KOMPETENSKRISEN

Oksana lär sig svenska i rekordfart − på jobbet

"Vi försöker prata svenska så mycket det bara går, hela tiden, även om vi måste blanda upp med engelska ibland”, säger Oksana Kramnysta. Bild: Anders Andersson

Svenskundervisning på jobbet har blivit en succé för både industriföretaget Nitator och de nyanlända medarbetarna. Oksana Kramnysta från Ukraina är en av dem som snabbt fick jobb. ”Jag ville inte sitta och vänta och bli försörjd av någon annan”, säger hon – på svenska!

Oksana Kramnysta kommer från Butja i Ukraina. Hon flydde från kriget och de fruktansvärda förhållandena under den ryska invasionen. Efter två månader vid den polsk-ukrainska gränsen kom hon i april till Sverige tillsammans med sin son på sex år. Idag, bara sju månader senare, är hon anställd på Nitator i Oskarström utanför Halmstad och håller på att etablera sig i det nya landet.

− Jag ville ha ett arbete direkt så att jag kunde lära mig språket, inte sitta och vänta och bli försörjd av någon annan, säger hon – på svenska!

Parallellt med jobbet i monteringen läser hon svenska för invandrare, SFI, en utbildning som bekostas av företaget. Oksana Kramnysta och fem nyanlända kollegor som också arbetar på Nitator, kom till Sverige inom ramen för EU:s massflyktsdirektiv. Det ger uppehållstillstånd i Sverige men inte rätt till SFI.

− Så kan vi inte ha det. Den viktigaste förutsättningen för att komma in i samhället, kunna försörja sig och etablera ett liv är att kunna språket. Därför bekostar vi SFI-utbildningen som de kan gå under arbetstid. En självklarhet och inte särskilt svårt att genomföra, säger Jan-Erik Pettersson, vd på Nitator, ett företag som tillverkar plåtdetaljer och komponenter till fordonsindustrin.

Beroende av nya medarbetare

Som så många andra industriföretag har Nitator bekymmer med att rekrytera nya medarbetare och har därför aktivt arbetat med att ta in nyanlända i produktionen och att ta ett eget ansvar för att de lär sig svenska. Faktum är att det började redan 1993 när Sverige tog emot många vietnameser. Det blev första gången som företaget drog igång en egen svenskundervisning och den har sedan följts av flera insatser, bland annat för att hjälpa de syrier som anlände från 2015 och framåt.

− Vi är beroende av att kunna rekrytera medarbetare. Att de kan svenska är viktigt bland annat för säkerheten och kvaliteten i produktionen. De har samma krav på sig som alla andra anställda och då är det inte mer än rätt att vi hjälper till med språket på arbetstid. Annars är det inte lätt att hinna med när man jobbar skift och har barn och ska pendla hit, säger Jan-Erik Pettersson.

”De har samma krav på sig som alla andra anställda och då är det inte mer än rätt att vi hjälper till med språket på arbetstid”, säger Nitators vd Jan-Erik Pettersson om sina nyanlända medarbetare. Bild: Anders Andersson

När Oksana Kramnysta väl hade kommit till Sverige fick hon plats i ett boende i Nissaström, knappt tre mil från Halmstad och nära Oskarström. Via Svenska Kyrkan fick hon kontakt med Nitator och efter ett introduktionsmöte på företaget öppnade sig möjligheten till ett jobb i monteringen.

− Hemma i Ukraina har jag arbetat på bank och som mäklare men här jobbar jag med händerna. Mycket bättre, säger hon.

Samtidigt pågår svenskundervisningen som en del av anställningen, två gånger i veckan, 1,5 timme varje gång.

− Och vi försöker prata svenska så mycket det bara går, hela tiden, även om vi måste blanda upp med engelska ibland. Svenska är svårt på ett sätt men ändå inte för oss som är vana vid slaviska språk där grammatiken är mycket tyngre, fortsätter hon.

Mångkulturellt företag

Vid sidan av Oksana Kramnysta och hennes fem arbetskamrater är det ytterligare ett tjugotal nya medarbetare som deltar i svenska undervisningen på företagets två produktionsanläggningar i Oskarström och Hyltebruk. Det är en insats som inte är särskilt vanlig.

− Det gör oss till ett mångkulturellt företag och det är en styrka i det. Vi har dessutom lyckats anställa många kvinnor vilket också är bra för trivseln och visar på att ett jobb i ett industriföretag varken är tungt eller smutsigt. Vi skattar oss lyckliga över att ha dem här hos oss. Det är en win-win för både företaget och dem som kommer hit, säger HR-chefen Lucia Kristiansen, som själv kom till Sverige från Rumänien och vet hur det är att komma till ett nytt land och ett nytt språk.

"Det gör oss till ett mångkulturellt företag och det är en styrka i det”, säger Nitators HR-chef Lucia Kristiansen, när till höger om Oksana Kramnysta. Bild: Anders Andersson

Många av de nyanlända har inget svenskt personnummer, utan bara ett samordningsnummer, något som försvårar till exempel när det gäller att få bostad. Även där har Nitator tagit ett eget ansvar och är nu delägare i ett fastighetsbolag som äger fastigheter på ett antal orter i Halland, bland annat i Hyltebruk och Oskarström.

− Det finns ett stort behov av bostäder för de nyanlända och när vi nu har egen kontroll på en del fastigheter kan vi hjälpa till med det. Även det underlättar för våra nya medarbetare att komma in i samhället, säger Jan-Erik Pettersson.

Är det en konkurrensfördel att ta ett stort ansvar för dem som kommer från bland annat Ukraina?

− Jag betraktar det inte utifrån ett konkurrensförhållande till andra företag. Arbetskraftsinvandring har vi haft i decennier. Det är inget nytt. Frågan är i stället hur vi tar hand om dem som kommer hit. På det området krävs det mycket nytänkande och viljan att hoppa på nya idéer. Vi jobbar tätt ihop med facket, IF Metall, i de här frågorna för det viktiga är ju att allt fungerar ute i verksamheten.

− Kombinationen av språkundervisning och jobb samtidigt är perfekt och är faktiskt det minsta vi kan göra för alla dem som vill arbeta här. Jag ser inget negativt i det här och även om vi lägger ner mycket tid och resurser så är det en mänsklig insats att hjälpa andra. Så apropå konkurrens, ser jag gärna att den här inställningen sprider sig till andra företag, säger Jan-Erik Pettersson.