KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Rasar mot nya lagen: ”Skräddarsydd för att driva företag i konkurs”

Det råder panik bland svenska företag inför att EU:s avskogningsförordning kan träda i kraft vid årsskiftet. Efter månader av tvära kast från kommissionen är det fortfarande oklart vad som gäller, varnar hållbarhetschefen Robin Ljungar. ”Jag fick en kall känsla inombords och tänkte ’oj det här är inget att leka med’”, säger han till TN.

Det har återigen blivit en kamp mot klockan för de europeiska företagen som ska följa EU:s avskogningsförordning (EUDR). Lagstiftningen var på väg att träda i kraft vid förra årsskiftet men, efter kraftig kritik, sköts implementeringen upp ett år.

– När vi satte oss in i lagstiftningen från början och började se vad den kan innebära för våra medlemsföretag fick jag en kall känsla inombords och tänkte ’oj det här är inget att leka med’, säger Robin Ljungar, hållbarhetschef på bransch- och arbetsgivarorganisationen Trä- och Möbelföretagen (TMF) som företräder den svenska möbelindustrin och den träförädlande industrin.

– Vi är nu i ett läge där vi måste stärka konkurrenskraften och öka tillväxten för att kunna ha ett välmående näringsliv som orkar med klimatomställningen. Då blir detta helt fel.

I grunden innebär avskogningsförordningen att produkter som har orsakat avskogning eller skogsförstörelse kommer att förbjudas från att säljas inom EU eller exporteras från EU och det är upp till företagen att säkerställa att det inte skett. Förordningen omfattar alltifrån träprodukter, möbler och böcker till kakao, nötkreatur, soja, kaffe, palmolja och gummi. Robin Ljungar menar att näringslivet delar problembeskrivningen att avskogning är ett stort problem.

– Inom EU har vi inte problem med avskogning, utan det här är ett problem i andra delar av världen, främst Sydamerika, Amazonas, skogarna söder om Sahara och Sydostasien.

Även om avskogningen inte är ett stort problem inom EU är det rimligt att europeiska företag ska följa lagstiftning som ser till att inte bidra till avskogning i andra delar av världen, menar han.

– Precis som vi välkomnar att man ställer krav på till exempel socialt ansvarstagande så tycker vi att det är rimligt att man ställer krav på de produkter som ändå kommer från de områdena och som vi inom Europa konsumerar.

”Lagstiftningen är nästan skräddarsydd för att driva små svenska möbelproducenter i konkurs”.

Efter att lagstiftningen förra året sköts fram kom beskedet tidigare i höst att den skulle skjutas upp på nytt, innan kommissionen svängde och kom med nya besked och förslag om ändringar. Bland annat ska nu ansvaret för tillbörlig aktsamhet flyttas till den aktör som först placerar en vara på den inre marknaden. Men problemet är fortfarande att företag som handlar med insatsvaror ska samla in, lagra och vidarebefordra referensnummer.

– Oavsett vad man tycker om lagstiftningen så är hanteringen ett stort problem. När en representant för kommissionen går ut den 23 september och säger att lagstiftningen ska skjutas upp så är det miljontals företag runt om i EU som lyssnar på det. Men när man mindre än en månad senare kovänder och säger att den ursprungliga tidsplanen ligger fast och samtidigt lägger fram en rad ändringar så gör det mig beklämd.

– Det här speglar faktiskt en grundläggande oförståelse hos politiken.

Om företagen inte lyckas följa den nya lagstiftningen kan det vänta kraftiga sanktioner.

– Det är oerhört tuffa sanktioner. Det handlar om 4 procent av omsättningen i straffavgift, förverkande av material, varor och revenues – vilket alltså är all vinst man gjort på produkterna, säger Robin Ljungar.

– Det är klart att det ska finnas sanktioner men vi ser en risk att man riskerar att straffas även när man bara missat i administrationen.

Dessutom riskerar företag att bli utestängda från offentlig upphandling i upp till ett år.

– Som vi ser det är lagstiftningen nästan skräddarsydd för att driva små svenska möbelproducenter i konkurs.

– Många av våra medlemsföretag har vinstmarginaler på tre till fem procent, i snitt 17 anställda och deras viktigaste kunder finns inom offentlig upphandling.

Att avskogningsförordningen närmar sig oroar Håkan Tidström, vd på Svenska Systemväggar (SSV), ett företag som designar, tillverkar invändiga och utvändiga dörrar och glaspartier samt andra invändiga inredningslösningar. Företaget har två anställda och äger två mindre snickerier med ett fåtal anställda.

– Vi har jättesvårt att göra något när vi inte vet vad vi ska göra. Det största problemet är att det saknas klara direktiv och riktlinjer för hur vi ska göra.

– Jag tror att de flesta har tagit beslutet att vänta och hoppas att det inte blir något. Alternativet är att vi lägger tid och pengar på något som vi inte ens vet om vi ska göra.

”Vi kommer att tappa halva vår omsättning”.

Enligt företagets egna beräkningar kommer de nya kraven innebära att de ska hantera upp till 225 000 referensnummer varje år. Då mycket av snickeriernas produkter är specialbeställda kommer de behöva ta fram nya referensnummer för varje ny produkt.

– När vi bygger en färdig produkt så måste vi ju ha referensnummer på alla ingående detaljer som kommer in. En av våra minsta produkter kanske bygger på 15 till 20 ingående produkter och när man räknar ihop det med andra produkter så eskalerar det rätt fort.

Han menar att de kommer att behöva sluta producera en del produkter och att den nya förordningen kommer att slå hårt mot hela den svenska möbelindustrin.

– Efterfrågan kommer att fortsätta finnas men det kommer inte finnas någon som har råd att producera. Vi skulle behöva anställa en heltidstjänst bara för att följa de nya kraven, men då måste vi höja kostnaderna på våra produkter med 10–15 procent.

– Vi kommer att tappa halva vår omsättning för att vi kommer behöva få tacka nej till vissa produkter.

Dessutom menar han att det är svårt att se hur de nya kraven kommer att påverka avskogningen i andra delar av världen.

– Jag tror inte det kommer påverka det nämnvärt.

– Majoriteten av oss i branschen handlar från den svenska marknaden och jag kan tycka att det borde räcka att vi handlar svenskproducerat trä.

Helen Berntsson, marknadschef och delägare på Lundbergs Möbler i Tibro, menar att ambitionen att stoppa avskogningen är både viktig och nödvändig.

– Men risken är att lagstiftningen i sin nuvarande form snarare slår hårt mot små svenska möbelföretag, eftersom mycket av energin riskerar att gå till administration i stället för till verklig miljönytta.

”Vi vill följa regelverken men vi måste samtidigt säkerställa att verksamheten fungerar”.

Hon konstaterar att de, liksom många andra i den svenska möbelbranschen, använder redan spårbara och certifierade träslag från hållbara källor inom Europa.

– För att nå sitt syfte borde förordningen i stället fokusera på faktiska riskområden och utformas så att kraven anpassas efter både företagsstorlek och risknivån i leveranskedjan. På så sätt skulle resurserna användas där de verkligen gör skillnad, för miljön, inte i administrationen.

Som en mindre aktör är det svårt att planera för ett regelverk som ännu inte är fastställt, menar hon.

– Det blir helt enkelt för kostsamt. För oss handlar det inte om ovilja, utan om verkligheten i ett litet företag. Vi vill följa regelverken och bidra till hållbara lösningar, men vi måste samtidigt säkerställa att verksamheten fungerar här och nu. Vi kan agera först när vi vet exakt vad som krävs, när kraven är klara och tydliga och vi kan fokusera på att göra rätt från början.

– I ett litet företag som vårt är det inte ovanligt att vd:n står i produktionen och ytbehandlar möbler, eller att säljaren hjälper till med emballering. Vi bär många olika hattar, precis som hos de flesta svenska möbelproducenter. Vi måste ständigt prioritera och använda våra resurser där de gör mest nytta.

Hur kommer de nya kraven påverka er verksamhet?

– De största utmaningarna för oss handlar om administrationen och informationsflödet. Som liten tillverkare är det svårt att hantera den mängd data och referensnummer som kommer krävas enligt dagens förslag.

– Vårt affärssystem är inte byggt för den typen av löpande batchspårning, och att uppdatera information manuellt för varje leverans skulle ta otroligt mycket tid. Det innebär att vi riskerar att lägga oproportionerligt mycket tid på administration, snarare än på att tillverka svenska hållbara möbler, som ju bör vara vårt prio.

”Men det blir tyvärr så här när dålig lagstiftning ska implementeras”.

Robin Ljungar menar att avskogningsförordningen riskerar att minska förtroendet för EU-institutionerna.

– Vi gillar ju EU, men när vi pratar med våra medlemsföretag blir det tydligt att detta kan leda till att man tappar förtroendet och rent av respekten för EU:s institutionerna.

– Att en möbelproducent med 22 anställda på den småländska landsbygden skyfflar vidare referensnummer hjälper inte mot avskogningen söder om Sahara. Det har ingenting med varandra att göra, men man skapar en chimär av att man har kontroll.

Även om det är svårt att uppskatta hur stora kostnaderna kommer att bli för företagen så går det att konstatera att hanteringen blir nästan omöjlig, menar han.

– Det säger sig självt att om du har 50 000 referensnummer så kan du inte hantera det i ett Excel-ark.

Dessutom är det problematiskt att det finns en oförståelse kring att stora företag och små företag interagerar med varandra.

– Och har man då olika regelverk för stora och små företag då bjuder man in till problem. Även om småföretagen fått uppskov ett år för att följa regelverken så kommer deras kunder – vilket ofta är större företag – behöva att de följer lagstiftningen ändå.

– Det är så synd. Jag tror inte det är kommissionens intention att det ska bli så här. Men det blir tyvärr så här när dålig lagstiftning ska implementeras.

Han konstaterar att oron nu är stor inom det svenska näringslivet inför att avskogningsförordningen kan träda i kraft vid årsskiftet.

– Det var ett större företag som ringde mig förra veckan som var oerhört bekymrade och frågade vilken lagstiftning som kommer att gälla. De hade förberett sig på den ursprungliga EUDR och var nästan färdiga. Men nu kanske de ska behöva förbereda sig på ändringsförslaget.

– Det här ställer ju till det även för de företag som vill göra rätt och nu är tiden knapp. Och det är väldigt tuffa sanktioner som kan vänta.