DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

”Så kan yrkesutbildningar på gymnasiet börja fungera”

Regeringen har satt igång en rad utredningar på utbildningsområdet som syftar till vissa förbättringar, men när det gäller yrkesutbildningar är det uppenbart att det inte är små justeringar som behövs utan kraftigare förändringar, skriver krönikören Inger Enkvist.

Det första är att grundskolan ska tas på allvar. Elever ska delta i all undervisning och de ska ha skyldighet att göra sina uppgifter. Man blir inte utbildad av att vara inskriven i skolsystemet utan genom att under år efter år genomföra ett välavvägt studieprogram.

En debattartikel i Sydsvenska Dagbladet den 19 juni påminde om några siffror. Malmö har 600 elever med mer än 50 procent frånvaro i grundskolan. Detta betyder att vi vuxna tillåter att stora grupper inte kommer att kunna försörja sig. Det framstår som hyckleri att vi samtidigt har ”Kommunalt aktivitetsansvar”. Vad slags ansvar talar vi om när Malmö idag har 1500 unga mellan 16-19 år som vare sig arbetar eller studerar? Så länge det vuxna samhället inte vågar ställa upp regler och se till att de efterlevs, är prognosen för vår framtid dålig.

”Den här situationen är ett stort mänskligt och samhällsekonomiskt problem.”

En debattartikel i Svenska Dagbladet den 25 juli påpekar att Sverige behöver fler elektriker, rörmokare, snickare och montörer, men att runt 15 procent av de unga inte har behörighet för att antas till yrkesutbildning i gymnasieskolan. Av dem som antas är det dessutom fler än 20 procent som inte gör färdigt sin yrkesutbildning.

Den här situationen är ett stort mänskligt och samhällsekonomiskt problem och kan kopplas till bristerna i grundskolan. Framgångsrik yrkesutbildning bygger på att elever i grundskoleåldern lär sig att rätta sig efter regler, göra sina uppgifter och anstränga sig förutom att de skaffar sig en så god allmänbildning som möjligt. Nu sker detta inte i tillräcklig grad, eftersom det vuxna samhället utgår från felaktiga antaganden.

”Det här fungerar inte, och vi behöver två förändringar.”

Sedan grundskolan infördes i Sverige 1962 utgår svensk skola nämligen från att alla är lika, att alla vill studera skolämnen och att alla gör sitt bästa. Dessutom antas elever kunna leda sitt eget arbete och ansvara för sitt uppförande utan att det skulle behövas klara konsekvenser för dem som inte följer reglerna. Det här fungerar inte, och vi behöver två förändringar. Vi behöver införa alternativ så att alla elever kan hitta ett studieprogram som passar dem, och det måste bli följder för elever som inte uppför sig väl och sköter sina uppgifter.

För att upprätthålla idén att alla är lika ger vi idag ”stöd”, vilket är dyrt och sällan fungerar, och vi tillåter att elever sätts på medicinering för att kunna anpassa sig till det enda program som erbjuds, fast en sådan medicinering kan vara negativt för elevens framtid. Samtidigt tråkas de elever ut som skulle kunna gå fram snabbare, och bråk i klassrummen gör att kvalificerade personer undviker läraryrket. Vi har låtit oss lockas in i en negativ spiral, därför att vi inte vill ifrågasätta idén med samma grundskola för alla och med ”mjuka” regler.

För yrkesutbildningen är grundskolan inte det enda problemet. Ett annat är att man lägger på den uppgiften att ge högskolebehörighet. Detta leder till krav på svenska, engelska och matematik för intag till yrkesprogram och lägger dessutom beslag på dyrbar utbildningstid som skulle kunna ha ägnats åt yrkesämnet. Detta sker trots att det idag är lätt att byta spår efter avslutad yrkesutbildning genom att komplettera högskoleförberedande ämnen på komvux.

”Om tiden i grundskolan användes väl skulle många uppnå en acceptabel nivå redan före gymnasieskolan.”

Ett argument som ibland hörs beträffande högskoleförberedande innehåll är att alla idag behöver svenska, engelska och matematik. Detta är i och för sig riktigt, men de slutsatser som dras är felaktiga. Det som borde göras är att ha en organisation i grundskolan som inte släpper vidare elever som inte har lärt in de här ämnena steg för steg. Om tiden i grundskolan användes väl skulle många uppnå en acceptabel nivå redan före gymnasieskolan.

En bättre fungerande grundskola skulle ge både vanan att koncentrera sig och att arbeta med sina studieuppgifter och ett kunskapsinnehåll som skulle vara till nytta för den unge inte bara i yrkeslivet utan också som privatperson och samhällsmedborgare. Det här kan göras genom en möjlighet att välja alternativa kurser i grundskolan eller genom att tillåta nivågruppering.

”Man skulle kunna tala om ett självskadebeteende.”

Det är också lättare att intressera unga för fortsatt utbildning om de har genomgått en utbildning med gott resultat. Vi har skapat en egendomlig situation där unga kan ”gå i skola” utan att ”studera”.

Man skulle kunna tala om ett självskadebeteende när Sverige inte vill eller vågar ta itu med sitt eget utbildningssystem. I Indien talar man som bekant om heliga kor, men vi har heliga kor också i Sverige. Vår motsvarighet är en jämlikhetsideologi som inte får ifrågasättas, även när den uppenbart inte fungerar.