DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

Riksrevisionens larm – lotteri vad eleverna lär sig: ”Kvitto på att jag inte är knäpp”

Svensk skola ska vila på vetenskaplig grund men Riksrevisionen slår nu fast att statens kunskapsstöd brister på nästan alla punkter. Överlappande uppdrag, avsaknad av metod och systematik samt otillräcklig kompetens gör att lärare lämnas i sticket och eleverna hamnar i kläm.

Skolan ska vila på vetenskaplig grund och hålla hög kvalitet. Men fungerar det i praktiken? Det var utgångspunkten för ett seminarium som Näringslivets Skolforum nyligen arrangerade. Under träffen presenterades Riksrevisionens rapport Utbildning på vetenskaplig grund – otillräckliga insatser för att stödja skolan med kunskap. Bilden som tecknades var långt ifrån ljus.

Helena Holmlund, projektledare för granskningen vid Riksrevisionen, berättade att hon nyligen har presenterat resultaten för flera berörda myndigheter.

– Det som händer nu när vi har avlämnat rapporten är att regeringen gör en bedömning som sedan leder till en skrivelse till riksdagen, säger hon och understryker frågans betydelse.

– Staten lägger oerhört stora resurser på skolan och elever tillbringar mycket tid där. Den tiden måste tas tillvara.

Hård kritik

Granskningen har haft två övergripande frågor i fokus: Har statens arbete för att främja vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i skolan varit framgångsrikt? Och har lärare tillräckliga förutsättningar att bedriva undervisning som vilar på sådan grund?

Svaret är tydligt.

– Sammantaget visar granskningen att statens arbete för att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet inte är effektivt, säger Helena Holmlund.

Hon pekade på flera brister:

– Regeringen har styrt myndigheterna så att de fått överlappande uppdrag, framför allt när det gäller kommunikation av forskning. En konsekvens är att det är svårt för lärare att orientera sig och hitta rätt bland myndigheternas olika stöd. Lärare uppger också att de har mycket begränsad tid att ta del av forskning, säger hon.

Inte praktiknära

Samarbetet mellan skolmyndigheterna och Skolforskningsinstitutet fungerar heller inte som avsett, vilket ytterligare försvårar möjligheten att ge skolan ett effektivt kunskapsstöd.

– Det har lett till en stor mängd populärvetenskapliga artiklar som inte har tagits fram utifrån principen om bästa tillgängliga kunskap. De är dessutom inte praktiknära, säger Helena Holmlund.

Trots att flera regeringar under lång tid har vidtagit olika åtgärder för att stärka den vetenskapliga grunden i skolan är resultaten alltså begränsade.

– Det är inte tydligt att initiativen har utvärderats, konstaterar hon.

Skolverket får särskild kritik för sitt sätt att ta fram stödmaterial.

– Det saknas både en aktör och en metod för att samla in lärarprofessionens erfarenheter. Det stöd som myndigheterna tar fram bygger därför inte på beprövad erfarenhet, eftersom det inte finns ett fungerande system för detta, säger Helena Holmlund.

Även Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) saknar enligt granskningen systematiska och transparenta metoder för att ta fram de kunskapsunderlag som ska ligga till grund för stöd i undervisningen.

– Medarbetare gör ofta egna bedömningar av om forskningssammanställningar behövs, hur de ska tas fram och hur de ska kvalitetssäkras. Skolverket samarbetar ofta med lärosäten och forskare, men det innebär ett riskmoment när ansvaret för den vetenskapliga kvaliteten i praktiken läggs på enskilda forskare, utan krav på systematiska och heltäckande litteratursökningar.

Snäva tidsramar

Ett återkommande problem är också de snäva tidsramarna i regeringsuppdrag till Skolverket.

– Det försvårar rekryteringen av forskare som är villiga att ta uppdragen. Vi ser också att Skolverket behöver stärka sin egen interna kompetens, säger Helena Holmlund.

Samtidigt ser hon en positiv utveckling.

– Det finns åtminstone en ökad medvetenhet om problemen, och det är i sig viktigt.

Frågan blir då vad som krävs framåt.

Enligt Riksrevisionen kan lärarprofessionen stärkas genom stöd som vilar på bästa tillgängliga kunskap, men det förutsätter förändrade arbetssätt och processer.

– När myndigheter tar fram stöd måste det bygga på sammanvägd kunskap där det råder enighet och samsyn. Det är avgörande att arbetssätten minimerar risken för att enskilda medarbetares eller forskares bedömningar får genomslag. Ambitionen måste vara samsyn kring resultaten, säger Helena Holmlund.

”Kompetensen finns inte.”

I dag utgår skolmyndigheternas arbetssätt inte från bästa tillgängliga kunskap, vilket enligt Riksrevisionen skapar en risk för ofullständiga och subjektiva kunskapsunderlag – även om de kan vara lättillgängliga för lärare.

– Det behövs en sammanhållen stödstruktur som är praktiknära men som samtidigt vilar på bästa möjliga kunskap. Vi rekommenderar att regeringen ser över myndigheternas uppgifter och ansvarsfördelning när det gäller stöd till skolan. Någon behöver få ett tydligt uppdrag att ta fram en metod och struktur för att samla in och värdera lärarnas erfarenheter.

Riksrevisionen rekommenderar också att regeringsuppdrag till skolmyndigheterna ges tidsramar som möjliggör systematiska sammanställningar och värderingar av forskning.

– Den kompetensen finns inte fullt ut inom myndigheterna i dag. Även där krävs ett omtag, säger Helena Holmlund.

”Det är allvarlig kritik som behöver hanteras.”

Joakim Malmström, generaldirektör på Skolverket, tar till sig av kritiken.

– Jag välkomnar Riksrevisionens rapport på många sätt. Litegrann är det också ett kvitto på att jag själv inte är knäpp. När jag kom till Skolverket för 1,5 år sedan med ett tydligt uppdrag från regeringen att titta på hur myndigheten arbetar kring effektivitet i alla möjliga led, så var just det här med den vetenskapliga grunden och systematiken inom myndigheten en av de frågor som jag tidigt fick span på, och som också lyftes internt och externt, säger han och fortsätter:

– Tack och lov finns det ett utvecklingsarbete på plats kring de här frågorna. Sen tycker jag att det är bra att frågorna om tidsramar, regeringsuppdrag och samordningen mellan myndigheter tas upp. Jag funderar själv på varför tre myndigheter har i princip samma uppdrag om forskningskompetens. Så det är en relevant rapport med bra rekommendationer.

Det saknas alltså en aktör, det saknas en metod, det saknas systematik och ett transparent arbetssätt. Ovanpå det saknas det tillräcklig kompetens hos myndigheterna och tydlighet hos uppdragsgivaren (politiken). Är inte detta väldigt allvarligt?

– Det är inte som att Skolverket inte har haft forskarkontakter och kontakter med lärosäten genom åren, men systematiken i det här brister. Det handlar inte om illvilja hos enskilda medarbetare. Men finns det inte styrning och kvalitetssäkring på plats så funkar det inte. Det är allvarlig kritik som behöver hanteras, säger Joakim Malmström.

”Undervisningslotteri”

Som det är i dag utsätts eleverna för ett undervisnings­lotteri, där det inte är sammanvägd forskning som ligger till grund för undervisningsstödet, menar kritiker. Det saknas helt enkelt evidens i svensk skola, menar Anna-Karin Wyndhamn, författare och doktor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet.

– Jag menar att det har funnits en slagsida i vilka forskare man har frågat för kortare och längre uppdrag när det gäller att föra över forskning till lärare. Man driver mot en viss syn av kunskapsmetodik. Man har negligerat det stora fält som heter Science of learning, säger hon.

Det är svårt att följa vad som avses i kursplaner, menar Ola Helenius, professor i matematikdidaktik vid Göteborgs universitet. Det är följden av att det saknas tydlighet i uppdrag, instruktioner och hur information förs vidare.

– Det som står i de nuvarande kursplanerna, det finns ingen som vet vad det betyder. Det finns ingen underliggande idé som har formulerats i ord, så att man kan gå tillbaka till ett förarbete och se vad som avses. Då kan det bli lite hursomhelst. Men det finns förslag i Läroplansutredningen för en annan process, säger han.