TYSKLANDS EKONOMI

”Fem miljoner anläggningar – och ingen tänkte på vad som händer när solen skiner”

Tyskland har nu installerat över fem miljoner solcellsanläggningar. Fem miljoner. Det är ungefär lika många tak som det finns människor i Berlin som fortfarande tror att ”Energiewende” bara behöver lite mer tid, lite fler bidrag och möjligen några miljarder till, skriver krönikören Staffan Reveman.

Och nu har landet upptäckt något fullständigt sensationellt: solen lyser samtidigt för alla.

På första maj stod tyskarna där med bratwurst i ena handen och klimatångest i den andra medan elbörsen kollapsade till minus 855 euro per megawattimme. Det betyder alltså att man fick betalt för att använda el. Inte producera den. Använda den. Någonstans i Bayern stod säkert en pensionär och laddade sin elbil, värmde poolen till 38 grader och körde tre hårtorkar samtidigt medan staten skickade tackkort och pengar.

Det mest komiska är dock inte själva överproduktionen. Det mest komiska är att detta kom som en överraskning.

”Nu börjar verkligheten knacka på dörren.”

Under 25 år har politiker, lobbyister och ”profeter” beskrivit solceller som en magisk lösning på allt från klimatkris till dålig självkänsla. Ingen ville prata om den lilla detaljen att solpaneler producerar maximalt exakt samtidigt: mitt på dagen när solen skiner och ingen behöver mer el.

Nu börjar verkligheten knacka på dörren. Elnäten är överbelastade. Staten betalar miljarder i subventioner för el som ibland ingen vill ha. Samtidigt producerar landet fossilkraft när det är mörkt, vindstilla och kallt – vilket inträffar med samma regelbundenhet som Deutsche Bahn är försenad.

Ekonomiprofessorn Lion Hirth föreslog därför något närmast revolutionärt: att folk kanske borde stänga av sina solpaneler vissa dagar. Reaktionerna blev ungefär som om han föreslagit att konfiskera allas labradoodles och förbjuda havremjölk.

”Tyskland har ungefär samma takt i utrullningen av smarta elmätare som Romarriket hade i utbyggnaden av avloppssystem.”

För i dagens Tyskland har solcellen blivit helig. Den är inte längre en teknisk komponent. Den är en identitet. Ett statement. Ett moraliskt diplom monterat på villataket. Att kritisera ineffektiviteten i systemet är ungefär lika populärt som att föreslå dieselgeneratorer på en Greenpeace-konferens.

Samtidigt kommer de obligatoriska lösningarna: fler batterier, fler smarta elmätare, mer flexibilitet, mer vätgas, mer digitalisering. Det låter fantastiskt. Problemet är bara att nästan inget av detta finns i tillräcklig skala. Tyskland har ungefär samma takt i utrullningen av smarta elmätare som Romarriket hade i utbyggnaden av avloppssystem.

”Det ironiska är att tyskarna nu riskerar att straffa samma människor som följde politikernas uppmaningar.”

Och batterierna? De fungerar utmärkt för sekunder, minuter och ibland några timmar. Men inte för veckor av mörk vinterhimmel över Centraleuropa. Fysiken bryr sig nämligen inte om regeringskoalitioner, hashtags eller klimatmål till 2045.

Det ironiska är att tyskarna nu riskerar att straffa samma människor som följde politikernas uppmaningar. Först sade staten: ”Bygg solceller! Rädda klimatet!” Sedan när fem miljoner människor gjorde exakt det svarar staten: ”Oj. Inte så mycket.”

”Men den verkliga kärnan i problemet är större än solpaneler.”

Det är som att kommunen uppmuntrar alla att köpa cyklar och därefter förbjuder cykling eftersom det blivit för många cyklar på cykelbanorna.

Men den verkliga kärnan i problemet är större än solpaneler. Tyskland försöker bygga ett högindustrialiserat samhälle på väderberoende kraftproduktion utan att samtidigt säkra stabil, planerbar och konstant tillgänglig elproduktion. Det fungerar utmärkt i PowerPoint-presentationer, på klimatkonferenser och i reklambroschyrer från ministeriet. Lite sämre i verkligheten.

Så nu står landet där med fem miljoner små kraftverk på taken och upptäcker att elektricitet inte bara handlar om att producera energi – utan om att producera rätt mängd energi, vid rätt tidpunkt, varje sekund på året.

Det borde kanske ha varit relevant att tänka på innan man byggde Europas största experiment i realtid.

Jag återkommer...