BRISTERNA I INFRASTRUKTUREN

Varnar efter enorma läckan – ny jättekris växer i det tysta: ”Ingen har ansvar”

Vattenkrisen växer och förvärras av att infrastrukturen dras med en underhållsskuld på flera hundra miljarder. Samtidigt uppges regeringen ha haft en utredning om vattenberedskap liggande på sitt bord i två år – utan att agera. ”Om lösningen på ett strukturellt problem är att vi köper in en nödvattentank, då är vi snett ute”, säger Pär Dalhielm, vd för Svenskt Vatten, till TN.

”Det är inte brist på vatten som hotar Sverige, utan brist på politisk styrning, långsiktig planering och investeringsförmåga i vatteninfrastrukturen”.

Så skrev Pär Dalhielm, vd för branschorganisationen Svenskt Vatten, nyligen i ett inlägg på Dagens industris debattsida. I texten förklarar han att de eftersatta investeringarna i vatteninfrastrukturen får allvarliga konsekvenser för Sveriges tillväxt och konkurrenskraft, vilket redan märks i form av bland annat försenade industrietableringar, ökade kostnader och produktionsstopp.

– Vi kan konstatera att i exempelvis Åre så har man ställt in alla nya detaljplaner, man gör inte nya detaljplaner eftersom man inte har kapacitet i reningsverk. På Gotland eskalerade situationen i vintras när man hade kokningsrekommendationer, man fick koka vattnet under tre månaders tid, säger Pär Dalhielm till TN.

– Det här är orter som är helt beroende av turistnäring. Men nu uttalar sig näringslivet om att de är osäkra på om de kan vara kvar om man inte får ordning på det här eftersom störningarna leder till produktivitetsförluster.

Skador för mångmiljardbelopp

Bara dagar efter att debattartikeln publicerats inträffade en omfattande vattenläcka på en av Sydvattens huvudledningar i Skåne. Läckan, som uppgavs beröra 400 000 personer, innebar att både hushåll och företag tvingades spara på vattnet i flera dagar.

Samtidigt kommer alltmer högljudda larm från kontinenten om problem med tillgången till vatten. Flera länder har under sommaren tvingats stänga kärnkraftsreaktorer eftersom det saknats vatten till avkylning, och på stora floder som Rhen och Donau har transportvolymerna fått reduceras kraftigt med störningar i leveranskedjor som följd.

Enligt en nyligen publicerad studie beräknas de ekonomiska konsekvenserna av torkan i kombination med värmen uppgå till 180 miljarder euro bara för i år.

– Så det innebär enorma belopp att vi inte kan säkerställa att vi har god vattenförsörjning. I Sverige så ser vi att vi har rätt bra förutsättningar men vi riskerar att inte ta vara på de förutsättningarna om vi inte investerar i tid.

När infrastrukturen inte räcker för att ta vara på det vatten som finns uppstår en konkurrenssituation, där olika intressen måste vägas mot varandra. Redan nu påverkas livsmedelsproduktion och industriell verksamhet i delar av Sverige av vattenbrist under torrperioder, enligt Pär Dalhielm.

”Det finns fortfarande ingen som har ett sammanhållet ansvar för Sveriges vattenresurser och infrastruktur.”

Han och Svenskt Vatten har i flera års tid larmat om behovet av investeringar i vattenförsörjningen. När TN intervjuade honom för nästan exakt ett år sedan beräknade han den samlade underhållsskulden i vatteninfrastrukturen till 560 miljarder kronor, eller 10 procent av Sveriges BNP. Nu har den summan vuxit till 590 miljarder kronor.

Pär Dalhiem jämför situationen med järnvägen eller elförsörjningen, som han menar precis som vattenförsörjningen är ”rätt robusta system i grunden”.

– Det är inte så att det plötsligt bara fallerar utan det är att störningarna kommer lite oftare. Det blir sakta men säkert lite mer bekymmer för att man inte har en bra infrastruktur och till slut så är det så pass mycket störningar att det verkligen påverkar både näringsliv och det privata vanliga livet. Det är väl där vi är nu att vi ser att de här störningarna kommer allt oftare.

I fallet med järnvägen har åratal av bristande underhåll nu resulterat i en akut situation som måste lösas så snabbt som möjligt. Vattenfrågan är än så länge i ett tidigare skede, men problemet är i grunden detsamma, menar Pär Dalhielm.

– Nu ser vi exakt samma typ av signaler när det gäller vatteninfrastruktur och då gäller det att vi är snabba på bollen och försöker lösa det innan vi uppfattar att problemet är så pass stort att vi börjar göra panikåtgärder, för då blir det ännu dyrare.

Dubblad investering på lokal nivå

Men en del har trots allt hänt. Enligt Svenskt Vatten dubblades investeringarna i vattenförsörjningen på lokal nivå, alltså av exempelvis kommuner och företag, från 15 till drygt 30 miljarder kronor om året mellan 2019 och 2024.

– Så det är en gigantisk förflyttning i investeringstakt och det är ju jätteglädjande. Kommunpolitiker, näringsidkare, de som träffas av det här i sin närmiljö, har börjat agera. Problemet är att den nationella politiken, som sätter förutsättningarna för bland annat finansieringsmodellen och det lagliga ramverket, de har fortfarande inte vaknat.

Redan för två år sedan landade VA-beredskapsutredningen på regeringens bord. Den innehåller både förslag och krav som syftar till att göra vattensystemet mer motståndskraftigt.

– Den utredningen ligger fortfarande på Regeringskansliet utan att någon har gått vidare med förslagen, medan det kopplat till andra utredningar och andra delar av beredskapsarbetet bara rullar ut massor med initiativ om vad vi ska göra i Sverige. Så någonstans så har man inte vaknat på den här nivån. Det finns fortfarande ingen som har ett sammanhållet ansvar för Sveriges vattenresurser och infrastruktur.

Utöver ett tydligare ledarskap på nationell nivå och att politiken tar tag i den befintliga utredningen, vill Svenskt Vatten gärna se en finansieringsutredning som ska svara på hur de 590 miljarderna ska tas fram.

”Då lägger vi pengar och beröm på de som lyckas laga en läcka snabbt snarare än de som lyckas undvika att läckan uppstår.”

Men i första hand måste politiken inse allvaret i den situation vi befinner oss i, framhåller Pär Dalhielm. Som det är nu riktas fokus mot problemet egentligen först när vattenläckorna är ett faktum, och då handlar det mest om vad som ska göras i det akuta läget.

Det långsiktigt strategiska arbetet, som ska förhindra att läckorna uppstår från första början, är det däremot tystare om.

– Det är klart att vi måste ha ett bra vattenbeteende som konsumenter, det handlar ju om att använda sina resurser smart så det är en faktor att jobba med. Men om lösningen på ett strukturellt problem är att vi köper in en nödvattentank, då är vi snett ute. Då lägger vi pengar och beröm på de som lyckas laga en läcka snabbt snarare än de som lyckas undvika att läckan uppstår.

”Hål i huvudet” med elstöd

I andra europeiska länder har vattenförsörjningen fått ett allt större utrymme i den politiska och mediala debatten. I Danmark seglade tillgången till vatten upp som en av de viktigaste frågorna i vårens riksdagsval, i Spanien har premiärminister Pedro Sánchez pekat ut vattenfrågan som den enskilt största anledningen till regionala konflikter och i Frankrike har president Emmanuel Macron presenterat en plan för att minska landets vattenförbrukning, för att nämna några exempel.

I den svenska valrörelsen lyser frågan däremot med sin frånvaro. Pär Dalhielm hade önskat att den hade fått mer utrymme, men i så fall i form av ett långsiktigt fokus och inte snabba vallöften i stil med att dela ut ett vattenstöd.

– För då är vi tillbaka till det som hände i samband med energikrisen. Att man försöker lösa en ökad elräkning med att betala ut elstöd, det är ju hål i huvudet. Man borde i stället använda de pengarna till att bygga ett robust system.

TN har sökt Regeringskansliet och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L).