeteende fortfarande kan stoppas”, säger Mats Nilsson, elexpert och docent i nationalekonomi.

Den svenska elsystemsoperatören och myndigheten Svenska kraftnät planerar att ersätta en gammal elkabel som går till Danmark, Konti-Skan, med en ny starkare och bättre sådan.

Konti-Skan Connect har nu klassats som Project of Common Interest (PCI) i EU, vilket innebär att projektet kan omfattas av snabbare och mer samordnade tillståndsprocesser.

”Förnyelsen stärker särskilt elsystemet i södra Sverige (SE4), där förbindelsen är viktig för att balansera elnätet och stödja stabil leveransförmåga”, heter det i Svenska kraftnäts pressmeddelande.

En ganska trivial och given sak med en ny bättre kabel till Danmark kan tyckas, men det finns ett problem. Svenska elpriser kommer att öka som en konsekvens av detta medan Tyskland och Danmark får marginellt billigare elräkningar.

Nya kablar är stora beslut som påverkar elpriserna i decennier framöver.

Tidningen Näringslivet har gjort en omfattande genomgång av dessa planer men tanken är inte att bli för teknisk i den här artikeln utan den bredare storyn finns att läsa här:

Mats Nilsson, elexpert och docent i nationalekonomi, ser ett djupare problem i att Svenska kraftnät ägnar sig åt ett sorts ekonomiskt självskadebeteende. Rent eltekniskt är det inga konstigheter med den planerade kabeln – utan det är i ekonomin som problemet uppstår.

– Svenska kraftnät är den enda systemoperatören som fortfarande tänker europeiskt snarare än nationellt. Man lever kvar i samma tankesätt som under 2000-talet medan exempelvis Norge tänker helt annorlunda. De värdesätter de norska hushållen och kanske framför allt konkurrenskraften i de norska företagen, säger Mats Nilsson, elexpert och docent i nationalekonomi.

Att exportera el till någon som vill betala mer för den är i sig inget problem, men el är inte vilken vara som helst utan en mycket viktig insatsvara för den energiintensiva industrin som förädlar denna till produkter med ett mycket högre marknadsvärde än vad som uppstår i själva elen.

Förädlingsvärdet är med andra ord stort och billig el, inte minst från vattenkraften, är en oerhörd fördel som Sverige har och som vi byggt vår konkurrenskraft på. Övriga länder, inte minst Tyskland, vill förstås komma åt denna billiga men begränsade elproduktion och särskilt eftersom landet apropå ekonomiskt självskadebeteende stängt ned stora delar av sin egen planerbara elproduktion.

De är villiga att betala bra för att importera planerbar el när det inte blåser och den som kan kapitalisera på att sälja sådan till högst bjudande vill naturligtvis göra det. Det handlar inte minst om elbolagen samt staten och Svenska kraftnät själva.

Men för att kunna ställa el till förfogande krävs förstås tillräckligt med utlandsförbindelser och det är det som staten samt Svenska kraftnät ständigt tycks jobba på att utöka.

Den senaste i raden är Aurora Line mellan norra Sverige och norra Finland som nu gjort att nordligaste Sverige också får känna på vad skåningarna försökt påtala i många år.

Inom EU finns ett mål att integrera det europeiska elsystemet, vilket skulle innebära att Sverige förlorar sin konkurrensfördel med billig el och i stället får exakt lika höga elpriser som övriga kontinenten.

– Exakt varför Svenska kraftnät agerar som de gör är förstås svårt att säga. Jag tror att de mest bara är oförmögna att se det ur det ekonomiska perspektivet utan snarare tittar på det tekniska och det solidariska perspektivet. Man är kvar i tanken att man ska bygga ett stort integrerat elsystem för Europa som helhet.

– Problemet är bara att vi i Sverige har bland Europas lägsta elpriser och kommer få exakt lika höga elpriser som alla andra om vi eftersträvar den linjen.

El är inte vilken råvara som helst

Givetvis kan man exportera råvaran men att använda elen för att tillverka konkurrenskraftiga produkter med ett högre exportvärde kan vara mer ekonomiskt rationellt.

– Det är ju därför som energi och el inte handlas som vilka råvaror som helst i världen. Det är en strategisk insatsvara, inte en bulkprodukt.

Sveriges regering valde att stoppa Svenska kraftnäts planer med projektet Hansa Powerbridge, en ny elkabel som planerades till Tyskland med hänvisning till Tysklands elpriser.

Frågan är varför Danmark skulle vara något annorlunda eftersom det får exakt samma konsekvens, framhåller Mats Nilsson.

– Danmark och Tyskland är integrerade och priserna spiller över på varandra direkt. Att bygga en ny kabel till Danmark får samma effekt. Stora infrastrukturinvesteringar av det här slaget får långtgående ekonomiska konsekvenser som sträcker sig i decennier, säger han.

Dessutom tycks inte Norge dra samma slutsats som Svenska kraftnät eftersom det i stället pågår en debatt om att skrota sina kablar till Danmark där.

– Sverige bör också ställa sig frågan om vi verkligen ska bygga kablar till Danmark, säger Mats Nilsson.

Framför allt kan Svenska kraftnät inte bara i tysthet smyga igenom en gigantisk kabel stor som ett stort kärnkraftverk som kommer att fördyra den svenska industrins och svenska konsumenters elräkningar med irrelevanta antaganden som strider mot fundamental ekonomisk analys, anser han.

– Sådana här satsningar måste behandlas konsekvent. Dessutom ska frågan vara transparent och innefatta ett tydligt politiskt ansvar, säger han.

Svenska folket ska vara medvetna om att elräkningarna kommer att öka om kabeln till Danmark byggs, och därefter kan man ha en diskussion om man anser att den på andra sätt motiverar denna kostnad.

– Men av någon anledning är man oförmögen att tänka på detta högst ekonomiskt rationella sätt.

– Man pratar om en win-win för kabeln för att det är 40 timmar per år eller något sådant som man tjänar på att ha den där. Problemet är alla andra 8 700 timmar per år som vi får tyska elpriser. Det blir mycket billigare för Svenska kraftnät att upphandla en gasturbin som står stilla dessa tusentals timmar och sedan hoppar i gång de 40 timmar de behövs. Men av någon orsak vill man inte tänka så, säger Mats Nilsson.