VALET 2026

”Förr eller senare måste någon laga taket”

Politiken har hittat sitt favoritknep: identifiera nästa obehag, mildra det tillfälligt och kalla det ansvar. Problemet är att svensk ekonomi inte blir starkare av ännu en bit silvertejp, skriver krönikören Georgios Sideras.

Det är en regnig sommardag och du märker att det börjat droppa vatten från taket på sommarstugan. Du känner till läckan sedan tidigare. Du ställer fram en hink och väger dina alternativ. Du kan antingen köpa ett par hinkar till för att klara sommaren, eller inse att du behöver fixa läckan. I ett par decennier har Sveriges finansministrar valt hinkarna. Välkommen till silvertejpsekonomin.

Ett exempel kom i höstas med den tillfälliga matmomssänkningen. Nu ställer Svantesson fram hinkarna igen, med tillfälliga lättnader för bränsle-, flyg- och kollektivtrafikspriser.

Varför väljer politiker gång på gång hinken framför att laga taket?

Det är lätt att förstå lockelsen. När priserna stiger, räntorna biter eller hushållen blir missnöjda kan politiken visa handlingskraft genom att mildra nästa obehag. En tillfällig sänkning här, ett riktat stöd där, en ny kompensation när nästa prischock kommer. Problemet är att varje ny hink gör det lite lättare att skjuta upp frågan om varför taket läcker.

Men varför väljer politiker gång på gång hinken framför att laga taket? En del av svaret finns i en politisk kultur som har lånat nationalekonomins självförtroende inför konjunkturen. Det som börjar som en vilja att beskriva och prognostisera det ekonomiska läget glider lätt över i föreställningen att konjunktursvängningarna också kan kontrolleras. Prognoser skapar en förväntan på stabilisering och ett politiskt tryck att agera. Och när politiken väl agerar tar det ofta formen av tillfälliga kompensationer.

”Det är lätt att ta i för mycket med stimulanser.”

Problemet är att stabiliseringspolitik är svår, oavsett om den sker via penningpolitiken och styrräntan eller via finanspolitiken, med skatter och stimulanspaket. Det är lätt att ta i för mycket med stimulanser, som under pandemin, och lätt att bromsa för hårt med styrräntan, som det verkar ha blivit under energikrisen.

Att följa konjunkturseminarier och pressträffar kan vara en antropologisk studie i nationalekonomiskt beteende. “Vi lever i en orolig värld” och “utsikterna för tillväxt är fortsatt osäkra” är fraser som ständigt återkommer. Visst finns det ett värde i makroekonomiska analyser. Företag som försöker anpassa produktion och förväntningar för kommande kvartal har stor nytta av dessa tämligen osäkra men kvalificerade prognoser. Men för politiker som vill bygga en mer motståndskraftig ekonomi finns det få svar att hämta där.

När politiken anammar finansmarknadslogiken blir den reaktiv i stället för reforminriktad. Fokus hamnar på att dämpa svängningarna, snarare än att laga det som läcker. På köpet framstår politiker som handlingskraftiga och lösningsinriktade, men taket fortsätter att läcka varje gång det kommer en skur.

”Makroproblem kräver ofta mikrolösningar.”

Så vad bör politiken göra i stället? I den finanspolitiska debatten blir ord som strukturreformer ofta abstrakta och svårdefinierade. Men i grunden handlar det om huruvida politiken ska fixa läckan eller ställa fram hinkarna. Frågan är om politiken kan lägga grunden för en motståndskraftig ekonomi som klarar av att anpassa sig oavsett konjunktur. För om taket är trasigt kommer det att läcka oavsett väder.

Möjligheterna börjar där kompensationspolitiken slutar. Makroproblem kräver ofta mikrolösningar: en arbetsmarknad som gör det lättare att komma i arbete, en bostadsmarknad som gör det möjligt att flytta dit jobben finns och ett skattesystem som gör långsiktiga beslut mer lönsamma. När sådana grundproblem lämnas olösta blir varje kris större än den hade behövt vara.

Problemet är alltså inte att politiker hjälper människor i kris. Problemet är att tillfälliga kompensationer har blivit en ersättning för reformer som skulle göra Sverige mindre kriskänsligt. I längden räcker det inte med fler hinkar och silvertejp. Förr eller senare måste någon laga taket.