DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

Arbetsförmedlingens vanligaste insats: Ingen alls – ”Alla misslyckanden bortglömda”

Arbetslösheten ökar samtidigt som nya siffror visar att Arbetsförmedlingens insatser inte fungerar. ”De träffar inte de arbetssökande överhuvudtaget”, säger experten Björn Elmqvist som tidigare arbetade på Arbetsförmedlingen. Nu kräver experter att regeringen styr om jobbpolitiken.

Den höga arbetslösheten i Sverige är långt allvarligare än en tillfällig nedgång under en lågkonjunktur. Den är strukturell och blir allt högre efter varje lågkonjunktur. De jobb som tillkommer under en högkonjunktur räcker inte för att kompensera för tappet.

Förklaringarna är många, men en av de viktigaste är att fler nu har sämre förutsättningar att ta lediga jobb. För 20-25 år sedan hade de allra flesta som blev arbetslösa gått svensk utbildning och hade viss arbetslivserfarenhet. Många av de arbetssökande idag har låg eller ingen utbildning. Det kan vara personer med invandrarbakgrund som har bristande erfarenhet från att arbeta i Sverige och stora brister i svenska språket.

– Det finns ungefär 360 000 arbetslösa i Sverige och närmare 40 procent av dem har varit arbetslösa i mer än tolv månader. Och många av dem har varit arbetslösa mycket längre än så. Den andelen har också vuxit över tid, säger Patrik Karlsson, expert på kompetensförsörjning på Svenskt Näringsliv.

Under de senaste decennierna har en mängd olika modeller och insatser testats för att komma till rätta med långtidsarbetslösheten. En del insatser är mer effektiva än andra, men sammantaget har de inte klarat av att ge de långtidsarbetslösa jobb i den omfattning som krävs för att bryta den negativa trenden.

Sedan Tidöpartierna fick makten har det blivit tydligare att Arbetsförmedlingen ska göra mer i egen regi istället för att använda privata aktörer. Tidigare upphandlade insatser har skurits ned och till exempel ersatts av Sammanhållet matchningsstöd (SMS) som innebär att Arbetsförmedlingen själv ansvarar för matchningsinsatser för personer med större behov av stöd. Tjänsten SMS lanserades så sent som 2023.

”Ingen aktivitet” är nu den vanligaste aktiviteten inom JOB

Problemet är att det har varit trögt att komma i gång. Enligt Arbetsförmedlingens egen statistik uppgick antalet deltagare till färre än 10 000 i maj 2025.

Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB) är ett ramprogram där den inskrivne kan tilldelas en insats (till exempel SMS). Den infördes redan av Alliansregeringen och riktar sig till personer som har varit arbetslösa länge och omfattar över 100 000 personer som i många fall har en svag förankring på arbetsmarknaden.

I mars 2025 stod 37 procent av alla deltagare i JOB helt utan aktivitet. Det innebär att över 38 000 individer i programmet inte får något konkret stöd. ”Ingen aktivitet” är nu den vanligaste aktiviteten inom JOB.

Patrik Karlsson menar att förklaringen är tydlig: de upphandlade insatserna har skurits ned utan att något nytt har kommit i deras ställe. Av dem som var inskrivna sommaren 2022 deltog 41 procent av JOB-deltagarna i upphandlade insatser. Idag är andelen nere på 14 procent.

– Under de senaste åren har vi sett att volymen i många insatser faller. Det är dåligt för de arbetssökande som får väldigt lite stöd, säger han.

– I vissa av insatserna ser vi också att övergång till jobb är väldigt låg. Ett exempel är just SMS-tjänsten som syftar till att personen ska komma i arbete. Ändå får nio av tio arbetstagare som omfattas av den insatsen inte arbete.

Få lär sig yrkessvenska

Samtidigt handlar det ofta om grupper som står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden. Oavsett vem som har ansvaret så är det svårt att få dessa individer i arbete under en lågkonjunktur.

Svenskt Näringslivs egna undersökningar visar också att företagarna anser att för många arbetslösa har för dåliga språkkunskaper. Inom det området måste Arbetsförmedlingen verkligen göra ett bättre jobb, menar Patrik Karlsson

– Jag har väldigt svårt att förstå varför bara 600-700 personer totalt deltar i språkinsatsen Yrkessvenska. Det är en väldigt stor andel av dem som är inskrivna på Arbetsförmedlingen som är utrikesfödda och har stora brister i svenska språket.

– Det andra är nystartsjobben som har varit en insats som i väldigt hög utsträckning har lett till jobb. Den har gått från cirka 50 000 medverkande då den toppade för 5-6 år sedan till under 20 000 nu. Det är en utveckling som inte är bra för de arbetssökande.

”Vi använder inte Arbetsförmedlingen överhuvudtaget.”

Bland företagen har förtroendet för Arbetsförmedlingen varit mycket lågt under decennier. Många vänder myndigheten ryggen.

– Vi använder inte Arbetsförmedlingen överhuvudtaget, säger Emma Dehmer Unevik, som är vd på Stockholms städsystem med 120 anställda.

– När vi söker via Arbetsförmedlingen så får vi extremt många sökande varav kanske någon enstaka lever upp till kraven vi ställer. Det gör att det blir ett väldigt, väldigt ineffektivt sätt att rekrytera på.

Hon behöver hela tiden fylla på med nya medarbetare, men det går inte att anställa vem som helst. Städarna måste vara kunniga, ha rätt ambitionsnivå och tillräckliga språkkunskaper. De som kommer från Arbetsförmedlingen besitter ytterst sällan de kvalifikationerna.

Ofta får hon spontana jobbansökningar som är extremt bristfälliga. De kan bestå av en eller två meningar, det finns inte ens kontaktuppgifter eller ett fullständigt namn.

– Det är ganska uppenbart att man skickar i väg en ansökan för att man ska leva upp till kravet på att man ska söka jobb för att få bidrag. Men man vill egentligen inte ha jobbet, säger hon.

Pendeln har svängt

Tidigare stämde samtliga borgerliga partier in i kritiken mot Arbetsförmedlingen. Under S-styret 2014–2018 var tonläget uppskruvat och M, KD och L talade till och med om nedläggning av myndigheten.

När Centerpartiet och Liberalerna några år senare, i och med Januariavtalet, fick med sig Socialdemokraterna på en reformering av myndigheten ledde det också till flera konkreta förslag. Det öppnades för att fler fristående aktörer tog över stora delar av matchningsverksamheten.

Men efter maktskiftet 2022 svängde pendeln igen. Tidöpartierna har återgått till en mer traditionell arbetsmarknadspolitik där Arbetsförmedlingen åter har fått en nyckelroll.

Intressant är att Liberalerna, som ansvariga för regeringens arbetsmarknadspolitik, har varit pådrivande i kursändringen:

– Den här regeringen har valt att bromsa utvecklingen och lägger i stället uppdrag på Arbetsförmedlingen att skala upp egen regi-verksamheten. Det är det skiftet som jag kritiserar. Alla historiska misslyckanden tycks vara bortglömda, säger Patrik Karlsson.

Björn Elmqvist, med bakgrund på Arbetsförmedlingen, är idag en av delägarna i Werket - ett företag specialiserat på omvärldsbevakning och analys. Han delar Patrik Karlssons bild av en arbetsmarknadspolitik i förändring:

– Det är verkligen en tvärvändning tillbaka till hur det såg ut tidigare, säger han.

Han menar att omsvängningen delvis kan härledas till en specifik satsning, Matchning från dag ett, som gav goda resultat. Projektet gjorde halt under Januariavtalet, men framhålls sedan Tidöregeringen tillträdde som ett evidensbaserat och lyckosamt arbetssätt.

– Nu när regeringen vill att Arbetsförmedlingen ska göra mer i egen regi så har man också tryckt på att det ska vara evidensbaserat, det vill säga att man ska använda sig av insatser som Matchning från dag ett, säger han.

Även han pekar på att Arbetsförmedlingen har svårt att visa goda resultat i egen regi-delarna och är frustrerad över att myndigheten inte i större utsträckning publicerar statistik och resultat. Det är svårt att i dag bedöma vad som fungerar och inte fungerar.

Det är också en förenkling, menar han, att påstå att det bara är Arbetsförmedlingen som hanterar personer med sämst förankring på arbetsmarknaden.

– Man ska veta att även de fristående aktörerna jobbar med en svår målgrupp som står långt från arbetsmarknaden, de långtidsarbetslösa. Arbetsförmedlingen och de fristående aktörerna överlappar varandra väl i det avseendet. Och även bland de målgrupperna har de fristående aktörerna ganska bra resultat jämförelsevis, säger Björn Elmqvist.

Kritik mot Rusta och matcha

Men kritiken mot de fristående aktörerna är samtidigt hård. I en uppmärksammad IFAU-rapport från förra året kom forskarna fram till att konkurrensutsättningen var dyr. Kostnaden att med hjälp av Rusta och matcha hjälpa arbetslösa var högre än att genomföra insatser i Arbetsförmedlingens egen regi – upp till 46 procent högre kostnad för dem närmare arbetsmarknaden och 71 procent för dem längre bort.

Björn Elmqvist menar att jämförelsen är orättvis eftersom det är självklart att det blir billigare när Arbetsförmedlingen gör så lite för de arbetslösa. Ingen aktivitet = noll utgifter.

Samtidigt håller han med om delar av kritiken mot Rusta och matcha-insatsen. Antalet leverantörer blev alldeles för många och alla är inte bra.

– Jag är starkt kritisk till hur Arbetsförmedlingen valt att utforma upphandlingen av Rusta och matcha. Trösklarna för att komma in som leverantör har satts så lågt att marknaden blivit allt för fragmenterad. Antalet leverantörer är långt fler än vad som är rimligt. Alla håller inte måttet, och myndigheten har varit senfärdig med att gallra ut de som inte levererar resultat. Det har lett till en svårnavigerad marknad där arbetssökande fått för lite vägledning för att kunna välja de mest effektiva aktörerna.

En viktig förklaring till att Arbetsförmedlingen inte klarar av sitt uppdrag är att myndigheten i det dagliga arbetet har distanserat sig från dem som behöver hjälp.

– Det stora problemet är att man inte har arbetsförmedlare som sitter och jobbar med de arbetssökande längre. De träffar inte de arbetssökande överhuvudtaget. Ganska mycket sker på telefon eller via e-post. Det är inte heller en och samma arbetsförmedlare som de arbetssökande har kontakt med.

Stora brister hos AF

Men om regeringen har valt att fokusera på Arbetsförmedlingen i allt större utsträckning, ofta med mager utdelning, så har andra satsningar varit mer lyckosamma. Det handlar bland annat om yrkesutbildningar, Yrkesvux och Yrkeshögskolan. Det är bra initiativ, men de hjälper inte de grupper med sämst förankring på arbetsmarknaden.

– Om man tittar på sammansättningen av arbetssökande så finns det en del som skulle kunna tillgodogöra sig en utbildning, men inte det stora flertalet. Det är ganska många som står ganska långt ifrån ett jobb och som behöver annan typ av hjälp än just utbildning, säger Björn Elmqvist.

Även i detta avseende är det viktigt med kontinuitet och att man har ingående kunskaper om den arbetssökande.

– Om du ska skicka någon på en dyr arbetsmarknadsutbildning vill du ha bra koll på den personen. Du kan inte skicka vem som helst på en arbetsmarknadsutbildning, då kommer resultaten att bli därefter, säger Björn Elmqvist.

Och om företagen, de som anställer, inte ens använder sig av Arbetsförmedlingen kanske myndigheten och regeringen ska fundera över om det finns andra och effektivare metoder att få arbetslösa i arbete:

– När man tittar på Arbetsförmedlingens insatser så måste man ha respekt för att det inte är det enklaste uppdraget att få långtidsarbetslösa i jobb, men samtidigt kan vi inte blunda för att det är otroligt mycket som brister i systemet och som skulle kunna bli väldigt mycket bättre, säger Emma Dehmer Unevik.