EU:S FRAMTID

Danmarks varning efter ”cirkusen” i EU: ”80 grader nu – snart är vi kokta”

När Danmark nu lämnar över ordförandeklubban i EU sker det med tydliga varningar om unionens läge. Tempot måste öka om Europa ska klara konkurrenskraft, energi och säkerhet, menar experter som TN har träffat på plats i Köpenhamn. ”Många förstår fortfarande inte vilken allvarlig situation Europa befinner sig i”, säger Rikke Wetendorff Nørgaard på Dansk Industri.

”Trycket är inte mindre och problemen är inte färre”. Så sammanfattar Rikke Wetendorff Nørgaard, chef för Europapolitik på näringslivsorganisationen Dansk Industri, EU:s situation när TN träffar henne i Köpenhamn.

Vi är på plats i den danska huvudstaden för att få en bild av hur det har gått med det danska ordförandeskapet i EU, som inleddes den 1 juli i år. Med bara en månad till godo innan det är dags att lämna över ledartröjan till Cypern, står det klart att Danmarks halvår vid rodret har sammanfallit med en händelserik period i Europa.

Det senaste månaderna har bland annat handlat om handeln mellan EU och USA, stödet till Ukraina och arbetet med att enas om ett gemensamt klimatmål till 2040. Samtidigt har både Danmarks politiska ledning och Dansk Industri arbetat för att föra upp teman som konkurrenskraft och säkerhet på Europas dagordning.

– Det är områden som är viktiga för både vår verksamhet och för politikerna men där resultaten fortfarande står tillbaka. Sedan vi hördes senast har vi sett att det har varit en del saker som gett hopp och en del saker som har visat att det är en längre väg att gå än vad vi hade hoppats, säger Rikke Wetendorff Nørgaard.

Löften om investeringar

När TN intervjuade henne inför att det danska ordförandeskapet skulle inledas, konstaterade hon att ordförandeskapet skulle äga rum under en för EU kritisk tidpunkt i historien. Hon berättade också om ”Turn Setback into Comeback”, som det danska ordförandeskapets kampanj för att lyfta EU:s konkurrenskraft heter.

Sedan dess har Dansk Industri bland annat arrangerat Copenhagen Competitiveness Summit, där 28 ledande europeiska företag – bland andra nordiska giganter som Novo Nordisk, Saab, Investor, Maersk och Carlsberg – slöt upp bakom ”The Copenhagen Pledge”.

”De privata medlen kommer inte av sig själva. De kräver att det är motiverat ur ett företagsperspektiv att investera i Europa. Och det är det inte just nu.”

Det är ett dokument som innehåller konkreta rekommendationer från näringslivet om vad de anser krävs för att EU:s konkurrenskraft ska öka, men också ett löfte om att investera i genomsnitt 50 procent mer till 2030, såvida de efterfrågade reformerna blir av.

– Det överlämnade vi till bland andra Danmarks statsminister Mette Frederiksen, Frankrikes president Emmanuel Macron, Polens premiärminister Donald Tusk och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen när de var på besök här i huset, säger Rikke Wetendorff Nørgaard, och fortsätter:

– Det var ett positivt momentum för det visade att det europeiska näringslivet är villigt att investera mer i Europa. Men det är en utsträckt hand som också kommer med ett krav på reformer. Det är inte ”rocket science” som efterfrågas, utan det handlar om saker som enklare reglering och snabbare tillståndsprocesser och en investeringssparmarknad som sätter europeiska pensioner i arbete.

I Mario Draghis rapport om Europas konkurrenskraft lyfts siffran 800 miljarder euro fram för att visa på storleken på behovet av kommande investeringar. En summa som inte är så astronomisk som den kan verka, menar Rikke Wetendorff Nørgaard.

– Vi har räknat ut att om alla stora europeiska verksamheter följer det investeringslöfte som de här 28 företagen har gett följer investeringsplanen och investerar 50 procent mer i snitt, så kan vi så gott som stänga Mario Draghis investeringsgap på 800 miljarder euro om året.

– Det är ju inte 800 miljarder i statsstöd utan privata medel som måste till för att lyfta Europa. Men de privata medlen kommer inte av sig själva. De kräver att det är motiverat ur ett företagsperspektiv att investera i Europa. Och det är det inte just nu.

”Varken USA eller Kina kommer att bidra till att göra vår reglering enklare utan det är ett problem som vi har skapat själva och något vi bara kan lösa själva.”

Om det finns en samstämmighet kring inriktningen för EU:s arbete så upplever Rikke Wetendorff Nørgaard att det är mer utmanande när det kommer till att gå från ord till handling. Hon tar som exempel upp att det krävdes två omröstningar i parlamentet för att få igenom Omnibus 1, EU:s första paket med regelförenklingar.

Och det trots att EU:s regerings- och statschefer bara ett par veckor innan den första omröstningen fått förklarat för sig hur viktigt det är för företagen med regelförenkling, och en politisk majoritet vid besöket i Köpenhamn gjort gällande att de tänkte stödja förslaget.

– Nu slutade det ändå bra men det var en riktig cirkus kring det förslaget. Det är det första i en rad paket med regelförenklingar som egentligen handlar om Europas förmåga att reformera sig själv. Och därför var det så bekymrande att parlamentet inte kunde samla en majoritet för det paketet i den första omgången.

– Varken USA eller Kina kommer att bidra till att göra vår reglering enklare utan det är ett problem som vi har skapat själva och något vi bara kan lösa själva. Men det går ju bara om vi har politiker som tar ansvar och inte lägger mer vikt vid politiskt bråk än på själva förenklingarna.

Under det danska ordförandeskapet har två viktiga resultat uppnåtts, menar Rikke Wetendorff Nørgaard. Det ena gäller just det första omnibuspaketet, som nu är klart för de avgörande trilogförhandlingarna. Det andra gäller EU:s klimatmål för 2040 som medlemsländerna lyckades enas om strax innan COP30 skulle äga rum i Brasilien.

– Det var ett avgörande bevis för att konkurrenskraft och grön omställning kan gå hand i hand och det är verkligen positivt. Det som är negativt är dock att det tar allt för lång tid. Cirkusen som vi har sett i parlamentet visar tyvärr att det finns många människor som fortfarande inte förstår vilken allvarlig situation Europa befinner sig i.

Det måste vara frustrerande att alla är överens om att det här är viktiga frågor, men att det ändå blir problem när det gäller att agera?

– Ja, vi har Ursula von der Leyen, stats- och regeringschefer och parlamentariker som alla säger att de vill agera. Men det leder ändå inte till reell handling utan saker tar längre tid och landar på en annan plats än vad vi hade trott och hoppats, och det är superfrustrerande. Men jag är fortfarande optimistisk för det finns ett politiskt momentum som aldrig har varit större och vi har egentligen alla förutsättningar att kunna lösa det här.

Har enat medlemsländerna

Runt hörnet från Dansk Industris lokaler i Industriens Hus sitter Tænketanken Europa, en oberoende tankesmedja som strävar efter att göra europeiska frågor mer synliga i den danska politiska debatten.

Iben Tybjærg Schacke-Barfoed, kommunikations- och administrationschef, konstaterar att ett ordförandeskap i EU egentligen inte innebär så mycket mer än just ett värdskap och att förhandla i Bryssel på ett tillfredsställande sätt. Hur mycket det aktuella landet kan driva en agenda beror på vad som pågår i omvärlden och vad som står i kalendern i övrigt.

Men med det sagt har det danska ordförandeskapet ändå lyckats med flera bedrifter, menar Iben Tybjærg Schacke-Barfoed. Den absolut främsta meriten anser hon är konststycket att lyckas ena de 27 medlemsländerna i flera viktiga frågor, som sanktionspaket mot Ryssland, pengar till försvarsindustrin, ett klimatmål till 2040 och delar av kommissionens plan för frågor som handlar om konkurrenskraft.

– Det finns i alla fall en överordnad enighet. Men som så ofta annars får man komma ihåg att ”the devil is in the details”, säger hon, och lyfter även fram de pågående diskussionerna om ökat ekonomiskt stöd till Ukraina.

Men det verkar ju inte helt lätt komma överens om just den delen?

– Ja, det är en utmaning att hitta de här miljarderna till Ukraina. Om de inte kommer från frusna ryska tillgångar så ska de ju komma från statskassan och då kommer att vara stor skillnad på hur mycket de olika länderna kan bidra med. Men om det kommer någon form av lösning så skulle det vara en fjäder i hatten för det danska ordförandeskapet.

”Det har samtidigt höjts röster för att det kanske är för mycket av ’honest broker’ och för lite av att sätta agendan.”

Iben Tybjærg Schacke-Barfoed har precis som Rikke Wetendorff Nørgaard noterat att den parlamentariska situationen i EU har hamnat i ett helt nytt läge. Om det tidigare fanns en tradition av att partierna i mitten drev igenom ny lagstiftning så är det numera lite mer otydligt vilka allianser som gäller.

– Det innebär att det har blivit mycket svårare för kommissionen att få igenom saker och det är helt nytt att det ser ut så. Det har ju egentligen inte något med det danska ordförandeskapet att göra men det kan mycket väl bli något man minns från det danska ordförandeskapet i efterhand.

Finns det någon möjlighet för Danmark att driva på för ett ökat samarbete i EU?

– Ja, det är mycket det man brukar säga att rollen som ordförandeland går ut på, att man ska vara en opartisk ”honest broker” som kan hålla samman alla länder. Det är verkligen viktigt för det danska ordförandeskapet. De tar den rollen på så stort allvar att det samtidigt har höjts röster för att det kanske är för mycket av ”honest broker” och för lite av att sätta agendan.

Samtidigt som fokuset på regelförenkling har fått stort utrymme så har det danska ordförandeskapet också lagt grunden för nya regelverk, till exempel inom digitalisering och säkerhet på sociala medier.

”Just nu handlar det om att det ska hända så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt för vi ligger så långt efter.”

Iben Tybjærg Schacke-Barfoed konstaterar att det gäller att hitta en balans i vilka regler som tillför ett värde, och att det förr eller senare kanske behöver finnas en ny politisk diskussion om vad EU egentligen ska ägna sig åt, och vad medlemsländerna – eller grupper av medlemsländer – kan hantera bättre själva.

– Just nu handlar det om att det ska hända så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt för vi ligger så långt efter, inte minst när det gäller försvaret. Men förr eller senare måste man ta ställning till vad som är meningsfullt att göra på ett europeiskt plan.

Vilken ser du som den största enskilda milstolpen hittills under det här halvåret?

– Jag får säga 2040-målet, även om det är lite urvattnat i förhållande till vad Danmark hade önskat sig. Vi har inte riktigt lyckats övertyga de andra medlemsländerna om behovet av grön och pålitlig energi som en väg till ökad konkurrenskraft.

Planen: Satsa på ren energi

Den bilden delar Nicolai Bech Kofoed. Han är senior analytiker på Concito, som på sin hemsida beskriver sig som Danmarks ledande tankesmedja på klimatområdet. Nicolai Bech Kofoed arbetar på organisationens EU-avdelning och är specialiserad inom bland annat energipolitik.

Han är med andra ord väl insatt i Danmarks ”Green Energy”-plan, som i korthet går ut på att öka Europas produktion av ren energi och på så sätt åstadkomma lägre elpriser, ökad konkurrenskraft och förbättrad säkerhet samtidigt som steg tas för att nå klimatmålen.

– Europa importerar 90 procent av sin olja och gas och samtidigt är vårt största problem är att vår energi är för dyr, säger han till TN.

Om Europa skulle dra ner på importen och i stället producera mer egen klimatvänlig energi, skulle vi få lägre priser och samtidigt öka säkerheten eftersom vi blir mindre beroende av att handla med andra, menar Nicolai Bech Kofoed.

Vad är utmaningen med att få igenom den planen på EU-nivå?

– Det är många starka viljor och många idéer som konkurrerar om uppmärksamheten. Det man behöver göra, och som man i stigande grad också gör, är att fokusera på att öka efterfrågan.

– Det är något av en paradox att EU:s elförsörjning är grönare än någonsin, men att elektrifieringen samtidigt helt har stannat av. Graden av elektrifiering har legat på samma nivå i 20 år. Det tror jag att man ska fokusera på om man vill hitta en väg ut ur det här.

”Företagen gynnas inte av att EU ändrar på regler och upplägg från år till år.”

Kan EU lyckas få fram ett system med ren, säker och billig el så kan det medföra en viktig konkurrensfördel på den globala marknaden, menar Nicolai Bech Kofoed.

– Det måste finnas stabilitet och förutsägbarhet för att näringslivet ska våga göra investeringar. Företagen gynnas inte av att EU ändrar på regler och upplägg från år till år.

Nicolai Bech Kofoed känner sig trots allt trygg med att EU förr eller senare ska lyckas få ordning på elsystemet och därmed även de andra viktiga områdena.

”The secret of Brussels”

Han pekar på en rad andra utmaningar som EU har lyckats hantera – som pandemin, den pågående utfasningen av fossila bränslen, de gemensamma reglerna för mobilkostnader och roaming – och sammanfattar dem som ”tysta segrar”.

– Lugnt och stillsamt så tar man hem vinsterna. Det är väl lite det som är ”The Secret of Brussels”. EU får många saker gjorda som sedan fungerar riktigt bra, men som man inte alltid lägger märke till.

Däremot upplevs det som inte fungerar desto mer tydligt, konstaterar han.

– Det är problemet med EU, att man reagerar först när något har blivit ett problem. De är rätt dåliga på att förbygga, men det beror också på att de inte får lov att göra det. Många gånger vill medlemsländerna hantera saker själva fram tills dess att det uppstår en kris, som finanskrisen eller Covid-krisen, och då kommer EU in och hittar en lösning. Eftersom vi inte har haft någon tillväxt i EU de senaste åren så får vi konstatera att vi nu har fått en konkurrenskraftskris.

Det som oroar Nicolai Bech Kofoed är ifall EU försöker lösa den aktuella krisen genom att lägga mer resurser på att stötta de existerande lösningarna, alltså de som har visat sig inte vara tillräckligt konkurrenskraftiga, än på att främja nya innovationer.

”Eftersom vi inte har haft någon tillväxt i EU de senaste åren så får vi konstatera att vi nu har fått en konkurrenskraftskris.”

Det man i stället borde lägga politisk kraft och ekonomiskt kapital på är att främja den fria konkurrensen och stärka EU:s inre marknad, anser han. Och han varnar för att vänta för länge.

– I Danmark har vi en liknelse om en groda i en gryta med vatten. Det är först när vattnet kokar som den upptäcker att den är på väg att dö. Och frågan är om vattnet i Europa inte är någonstans runt 75–80 grader nu. Det kokar snart men vi har fortfarande inte förstått att vi måste ta oss samman om vi ska ha en chans här. För annars blir vi kokta.