DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

Expertens tre krav på nästa arbetsmarknadsminister: ”Handlar om ledarskap”

Ständigt nya ministrar, ständiga omorganisationer och en verktygslåda som inte används. Arbetsmarknadsexperten Björn Elmqvist sågar både politikerna och Arbetsförmedlingen. ”Rakt av dåligt”, säger han – och ställer tre tydliga krav på den som blir nästa arbetsmarknadsminister.

Förr eller senare kommer Sverige att få en ny arbetsmarknadsminister. Vem det är vet ingen idag, men att hen kommer att få en grannlaga uppgift är nog de flesta överens om. Med en halv miljon arbetslösa, varav 170 000 långtidsarbetslösa, samtidigt som företag i stora delar av landet skriker efter kompetens är missmatchen på arbetsmarknaden uppenbar. Och många företagare – och arbetssökande – vittnar om att Arbetsförmedlingen inte lever upp till de förväntningar som ställs på myndigheten.

– Ambitionsnivån på Arbetsförmedlingen är aldrig något problem. Men styrningen lämnar mycket att önska, både av Arbetsförmedlingen och inom Arbetsförmedlingen.

Det säger arbetsmarknadsexperten Björn Elmqvist. Han vet en hel del om myndigheten som han kritiserar. Idag är han delägare i omvärldsanalysbyrån Werket, som bland annat analyserar offentliga arbetsmarknadsdata åt kommuner, organisationer och företag. Tidigare arbetade han på Trygghetsfonden TSL och på Arbetsförmedlingens huvudkontor, där han var chef för externa tjänster, vilket bland annat är matchningstjänster, arbetsmarknadsutbildningar och rehabiliterande och förberedande insatser.

Björn Elmqvist har en tydlig önskelista med tre punkter som han vill att den nya arbetsmarknadsministern ska ta tag i.

Den första punkten handlar om att förhindra att människor hamnar i långtidsarbetslöshet.

– Man behöver jobba mer med tidiga insatser. Det är en fråga som jag tror är extremt viktig och som jag tycker har glömts bort, både av den förra arbetsmarknadsministern och delvis av myndigheten, säger han.

Det finns en föreställning om att den som blir arbetslös snabbt fångas upp av Arbetsförmedlingen och får hjälp. Så fungerar det inte, enligt Björn Elmqvist.

– När du skriver in dig på Arbetsförmedlingen händer ingenting. Du får registrera dig, ta del av saker på distans och sköta ditt eget arbetssökande. Det är ingen som startar dig och håller dig i handen, säger han.

Redan bland de nyinskrivna finns personer som löper stor risk att bli långtidsarbetslösa. Enligt Björn Elmqvist kan det bero på bristande utbildning, funktionsnedsättning eller andra faktorer som gör det svårt att konkurrera om jobben.

– Arbetsförmedlingen borde ganska omgående göra en omfattande bedömning om personen har risk för långtidsarbetslöshet. Har den det: fram med insatsbatteriet och sätt i gång. Det är där insatserna gör bäst nytta. Inte när någon har varit arbetslös i fem, sex år. Går det för lång tid riskerar arbetslösheten att cementerats, säger han.

Den andra punkten på önskelistan handlar om att faktiskt använda den verktygslåda som redan finns.

– Det låter rätt ofta från både Arbetsförmedlingen och politiken som: ”Oj, oj, oj, vi har inte så mycket att ge de arbetssökande.” Men man har faktiskt en väldigt stor verktygslåda. Det är bara det att de inte använder den tillräckligt väl.

”Det här vill jag säga till den kommande arbetsmarknadsministern: håll i och håll ut.”

Björn Elmqvist nämner matchningstjänster, rehabiliterande insatser och olika former av lönestöd. Framför allt lyfter han arbetsmarknadsutbildningar, som han menar är en förvisso dyr men mycket effektiv insats.

– Arbetsmarknadsutbildning är ett strålande exempel. Regering efter regering, arbetsmarknadsminister efter arbetsmarknadsminister och regleringsbrev efter regleringsbrev har skrikit efter större volymer. Arbetsförmedlingen säger att volymerna ska upp, men sedan går de ändå inte upp.

Ambitiöst projekt står och stampar

För några år sedan inledde myndigheten ett omfattande arbete för att få fler arbetslösa till arbetsmarknadsutbildningar.

– Det var ett ambitiöst projekt. Och nu, tre år senare, står vi och stampar på samma ställe. Det är inte ambitionsnivån som är problemet, utan leveransen, säger Björn Elmqvist.

Det leder till hans tredje och kanske viktigaste punkt, nämligen styrningen av Arbetsförmedlingen.

– Det här vill jag säga till den kommande arbetsmarknadsministern: håll i och håll ut. Följ upp det ni ställer krav på i regleringsbrevet.

En minister bör enligt Björn Elmqvist inte nöja sig med beskedet att myndigheten har startat ett utvecklingsarbete.

– Följ upp det och låt myndigheten avlägga rapport: Hur går det? Det är ofta saker faller mellan stolarna och så blir det ingenting, säger han.

Samma problem finns inne på myndigheten, menar han. Men han är tydlig med att lösningen inte är ännu en omorganisation.

– Arbetsförmedlingen har haft massor av utmaningar under årens lopp. Problemet är att myndigheten hela tiden försöker organisera sig ur dem med omorganisation efter omorganisation.

Varje gång en ny generaldirektör kommer in görs organisationen om, konstaterar han. Det riskerar i sin tur att slå sönder fungerande strukturer, flytta ansvar och få utvecklingsprojekt att stanna av.

– Jag tror snarare att man ska titta på styrningen internt. Det handlar om ledarskap, kultur och processer. Handläggarna på Arbetsförmedlingen är inte dåliga på sitt jobb. Det handlar om styrning mer än något annat.

Myndigheten kan effektiviseras

Björn Elmqvist är också skeptisk till bilden av Arbetsförmedlingen som en ständigt underfinansierad och ”misshandlad” myndighet.

– Jag vet inte riktigt om jag ställer upp på det narrativet. Jag tror definitivt att det finns sätt att effektivisera myndigheten i stället, säger han.

När krav reses på mer pengar blir han därför orolig.

– Det är inte förvaltningsanslaget som är det problematiska här. Vi har snarare en myndighet som inte använder sin verktygslåda. Det är där jag tycker att det finns ett problem, säger han.

Dessutom menar han att insynen i relation till styrningen inte fungerar.

– Myndigheten har också sig alltmer och det har blivit svårare för parterna, arbetsgivare och andra intressenter att se vad Arbetsförmedlingen gör. Organisationen skulle må bra av ett öppnare klimat och att vara mer mottaglig, säger Björn Elmqvist.

”Vi har skapat en arbetsmarknad med höga ingångslöner där vi förutsätter att människor ska ha hög utbildning, hög kompetens och vara väldigt produktiva.”

Men han konstaterar samtidigt att utgångsläget på svensk arbetsmarknad är svårt. En viktig förklaring till att så många är arbetslösa samtidigt som många företag har svårt att rekrytera är enligt Björn Elmqvist att många av de arbetslösa inte har den kompetens som arbetsgivarna efterfrågar.

Bland de långtidsarbetslösa finns människor som saknar gymnasieutbildning, har bristande kunskaper i svenska, är äldre eller har en funktionsnedsättning – och personer som har flera av de faktorerna samtidigt.

– Vi har skapat en arbetsmarknad med höga ingångslöner där vi förutsätter att människor ska ha hög utbildning, hög kompetens och vara väldigt produktiva. Samtidigt har vi en större grupp som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning och kanske inte har den produktivitet som behövs på svensk arbetsmarknad.

Olika former av lönestöd har gjort det lättare för arbetsgivare att våga anställa personer som inte uppfyller alla krav, enligt Björn Elmqvist. Men även arbetsgivarna kan ibland behöva tänka om kring vad de efterfrågar.

– Det finns exempel där arbetsgivare har släppt lite på vissa krav och sett att det fungerar ganska bra, säger han.

Till det kommer de stora geografiska skillnaderna. På vissa håll i södra Sverige är arbetslösheten mycket hög. I delar av norra Sverige är situationen den motsatta.

Men lösningen är inte att be arbetslösa att flytta dit jobben finns. Bostadsbrist och bristande samhällsservice kan göra det svårt för till exempel en barnfamilj att flytta, menar Björn Elmqvist.

Ser ett ljus i mörkret

Men finns det något ljus i mörkret? Ja, Björn Elmqvist ser minst ett litet hopp. Han välkomnar att kommunerna nu, sedan den 1 oktober, har skyldighet att ställa aktivitetskrav på dem som uppbär försörjningsstöd. Redan tidigare hade kommunerna genom socialtjänsten möjlighet att ställa krav på aktiviteter. Viktigaste skillnaden nu är att de har en skyldighet och kan beläggas med sanktionsavgifter om de brister i tillämpningen.

– Det är den största arbetsmarknadspolitiska åtgärden på länge, säger Björn Elmqvist.

Han tycker att det ska bli intressant att följa vart aktivitetskravet tar vägen och menar att det finns flera fördelar med att lägga det på kommunerna.

– Det är inte så dumt att det blir just kommunerna. De finns lokalt nära den som söker jobb och de har socialtjänst, näringslivsarbete och vuxenutbildning under samma tak.

Men det viktigaste skälet är ett helt annat, menar han. Incitamentet för kommunerna är större att påverka Försäkringskassan för att de står för friska personers kostnader genom försörjningsstödet, medan sjuka personer försörjs genom sjukpenning från Försäkringskassan.

– Kommunerna har helt andra ekonomiska skäl än Arbetsförmedlingen att ta strid med Försäkringskassan om personer som är sjuka.

”Även om vi kommer in i en högkonjunktur är jag inte säker på att vi kommer ned till en jämviktsarbetslöshet på 3,5–4 procent. Det tror jag inte är möjligt längre.”

Han menar att Arbetsförmedlingen i många år har varit väldigt undfallande mot Försäkringskassan och i mycket stor utsträckning gått med på Försäkringskassans bedömning.

– Det betyder att det så kallade förstärkta samarbetet mellan myndigheterna bara har gått åt ett håll, nämligen att sjuka människor har bedömts ha arbetsförmåga. Det tror jag kommer att ändras nu, säger Björn Elmqvist.

Även en starkare konjunktur skulle få ned arbetslösheten, men Björn Elmqvist tror inte att Sverige enkelt kan återvända till de arbetslöshetsnivåer som tidigare betraktades som normala.

– Även om vi kommer in i en högkonjunktur är jag inte säker på att vi kommer ned till en jämviktsarbetslöshet på 3,5–4 procent. Det tror jag inte är möjligt längre. Vi har en annan sammansättning av arbetslösheten.

Om 3,5–4 procent var det normala förr, vad är då det nya normala?

– Det ligger kring 6–7 procent.

Men nu har vi en högre arbetslöshet än så. Vad är din kommentar till det?

– Det beror lite på hur man räknar, men det ligger väl något högre. Det går säkert att göra något på den arbetslösheten som är idag. Konjunkturen fungerar ju så att när vi börjar se något slags ljus i tunneln så kan det dröja innan det får effekt på arbetslösheten.

Ingen politisk kontinuitet

Men för att politiken och Arbetsförmedlingen ska kunna göra mer åt den arbetslöshet som faktiskt går att påverka krävs också kontinuitet. Och där är Björn Elmqvist kritisk till hur politiken har hanterat arbetsmarknadsområdet.

– Åtminstone vart fjärde år får vi en ny arbetsmarknadsminister. Ibland får vi en arbetsmarknadsminister varje år. Det är rakt av dåligt. Vi får ingen ordentlig kontinuitet från politiken, säger han.

Arbetsförmedlingen är en kolossalt stor och komplicerad myndighet med ett mycket brett uppdrag, menar Björn Elmqvist. Därför räcker det inte att ministern är en allmänpolitiker som förlitar sig på tjänstemännen och expertmyndigheten, poängterar han.

– Man behöver inte vara expert, men man måste ha lite koll på arbetsmarknadspolitiken som arbetsmarknadsminister. Man kan säga mycket om de senaste arbetsmarknadsministrarna, men det är inte alla som har varit så intresserade, säger han.

Därför spelar personen som får jobbet som arbetsmarknadsminister större roll än partifärgen, anser Björn Elmqvist.

– Det har funnits duktiga arbetsmarknadsministrar på alla sidor, både till höger och vänster. Det har oftast handlat om att personerna har varit duktiga på området. Vi har en tradition av att man kanske inte behöver vara expert på sitt område. Men i de här svåra frågorna är det inte fel att sätta sig in i området och förstå det.

”Man kan säga mycket om de senaste arbetsmarknadsministrarna, men det är inte alla som har varit så intresserade.”

Med en okunnig minister uppstår risken att politiken helt enkelt litar på myndighetens bedömningar i stället för att utmana dem, befarar han. Han ser den tidigare socialdemokratiska arbetsmarknadsministern Ylva Johansson som ett föredöme. Ingen arbetsmarknadsminister efter henne har haft samma kompetens som hon, menar han.

– Jag har otrolig respekt för Ylva Johansson. När hon klev på hade hon lagt sig vinn om att kunna arbetsmarknadspolitiken. Hon hade bra koll på området och det märktes när hon drev sina frågor, säger han.

Ylva Johansson kunde, enligt Björn Elmqvist, sätta sig med dåvarande generaldirektören Mikael Sjöberg och föra en diskussion där de faktiskt inte var överens.

– Mikael Sjöberg kunde säga en sak och hon kunde säga: ”Jag håller inte med dig.” Det ser inte jag i dag. Jag ser det snarare som att när Arbetsförmedlingen säger en sak lyssnar departementet och tänker att det är klart att de vet bäst, säger Björn Elmqvist.