DEN GLOBALA KONJUNKTUREN

Europas industri i kris – då flyttar produktionen permanent

Den europeiska basindustrin varnar för en avindustrialisering med ökad konkurrens från Kina och USA. Bild: Mostphotos, Thomas Johansson/TT

Larmrapporterna om Europas industri avlöser just nu varandra. De kommande två åren blir helt avgörande för om vi kan rädda konkurrenskraften, varnar Adam Kanne på kemikoncernen Perstorp. ”Misslyckas vi kommer produktion och jobb att flytta ut. Då riskerar Europa att permanent tappa sin industriella bas”, säger han till TN.

Den europeiska basindustrin varnar för en pågående avindustrialisering där snabbt stigande energikostnader, betungande byråkrati och tilltagande konkurrens från Kina och USA riskerar att göra att Europa förlorar sin industriella kärna.

– De kommande två åren blir helt avgörande för om Europa lyckas återta sin konkurrenskraft. Om vi misslyckas kommer mer produktion och fler jobb att flytta ut – och då riskerar Europa att permanent tappa sin industriella bas, säger Adam Kanne, ansvarig för Public Affairs vid kemikoncernen Perstorp.

AI-sammanfattning

Europas basindustri varnar för avindustrialisering på grund av höga energikostnader och ökad konkurrens från Kina och USA.

Gas- och elpriser i Europa är betydligt högre än i USA, vilket försämrar industrins konkurrenskraft.

Flera stora kemiföretag har nyligen stängt fabriker i Europa till följd av kostnadsläget och svag lönsamhet.

Den tyska industrin befinner sig i recession och har tappat hundratusentals jobb, särskilt inom fordonsbranschen.

Experter och företrädare efterlyser lägre energipriser, enklare regler och en omprövad energipolitik med mer kärnkraft.

EU:s styrning och klimatregleringar riskerar att fördyra omställningen och bromsa investeringar i ny grön teknik.

Läs mer

”Tre gånger högre gaspriser”

Larmrapporterna från den europeiska tillverkningsindustrin har avlöst varandra den senaste tiden.

– Den sittande kommissionen med Ursula von der Leyen förstår problemen och kompletterar nu klimatmålen med förutsättningar för stärkt konkurrenskraft och minskat importberoende av fossila bränslen och råvaror. Det är rätt. Men nu krävs att medlemsstaterna och Europaparlamentet också har krisinsikt och fokus på målet. Utan en konkurrenskraftig industri klarar vi vare sig klimatmålen eller välfärden, säger Adam Kanne.

Adam Kanne, ansvarig för Public Affairs vid kemikoncernen Perstorp. Bild: Pressbild

I en rapport konstaterade nyligen Cefic, branschorganisationen för den europeiska kemiindustrin, att utvecklingen är alarmerande.

EU:s andel av den globala kemimarknaden har halverats på 20 år. Produktionen minskar, kapacitetsutnyttjandet är rekordlågt och kostnaderna är betydligt högre än i USA, Kina och Mellanöstern.

Cefic varnar för att utan snabbare politiska beslut, enklare regler och lägre energi- och råvarukostnader riskerar Europa att tappa en hel industrigren.

Jämfört med USA var gaspriserna i Europa tre gånger högre under januari–juli 2025, vilket håller de europeiska producenterna i ett konkurrensmässigt underläge, står det i rapporten.

Det är ohållbart i längden och nyligen meddelade petrokemibolagen LyondellBasell och Covestro att de stänger en toppmodern fabrik i Nederländerna.

– Beslutet att stänga enheten är svårt, men vi måste säkerställa att alla tillgångar i vår portfölj är strategiskt hållbara på lång sikt, kommenterade Aaron Ledet, vice vd på LyondellBasel.

Stänger ned produktion

Ytterligare ett exempel är kemikalieföretaget INEOS, som i början av oktober beslutade att stänga två produktionsenheter i Rheinberg, Tyskland. Ett beslut som följer av ”förlamande höga energi- och koldioxidkostnader” samt brist på tullskydd mot konkurrens från billigare producenter i USA och Kina.

”Europa begår industriellt självmord. Medan konkurrenterna i USA och Kina gynnas av billig energi pressas de europeiska producenterna ut från marknaden av våra egna politiska beslut och avsaknaden av tullskydd”, kommenterade Stephen Dossett, vd för INEOS i samband med beslutet.

Enligt det Internationella energiorganet, IEA, kostade elen i Europa under 2023 drygt dubbelt så mycket som i USA. Det beror främst på bytet från billig rysk gas till den dyrare LNG (Liquefied Natural Gas).

– Energin är helt grundläggande i ett samhälle. Har du inte den energi som samhället och industrin behöver till ett konkurrenskraftigt pris, sker ingen utveckling, säger Adam Kanne.

Bilindustrin hårdast drabbad

Enligt EY:s senaste Industrie-Barometer fortsätter den tyska industrins kräftgång. De tyska industriföretagens omsättning minskade med 2,1 procent under andra kvartalet 2025 – det åttonde kvartalet i rad med fallande försäljning. Nästan alla stora branscher går tillbaka – särskilt gummi-, plast- och fordonsindustrin.

”Den tyska industrin är mitt i en recession som fördjupas kvartal för kvartal”, konstaterar EY:s industriexpert Jan Brorhilker i rapporten.

Tysklands export till USA föll med tio procent under våren, efter att ha varit en ljuspunkt i början av året. Samtidigt fortsätter exporten till Kina att rasa – minus 14 procent jämfört med i fjol. Totalt backade den tyska industrins export med 0,6 procent.

”USA är vår viktigaste exportmarknad, och tappet där slår hårt. Samtidigt har Kina gått från att vara en tillväxtmotor till att bli ett sorgebarn för bilindustrin”, menar Jan Brorhilker.

Bakslaget på exportmarknaderna har fått direkta följder för sysselsättningen. Under det senaste året har 114 000 industrijobb försvunnit, motsvarande 2,1 procent av Tysklands arbetsstyrka.

Sedan 2019 har nästan 250 000 jobb gått förlorade. Hårdast drabbad är fordonsindustrin, där 51 500 arbetstillfällen – nästan sju procent av sektorn – har försvunnit.

”Bilindustrin reagerar med ett strikt sparprogram. Svaga marknader och överkapacitet gör att uppsägningarna kommer att fortsätta”, säger Jan Brorhilker.

Kärnkraften bör återstartas

Samma trend syns över hela kontinenten: Frankrike och Italien producerar i dag mindre industrivaror än före pandemin, och mer än 800 000 industrijobb har försvunnit sedan dess, enligt European Trade Union Institute.

”Det finns egentligen inget affärsmässigt skäl att producera vissa varor i Europa längre, säger Olivier Rakau, chefsekonom på Oxford Economics, till Politico.

Adam Kanne pekar särskilt ut Europas höga energipriser och de ineffektiva regelverken som tillväxtbromsar.

– Det gör att Europa inte klarar att producera lönsamt – och det här är en pågående trend som måste brytas.

Han efterlyser en ny energipolitik:

– Vi måste helt bryta beroendet av rysk gas, både av moraliska och säkerhetspolitiska skäl. Ryssland är en fiendestat. Vi behöver egna källor – biogas, biobaserade och återvunna råvaror, fortsätter Adam Kanne.

I den frågan har han blivit bönhörd. EU beslutade helt nyligen att förbjuda all import av rysk gas senast 2028.

Han menar vidare att Tyskland och andra länder bör driva på för att återstarta kärnkraften i de reaktorer som stängt i förtid och fortfarande är tekniskt möjliga att köra.

– Vi har inte råd att kasta bort planerbar fossilfri elproduktion. Bara i Tyskland skulle en återstart av sex reaktorer ge 8–9 gigawatt ny effekt. Samtidigt måste Europa skapa gemensamma lagförutsättningar för ny kärnkraft, precis som man gjort för vätgas och havsbaserad vind. Europa behöver fler spetsteknologier, och kärnkraften har stor potential att bli en sådan.

”Då blir alternativet att de lägger ner – och flyttar ut i stället.”

Samtidigt varnar Adam Kanne för att EU:s klimatpolitik riskerar att förvärra situationen. När gratis utsläppsrätter fasas ut och koldioxidtullar (CBAM) införs, ökar kostnaderna ytterligare. Han uppmanar till en samordnad industripolitik där energi-, handels- och klimatregler drar åt samma håll.

– Utan en konkurrenskraftig industri och företag som går med vinst blir det inga investeringar. Då blir alternativet att de lägger ner – och flyttar ut i stället. Då får vi varken välstånd eller klimatnytta, säger han.

Adam Kanne vänder sig också emot EU:s detaljreglering i klimatpolitiken. Ett exempel är RFNBO-direktivet (Renewable Fuels of Non-Biological Origin) där vätgas spelar en central roll.

EU strävar efter att vätgasen ska produceras med förnybar el via elektrolys och ersätta den fossila vätgasen i industri och transporter och på så sätt minska utsläppen.

Direktivet ställer krav på att minst 42 procent av den vätgas som används i industrin 2030 ska vara förnybar, stigande till 60 procent år 2035.

– Den detaljreglering som EU sysslar med fungerar bara på skrivbordet. Istället för att vara motorn i omställningen till grönt stål och hållbara kemikalier läggs många vätgasprojekt nu istället i malpåse för att vätgasen blir för dyr.

– Därmed tar heller inte den förutsedda efterfrågan på ny el fart. RFNBO är därmed ett typexempel på hur ineffektiv reglering hindrar klimatomställningen, fortsätter Adam Kanne.