DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

Experternas dom: Därför misslyckas Arbetsförmedlingen – ”Naivt”

Efter kritikstormen mot Arbetsförmedlingen har röster höjts för att avskaffa myndigheten och låta andra aktörer ta över. En dålig idé, menar experter, som dock ser behov av omfattande förändringar. ”Att tro att Arbetsförmedlingen ska vara en ledande matchningsaktör är orealistiskt”, säger Patrik Karlsson, expert på kompetensförsörjning, till TN.

Arbetsgivare som drunknar i oseriösa ansökningar, arbetssökande som tvingas söka som jobb de inte kan få och arbetsförmedlare som uppger att de klockas av sin arbetsgivare när de går på toaletten. Efter sommarens rapportering om Arbetsförmedlingen har kritiken varit omfattande, och från flera håll höjs röster om att myndigheten inte klarar sitt uppdrag.

Frågan är hur det borde fungera i stället, och det saknas knappast kreativa förslag. Ett av dem är att låta kommunerna ta över Arbetsförmedlingens uppdrag. Det är något som till exempel Kristdemokraterna förespråkar.

Men det vore ett misstag, menar två insatta personer som TN har pratat med. Patrik Karlsson, expert på kompetensförsörjning på Svenskt Näringsliv, konstaterar att det redan har gjorts försök på mer lokal nivå och att de inte föll särskilt väl ut.

Arbetsförmedlingen i sin nuvarande form bildades 1 januari 2008 och tog då över efter Arbetsmarknadsverket, som bestod av Arbetsmarknadsstyrelsen och 20 så kallade länsarbetsnämnder.

”Det är viktigt med kunskap om den lokala arbetsmarknaden men arbetet måste ju anpassas efter hur arbetsmarknaden ser ut och inte efter var kommungränserna går.”

Ett problem som då hade upptäckts var att länsarbetsnämnderna i första hand fokuserade på att förmedla arbeten lokalt, vilket ledde till en svag geografisk rörlighet på arbetsmarknaden.

– Det man gör nu, att försöka få folk att ta jobb i norra Sverige, fungerade dåligt. Det fungerar inte jättebra nu heller men det var ännu sämre rörlighet då, säger Patrik Karlsson.

En mer lokalt baserad arbetsmarknadspolitik öppnar också för brister i likvärdighet i det stöd som tillhandahålls till arbetssökande och arbetsgivare, menar han.

– Så det är två starka skäl till att inte gå tillbaka till en lokalt styrd arbetsförmedling, säger han.

”Vi vet att kommunerna har ganska stora incitament att försöka förhindra personer att flytta för då riskerar de att förlora skatteintäkter.”

I dag har Arbetsförmedlingen lokala kontor i färre än hälften av landets kommuner. Bristen på lokal närvaro har kritiserats inte minst av företrädare för de kommuner som inte längre har något kontor. En del menar att arbetslösheten skulle minska ifall kommunerna fick mer att säga till om.

Men den logiken ger Patrik Karlsson inte mycket för.

– Jag ser inte det som ett relevant argument. Varför skulle det inte kunna sitta en handläggare i en kommun och bistå arbetssökande i en kommun som ligger 20 minuters pendlingstid bort? Jag köper inte det som förklaring. Det är viktigt med kunskap om den lokala arbetsmarknaden men arbetet måste ju anpassas efter hur arbetsmarknaden ser ut och inte efter var kommungränserna går.

Ojämna förutsättningar

Johan Vikström, forskningsledare på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, tror inte heller att det vore klokt att låta kommunerna ta över Arbetsförmedlingens uppdrag.

– Jag tror att det är en dålig lösning av flera anledningar. En anledning är att det ofta skapas olika obalanser inom landet, under perioder kan det finnas många lediga jobb i till exempel Västerbotten men inte i andra delar av landet. Därför vill vi på något sätt ha en statlig arbetsmarknadspolitik som stöttar och hjälper och ser till att personer flyttar från ställen där det inte finns jobb till ställen där det finns jobb, säger han till TN.

– Vi vet att kommunerna har ganska stora incitament att försöka förhindra personer att flytta för då riskerar de att förlora skatteintäkter. Men för samhället i stort och för individerna så kan det ju många gånger vara bra att man flyttar. Jag tror att en kommunal arbetsmarknadspolitik skulle skapa ganska stora inlåsningar.

Dessutom skulle kommunerna ha väldigt olika förutsättningar att ge de arbetssökande hjälp och stöd, påpekar Johan Vikström.

– Större städer som Stockholm, Göteborg och Malmö skulle säkert klara det rätt bra, men det finns många små kommuner också. Det finns en risk att servicenivån och kvaliteten på den service som erbjuds skulle se väldigt olika ut beroende på var i landet man beror. Så det också ett argument för en statlig arbetsmarknadspolitik.

”Arbetsförmedlingens uppdrag i dag är alldeles för brett men förväntningarna på myndigheten är också helt fel.”

Men både Patrik Karlsson och Johan Vikström ser också problem med att låta privata aktörer ta över helt och hållet, vilket är ett annat förslag som har förts fram i debatten.

– Att göra det och helt lägga ner helt Arbetsförmedlingen tror jag är en orealistisk väg att gå. Alldeles oavsett hur många leverantörer man har, så kommer man att behöva någon organisation som sköter ett system med privata leverantörer. Som kontrollerar vad de fristående aktörerna gör, rensar ut dem som är oseriösa, som tar emot och anvisar de arbetssökande till rätt leverantörer, säger Johan Vikström.

Patrik Karlsson menar att Arbetsförmedlingens uppdrag borde vara betydligt smalare och mer fokuserat än i dag. Han ser framför sig en modell där Arbetsförmedlingen endast ägnar sig åt myndighetsutövning, som utöver de områden som Johan Vikström räknar upp skulle kunna ägna sig åt att upphandla leverantörer, kartlägga behov, följa upp insatser och att kontrollera att aktiviteter genomförs som planerat.

25 års missnöje

Men däremot borde matchningsuppdraget utföras av privata aktörer, anser Patrik Karlsson.

– Arbetsförmedlingens uppdrag i dag är alldeles för brett men förväntningarna på myndigheten är också helt fel. Att ha koll på hela arbetsmarknaden och alla de mycket varierande behov som finns i näringslivet klarar ingen organisation, speciellt inte en myndighet. Att tro att Arbetsförmedlingen ska vara en ledande matchningsaktör är helt orealistiskt, säger han och fortsätter:

– Vi på Svenskt Näringsliv mäter ju detta och våra medlemsföretag har i 25 års tid tyckt att Arbetsförmedlingen underpresterar när det kommer till kompetensförsörjning. Jämfört med andra kanaler för rekrytering, som till exempel nätverk och kontakter eller sociala medier, är uppfattningen att Arbetsförmedlingen presterar allra sämst.

Kommuninsatser skapar otydlighet

I dag agerar många kommuner i praktiken konkurrenter till Arbetsförmedlingen när det kommer till gruppen arbetslösa som har stått utanför arbetsmarknaden så länge att de inte längre får a-kassa utan ekonomiskt bistånd. Eftersom de personerna försörjs av kommunerna de bor i, ägnar sig samma kommuner åt insatser för att få dem i arbete.

Något som ofta leder till otydlighet eftersom samma personer är inskrivna hos Arbetsförmedlingen. En rimligare fördelning vore om kommunerna endast ägnade sig åt dem som av olika anledningar inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande, anser Patrik Karlsson.

– Man måste tydliggöra rollerna, bestämma vem som ska göra vad och anpassa kraven därefter. Nu är det som att alla tror att Arbetsförmedlingen ska fixa arbetslösheten och det är helt naivt, säger Patrik Karlsson.

Arbetsförmedlingen och kommunerna har redan i dag har krav på sig att samverka men enligt Patrik Karlsson har det inte fungerat fullt ut.

– Där brister det tyvärr alltför ofta, så det är en relevant kritik att samverkan lokalt inte fungerar. Det är något jag tycker att man borde lägga krut på, att få det att fungera bättre. Och då går det tillbaka till att om Arbetsförmedlingen hade haft ett mer rimligt uppdrag så hade de kunnat lägga mer resurser på att få det lokala samarbetet att fungera.

”Politiken verkar stå lite svarslös.”

Samtidigt rör sig politiken av allt att döma åt motsatt håll, det vill säga att alltmer ska göras i Arbetsförmedlingens egen regi och mindre av privata utförare. I intervjuer har arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) förklarat att regeringen ska lägga om arbetsmarknadspolitiken och att ”en ny inriktning är på gång”.

– Vi har dragit i bromsen för den privatiseringsvåg som har sköljt över Arbetsförmedlingen på senare år, sa han exempelvis nyligen i en intervju i Ekot.

Beklagligt, tycker Patrik Karlsson, som dock påpekar att arbetsmarknadspolitiken på det stora hela har en ganska begränsad betydelse för arbetslösheten. Det som gör den stora skillnaden för arbetslösheten är att skapa bra förutsättningar för företag så att de har möjlighet att anställa, menar han och lyfter fram lägre arbetsgivaravgifter och jobbskatteavdrag som två exempel.

– Även med en välfungerande arbetsmarknadspolitik skulle arbetslösheten bara minska marginellt. Men med det sagt så lägger vi mycket pengar på arbetsmarknadspolitiken och då är det viktigt att den fungerar så bra som möjligt.

– Politiken verkar stå lite svarslös. Vi har haft minst sex procents arbetslöshet i tio år nu om inte ännu längre. Så även om den har ökat ytterligare nu, vilket förstås är allvarligt, så har situationen varit liknande under lång tid.

”Nu är det som att alla tror att Arbetsförmedlingen ska fixa arbetslösheten och det är helt naivt.”

Johan Vikström anser att det inte finns någon ”enkel fix” på Arbetsförmedlingens utmaningar. Det skulle dock inte skada om myndigheten fick lite arbetsro, menar han.

– Förutsättningarna från politiken har inte varit speciellt bra. Det finns ofta tankegångar om att man ska reformera Arbetsförmedlingen i grunden och så kommer antingen politiken på vänstersidan eller högersidan på någon ny grandios plan för hur det ska gå till. Man inför något nytt program, man tar bort något program, man privatiserar lite mer eller lite mindre. Och så gör man ganska stora förändringar, även kopplat till de ekonomiska ramar som Arbetsförmedlingen har, säger han, och sammanfattar:

– Under ganska lång tid har man varit i ständig förändring utan att komma till någon tydlig utvecklingsbana. Och det tror jag är en viktig utgångspunkt att ha med sig.