BREXIT

TN reder ut: Så stor är chansen för en Breturn – ”Symbolvärdet obetalbart”

Storbritanniens ekonomiska utveckling har gått utför sedan Brexit och nu vill allt fler britter se ett återinträde i EU, en så kallad ”Breturn”. Men vad måste till för att britterna ska komma tillbaka? ”Resonemanget i EU är att Storbritannien måste betala ett pris”, säger Storbritannienexperten Nicholas Aylott till TN.

Nästan 60 procent av britterna anser att det var fel av Storbritannien att lämna EU och hälften vill att Storbritannien ska gå med i EU igen. Det framkom i en undersökning som tidningen The Guardian publicerade i oktober.

I den aktuella undersökningen fick de 11 000 svarande också ta ställning till olika nivåer av samarbeten mellan Storbritannien och EU. Det populäraste alternativet var ”Rejoin EU”, som 50 procent sade sig stötta starkt eller delvis. I andra änden av skalan kom alternativet ”Move further away”, som fick stöd av 28 procent av befolkningen.

”Har inte visat upp Storbritanniens bästa sidor.”

Nicholas Aylott, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola och expert på brittisk politik, tolkar siffrorna som att det råder en utbredd besvikelse över Storbritanniens utveckling under de tio år som gått sedan Brexit-omröstningen ägde rum.

– Jag skulle vara ganska försiktig med att tolka den här opinionen som att så många britter har landat i en plötslig insikt av att de älskar EU och verkligen vill komma tillbaka till varje pris. Men det är ganska uppenbart att den ekonomiska utvecklingen och till viss grad den politiska utvecklingen sedan Brexit inte har visat upp Storbritanniens bästa sidor, säger han till TN.

Även inom den brittiska politiken verkar det numera finnas åtminstone ett intresse för att närma sig EU igen.

EU-positiv premiärminister

Storbritanniens premiärminister Andy Burnham, som tillträdde sin post i juli i år, har vid flera tillfällen gjort uttalanden om att Brexit har haft en negativ effekt på Storbritanniens ekonomi. Han har också sagt att hans personliga önskan är att Storbritannien ska bli medlem i EU igen under hans livstid.

Men han har samtidigt bjudit in till en ganska bred debatt om Storbritanniens framtid gentemot EU, där ett fullvärdigt medlemskap bara är ett av flera möjliga alternativ.

”Det stora problemet utifrån ett brittiskt perspektiv handlar fortfarande om den fria rörligheten för EU-medborgare.”

Andra typer av samarbeten, som att gå med i EU:s tullunion eller att bli en del av EU:s inre marknad, fick också relativt högt stöd i den undersökning som presenterades i Guardian.

– Ja, det är mycket mer realistiskt att det blir ett slags närmande till EU på andra sätt. Man pratar om den schweiziska modellen, den norska modellen eller kanske till och med den turkiska modellen som innebär en tullunion med EU.

– Det stora problemet utifrån ett brittiskt perspektiv handlar fortfarande om den fria rörligheten för EU-medborgare. Om Storbritannien skulle vilja vara en del av den inre marknaden, som Schweiz och Norge är på sina olika sätt, då skulle det bli en väldigt svår politisk fråga i Storbritannien för hela invandringsdebatten är fortfarande både het och väldigt känslig.

”På flera områden har det blivit sämre på ett sätt som jag tror att de som förespråkade Brexit inte såg framför sig.”

Enligt Nicholas Aylott är det utifrån den premissen mest sannolikt att Storbritannien i första hand kommer att vilja närma sig EU i frågor som rör handel alternativt utrikes- och säkerhetspolitik.

– Även om den brittiska försvarsmakten är underfinansierad så är Storbritannien fortfarande ett ganska stort land med en relativt stor militär makt. Så där har Storbritannien potentiellt någonting att erbjuda.

– Men det blir små steg, skulle jag tro. Jag ser inte några dramatiska förändringar framför mig den närmaste framtiden.

Hanna Eklund, biträdande lektor i konstitutionell rätt vid Köpenhamns universitet, ser en koppling mellan undersökningen i The Guardian och att Brexit redan från början kom med en generationsklyfta, där yngre personer i högre utsträckning än äldre var positiva till att stanna kvar i EU.

– Så jag tror att det till viss del handlar om en generationsväxling. Men sen har Brexit inte heller gett Storbritannien några stora fördelar, utan snarare nackdelar. På flera områden har det blivit sämre på ett sätt som jag tror att de som förespråkade Brexit inte såg framför sig, säger hon till TN.

Om Storbritannien skulle gå med i EU igen skulle det vara en enorm politisk vinning för EU, menar Hanna Eklund.

– Det skulle visa att det inte är någon bra idé att gå ur och att sättet att organisera den inre marknaden, tullunionen, en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, miljöarbetet, mänskliga rättigheter - allt det där - är att föredra. För ställer man sig utanför det så får man en negativ effekt i människors vardag såväl som i det politiska samtalet.

Rabatten kan slopas

Om Storbritannien trots allt skulle välja att gå hela vägen tillbaka till ett fullvärdigt medlemskap så kommer det inte att vara en helt enkel process. Precis som alla andra länder som vill bli medlemmar i EU skulle Storbritannien till att börja med behöva lämna in en ansökan. Först därefter kan det bli aktuellt med förhandlingar om medlemsvillkor.

Och där finns det en rad problematiska aspekter, menar Nicholas Aylott. Utöver att regeln om fri rörlighet är kontroversiell i ett brittiskt perspektiv, skulle Storbritannien med största sannolikhet få finna sig i att bli en nettobidragare till EU:s budget.

– Under 80-talet lyckades den dåvarande brittiska premiärministern Margaret Thatcher åstadkomma en rabatt på Storbritanniens nettobetalningar till EU-budgeten för att de var så väldigt stora. Den rabatten skulle förmodligen inte vara tillgänglig i en ny form av medlemskap. Så det är ett ganska stort hinder, särskilt nu när de brittiska statsfinanserna är så ansträngda.

Kan tvingas byta valuta

Att övertala den brittiska befolkningen om nyttan med att betala in mer i EU-medlemsavgift än tidigare skulle vara en tuff utmaning, tror Nicholas Aylott. Inte minst eftersom Storbritannien precis som alla andra Nato-länder samtidigt har lovat att öka försvarsanslagen till 5 procent av BNP.

– Jag förstår inte hur det löftet möjligen ska kunna uppfyllas. Och tillsammans med ett jättestort bidrag till EU så tror jag inte att det är politiskt realistiskt för någon brittisk regering.

Det är inte heller omöjligt att EU skulle kräva att Storbritannien byter ut pundet mot euron, vilket Nicholas Aylott menar också skulle vara både kontroversiellt och ”extremt känsligt” i Storbritannien.

”Å andra sidan vill man inte ha tillbaka en medlemsstat som ofta betraktades som en bromskloss.”

Men även om det finns en tydlig vinst för EU med att få tillbaka sin forna medlem, så är det inte säkert att ett välkomnande skulle ske med helt öppna armar.

– EU skulle på många sätt bli ett starkare maktcentrum i världen med Storbritannien. Å andra sidan vill man inte ha tillbaka en medlemsstat som ofta betraktades som en bromskloss av de mer ambitiösa medlemsstaterna, säger Nicholas Aylott.

Farlig signal

Dessutom måste EU tänka på hur processen uppfattas i andra länder, poängterar han. Det skulle inte vara till EU:s fördel om det framstod som att medlemsländer kan komma och gå som det passar dem själva.

– Hela resonemanget i EU är att Storbritannien måste betala ett pris och att det inte kan vara alltför lätt att komma tillbaka, för det skulle skicka en farlig signal till andra medlemsstater. Det är ett starkt incitament för EU att förhandla ganska hårt och inte vara alltför flexibla gentemot Storbritannien.

Men EU har också mycket att vinna på att inte förhandla alltför hårt, menar Hanna Eklund. Hon konstaterar att Brexit var något av ett startskott på en högernationalistisk politisk trend, som senare också fick genomslag i bland annat Ungern och Polen.

EU har hela tiden försökt bygga argumentet att det är bättre med öppenhet och fri rörlighet än att sätta upp gränser. Att få möjlighet att välkomna Storbritannien tillbaka skulle ge stark tyngd åt det argumentet.

– Om Brexit var startskottet för en viss trend så kan man kanske hoppas att ett återinträde skulle bli startskottet på en annan trend. Jag tänker att det har ett väldigt högt värde i sig. Symbolvärdet är obetalbart.

”Det skulle vara en väldigt oförutsägbar process i så fall men jag tycker å andra sidan att det har varit så hela tiden.”

Men precis som Nicholas Aylott tror hon samtidigt att det är där någonstans som en av de viktigaste tvistefrågorna finns. För EU är de mer sociala frågorna om rörlighet och öppenhet en del av grundfundamentet, medan det är just samma frågor som Storbritannien alltså har svårt för.

– Till skillnad från till exempel rena handelssamarbeten så har ju EU även en annan dimension som handlar om den sociala ekonomin. Jag tror att det är väldigt viktigt för EU att hålla fast vid den traditionen, att det finns en sådan idé.

Men hon utesluter inte att det trots svårigheterna faktiskt kan bli tal om ett nytt brittiskt medlemskap på sikt.

Saker som hon menar talar för en sådan utveckling är bland annat att Storbritanniens grannland Irland har rört sig i en mer EU-vänlig riktning det senaste decenniet. Till följd av det har spänningarna ökat på Nordirland, där många – precis som i Skottland – redan från början var kritiska till Brexit.

– Det är väldigt svårt att sia om utvecklingen. Brexit var extremt förvånande när det hände så utifrån det kanske man ändå kan tänka sig att ett återinträde också skulle kunna hända. Det skulle vara en väldigt oförutsägbar process i så fall men jag tycker å andra sidan att det har varit så hela tiden.